GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Några tillägg till släkten Clayhills' genealogi.

(Genealogiska Samfundets i Finland Årsskrift XIX-XX).

E. von Ungern Sternberg

Då jag på mödernet härstammar från Catharina Elisabeth Clayhills, gift 1747 med pastorn Stephan Middendorff, har jag med stort intresse tagit del av ovanangivna förtjänstfulla släktutredning och är jag i tillfälle att göra några tillägg. Att ovannämnda Catharina Elisabeth Clayhills var dotter till Christian Vilhelm Clayhills (se Tab. 6) kan numera anses stå utom all tvivel tack vare herr OSKAR KOERBERs forskningar, vilka författaren dr. GUNNAR SIVÉN även omnämner, men att närmare ingå här på herr 0. Koerbers bevisföring skulle föra för långt, isynnerhet då herr Koerber själv mera ingående kommer att göra det i en uppsats, som skall publiceras i nästa nummer av » Baltische Familiengeschichtliche Mitteilungen». Ifrågavarande Christian Wilhelm, införd under detta namn bland döpta i kyrkoböcker i Reval den 29 oktober 1686, hette antingen Thomas Wilhelm Clayhills och hans namn blev felaktigt inskrivet i kyrkoboken eller kallades han senare »Thomas Wilhelm» Clayhills, oaktat han faktiskt var döpt Christian Vilhelm. Han var bevisligen far till ovannämnda Catharina Elisabeth, emedan vid hennes vigsel 1747 antecknades i kyrkoboken, att hon var dotter till avlidne Thomas Wilhelm Clayhills. Att sistnämnda anteckning icke berodde på någon felskrivning, framgår ur kyrkoboken i Nitau (Livland), där han även kallas Thomas Wilhelm. Genom det lettiska statsarkivet har jag fått följande utdrag ur denna kyrkobok:

»1744 Jan 7 starb ein gewisser Teutscher Mann Sonnabends in der nacht im Nitauschen Kruge Nahmens Thomas Wilhelm Clayhills und wurde d. 8 dito auf dem Nitauschen Kirch Hofe begraben von dessen Alter u. Condition man nichts gewisses hat erfahren können» .

Under denna tid förekommo även andra fall, då personer senare kallades annorlunda än de voro döpta enl. kyrkoboken - så också Herman Johan Clayhills (se Tab. 10), som kallas så vid vigseln och begravningen, men var döpt endast »Johann».

Om Alexis Clayhills, son till generaladjutanten Nicolai Clayhills (se Tab. 36), har jag av friherre ROLF VON UNGERN-STERNBERG, professor i Nagasaki, fått den uppgiften, att han under världskriget vistades i Paris i hemliga ryska underrättelseväsendets tjänst, där han uppskattades särdeles mycket på grund av sin goda observationsförmåga. Sedan 15 år är han huvudportier vid ett av de största hotell i Nizza, en tystlåten, mycket redbar och intelligent herre.


I slutet av sitt arbete omnämner dr. G. SIVÉN släkttraditionen om dess olika vapen, enl. vilken halvmånen i vapnet sättes i sammanhang med korstågen. Denna halvmåne är däremot ett s.k. bitecken ävensom de två stjärnor i det Clayhillska vapnet. Då bruket av sådana bitecken i Frankrike, England och Skottland och deras betydelse i allmänhet är föga känd bland våra genealoger, får jag anföra några utdrag ur KARL VON LÖWIS OF MENARS artikel »Vermehrung des Wappens der Herrn Löwis of Menar durch Beizeichen», publicerat i årgången 1897 av »Jahrbuch für Genealogie, Heraldik und Sphragistik», tryckt i Mitau 1898.

»Der Gebrauch von Beizeichen (Brisures, Marks of Cadency) zur Änderung der Wappen jüngerer Söhne und deren Nachkommen ist so alt, als der Gebrauch der Wappen selbst, besonders in Frankreich und England, recht allgemein - - - - - - - - -. Diejenigen Beizeichen, zu deren Führung der Älteste des Stammes, der allein das Recht beansprucht, das reine Stammwappen (les armes pleines) zu führen, seine Brüder und deren Abkömmlinge zwang, waren ganz bestimmte Figuren. Namentlich auf der brittischen Insel nahm den Halbmond (crescent) der zweite Sohn in sein Wappen, das Spornrad (mullet) oder den Stern (star) der dritte, die gestümmelte Amsel (merlette) der vierte u. s. w. Je nach der Abstammung vom Familienhaupte, führte ein jeder mehrere solcher Beizeichen in entsprechender Anzahl und Zusammenstellung. Solches ist jedoch niemals mit der Genauigkeit beobachtet worden, wie es die erst im siebzehnten Jahrhundert aufgestellten genauen Regeln erheischen würden. In jener Zeit kamen die Beizeichen im allgemeinen ausser Gebrauch, doch hat sich, namentlich im Westen Europas diese alte Sitte länger erhalten - - - Es sei noch vorausgeschickt, dass einmal angenommene Beizeichen fast ausnahmslos nicht mehr abgelegt wurden, selbst dann geschah es häufig nicht, wenn der ältere Bruder erblos starb und der zweite oder auch der dritte von ihnen Senior der Familie und Besitzer des Stammgutes wurde - - - - -».

Vidare behandlar författaren släkten Löwis of Menars vapen, i vilket utom två halvmånar även tre stjärnor förekomma, vilka » bitecken» även förekomma i andra skotska vapen - - - släkten Oliphants vapen har tre halvmånar, Forbes och Ramsay en halvmåne o.s.v.

I sitt arbete hänvisar KARL VON LÖWIS OF MENAR bl.a. till följande litteratur: Eine schematische Darstellung dieser Beizeichen in: MAYER, KARL RITTER VON, »Heraldisches A. B. C. Buch», München 1857, Seite 410 und 411, auf Grund eines neueren englischen Werkes mit dem Titel: »Fredk. Knights, Crests of the Nobility et Gentry of the United Kingdom of Great Britain and Ireland. London o. J.». - Übrigens finden wir dieselbe Tabelle bereits bei: JOHN GUILLIM, »Display of Heraldry», London 1679.

 
Genos 8(1937), s. 127-131

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1937 års register | Årgångsregister