GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Var adliga ätten von Blom en utgrening av släkten Florin?

Tor Carpelan

Den uppställda frågan kunde ju redan i och för sig anses omöjlig. Men den som gör sig bekant med WILSKMANs utredning av släkten Florin i hans Släktbok II skall finna att på 1600-talet och i början av 1700-talet det var vanligt inom denna släkt att de som gingo den lärda banan kallade sig Florin och andra, som ägnade sig åt civila yrken, begagnade släktens ursprungliga namn Blom.

Hittills har som stamfar för ätten von Blom gällt brukspredikanten på Koskis bruk, sedan kapellanen i Bjärnå, slutligen kyrkoherden i Somero Erik Johan Blom (d. 1789). I Sukukirja, under släkten Wallenius, gömmer sig dock en uppgift om att ätten härstammade från kornetten Henrik Blom, och på egen hand har jag kommit till samma resultat och fått detsamma verifierat.

Henrik Blom var nämligen far till Erik Johan Blom. Enligt meritlista på Statsarkivet (Militaria 122) var Henrik Blom född 1697, ingick i militärtjänst som korpral vid Åbo läns kavalleri 1718, deltog i det norska fälttåget s.å. och i strandvaktskommenderingen i Sverige 1719, blev slutligen fältväbel och var ännu i tjänst 1762, men hade 1765 avsked med kornetts grad. Han bodde på Suxenböle trumpetarboställe i Bjärnå och dog enligt Sukukirja 1768. I Bjärnå dödslängd anträffas han inte, vadan troligt är att han dött hos sonen på Koskis bruk (vars längder inte finnas i behåll).

Men vem var denne Henrik Blom? Vilket var hans ursprung? Svårigheten att besvara denna fråga ligger i den stora grav, som Stora ofreden erbjuder den genealogiska forskningen och över vilken ofta alla trådar brista.

Ett försök må dock göras, om det också leder blott till sannolikhet, större eller mindre beroende på envars uppskattning. För min del är jag subjektivt övertygad om att mina trevanden lett mig på rätt.

Och nu övergår jag till släkten Florin. Den gren därav, som närmast kommer här i fråga, företräddes vid sekelskiftet 1700 av de bägge bekanta kyrkoherdarna i Kimito Henrik Florin, far och son. Den förre, bibelöversättaren, övertog 1699 för andra gången kyrkoherdeämbetet i Pemar, för att ge rum för sonen, tidigare amiralitetspräst i Karlskrona och 1698 utnämnd till Kimito. Denne blev sedan ökänd såsom misstänkt för mord på sin hustru, och anstiftare av mord på sin älskarinnas, fogdehustrun Kristina Pratanas man Joakim Gardelius. Han dömdes för »denna så grymma och mordiska giärning - jämte så många andra grova och svåra förbrytelser begått med signeri och truldomb, missbrukande av Guds heliga ord och des prästeliga ämbete, horeri, menederi, ljugande och skiälande» att rådbråkas, sedan mista livet och halshuggas och steglas, vilket även verkställdes i Åbo 1706. Fadern hade dött föregående år, som det säges på grund av sorg över sonens missgärningar.

En framställning av deras giftermålsförhållanden kan synas som en parentes, men är kanske nödig, så mycket mer som den i vissa delar korrigerar WILSKMAN. Fadern var gift 1) med Beata Gyllenbögel, d. 1675, mor till den yngre Henrik Florin (som var född c. 1668 och alltså icke äldsta barnet), och 2) med Katarina Pihl, enligt WILSKMAN »antagligen» änka efter kapellanen i Halikko Lars Leerman och »antagligen» dotter till ägaren av Smedaböle i Kimito Erik Pihl och Karin Eriksdotter (det förra antagandet har sin riktighet). Sonen var gift med Maria Eriksdotter Pihl, mördad kort efter barnsäng 1704 (enligt annan uppgift 1703) och enligt WILSKMAN dotter till nyssnämnda personer. Katarina och Maria Pihl voro visserligen utan tvivel systrar, men de voro icke döttrar till Erik Eriksson Pihl, f.d. kronobefallningsman och arrendator på Mälkilä i Bjärnå samt ägare av Smedsböle. Denne var gift 1) med en Gyllenbögel, syster till Henrik Florin d. ä:s första hustru och död 1681; 2) med Karin Eriksdotter. Den sistnämnda (jag har ej observerat att hon varit en Eriksdotter) var en Thauvonius, troligen hemma från Bjärnå (förekommer icke i Sukukirja). Då Maria Pihl, som vi skola få se, hade barn redan 1696, är det omöjligt att hon varit Karin Eriksdotters dotter. Ej häller kan hon ha varit dotter till Erik Eriksson Pihl i hans första gifte, ty då hade hon varit kusin med sin man och ett sådant äktenskap var då förbjudet. Än mindre kan den äldre systern Katarina ha varit dotter till Erik Pihl. Helt säkert voro de icke döttrar, utan systrar till honom och döttrar till ladugårdsfogden på Västankärr i Kimito Erik Jakobsson (J. GARDBERG, Kimito friherrskap, s. 141, följer WILSKMAN).

Henrik Florin d. ä. hade i vartdera giftet många barn. För Henrik Florin d. y. uppger WILSKMAN endast ett: sonen Henrik, om vilken han icke känner annat än blotta namnet. Varifrån han fått denna uppgift har jag inte kunnat utreda; i materialet till hans framställning av släkten Florin har jag inte kunnat återfinna källan[1]. I doplängd för Kimito för 1699 (den saknas för åren 1700-04) och i dödslängden till 1701 förekommer han inte, ej heller i kommunionböckerna, som börja 1705 och naturligtvis icke upptaga barn. Faderns kyrkliga bokföring var i allmänhet fullständigt på slarv och företer stora luckor och är långt ifrån tillförlitlig. En hänvändning till landsarkivet i Lund, där Karlskrona amiralitetsförsamlings böcker förvaras, gav negativt resultat. Att WILSKMAN inte begagnat denna utväg framgick av, att i alla fall en liten dotter till Florin anträffades, som begrovs 1696. Men också här voro böckerna i ett miserabelt skick, endast helt sporadiskt i behåll - om de alls funnits fullständiga: dopböcker finnas från Florins tid blott för delar av åren 1693 Och 1695, medan begravningslängder finnas för tiden 1696-1698. Den lilla Henrik kan således vara född något år i senare hälften av 1690-talet, och det synes troligt att han ej dött i Karlskrona; skulle så skett, kan man fråga sig, varför inte då också den lilla systerns namn blivit bevarat för eftervärlden. Man måste anse att han med föräldrarna kommit till Kimito. Något spår att han dött där före dem finnes inte. Uppenbarligen har han efter faderns avrättning, kanske redan tidigare, omhändertagits av släktingar på fäderne eller möderne sidan. Barmhertigheten kan väl också ha fört honom utom socknen. Vid ryssens infall i landet 1713 har han väl följt med dem över till Sverige. Med sin moster och sin fars styvmor Katarina Pihl har i varje fall detta inte skett. Ty hon och hennes dotter Kristina Florin, änka efter kapellanen Petter Scheding (WILSKMAN uppger honom ha dött först 1722), äro de enda av denna släkt, som anträffas i flyktingskommissionens listor på understöd, givna i Stockholm, - det är från 1714 - och med dem återfinnes han inte, ifall han ej döljer sig bland de 5 barn Kristina Scheding hade med sig. Men han kan visserligen ha följt med andra av den vidlyftiga släkten, som icke flytt genom eller till Stockholm, utan direkt till andra orter. Och han skall väl då återfinnas i någon landsortsförsamling i Sverige.

Men här möter oss Henrik Blom. Såsom tidigare nämndes var han född 1697 och ingick i krigstjänst 1718 såsom korpral vid Åbo läns kavalleri. Han var alltså då i Sverige, dit han tydligen flytt som minderårig. Efter freden anträffas han vid Vemo kompani - sitt boställe hade han i Vanhakylä by i Vemo socken. Vid Vemo ting säges, att han 1722 var förrest till Halikko för att likvidera med sina förmyndare. Han var alltså hemma från Halikkotrakten, Halikko är grannsocken både till Pemar och Kimito, som tillhör Halikko härad. Tyvärr var Henrik Blom ingen grälmakare, varför hans förmynderskap inte lämnat något spår efter sig i domböckerna, motsatsen hade utan tvivel gett lösningen på detta problem. Men att han ägt förmögenhet i Halikkotrakten är anmärkningsvärt och pekar hän på den lilla Henrik Florins möderne.

Henrik Blom överfördes 1724 till överstelöjtnantens (Loimijoki) kompani. Men han bibehöll förbindelsen med Vemo, och omkr. 1726 gifter han sig med Helena Wallenius, dotter till kyrkoherden i Vemo Jeremias Wallenius. Att ett gifte med den förnämlige Vemoprostens dotter inte ernåddes av första bästa bondson, om också hunnen till korpral, är givet. Men saken blir naturlig, ifall man får antaga att Henrik Blom var densamme som vår lilla Henrik Florin. Ty i så fall har han gift sig med en anförvant. Helena Wallenius var nämligen prostens dotter i hans första gifte med Katarina Leerman, dotter i första giftet till vår tidigare bekanta Katarina Pihl, Henrik Florin d. ä:s senare hustru. Sålunda skulle Henrik Blom gift sig med sin kusins och sin fars sammanbragta systers dotter.

För att Henrik Blom var samma person som den olycklige Henrik Florin d. y:s son Henrik tala allstå följande indicier:

1) Likheten i namn; tillnamnen hänföra sig till samma släkt, och Henrik Florin har haft ändå större skäl att få eller taga namnet Blom med hänsyn till faderns hemska brott.

2) Samtidigheten i födelse, ja sannolikt samma födelseår.

3) Samma hembygd.

4) Henrik Bloms giftermål med Henrik Florins anförvant.

Några omständigheter som skulle tala mot min slutsats har jag inte kunnat finna. Men framtiden skall helt säkert komma med det avgörande beviset i denna fråga.

 

[1] Närmast till hands är att tänka sig, att han nämnts i rannsakningen om faderns brott - han kunde då varit 7, 8 år. Enligt uppgift av redaktör AMOS ANDERSON ha häradsrättens rannsakningsprotokoll (från 3 extra ting) funnits ännu för några årtionden sedan i Kimito kyrkarkiv, men de ha nu inte kunnat anträffas där. För delfåendet av justitierevisionens dom i målet, där Åbo hovrätts behandling av saken refereras, har jag redaktör ANDERSON att tacka.

 

Selostus.

Aatelissäätyyn v. 1855 korotetun von Blom suvun kantaisänä on tähän asti pidetty Someron kirkkoherraa Erik Johan Blomia, k. 1789. Sukukirja mainitsee kuitenkin suvun varsinaiseksi kantaisäksi erään kornetin Henrik Blomin, mainitun kirkkoherran isän. Mutta kuka oli sitten tämä henkilö? Todettuaan, että moni vanhan pappissuvun Florinus-Florin suvun jäsenistä käytti sukunimenään Blom nimeä, lausuu tekijä sen otaksuman, että mainittu Henrik Blom, s. 1697, kuului tähän sukuun. 1700-luvun alussa toimi Kemiön kirkkoherrana Henrik Blom ja hänen seuraajanaan samanniminen poika. Isä oli yleistä kunnioitusta nauttiva henkilö mutta poika, joka murhaamalla oman vaimonsa ja rakastajattarensa miehen Joakim Gardeliuksen, mestattiin näistä rikoksista Turussa 1706, katkeroitti vanhan isänsä viimeiset elinvuodet. Henrik Florin n:lla oli avioliitossaan Maria Erikintytär Pihlin kanssa Henrik niminen poika, joka on ainoastaan nimeltä tunnettu. Tekijä lausuu, tutkimalla yllämainitun kornetin Henrik Blomin elämänvaiheita, mielipiteenään, että hän on onnettoman Henrik Florinin poika, joka käytti Blom nimeä salatakseen siten alkuperänsä. Tätä olettamusta tukevat m.m. seuraavat tosiasiat. He olivat samanikäisiä ja kotoisin samalta paikkakunnalta. Henrik Blom oli naimisissa Helena Walleniuksen kanssa, jonka vanhemmat olivat Vehmaan rovasti Jeremias Wallenius ja Katarina Leerman, jonka äiti Katarina Pihl oli toisissa naimisissa Henrik Florin vanhemman, eli Henrik Blomin isoisän, kanssa.

 
Genos 8(1937), s. 1-5

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1937 års register | Årgångsregister