GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Kirjailmoituksia - Bokanmälningar

Ett märkligt genealogiskt verk.

Osmo Durchman

ALBERT FABRITIUS, Hans Majestæt Kong Christian X og hans Slægtninge. I anledning af Hans Majestæt Kongens Regeringsjubilæum den 15 Maj 1937. Med allerhøjstsammes Tilladelse udarbejdet. Avec une introduction française. Udgivet af det Berlingske Bogtrykkeri, København 1937. XXII + 207 + (16) s. + antavla. 350 numrerade ex.

Till konung Kristian X:s av Danmark och av Island regerings 25-års jubileum har den kände danske genealogiske författaren, fördelaktigt känd även i Finland genom utgivande av PAUL HENNINGS, Slægtsforskning, 1933, som han efter författarens död avslutade och slutredigerade tillsammans med HARALD HATT, samt genom andra teoretiska framställningar bl.a. i Personalhistorisk Tidsskrift, numera utgivit ovanstående ståtliga arbete. För den, som intresserar sig för genealogier över furstliga hus, är arbetet ifråga mycket givande. Särskilt äro i dessa att märka de många icke furstliga förgreningarna såsom t.ex. ättlingarna till friherre Gottlob von Richthofen, * 1760, risti14.gif (59 bytes) 1808, i gifte (1800) med prinsessan Friederike till Slesvig-Holstein-Beck, * 1780, risti14.gif (59 bytes) 1862, och prinsessan Theodolindes av Leuchtenberg Eugen de Beauharnais' dotter), * 1814, risti14.gif (59 bytes) 1857, med (1841) hertig Wilhelm von Urach, greve von Württemberg, * 1810, risti14.gif (59 bytes) 1869 (morganatisk son till hertig Wilhelm av Württemberg och Wilhelmine von Rhodis-Tunderfeld), vilka talrikt mynna i tysk, österrikisk och annan adel samt borgerliga släkter.

Det är dock icke den miljö, i vilken genealogin rör sig, som väcker det stora intresset, utan i arbetets plan. Det skall genast förutskickas, att tills dato veterligen endast tvenne arbeten behandlat det genealogiska stoffet ur samma synpunkt näml. furst JOSEPH JABLONOWSKI i »Tabulæ Jabloviæ», 1743 ff, och det i år (1937) utkomna arbetet av dr. GEORG SCHMIDT» Ahnentafel für Wolf-Dieter, Jürgen, Rosmarie und Peter-Volkmar Schmidt ... mit Nachfahrenlisten der 16 Ahnen» (i Deutsche Ahnentafeln II,2). Men Fabritius' arbete skiljer sig i sin uppställning helt och hållet från den sistnämnde. Då denne uppräknar samtliga ättlingar från alla de 8 anpar, vilka bilda den femte generationen, anparvis från dessa i ett enda sammanhang, är uppställningen i Albert Fabritius' arbete en hel annan. Författaren har utgått från danska »Arveretsregler, ifølge hvilke endnu Tipoldeforældrerne og disses Descendenter har Arveret, men ingen fjernere Slægtninge» . Han håller sig således även till 16 anor eller 8 anpar, men ställer deras descendenter upp på en annan plan, den arvsrättsliga, varigenom den närmare och avlägsnare släktskapen med probanten åskådliggöres. Då detta just är det märkliga, skall här avsnittsvis redogöras för denna uppställning, varigenom systemet klarlägges.

I. Konungen och hans descendens. Avsnittet är naturligtvis det kortaste och upptager data för konungen (probanten) och drottningen, varefter följa 1) deras söner och 2) enda barnbarn (prins Knuds dotter prinsessan Elisabeth av Danmark).

II. Konungens föräldrar och deras descendens. Efter redogörelse av konungens föräldrar (1 anpar: konung Frederik VIII och drottning Louise, f. prinsessa av Sverige och Norge) följa, då konungen med efterkommande redan är behandlad i första avsnittet, 1) hans syskon, 2) syskonens barn och 3) dessas barnbarn.

III. Konungens far- och morföräldrar och deras descendens. Här redogöres först för faderns föräldrar (konung Christian IX av Danmark och drottning Louise, f. prinsessa av Hessen-Cassel) och morföräldrar (konung Karl XV av Sverige och av Norge och drottning Lovisa, f. prinsessa av Nederländerna), således 4 anor eller 2 anpar. Följa så 1) faderns syskon, 2) moderns ende bror (den i späd ålder avlidne hertig Oskar av Södermanland), 3) faderns syskonbarn, 4) syskons barnbarn, 5) barnbarns barn, och till slut 6) faderns syskons barnbarns barnbarn (här endast Lennart Bernadottes barn med Karin Nissvandt). Då inga efterkommande finnas efter moderns syskon, bortfaller denna kategori i denna generation.

IV. Konungens far- och morföräldrars föräldrar och deras descendens. Här ha vi redan 8 anor eller 4 anpar. Efter uppgifter om dem följa först farfaderns och farmoderns syskon, morfaderns och mormoderns syskon. Därefter redogöres för farfaderns, farmoderns, morfaderns och mormoderns syskons barn osv., städse generationsvis. Då i furstliga familjer genom ingiften samma personer ofta äro descendenter till olika anor i samma eller annan generation, återfinnas dessa på flera ställen. Vid upprepning nämnes dock blott åratal och nödvändiga andra uppgifter med hänvisning till det ställe där utförliga data stå att finnas.

Avsnittet V., det sista och mest omfångsrika, behandlar konungens faroch morföräldrars far- och morföräldrar, 16 anor eller 8 anpar, och deras efterkommande.

Vid första anblicken ter sig arbetet som ett virrvarr, men så fort man satt sig in i dess plan, är den överskådlig och just genom den följda uppställningen orienterande.

Författaren redogör i sitt företal icke blott för den utstakade planen utan lämnar samtidigt talrika upplysningar, vilka äro värda beaktande och vilka kunna giva stoff till diskussioner i genealogins teori. En del statistiska uppgifter inflyta även. Då arbetet måste vara färdigt till bestämd tid, har författaren icke medhunnit att lämna utförliga detaljer utan lovar återkomma till frågan i annat sammanhang. Det kan här icke komma ifråga att dröja vid författarens intressanta redogörelse utan hänvisas den intresserade till företalet.

Det kan nämnas, att enligt författarens uträkning upptaga anorna, deras syskon och descendenter i allt 1471 personer, av vilka 438 äro sådana som förekomma två eller flera gånger (Efterslægtstab, Nachfahrenverlust) varför det reella antalet är 1033. De personer, vilka i descendenstavlorna förekomma de flesta gånger, på sex olika ställen, äro hertig Georges av Kent barn med prinsessan Marina av Grekland och av Danmark prins Edward och prinsessan Alexandra av Storbritannien. Författaren reserverar sig för att antalet 1471 icke är det slutliga. Undertecknad skulle i särskilda fall kunna meddela uppgifter om descendenter, vilka undgått författaren. Här må anföras några exempel.

907. Prinsessan Maria av Sachsen-Altenburg och Heinrich XXXV prins Reuss hade dottern prinsessan Maria Helene Reuss, * Reichen 23.2.1912, risti14.gif (59 bytes) slottet Serrahn, Meckl. 1.8.1933.

596. Donna Teodolinda Altieri, * Rom 5.11.1876, vih.gif (64 bytes) Rom 20.6.1897 m. Don Francesco Paolo Maria di Napoli Barresi Bellacera, hertig di Campobello ete., * Palermo 24.10.1871 (ej 1861), ha tvenne söner:

I) Don Vincenzo Mariano Raimondo Maria (Enzo) di Napoli, furste di Resuttano, * Rom 19.4.1898, vih.gif (64 bytes) slottet Montingegnoli (Siena) 23.9.1920 med Donna Teresa Laura Paola Maria Bulgarini d'Elci, * Rom 8.4, 1900, dotter till Ferdinando greve Bulgarini d'Elci och Giuseppina Barel av markishuset di Lucinge och grevliga huset di S. Albano. De ha barnen:

Donna Paola Eleonora Maria di Napoli, * Siena 26.10.1921.

Don Francesco Paolo Maria di Napoli, * Rom 3.7.1923.

Don A1ceo Claudio Maria di Napoli, * Rom 24.8.1925.

Donna Eleonora Teodolinda Maria di Napoli, * Rom 16.11.1927.

Don Ferdinando Giuseppe Maria di Napoli, * Rom 15.1.1931.

2) Don Federico Maria Leone di Napoli, * Rom 6.9.1900, vih.gif (64 bytes) Milano 30.4.1930 m. Elsa Dragoni. Son:

Don Emilio di Napoli, * Milano 27.6.1931.

600. Pasolino greve Pasolini dall' Onda risti14.gif (59 bytes) Ravenna 3.12.1933.

Såsom vanligt när det gäller utlandet fattas även här tillfredsställande ackuratess beträffande namn och titlar. Så kallas earlens av Athlone son viscount Trema, som ju bör lyda Trematon. Drottning Elizabeths av Storbritannien mor nämnes lady Cecilia Cavendish-Bentinck. Hon är dock icke dotter till någon hertig av Portland utan sonsonsdotter till 3:dje härtigen, varför titeln lady bortfaller. Grevarna av Württemberg kallas hertigar av Urach. De böra vara furstar von Urach, endast huvudmannen är hertig. Grevarna von Mengden äro icke baroner Altenwoya utan Altenwoga. Namnet Gyllenkrook är skrivet Gyllenkroek, Thurn och Taxis åter oriktigt Th. o. Thaxis, likaså bör Schönborn-Buckheim lyda S.-Buchheim. Andra oriktiga namnformer äro von Löen i stället för Loën, Erbach-Schönburg bör vara E.-Schönberg, Ceschi a Santa Croce lyder ej Cesci. Namnet Ysenburg förekommer i (halv) fransk form Ysemburg tydligen, emedan endast den franska upplagan av Almanach de Gotha anlitats. Detta har även gjort att det franska prince icke alltid kunnat särskiljas i prins och furste. Ysenburg och Büdingen auf Meerholtz bör lyda in Meerholz. Märkliga äro misstagen om kön. Så kallas prins Alexander av Jugoslavien (son till prinsregenten Paul), f. 1924, prinsessan Alexandra, och konung Ferdinands av Rumänien son Mircea, f. 1912, d. 1916, prinsessa! Prins Bernhard Leopold av Nederländerna är ej prins av Lippe utan av Lippe-Biesterfeld.

I det värdefulla registret, som avslutar arbetet, finnes en del anmärkningar att göra. Så upptages drottning Maud av Norge under Maud, ärkehertiginnan av Österrike Blanca av Castilien, vilket är hennes förnamn, under Castillien! Hon är ju född prinsessa av Bourbon (av den karlistiska linjen) och borde förekomma under detta namn. Bland medlemmar av kungliga huset Jugoslavien finnes inblandade medlemmar av huset Ysenburg och Büdingen (i Wächtersbach). Varför t.ex. Frankrike och Orléans samt andra släktlinjer inom samma hus avskiljts, är obegripligt, en hänvisning till den resp. andra serien borde åtminstone ha varit på sin plats. Namnet Nicolis di Robilant återfinnes oriktigt under Robilant (familjen kunde även kompletteras i flera avseenden). Denna förteckning kunde i många fall förlängas, men det anförda torde vara nog.

De anmärkningar, som kunna göras mot genealogin förringa ej det mödosamt utarbetade verkets, som utgivits i en särdeles prydlig utstyrsel, stora värde.

Det är att hoppas, att detta och Schmidts arbete skola finna efterföljare, framförallt i andra kretsar än bland de furstliga. En dylik kombinerad an-

och konsanginitetstavla är egnad att i mycket högre grad än vanliga släkt tavlor låta de genealogiska resultaten komma till rätta. Särskilt kunde de hos oss redan talrikt förekommande släktföreningarna låta utarbeta dylika sammansatta tavlor, samsläkttavlor såsom de av Wretman benämnas. De skulle mycket bidraga till sammanhållningen inom släkten förutsatt naturligtvis att de hålla sig inom det rimligas gränser.


Genos 8(1937), s. 139-143

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1937 års register | Årgångsregister