GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Stamfaderns för ätten Schauman giften.

Werner W:son Wickström[1]

Stamfaderns för ätten Schauman, överstelöjtnanten Henrik Johan Schaumans tvenne giften hava till senaste tid varit höljda i dunkel, vilket efterföljande framställning avser att skingra. Henrik Johan Schauman föddes 1649 och dog 19.3.1730, okänt var. WASASTJERNAs Ättartavlor innehålla ingen annan uppgift om hans giftermål än »gift på 1670-talet men med till namnet obekant». JULLY RAMSAY meddelar i Frälsesläkter, att Henrik Johan Schauman mot slutet av sin levnad var bosatt på Monnois gård i Lemo socken ävensom att han var gift: 1) »med Barbara (? Rehbinder), som på ett kvitto för hans lön endast kallar sig Barbara Schauman; 2) efter 1704 med Elisabet Lagermarck, dotter af hofrättsrådet Johan Lagermarck och hans första hustru Maria Ekenberg».

För några är sedan lyckades det författaren av denna framställning att fastslå, vem Henrik Johan Schaumans första hustru var. Häradsrättens i Lemo och Virmo socknars lagfartsprotokoll för den 18 november 1729 ger nämligen vid handen följande:

 

»Capitein wid Kongl. Amiralitetet wälborne H:r Johan Wilhelms androg att utaf Öfwerste Lieut:n Wälborne H:r Henric Joh(an) Schauman under d:26 sidstl. Martij är genom bref honom comunicerat en copia af et utaf framl:e H:r Assessoren Wälborne H:r Gustaf Mauritz Wellingh under d:19 Julii 1711 honom H:r Öfwerste Lieut:n lämnade försäkran at så wähl des afledne Frus Barbara von Elfwertz som hans lijk, om han med döden härå orten afginge, skulle uti förb:mte H:r Assessorens graf uti Willnäs Cappell få för arfwingarnes åtahl stå orubbade, lydande same copiale skrift sålunda: »Tillstår iag undertecknad det H:r Öfwerste Lieut:n Edell och Wälb:ne Henric Johan Schauman fått begrafwa sin sahl. Fru Wälb:ne Fru Barbara von Elfwert uti min graf i Lemo Cappell såsom ock hans egit lijk, där han här på orten genom döden i Herranom aflijda skulle, el:r ifrån annan ort åstundas däruti nedsättias, samaledes tillsagt och låfwat hafwer at deras bägges lijk där orörde och i ro hwijla skola, som att iag derföre af honom till fullu contenterat är; Fördenskull opdrager iag Wälbe:mte H:r Öfwerste Lieut:n den Rätt så wijda uti berörde min graf, mig och mina barn eller efterkomande oklandrat, att ingen skall hafwa mackt deras lijk däruth uplyfta el:r emot deras anhöriges wilja flyttia eller flytta lota. Till mera wisso bekräftar iag med namn och handskrift.

Achtis d. 19 Julii A:o 1711.

Gustaf Mauritz Wellingh.
(L. S.)

Cum originali vidi et seripsi.
Jac. Cerenius

 

Sedan ytterligare konstaterats, att ifrågavarande grav vore uppbyggd före kaptenen Wilhelms' svärmors Elisabeth Christina Wernschiölds död 1692, intogs förestående avhandling »in quantum iuris» i rättens protokoll.

Av ovan avskrivna lagfartsprotokoll framgår således, att Henrik Johan Schaumans första hustru Barbara tillhörde - icke släkten Rehbinder såsom JULLY RAMSAY likvisst med uttrycklig reservation förmodat utan - släkten von Elfvert, bosatt i Pommern. En nära frände till Barbara von Elfwert är den överste Nicolaus von Elwer, som omnämnes i Borgå och Mäntsälä lagfartsprotokoll för 11-14.10.1725. Sistnämnda häradsrätts lagfartsprotokoll för 20, 21, 23.6.1712 ger yttermera vid handen, att Henrik Johan Schaumans fru och (svärsonen) ryttmästaren Reinhold Johan Bures på Sannäs svärmor var död. Enligt nyss citerade utdrag ur Lemo och Virmo lagfartsprotokoll och hovrättsassessorn Gustaf Mauritz Wellingks däri avskrivna intyg hade Barbara von Elfwert avlidit före den 19 juli 1711 och begravts i Wellingkska graven i »Lemo Cappell». Med »Lemo Cappell» avses här grannsocknen, rätteligen grannkapellet Villnäs såsom uti början av lagfartsprotokollet antydes. Detta framgår otvetydigt av Lemo och Virmo lagfartsprotokoll för 5 etc. 2. 1739, där majoren Otto von Schouman (= Henrik Johans andre son Bernt Otto) för sin systerdotter »wälborna Jungfru Anna Elisabetha Bure» får första uppbudet å den andel i framlidne assessorn Gustaf Mauritz Wellingks sterbhusintressenter» i Lehmo sochn och Askais (= Villnäs) Capell uti Choret» tillhöriga välvda grav, som rusthållaren Jean Hörman försålt till »jungfru Bure» för 47 daler 5 skill. kopparmynt. Enligt JULLY RAMSAY begrovs för övrigt hovrättsassessorn Wellingks dotter Kristina Helena och hennes man kaptenen friherre Henrik Johan Rehbinder »i Wellingska graven i Villnäs kyrka». I enlighet med det ovanstående är Barbara von Elfwert i ELGENSTIERNAs Ättartavlor upptagen såsom Henrik Johan Schaumans första hustru och från detta äktenskap härstamma samtliga kända medlemmar av den vitt utgrenade ätten Schauman.

Såsom Henrik Johan Schaumans andra hustru uppger JULLY RAMSAY, såsom ovan framhållits, Elisabet Lagermarck, dotter av hovrättsassessorn Johan L. och Maria Ekenberg. Denna uppgift går igen hos ELGENSTIERNA. Elisabet Lagermarcks födelse- och dödsdata äro däremot obekanta för både JULLY RAMSAY och ELGENSTIERNA. Emellertid uppger WESTURLUND i sitt arbete om Åbo hovrätt (sida 204-205) enligt CARPELANs Åbogenealogier (s. 160), att Johan Lagermarck, som ända till sitt adlande 18.9.1688 bar namnet Wassenius, gifte sig tredje gången 17.7.1675 med Elisabet Rydenius, dotter av borgmästaren i Åbo Sven Nilsson Rydenius och Elisabet Pettersdotter Plagman. Detta Lagermarcks tredje gifte har av ELGENSTIERNA försetts med ett frågetecken, ehuru det antytts även i WASASTJERNAs Ättartavlor.

Lemo sockens äldsta bevarade kommunionbok för åren 1732-38 ger vid handen, att Monois gård i sagda socken beboddes av »Fru Öfwerst. Elisabeth Lagermarck» och »Maj. B. 0. Schauman», alltså samma Monois, där Henrik Johan Schauman uppgives hava tillbragt slutet av sin levnad. B. 0. Schauman är identisk med Henrik Johan Schaumans ovan nämnde andre son majoren Bernt Otto Schauman (begr. 1767 i Åbo domkyrka). Samtidigt innehades och beboddes Järäis rusthåll i Lemo av Henrik Johan Schaumans tredje son kornetten (enligt ELGENSTIERNA: löjtnanten) Carl Gustaf Schauman, som 30.10.1748 begrovs, 58 år gammal, i Lemo kyrka. (Den sistnämndes familj var bosatt på Järäis ända tills Carl Gustaf Schaumans änka Susanna Christina Martin därstädes avlidit 1764; hon begrovs mellan den 12 och 19, måhända den 12, juni 1764 i Lemo kyrka, 56 år gammal. Sönerna dåvarande fältväbeln Johan Henrik, korpralen Niklas Fredrik och trumslagaren Carl Gustaf Schauman försålde genom köpebrev av 9.11.1764 och 20.1.1766 Järäis (för en köpeskilling av inalles 27,000 daler kopparmynt). Av Lemo församlings äldsta historiebok, som börjar 1.5.1731, framgår, att »Seppälä Öfwerstelieutnantskan Elisabetha Rydeen» begrovs i »Lemo moderkyrka» den 11 oktober 1741, 92 år gammal.

Nu synes »Monois Fru Öfwerst. Elisabeth Lagermarck» och »Seppälä Öfwerstelieutnantskan Elisabetha Rydeen» vara en och samma person. Och denna Elisabet Rydeen-Lagermarck vore dessutom identisk med såväl Henrik Johan Schaumans andra hustru »Elisabet Lagermarck» som hovrättsassessorn Johan Lagermarcks tredje fru »Elisabet Rydenius». För riktigheten av detta antagande tala nedan närmare berörda omständigheter.

Enligt Lemo och Virmo lagfartsprotokoll för 15-19.9.1735 hade »Enckie fru Öfwerste Lieutnantskan Wälborne Elisabeth Lagermarck införsändt en afskrift utaf ett kiöpebref dat. 19 Jan. 1727: deruti Lieutnantskan Wälborne Barbara Catharina Falckenberg (hon levde då ännu änka på Tenhola säteri efter kaptenlöjtnanten Johan Stiernkors) kundgiör, det hon försåldt sin i Lemo sochns Moderkyrckia tilhörige graf til wälbem:te fru Lagermarck, hwarföre kiöpeskillingen, som dock til ingen wiss summa blifwit uthförd, vore richtigt ehrlagd, med mera omsagde kiöpebref uti bokstafwen förmäler, hwilcket efter begiäran Fru Öfwerste Lieutnantskan til säkerhet blef antecknat och detta deröf:r til framdeles bewijs utaf Härads Tings Rättens Protocoll extraderat». Tyvärr har omförmälda köpebrev icke avskrivits i rättens protokoll. Det ligger emellertid nära till hands att antaga, det »överstelöjtnantskan Elisabeth Lagermarck» - under förutsättning att hon är änka efter Henrik Johan Schauman - redan under den sistnämndes livstid vidtog åtgärd om att förskaffa sig en gravplats, som var belägen nära det ställe, där Henrik Johan Schauman skulle bisättas. Ty enligt transaktionen av 19.7.1711 mellan den sistnämnde och assessorn Wellingk tillkom blott Barbara von Elfwert och Schauman själv gravplats uti Wellingkska graven i Villnäs kyrka, där Henrik Johan Schauman säkerligen bisatts vid sin död 1730. Avståndet mellan kyrkorna i Lemo och Villnäs är icke ens en mil långt. Alltså en omständighet, som i sin mån synes förklara Elisabet Lagermarcks strävan att, då en gravplats var henne förmenad i det Wellingkska koret, finna en sista fristad i närmast belägna kyrka.

År 1748 »Dominica sexagesima» samt den 5 mars 1749 försiggingo prostevisitationer i Lemo församling. De vid visitationerna förda protokollen finnas bevarade i Lemo kyrkoarkiv. Förstnämnda protokoll ger vid handen, att »Kongl. Hofrättz Cammereraren H:r Jacob Stadius (rätteligen Erik Johan Stadius, på Tenhola, begr. 6.4.1750 i Lemo kyrka) förebrachte et kiöpebref, som hans antecessor matrimonii H:r Hacks (= Alexander Hacks, d. 1740; gift med Margareta Helena Rosenmüller, i hennes 1:a gifte, d. 5.1.1771 på Tenhola) ingådt med framledne Öfwerstinnan Fru Lagermarck om en här i Lemo warande murad, så kallad Tenhola graf, hwilcken wählbem:te sahl. Fru försåldt, och begiärte, at såsom han nu wore en rättmätig Possessor af ber:de graf, at det nu måtte icke allenast kundgiöras, utan ock in actis Visitationis til hans säkerhet i framtijden införas». Av prostevisitationsprotokollet för 5.3.1749 åter inhämtas följande: »På framl. Cornetten Schaumans (Carl Gustaf Schauman har nämnts tidigare i protokollet) Enke Frus wägnar anhölt Corporalen wid Kongl. Adelsfahnan Loman, at ehuru framlidne Hofrätts Advocaten Hacks af sal. Öfwerstinnan Fru Lagermark tilhandlat sig den så kallade Tenhola grafven, som är i denna kyrka belägen, honom eller dess successor matrimonii H:r Cammereraren Stadius doch icke måtte tilstädjas at i samma graf nedsättia eller begrafva sina lijk, så vida wälbem:te Fru Öfwerstinnans arfwingar skola wara sinnade at klandra kiöpet och inbörda den samma». På grund av det vid föregående visitation uppvisade köpebrevet ansågs Stadius dock icke kunna betagas rätt att framdeles nyttja Tenholagraven »såsom härtil», men kunde »Fru Cornettskan Schouman, jämte sina samarfwa, uti världslig Rätt sig anmäla, ther the förmena sig genom bem:te kiöp wara för när skedt». Domböckerna förmäla dock icke, att en tvist inför »världslig rätt» anhängiggjorts. Med »wälbem:te Fru Öfwerstinnas arfwingar» kan i detta sammanhang icke avses andra än »Cornettskan Schauman jämte sina samarfwa».

Att i det föregående nämnda »Fru Öfwerst. Elisabeth Lagermarck», som 1732-38 bodde på Monnois, i lagfartsprotokollet av 15-19.9.1735 nämnda »Enckie fru Öfwerste Lieutnantskan Wälborne Elisabeth Lagermark», som 19.1.1727 köpt Tenholagraven, och i berörda visitationsprotokoll av 1748 och 1749 nämnda »framledne Öfwerstinnan Fru Lagermarck», som senast 1740 till den sistsagda år avlidne hovrättsadvokaten Hacks försålde ifrågavarande grav, äro en och samma person behöver efter vad ovan anförts knappast dragas i tvistemål. Att just denna »Elisabet Lagermarck» är Henrik Johan Schaumans andra hustru framgår av: 1) att Schauman, som dog 1730, under slutet av sin levnad bodde på Monnois; 2) att Berndt Otto Schauman (hennes styvson) åren 1732-38 bodde jämte henne på Monnois; 3) att hon benämnes änkeöverstelöjtnantska samt 4) framför allt av att visitationsprotokollet av 1749 betecknar (styvsonens) kornetten Carl Gustaf Schaumans rättsinnehavare såsom saliga »Öfwerstinnan Fru Lagermarcks» arvingar.

Återstode så att bevisa, det »änkeöverstelöjtnantskan Elisabet Lagermarck», som levde 1732-38 men var död 1748, är identisk med den »Seppälä överstelöjtnantskan Elisabetha Rydeen», som 11.10.1741 begrovs i Lemo moderkyrka 92 år gammal. Visserligen har JULLY RAMSAY betecknat Henrik Johan Schaumans andra hustru Elisabet Lagermarck såsom »dotter av assessorn Johan Lagermarck». Men något meddelande om varifrån denna uppgift erhållits finnes icke, varför den troligen baserar sig på en förhastad slutledning. Stamfadern för ätten Lagermarck (jfr WASASTJERNAs Ättartavlor) hade endast två döttrar, om vilka säkra uppgifter finnas, nämligen: 1) Christina d. 1723, gift a) med okänd och b) med majoren Gabriel Ridderkorp i hans 2:a gifte; 2) Maria d. 1698, gift med assessorn i Åbo hovrätt Johan Gabrielsson. WASASTJERNA uppger för sin del, att en tredje dotter Brita varit gift med Ridderkorp. (I så fall hade Ridderkorp, vars första hustrus namn av JULLY RAMSAY och ELGENSTIERNA anges såsom okänt, varit gift första gången med Brita Wassenius-Lagermarck och andra gången med Christina Wassenius-Lagermarck. Brita Wassenius-Lagermarcks existens torde dock få sättas i fråga, därest man icke vågar antaga, att Brita Wassenius Lagermarck är identisk med Gabriel Ridderkorps första till namnet okända hustru). I varje fall finnes en fjärde dotter Elisabet icke upptagen annanstädes än hos JULLY RAMSAY, som gör denna Johan Lagermarcks dotter till Henrik Johan Schaumans andra hustru.

Emellertid kan man förmoda, att den såsom Johan Lagermarcks tredje hustru uppgivna Elisabet Rydenius under giftermålet med Lagermarck i enlighet med tidens sed kallade sig - icke vid sitt ofrälse födelsenamn Rydenius eller Rydeen utan - Lagermarck och skrev sig så ännu under sitt änkestånd efter Lagermarck. I sådant fall synes man med fog kunna våga påståendet, att Henrik Johan Schaumans andra hustru Elisabet Lagermarck i själva verket är identisk med Johan Lagermarcks efterlämnade änka Elisabet Rydenius, som efter ingånget andra äktenskap med Schauman alltjämt kallas Elisabeth Lagermarck för att sedan vid sin död benämnas »överstelöjtnantskan Elisabetha Rydeen».[2]

Stamfaderns för ätten Schauman överstelöjtnanten Henrik Johan Schaumans giften vore sålunda:

1) med Barbara von Elfwert, begr. före 19.7.1711 uti Wellingkska graven i Villnäs kyrka;

2) med Elisabet Rydenius eller Rydeen, i hennes 2:a gifte, f. omkr. 1649, begr. 11.10.1741 i Lemo kyrka, dotter av borgmästaren i Åbo Sven Rydenius och Elisabet Plagman (gift 1:o 17.7.1675 med assessorn i Åbo hovrätt Johan Wassenius, adlad Lagermarck, i hans 3 gifte, f. 10.6.1622, d. 1692 och begr. 10.1 s.å.).

Under den förutsättningen, att i förestående utredning gjorda slutsatser äro riktiga, kan ELGENSTIERNAs reservation i fråga om assessorn Johan Lagermarcks tredje gifte utmönstras och detta äktenskap med Elisabet Rydenius, i hennes 2:a gifte, fastslås såsom ytterst sannolikt.

 

[1] Föredrag 23.4.1936 vid Historiska samfundets i Åbo sektion för genealogi och personhistoria sammanträde.

[2] Här må observeras, att någon » överstelöjtnant Lagermarck» aldrig funnits, ej heller har någon kvinlig medlem av denna ätt varit gift med någon överstelöjtnant, om man frånser JULLY RAMSAYs uppgift om överstelöjtnanten Schaumans gifte med » Elisabet Lagermarck »

 

Selostus.

Schauman-suvun kantaisän everstiluutnantti Henrik Johan S:in (1649-1730) kahdesta avioliitosta antaa lähdekirjallisuus eriäviä ja epävarmoja tietoja. Lemun ja Mynämäen tuomiokirjat vuosilta 1729 ja 1735, joita tekijä selostaa, ratkaisevat lopullisesti kysymyksen. JULLY RAMSAY on tosin epäröiden merkinnyt Schaumanin ensimmäiseksi vaimoksi erään Barbara Rehbinderin. Tämä ei kuitenkaan pidä paikkaansa, koska G. M. Wellingkin v. 1711 antamasta todistuksesta selviää, että S:in ensimmäinen vaimo Barbara, joka oli kuollut samana vuonna, oli omaa sukua von Elfvert ja että vainaja haudattiin ennen 19.7. s. v. Wellingkien sukuhautaan Askaisten kappeliin. Tästä avioliitosta polveutuvat kaikki nykyään elävät Schauman-suvun jäsenet. Schaumanin toinen puoliso Elisabet, joka esiintyy asiakirjoissa vuoroin Rydenius ja Lagermarck nimisenä, oli Turun pormestarin Sven Rydeniuksen ja Elisabeth Plagmanin tytär, naimisissa 1:sen kerran Turun hovioikeuden assessorin Johan Wasseniuksen, aateloit. Lagermarckin kanssa, tämän 3:ssa avioliitossa.

 
Genos 8(1937), s. 59-66

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1937 års register | Årgångsregister