GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Några nya anteckningar om ätten Rehbinder.

Werner W:son Wickström[1]

I »Genos» 1931, h. 3, ingår ett av OSMO DURCHMAN författat bidrag till ätten Rehbinders genealogi, vilken numera till en del kan förfullständigas. Uppsatsen i fråga avser närmast att komplettera monografin C. M. N. Rehbinder, Ätten Rehbinder genom åtta sekler, Oslo 1925, och innehåller tillägg till dess tabb. 105, 108 och 109, som hänföra sig till den ännu fortlevande estländskryska grenen av adliga ätten Rehbinder. Efterföljande utredning berör endast sagda tab. 109 och går dessutom ut på, att från den friherrliga ätten Rehbinders genealogi helt och hållet utmönstra tabb. 5 och 6 i ELGENSTIERNA, Den introducerade svenska adelns ättartavlor.

DURCHMAN uppger, att översten för Viborgs läns kavalleriregemente Berndt Wilhelm (von) Rehbinder dog »mellan 1737 och 1739». I själva verket avled han - enligt Lojo historieböcker, vilka genom avskrivning numera äro tillgängliga för forskare - 1738 På sin gård Vols i Lojo socken. Hans maka Anna Helena von Stackelberg, vigd med Rehbinder 26.2.1688, uppgives såsom (dotter av kaptenlöjtnanten Georg v. S. till Suttlen, Kofer och Perritz. Detta är riktigt, men Lojo historiebok meddelar ytterligare om Anna Helena von Stackelberg, att hennes mor hette Margareta Metstake (ättens riktiga namnform är von Metztaeken [2], att hon var född 1656 i Livland, att hon avled 28.7.1728 på Vols och att hon uti sitt äktenskap fött 4 söner och 5 döttrar. (Hennes syster fru Barbara Sofia Stackelberg stod 1706 fadder på Vols).

Av makarnas nio barn nämner DURCHMAN följande fem:

1) Ulrika Eleonora, f. 1689. Gift med kaptenen Karl Isak Ruuth på Leppäkoski i Janakkala, d. 22.4.1746. Makarna vigdes i Lojo 12.7.1727 och voro barnlösa, då häradsrätten i Sjundeå sockens tingslag 28.2.1735 i protokollet intog ett av »löjtnanten välborne Herr Carl Isaac Ruuth och dess fru välborna Ulrica Eleonora Rehbinder» 14.3.1732 upprättat inbördes testamente. Vid detta tillfälle resolverade häradsrätten, att makarna Ruuth borde låta »inteckna» skriften »i Kongl. Majt:s och Riksens Höglofl. Hofrätt efter the äro adelige personer». Karl Isak Ruuth går i domböckerna oftast såsom »välboren», men torde likväl - såsom ock Bergholm Sukukirja ger vid handen - tillhöra den ofrälse släkten, vars förmodade härstamning från den gamla adliga ätten Ruuth i Finland är obevisad.

2) Margareta Barbara. Gift med sedermera överstelöjtnanten i rysk tjänst Carl Henrik Törnecreutz.

DURCHMAN anmärker i en not, att KERKKONENs uppgift i Janakkalan historia, att äldre systern Ulrika Eleonora gift sig 2:a gången med Törnecreutz, är oriktig. Denna anmärkning håller sträck, men tilläggas bör, att Margareta Barbara Rehbinder ingick sitt 1:a äktenskap 5.2.1708 i Lojo med dåvarande kornetten, slutligen premiärlöjtnanten vid Nylands och Tavastehus läns dragonregemente (konfirm. 25.2.1717) Mårten Lignberg (av släkten Lignipaeus). Bliven änka efter Lignberg gifte sig Margareta Barbara Rehbinder 2:a gången med Carl Henrik Törnecreutz.

3) Berndt Otto. Enligt C. M. V. Rehbinder var han 1733 kornett vid ett finskt regemente och antages av DURCHMAN vara far till den Berndt Johan Rehbinder, som DURCHMAN påvisar att levde 13.11.1744 och var brorson till Ulrika Eleonora och Margareta Barbara Rehbinder.

Om honom närmare här nedan.

4) Anna Christina, f. 14.11.1703. Nämnd endast av C. M. V. Rehbinder. Sannolikt död ung.

5) Johanna Charlotta, begr. 28.2.1762. Gift 8.3.1741 - C. M. V. Rehbinder - med löjtnanten i svensk tjänst Gustaf Wilhelm von Krüdener, f. 1695, d. 1763 (data ur Genealogisches Handbuch der baltischen Ritterschaften, Teil Livland I, s. 466).

Följande barn böra tilläggas:

6) Beata Helena. Gift 27.12.1722 i Lojo med kornetten vid Nylands och Tavastehus läns dragonregemente Johan Christoffer Respe, f. 1691 i Estland, erhöll löjtnants avsked 29.4.1724 (Lojo historiebok och LEWENHAUPT, Karl XII:s officerare).

7) Carl Gustaf, f. 18.9.1706 i Lojo.

8) och 9) ytterligare 2 söner (jfr. hänvisningen till Lojo historiebok här ovan). Av Lojo lagfartsprotokoll 6.10.1732 § 13 framgår, att översten Rehbinder på Vols närvar inför rätta, då Hans Hansson i Kyrkstad, hos vars avlidne far Rehbinders »saliga» överstinna pantsatt 2 »sölfskedar», anhöll om uppbud å skedarna. Rehbinder sade sig varken veta av sin överstinnas gäld eller åtagit sig sin »sal. sons Herr Cornetten Rehbinders» gäld. Endera av sistantydda söner eller förenämnde Carl Gustaf kan alltså antagas hava avlidit såsom kornett före 6.10.1732.

Översten Berndt Wilhelm Rehbinder var sedan 1705 herre på Vols, ty Lojo lagfartsprotokoll 9-11.2.1709 ger vid handen, att »herr Öfwerst Lieutnanten wälborne Bernhardt Wilhelm Rehbinder» då meddelades 1:a uppbudet å sagda rusthåll, som han 4.3.1705 köpt av kronobefallningsmannen Erich Sparrman. Av samma häradsrätts lagfartsprotokoll för 8.2.1766 § 6 åter framgår, att Vols enligt arvskifte 26.3.1760 utan någon lösens erläggande tillfallit adjutanten wälborne Berendt Johan Rehbinder efter »thes afl. Fader Lieutnanten wälborne herr Berendt Otto Rebinder, som äfwen ärfteligen kommit till besittningen theraf efter Herr Adjutantens Fader Fader afl. Öfwersten Högwälborne Herr Berendt Wilhelm Rebinder». Här ha vi alltså på Vols tre generationer Rehbinder: I. översten Berndt Wilhelm, som 1705 blev ägare av gården och dog 1738, II. löjtnanten Berndt Otto, som ärvde Vols efter fadern och alltså levde 1738, och III. adjutanten Berndt Johan, som genom arvskifte 1760 tillskiftades egendomen (fastebrev meddelades den sistnämnde 9.4.1768).

Nyssnämnde löjtnant Berndt Otto Rehbinder är sålunda säkert identisk med ovan av DURCHMAN uppgivna och i Rehbinderska släktmonografin nämnda kornett Berndt Otto Rehbinder och han är otvivelaktigt också samme » Wohls Cornet Rehbinder», som enligt Lojo historiebok begrovs 1.2.1743 i Lojo. Nu upptager emellertid ELGENSTIERNA i tab. 4 och 5 av svenska friherrliga ätten n:o 77 en Berndt Otto Rehbinder, f. 1699 i Livland, vilken stupade 8.7.1742 under kriget på ett parti i Elimä. Denne blev kornett vid Nylands och Tavastehus läns kavalleriregemente 1718 och konstituerad löjtnant vid samma regemente några dagar före sin död samt var gift med Helena Margareta Stålhane, f. 5.8.1696 på Kotkaniemi i Vihtis och d. 1766 i Pemar. Resultatet av mina forskningar leder till att av DURCHMAN nämnde kornett Berndt Otto Rehbinder, löjtnanten Berndt Otto Rehbinder, som 1738 ärvde Vols, »Wohls Cornet Rehbinder», som 1.2.1743 begrovs i Lojo, och kornetten-löjtnanten Berndt Otto Rehbinder, som stupade 8.7.1742 i Elimä, är en och samma person. Såsom allaredan antytts hade löjtnanten Berndt Otto Rehbinder, som 1738 ärvde Vols, en son, adjutanten Berndt Johan Rehbinder. Och eftersom denne bevisligen är identisk med av ELGENSTIERNA i tab. 6 nämnde flygeladjutanten Berndt Otto (!) Rehbinder, f. På 1720-talet, d. 20.11.1784 på Ingoisberg (Ingois) i Lundo, gift 17.9.1752 i Pälkäne med Brita Margareta Cedersparre, blir slutsatsen, att Berndt Otto Rehbinder samt hans och Helena Margareta Stålhanes ättlingar icke tillhöra svenska friherrliga ätten Rehbinder och att tabb. 5-6 hos ELGENSTIERNA böra utgå ur ättens stamtav1a på svenska riddarhuset och i stället följa närmast efter tab. 109 i Ätten Rehbinder genom åtta sekler.

Att adjutanten Berndt Johan Rehbinder, som 1760 ärvde Vols, och den av ELGENSTIERNA i tab. 6 nämnde flygeladjutant Berndt Otto Rehbinder är en och samma person, vars förnamn rätteligen är Berndt Johan, framgår otvetydigt ur dom- och historieböcker. Häradsrättens i Pemar ordinarie dombok 19.2 och 28.-30.3.1750 giver vid handen, att »Enke Fru Cornetzkan wälborna Helena Margaretha Stålhane» bodde på Ingois i Lundo, tydligen redan 1745. Samma år nämnes såsom hennes son »sergeanten välborne herr Berendt Johan Rehbinder» och »Flygeladjutanten välborne Herr Berendt Johan Rehbinder», som säges innehava Ingois gård. I samma dombok för 16.11.1751 omtalas Kornettskan Helena Margareta Stålhane och hennes son »sergeanten välborne herr Berendt Otto (!) Rhebinder» - här går det oriktiga förnamnet igen. Att förnamnet bör vara Berndt Johan framgår även av Lojo historiebok, ty i denna socken föddes »Wohls adjutanten Berendt Johan Rehbinders och fru Brita Margareta Cedersparres» barn Johanna Margareta 13.5.1763, Berndt Otto 14.3.1766, begr. 25.3 s. å., och Sofia Juliana 26.12.1767. Makarnas äldre barn återfinnas i Lundo historiebok - föräldrarna kallas »Ingois Herr B. Rehbinder och fru Brita Margareta Cedersparre» - och framgår om dem att: ett dödfött flickebarn föddes 21.7.1753, sonen Berndt Otto dog 13.6.1755, 1/2 år gammal. Helena Charlotta föddes 9.8.1758 och Lovisa Gustava föddes 1.9.1760.

Sergeanten - adjutanten - flygeladjutanten Berndt Johan Rehbinder träder oss närmare in på livet, om vi förflytta oss tillbaka i tiden och inställa oss såsom åhörare vid laga häradstinget» i S:t Marie och Reso socknars med Nådendahls Kyrckiogäld samt Reso bohl», vilket förrättades mellan den 16 och 24 april 1750 i Åbo stad. Till detta ting hade »föraren välborne Herr Berndt Johan Rehbinder» låtit inkalla mademoiselle Ulrica Elisabeth von Carnall[3] för det »hon ville rygga det ächtenskaps förbund», som hon år 1748 med Rehbinder ingått.

Mademoiselle von Carnalls rättegångsombud, hovrättsadvokaten Olof Montan medgav, över käromålet hörd, att mellan parterna »väl varit något tal om ächtenskap men aldrig samtyckt eller beviljat». Såsom en av orsakerna till sin iråkade kallsinnighet - ännu i oktober 1749 börjar mademoiselle von Carnall sina i domboken avskrivna brev till Rehbinder med »Min hiertans K. Bror» och slutar dem med »Min hiertans K. Brors Trogna wän och syster» - uppger hon, att Rehbinder »vid sin anmälan och påbegynte frieri» utgivit sig för att vara en »Baronizerad person» och låtit kalla sig flygeladjutant, ehuru han - såsom mademoiselle von Carnall säger - »på det förra icke skall ega något sköldebref och på det senare någon fullmacht». Rehbinder, som påstår sig hava med såväl mademoiselle von Carnall som hennes svåger kyrkoherden i Karislojo Gabriel Hartman korresponderat om bröllopsdagens »föresättiande» och bröllopskostnadens anskaffande, av vilken sistnämnda anledning han »kommit att giöra en fruchtlös kostnad» å 281 daler kopparmynt hos handelsmannen Niclas Creta1én, försöker efter bästa förmåga reda upp den kinkiga situation, som svaromålet försatt honom i. I detta avseende ingav han till rätten avskrift av en order, utfärdad 7.4.1746 av överstelöjtnanten Carl (rätteligen Christoffer) Ehrensparre, vari denne »i anledning af Kgl Majt:s allernådigst utfärdade värfningspatent för generallöjtnanten Bosquets regemente» (= garnisonsregementet i Halland) beordrat »Flygeladjutanten Baron Berndt Johan Rehbinder» att företaga värvning för kapten Carl Gustaf Moraths (= Pereswetoff Morath) kompani. Denna order ansåg Rehbinder ådagalägga hans rättmätighet att begagna sig av såväl friherre- som flygeladjutantsvärdigheten och tillägger han dessutom, att han även av »flere andre blifwit för Baron kallad» . Vidare påstår Rehbinder, att av en bok »Florerande Swerige kallad» kunde inhämtas, det han och hans förfäder varit »Wärckelige Baroner»[4], i anseende vartill han »ej heller sig för annat utgifwa kan». Såsom synes äro bevisen för friherretiteln föga övertygande och motparten, som i förstone misstänker att Rehbinder ej ens innehar fullmakt å förare »Caracteuren», förhåller sig också under processens fortgång mer än skeptisk i fråga om Rehbinders bevismaterial och säger sig »ändoch för större säkerhets skull icke undgå att bestrida H:r Rehbinders Baronskap så länge och intil thes han med skiöldebref eller annat tillförlåteligit bewijs från riddarhuset närmare bestyrcker sin friherrewärdighet». I fråga om flygeladjutantskaraktären betonar mademoiselle von Carnall, att Rehbinder »icke annat påstå kunnat än at Föraren Rehbinder endast förrättat flygell adjutants sysslan, men aldrig warit thärtil wederbörligen förordnad och befullmächtigad utan har han fast mera måst låta sig förnöija med Förare Caracteur».

Under rättegången tillspordes Rehbinder ännu uttryckligen av häradsrätten:

»1) Om han kan bewisa med något sköldebref, at thes förfäder erhållit Friherrewärdighet eller namn? Swar: at sköldebrefwet skall förkommit men han i Florerande Swerige kallas Baron samt äfwen thes Herr Far Fader i Kongl. fullmacht wara kallad Baron.

2) Om han kan bewisa sig äga någon fullmacht på någon Adjutants tienst? Swar: sig hafwa erhållit Flygell Adjutants afskied, som skall wara et och thet samma med förare».

På mademoiselle von Carnalls vägnar åberopades vittnesmål av regementsskrivaren Ivar Grundström »om han icke til äfwentyrs tör hafwa sig bekant, huru wida Föraren Rehbinder eller thes förfäder kan eller kunnat äga någon Friherre wärdighet», vilken anhållan bifölls av rätten. På avlagd vittnesed berättade regementsskrivaren Grundström nu »thet afl:ne Lieutenanten vid Nyländska Dragonerne Berndt Otto Rehbinder eller förarens fader icke warit Baron, eij heller förarens farfader eller öfwersten wid Wiborgske Cavalleriet Rehbinder, hwilcka witnet nogsamt kiändt». Här fastslås sålunda föraren - flygeladjutanten Berndt Johan Rehbinders identitet med generation III. på Vols.

Rättegången slöts med att Rehbinders talan, vilken av mademoiselle von Carnall betecknades »såsom uti kärleks och ächtenskaps affairer ganska wrång, sällsam och obrukbar», av häradsrätten förkastades och mademoiselle von Carnall till yttermera visso lämnades »frihet i fall hon förmenar Föraren Rehbinder obehörigen hafwa tillägnat sig Friherre namn och wärdighet at sådant hos Advocat Fiscals Embetet i Högloflige Hofrätten anmäla och rättelse thärutinnan söka». Sådan anmälan torde dock knappast hava gjorts.

Tilläggas må ytterligare, att föraren Berndt Johan Rehbinder - såvitt jag kunnat finna - är den ende av förenämnda släktmedlemmar som uppsåtligt försökt usurpera friherretiteln. I kyrko- och domböcker nöja sig alla andra ovannämnda släktmedlemmar med epitetet »välboren». I den tryckta litteraturen däremot har friherrevärdigheten härintills fått följa dem åt, men såsom synes oberättigat.

 

Noter

[1] Föredrag vid en sammankomst av genealoger från Helsingfors och Åbo i sistnämnda stad den 4 december 1937.

[2] Enligt Handbuch der baltischen Ritterschaften, Teil Estland I, s. 162, var hennes namn Anna Margareta von Metztacken, d. före 1677, g. 1:a gången i Reval 5.2.1656 m. Helmich von Hastfer till Kappel och Lellefer, d. före 1663.

[3] F. 11.11.1726, d. 13.6.1761. Gift 5.11.1757 med kapellanen i Kemi, vicepastorn Mathias Hildén, i hans 2:a gifte, f. 15.12.1717, d. 1766. Hon var dotter av majoren Ferdinand Ernst von Carnall, natural. svensk adelsman de Carnall 1751, och Anna Catharina Sjödahl.

[4] I »Florerande Swerige» befinnes kornetten vid majorens kompani av Nylands och Tavastehus läns regemente Berndt Otto Rehbinder - synbarligen Berndt Johans fader - vara såsom friherre antecknad, men såsom mademoiselle von Carnall påpekar »kan thetta så snart wara et tryck fehl eller härflutit thäraf, at then, som skrifwit boken, lätteligen kunnat misstaga sig på Familjerne» .

 

Selostus.

Kirjoittaja antaa lisätietoja OSMO DURCHMANin »Genoksessa» 1931 esittämiin tietoihin eversti Berndt Wilhelm (von) Rehbinderin ja Anna Helena von Stackelbergin lapsista sekä osoittaa, että ELGENSTIERNAn vapaaherrallista Rehbinder sukua koskevat tiedot tauluissa 5 ja 6 kuuluvat tähän aateliseen sukuhaaraan, ja ovat siis teoksesta poistettavat.

 
Genos 8(1937), s. 109-115

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1937 års register | Årgångsregister