GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Frosteruska släktens hemgård.

Alexander Boldt

Tre gårdar i det forna västnyländska Stor-Lojos nordmark har forskningen kallat Ericus Henrici Frosterus' fädernehem.

Vilken av de tre såg honom växa upp? [1]

*            *
*

»Ericus Henrici är den första som man vet af Frosteriska slägten. Han skall varit född i Nyland i Lojo socken Nummis Capell och Packala hemman, der skola två vara när intill. Nu är hemmanet ett Rusthåld, det ligger bredevid ett litet träsk».

Orden - skrivna av Johan Abrahamsson Frosterus (* 1720, risti14.gif (59 bytes) 1809) - ha tagits som avgörande vittnesbörd att Eric Frosterus föddes på Pakkala hemman i Sierla by i nuvarande Nummis socken.

Rusthållet omfattar två hemman eller hemmansdelar Yli-Pakkala och Ali-Pakkala (Övre och Nedre Pakkala) - deras byggnader skola legat endast något tiotal steg från varandra.

Gården ligger högt uppe på en backe med bergsstup mot Pitkäjärvi sjö, även kallad Nummis träsk.

Fastän sjön i jämförelse med Lojo Stor-Sjö icke är stor, synes det mig svårt att fatta, varför den skulle - Pitkäjärvi, den halvmil-långa Långsjön - kallats namnlöst »ett litet träsk». Skulle åter orden i fråga åsyftat den lilla 300-400 meter långa sjö, som kartan visar nära gården, vore det svårt att fatta, varför blott den blivit nämnd och ej halvmils-sjön.

- Icke fullt en mil åt sydsydöst från sagda Pakkala vid Pitkäjärvi sjö ligger i Raati (Raatti) by ett hemman Pakkanen, Pakanen.

I Finsk Biografisk Handbok läses:

»Ericus Henrici (son av bonden Henrik Persson å Pakkanen hemman i Ratis by?) sattes i skola, tog namnet Frosterus (frost= pakkanen)» - -.

- Icke fullt en mil åt öster från Pakkala vid Pitkäjärvi sjö ligger Kaukela by.

Professor Gunnar Suolahti kallade 1919 i sitt stora verk om Finlands prästerskap på 1600- och 1700-talen[2] ett rusthåll Paakkala i sagda Kaukela by Frosteruska släktens hemgård, dess ägare 1571 - också han hette Henric Persson - fader till Ericus Henrici Frosterus.

Kankela by ligger icke i nuvarande Nummis socken utan - som professor Suolahti nämnt - i Pusula.

Likväl kan byn ha varit den förste Frosterus' hemby.

Det är icke visst att ordet Nummis Capell är av honom givet ättlingar i arv.

Prästvigd 1573 dog han 1615 eller 1616 som kyrkoherde i Nord-Österbotten - Nummis avskildes som kapell från Lojo sannolikt först omkring 1635-1640[3].

Men även om så vore, att den första bäraren av namnet Frosterus talat med sina barn eller barnbarn om »Nummis Capell» i samband med sin faders gård långt nere i södra Finland, kan gården ha varit hemmanet i Kaukela.

Ett bönehus torde ha funnits i Nummis redan år 1564[4] och till andaktsstunderna där kommo sannolikt gamla och unga från hela det Nord-Lojo - Över-Lojo[5] - som senare vart de två kapellen Nummis och Pusula, säkerligen stundom de från Kaukela - deras by låg tätt intill gränsen mot nuvarande Nummis socken och mindre än en mil från det ställe, där Nummis kyrka senare reste sig väl i grannskap till det gamla bönehusets grund.

Från Kaukela by är fågelväg mer än två mil till Lojo åldriga stentempel.

*

Det synes mig att Ericus Henrici Frosterus' barndomshem icke var Pakkala-gården i Sierla by vid Nummis Pitkäjärvi - detta fastän jag först sökte värja mig mot professor Gunnar Suolahtis teori av kärlek till den bergiga bygden vid den vackra sjön.

Min Moder Nanny Frosterus, en av mina bröder och jag gjorde en sommardag 1886 - jag var tretton år - en fem mils åkfärd från Gustafsberg (Gerknäs) i sydvästra Lojo till Sierla-Pakkala, då ägt av bondeståndets talman Kaarlo Kustaa Ojanen. Vår tro var att gossen som blev Frosterus-namnets första bärare lekt på backarna och bergen, rott på Långsjön, drömt vid stränderna.

Också därför sökte jag finna brister i professor Suolahtis få och korta ord om Kaukela, att jag älskat tänka mig Eric (eller Eerikki?) Frosterus som en fattig pojke som av brännande kunskapstörst med egen viljekraft bröt sig väg till boklig bildning.

Professor Suolahti fann att vid återlösandet 1571 av Elfsborgs fästning i västra delen av riket Sverige-Finland ägaren av det första hemmanet i Kaukela by, Henric Persson, var rik, hemmanet stort, 1 1/3 mantal.

Såvitt jag kan se var han 1571 den i yttre rikedom tredje bland Stor-Lojo sockens mer än fyrahundra bönder. -

Sölvskatte-längden år 1571 visar icke någon rik jordägare i Sierla by vid Pitkäjärvi. Uppgifterna i 1912 års tryck tio och fjorton silvermarker i skatt för två hemman i byn äro - som sär-uppgifterna i samma tryck tydligt lägga i dagen och handskrift i Statsarkivet (3329) styrker - felskrift eller feltryck för tio och fjorton ören[6].

Professor Suolahti torde tyvärr ha rätt i att på 1500- och 1600-talen ytterst sällan - om någonsin - en fattig gosse kunde med egen kraft bryta sig en stig som ledde fram mot kyrkoherdevärv.

*

Ingen av hemmansägarna i Sierla by under 1560- och 1570-talen bar, såvitt jag kan se, namnet Henric.

- Silverskatte-längden 1571 visar bland hemmansägare i Raati by Henric Persson - honom som Finsk Biografisk Handbok med frågetecken nämner fader till den första Frosterus.

Hans hemmans »lösegendom» (däri inräknade utom metallsaker och myntad metall boskap och en häst) värdesattes till omkring 34 silvermarker - bidraget till Elfsborgs-skatten vart 3 silvermarker 3 öre 3 penningar.

Till jämförelse må nämnas att motsvarande lösegendom på första hemmanet i Kaukela (däri inräknade utom fjorton skålpund koppar bland annat två hästar, tre oxar, åtta kor, fem får, tre bockar och getter) värdesattes till omkring 140 silvermarker - bidraget till Elfsborgs-skatten blev mer än 14 silvermarker.

Hemmanets ägare hette som nämnt Henric Persson i likhet med ägaren av sagda Pakkanen hemman i Raati by.

*

Vad vi hitintill sågo gör det troligt, att professor Gunnar Suolahtis Kaukela-syn var rätt.

Här reser sig emellertid den svårigheten att hemmanet i Kaukela by icke heter Pakkala utan Paakkala.

Lojo härads karta kallar gården Paakkala. Namnet torde uttalas med långt a-ljud både i Pusula och grannsocknen Nummis. I de mantalslängder från sena årtionden jag i Statsarkivet haft i mina händer heter gården Paakkala.

Däremot bär gården i Sierla by vid Nummis Långsjö namnet Pakkala i samma mantalslängder, samma talade språk till vilka nyss hänvisades. Geologiska Undersökningens kartblad 5 nämner gården Pakkala, likaså verket Suomenmaa[7].

Likväl är det tydligt att hemmanet i Kaukela kan ha varit Eric Frosterus' fädernegård fastän dess namn icke var Pakkala.

Ingen av de handskrifter från 1700-talets Över-Lojo, vilka jag sett i Statsarkivet, gör någon namnskillnad mellan de ifrågavarande hemmanen i Sierla och Kaukela - båda nämndes i skrift Pakkala. Långt självljud skrevs ju oftast även i namn av finsk börd som i svenska ord med endast ett vokaltecken[8]. I skattelängder möta ju i allmänhet icke under 1500- och 1600-talen hemmanens utan blott byarnas och stor-områdenas namn, men att döma av dessa måtte hemmansnamnet Paakkala åtminstone oftast ha tecknats Pakkala.

Då så var, kan till döme rektorn i den skola, i vilken Eric från Stor-Lojo som gosse vann inträde, ha givit honom namnet Frosterus i tro att hans fädernegårds namn var - icke blott skrevs - Pakkala.

*

I Raati by möter 1540 namnet Pakkas, Packas som släktnamn eller åtminstone lagt som hemmansnamn efter hemmansägarens dopnamn utan mellanstående fadersnamn - »Niels Pakkas», »Niels Packas».

Nils Köld (Frost)?

Har möjligen detta medverkat till danande av namnet Frosterus?

Paakkala (»Pakkala») i Kaukela ligger icke fullt nio kilometer från Pakkanen hemman i Raati by[9].

- Återstår det gamla ordet »bredevid ett litet träsk».

Nära Kaukela by låg en liten sjö - kartor visa den.

Nu finnes det lilla träsket icke mer - har vandlats om i odlingsmark.

*

Troligt synes att Kaukela var den bygd, i vilken Ericus Henrici Frosterus lekte sin barndoms första lekar.

*

I några skattelängder[10] i Statsarkivet har jag sett Henric Persson i Kaukela nämnd ännu 1584 och redan 1567, före honom hans fader Pedher (Peer) Henricsson i Kaukela 1566, 1565, 1550, 1540 - längre tillbaka i tiden gå urkunderna i fråga ju icke.

Ättelängden vore sålunda denna:

Henric - Per Henricsson - Henric Persson - Ericus Henrici Frosterus [11].

*

Innan en framställning som redan blivit lång ändas böra ännu ett Paakkala, ännu ett Pakkala i grannbyar till Raati nämnas.

Sölvskattelängden 1571 visar i Tavola by välställda bönder bärande namnen Lasse Henricsson och Henric Mognsson - deras skatt steg till 10 och 8 silvermarker.

Ett av hemmanen i byn heter Paakkala (Paakkola).

Hemmanen i Oittila, av vilka ett heter Pakkala, hörde av sölvskattelängden att döma icke till de på jordiskt gods rika i Stor-Lojo.

Ingen av hemmansägarna i Oittila 1571 bar namnet Henric[12].

*            *
*

Då min Morfars, biskop Robert Valentin Frosterus' älsta broder, prosten i Ilmola Eric Johan Frosterus 1823 tryckte »Anteckningar om Frosteriska Slägten», skrev han att för de äldre tiderna några vidare upplysningar av värde troligen icke vore att vänta.

Ett frågetecken tyder på att hoppet om nya forskningsvinnen ur gammal tid ändå icke helt slocknat.

Ett stort sådant forskningsvinne är för dem, vilka älska den västnyländsk-österbottniska ättesagan genom fyrahundra år, professor Gunnar Suolahtis syn på hemmanet i Kaukela by.[13]

 

Uleårektorn Frosterus och ättegårdens stam.

Bibliotekarien dr Paul Nyberg, vars tidigt bortryckta systersöner Trygve, Gudmund och Kim Boldt voro ättlingar i åttonde led till Ericus Frosterus' son Simon Frosterus[14], har i Riksarkivet i Stockholm funnit dennes sigill vid namnteckning 1621.

En avbildning av sigillet, mig vänligen lämnad av dr Nyberg, visar under bokstäverna S. E. (Simon Erici) ett lodrätt streck med två grenar i böjd linje som armarna i en julljus-stake[15] och ett litet streck korsande från vänster snett uppåt stammen så som en och annan gång småstrecket korsar första staven i namnet Frosterus[16].

Såg sigillets danare kanhända i den trearmade ljusstaken också en värmekälla motverkande kalla vinddrag i ordet frost?

*

Dr Nyberg nämner[17] att en ung odalman då han lämnade hemgården för att bryta sig en egen väg gärna i någon mån ändrade fädernas bomärke, medan hemgårdens stam ofta brukade det oändrat genom århundraden.

Har i någon av de tre gårdar, vilka nämnts Frosteruska släktens fädernehem, ett bomärke brukats om vilket Simon Frosterus' sigill osökt minner?

Kaukela-Paakkalas (»Packalas»)[18] tidigare och nuvarande ägare och odlare - Filosofie Magister Walfrid Paakkala och hans broder Herr Einar Pakalén - ha vänligen visat mig sin fädernegårds och fädernesläkts bomärke ristat 1851 i trä och tecknat 1861 i skrift. Ett lodrätt streck med två uppåtriktade och två nedåtriktade grenar - i träristning raka grenstreck och fyra spetsiga vinklar, i skrift ofta eller oftast böjda grenstreck.

Likheten mellan sagda bomärke i skrift och Uleårektorns sigill är stor.

Däremot finnes ej någon likhet mellan sigillet och Raati-Pakanens (»Packanens») bomärke, tre små streck ställda i trekant, kolme pilkkua asetettu niinkuin kolmioon - uppgiften mig vänligen lämnad av gårdens ägare Herr Berndt Pakalén.

Sierla-Pakkala (»Packala») brann sommaren 1918, brunno gårdens urkunder. Medlemmar av släkten Ojanen-Hrimaly hava[19] sagt, att de icke känna gårdens fornmärke. Den nuvarande ägaren Herr Alfred Saaristo har med stor offervillighet forskat i bygden och i Nummis församlings arkiv, men icke funnit vad han sökt. Likaså Filosofie Magister Anja Herttua i Statsarkivet. Däremot hava forskningar godhetsfullt verkställda i Nylands läns lantmäterikontor av Kammarrådet Johannes Alfred Berlin och Lantmäteriingenjör Valter Martti Puuskanen givit som vinne bomärken tecknade 1806 av två medlemmar av Sierla-Pakkala-släkt Wilcki (» eller Wikki»).

Tre lodräta streck invid varandra.

Sålunda icke likhet med sigillet 1621.

Så långt vår kunskap om de tre gårdarnas gamla bomärken når kan följaktligen sägas: Simon Frosterus' sigill är ett starkt vittnesbörd om att hans fader Ericus Henrici Frosterus var hemma från »Packala» (Pakala, Pakkala = Paakkala) gård i Kaukela by i den del av det forna Över-Lojo som nu är Pusula socken[20].

*

Uppgifter hämtade 1936 ur Pusula församlings arkiv av Kyrkoherde Oskari Aarnio [21] och mig vänligen i avskrift lämnade av Filosofie Magister Walfrid Paakkala och en andra skrift mig godhetsfullt sänd 1937 av Kyrkoherden Aarnio synas mig - ställda samman med uppgifter av Jalmari Finne sommaren 1937 - giva för Paakkala i Kaukela ätteföljd från Johan Mattsson - han ägde icke gården - på 1600-talet till Johan Fredrik Pakaléns söner.

Johan Mattssons son Matts Johansson var, skulle jag tro, dotterson till Per Michelsson, vars fader Michel Persson var yngre bror till Ericus Henrici Frosterus' fader Henric Persson[22].

Före de två Kaukela-Paakkala-ägarna bröderna Henric Persson och Michel Persson möta oss deras fader Per Henricsson (ägde stamgården åtminstone redan 1540 och ännu 1566) och deras farfar Henric[22].

Två grenar av samma släkt -- två ättegrenar vilka tre och ett halft århundrade efter hemskillnad funnit varandra åter?

*

Ord som min Morfars - Robert Valentin Frosterus' - farfars broder Johan (Abrahamsson) Frosterus[23] sannolikt enligt arvsaga från 1500-talet skrev det (hemmanet) ligger bredevid ett litet träsk få sällsamt liv genom ord av Magister Walfrid Paakkala. En liten sjö fanns ännu i hans barndomstid på 1880-talet alldeles invid hans hemgård på vårarna, när Hirvijoki å före rensning, djupning och rätning förde strid vårflod till bygden - en liten sjö med båtar och rodd. Sjön var då omkring en kilometer lång och dess strand låg endast ett par tre hundratal meter från den sekelgamla storvirkesbyggnaden[24]. På 1400- och 1500-talen och långt senare gingo sjöns vågor säkerligen än närmare gårdstunen på kullen. - Omkring 700 meter söderut från gården ligger nordänden av en 600 meter lång sjö, Ruutulampi, Rudsjön.

*

Magister Walfrid Paakkala säger mig att hans fader[25] nämnt som åldrig arvsaga, att en medlem av släkten blivit kyrkoherde på Hailuoto långt i fjärran.

Ericus Henrici Frosterus blev 1573 kapellan i Kalajoki i Nord-Österbotten och omkring 1599 kyrkokerde På Hailuoto (Carlö) ute i norra delen av Bottniska viken.

*

Redan tidigare har jag tackat alla de många vilka - som härovan sagts - med stor vänlighet och offervillighet medverkat till lösningen av min mödernesläkts hemgårds-gåta.

Vördsamt och varmt nyar jag här mitt tack.

Är det självförhävelse om jag talar även på den lilla gossens vägnar som någon dag i senare hälften av 1550-talet eller på 1560-talet första gången färdades från sina fäders gård vid den lugna lilla insjön mot ovissa öden i skolan vid Helsinge brusande fors[26] eller i skolan vid Aura å? Viborgs skola, Raumo skola, Ulfsby skola var det sannolikt ej.

Ett tack från Eerikki Henrikinpoika, Eric Henricsson - Ericus Henrici Frosterus.

Gossen som fått sina fäder, sin släkt, sin hemgård åter[27].

 

Noter

[1] I syfte att göra tankegången i det lilla föredraget av år 1923 lättare att följa har jag ändrat en del ordalag. Däremot har jag icke ägt kraft och tillfälle att nu - bl.a. i Statsarkivet - ånyo granska alla de hundratal ting, på vilka framställningen bygger. Likväl tror jag att de uppgifter bladen här lämna äro rätta. - Önskade vid spörsmålet ättegården och stamfäderna hänvisa också till min 1924 tryckta lilla bok Några min Moder Nanny Frosterus-Boldts förfäder inom och bortom nordösterbottniska släkter. 22.1.1937.

[2] Sid. 255, rad. 4-7, rad. 22, rad. 12 ned. - 3 ned.

[3] »Pusula, ursprungligen 'Metsäkansa', kapell från 1640; pastorat 1862. - - Nummis (Nummen pitäjä) kapell omkring 1640; pastorat 1863.» K. G. Leinberg, Finlands territoriala församlingars ålder - - Andra uppl., sid. 77-78. Se ock 0. I. Colliander, Suomen kirkon paimenmuisto.

[4] »Nummi perustettiin Lohjaan kuuluvaksi kappeliksi ('St. Jakobs kapell') n. 1640; oma rukoushuone sillä lienee ollut ainakin jo 1564.» Suomenmaa, I, sid. 63.

[5] »Öfverloijå» (1580) enligt Ad. Neovius, Lojo sockens kyrkliga förhållanden (Kyrkohistoriska samfundets Protokoll och Meddelanden VI, sid. 86). - » Möjligt är att i socknens norra del höllos gudstjänster redan vid denna tid (1579) och att densamma därföre uppkallades med namnet kapell, ehuru man ej har sig bekant att någon kyrka där skulle uppförts tidigare än kort före 1620. Måhända kan man därav förklara den omständighet att här (i Stor-Lojo socken) 1593 funnos tvenne kapellaner». Ad. Neovius, samma verk, sid. 105. - Enligt Ad. Neovius blev Nummis verkligt kapell 1635; samma verk, sid. 80, 110-111.

[6] Likaså fjorton silvermarker i skatt för två hemman i en närliggande by, Mommola - bör vara fjorton ören.

[7] I, sid. 63: »Suuria maantiloja on (Nummen pitäjässä) vähän, keskikokoisia sensijaan runsaasti. Huomattavimmat ovat Pakkala, Jakova, Uotila» - - -

[8] Sålunda har byanamnet Ahonpää i Över-Lojo (Pusula) i handlingar från tidrymden 1539-1599 mött utgivaren av Nylands ortnamn endast 6 gånger skrivet med två vokaltecken i sista stavelsen men mer än 100 gånger med ett, byanamnet Haarla i Över-Lojo (Nummis) endast 8 gånger med två a-tecken i första stavelsen, ett hundratal gånger med ett.

[9] De två hemmanens folk ha kunnat vara enade genom vänskaps- och frändeband. Gossarna på Paakkala ha kunnat vara och känna sig som ättlingar - på kvinnolinje - även av Pakkanen-släkt. Det samma gäller de unga på Pakkala. - De tre gårdarna stå vid gränserna av en kvadratmil, Pakkala ovanför stranden av Nummis Pitkäjärvi vid västra gränsen, Pakkanen i Raati vid södra gränsen, Paakkala i Kaukela vid nordöstra hörnet. Icke fullt fyra kilometer österut från enmils-området möta det vackra Hiidenvesis västligaste vågor, icke fullt fem kilometer söderut det lika vackra Hormavesis nordligaste vågor. Vilken stamgården än var - bygden som här nämnts var Ericus Henrici Frosterus' och hans fäders hembygd. 2.2.1937.

[10] Märkta 2940, 2983, 3254, 3255, 3271, 3272, 3283, 3291, 3292, 3293.

[11] Har i senaste tid stundom undrat, om Henric Persson i Kauhela och Henric Persson i Raati måhända voro icke två utan en - ej kommit ihåg om jag 1923 fann med visshet styrkt att så icke var. Utdrag ur skattelängder (2940, 2948, 2983, 3027, 3053, 3187, 3272) mig vänligen givna 31.1.1937 av Filosofie Magister Anja Herttua vid Statsarkivet nämna Henric Persson i Raati 1556, 1560, 1565 - i sölvskatteregistret 1571 möter han som ovan sagts - men före honom 1554 och 1550 icke någon Per Henricsson utan Per Sifferdsson, före honom Sifferd Peersson. Om så vore, att Frosteruska släktens hem varit i Raati by, vore som ättefäder - så tyckes mig - att nämna Per - Sigfrid Persson - Per Sigfridsson - Henric Persson - Ericus Henrici Frosterus. 5.2.1937.

[12] Sålunda - med 1500-talets skrivsätt - inom ett enmils-område i fyra olika byar gårdar Pakkala och därtill ett Pakkanen. - Bygden är finsk men dess sydgräns ligger blott en, en och en halv mil från nejder i vilka också svenska i många århundraden allmänt talats. Språkgränsen går genom det nuvarande Lojo, socknens södra del är svensk. Gossen som skymtar för vår blick talade troligen från tidig barndom finska, men möjligt är att han lika tidigt lärde sig svenska - många av de unga gårdssönerna där uppe hade sannolikt också svenskt blod i sina ådror. När de unga hemmansägar-sönerna från Över-Lojo under århundradenas lopp på söndagar och stora helgdagar kommo till Lojo kyrkoby, när de på kyrkbacken med den vackra, vida utsikten sågo och lyssnade till en Carl Knutsson Bonde, en Sture, en Gustaf Wasa, i kyrkan till Michael Agricola - var det allvarstung höst, hård vinter eller vår och sommar, i deras sinnen var det säkerligen ofta vårbäckars sång, vårblommor som lyste i backarna, trän som lövades. Unga sinnen fråga ej efter språk. - Svenska hem stodo även där uppe i Över-Lojo. 6.2.1937.

[13] (Sedan 1923 oändrade underrader:) Jag brukar här tillfället att för värdefulla, mig med stor vänlighet lämnade uppgifter om flere hemman i Nummis och Pusula, deras lägen och namn, uttala ett varmt och vördsamt tack till Herr Kaarlo Kustaa Ojanen, bondeståndets talman vid lantdagarna 1900 och 1904, enkammarlantdagens talman 1910, under årtionden ägare av Pakkala rusthåll i Sierla by vid Nummis sjö, och Fröken Maria Mathilda Juselius, bosatt på sin fädernegård Juuti hemman i Talpela by, Lojo, nära gränsen till Nummis socken. Statsarkivets herrar Tjänstemän är jag tack skyldig för bland annat hjälp vid tolkning av gamla handstilar, med vilka jag icke förr stiftat ens nödtorftig bekantskap. 27.XI.1923.

[14] Född 1582, första rektor i Uleå skola 1611, kyrkoherde i Cajana Paldamo) 1616, i Uleå 1620, risti14.gif (59 bytes) 1647.

[15] Jfr de två ljusen i den vapensköld Michael Agricolas son Christian Agricola gav sin faders ätt.

[16] Sigillets utskrivna bokstäver äro som nämnt blott de två, S. E., icke S. E. F.

[17] Hänvisande till bl.a. bomärkes-forskaren läkaren dr G. Wallgren.

[18] I föredraget här ovan hade med gena ord bort framhållas, att i gångna århundraden det långa k-ljudet i gården Paakkalas namn tecknades icke blott med kk utan ock med ck (» Packala») som det långa k-ljudet i Sierla- och Raati-namnen Packala-Pakkala och Packanen-Pakkanen.

[19] Vid fråga av min svägerska Doktorinnan Hildur Boldt.

[20] Jag är för vänlig och god hjälp tackskyldig även Fröken Maria Mathilda Juselius i Lojo, Herr Viktor Wainio, Herr Alfons Tammelin och Filosofie Magister Henrik Grönroos i Helsingfors och Herr Tuure Saarinen i Nummis, så även min brorson Lauri Boldt.

[21] (Matts Michelsson -) Johan Mattsson - Matts Johansson - Clemet Mattsson - Anders Clemetsson - Gabriel Andersson - Anders Gabrielsson - Anders Andersson - Henric Johan Andersson - Johan Fredrik (Henricsson) Pakalén -(tre hans söner i följd stamgårdens vårdare-ägare:) Johan Gerhard Pakalén, Adolf Walfrid Paakkala, Felix Einar Pakalén.

[22] Jfr Några min Moder Nanny Frosterus-Boldts förfäder inom och bortom nord-österbottniska släkter. - Jag tackar här varmt Filosofie Magister Anja Herttua och Filosofie Magister Berndt Federley vid Statsarkivet för värdefulla uppgifter som de lämnat mig, Magister Herttua ur volymerna 3473, 3490 (fol. 49 och 118), 3523 (fol. 17), 3632 (fol. II r), 3591 (fol. 88), 3662 (fol. 44), 7888 (fol. 211, 5), 7909 (fol. III r), 7935 (fol. 629), 8002 (fol. 449), Magister Federley ur volymerna 7879 (fol. 224 V, 227 r), 7893 (fol. 53 v), 7922 (fol. 545 v), 7926 (fol. 909 r), 7944 (fol. 412 v), 7962 (fol. 371 v), 7974 (fol. 338), Magister Herttua ytterligare ur volymerna 7949 (fol. 459), 7962 (fol. 370, 371), 7974 (fol. 337, 338, 339), 7987. Stor tacksamhet är jag skyldig Statsarkivarien Professor Kaarlo Blomstedt, Arkivarien Filosofie Magister Ragnar Rosén och Arkivarien Dr Yrjö Nurmio för utmärkt tillmötesgående, likaså Domprosten Einar Candolin och Herr Karl Fredrik Pakalén ägare av Arola i Kaukela. Jag tackar även Justitierådet N. Pakkala (av annan släkt än den Frosteruska) och Kyrkoherden E. W. Pakkala, Fru Hanna Pakkala och deras son Studeranden Esko Pakkala (en tredje släkt, hemma från Vehkalahti).

[23] Född 1720, risti14.gif (59 bytes) 1809, skrev med hjälp av utländska verk boken Hyödyllinen huvitus luomisen töistä; han var farfars farfar till författaren Teuvo Pakkala (Theodor Oskar Frosterus) från Uleåborg.

[24] Den åldriga byggnaden finnes ej mer, men dess virke ingår - delvis sågat - i den nya som rest sig på samma mark men med längdlinjen i rät vinkel mot det gamla hemmets.

[25] Paakkala gårds (rusthålls) ägare Herr Johan Fredrik Pakalén var en framsynt, finkänslig och viljekraftig man, förtroendeman i socken och härad, medlem av Stora deputationen 1899 - jfr en synnerligen sympatisk teckning i John W:m Nylanders bok Den stora deputationen, sidorna 14-18 och 167, och en sällsynt varmt skriven minnesruna i tidningen Uusi Suometar den 3 april 1904.

[26] Skolan flyttad 1551 från Borgå.

[27] Ett hedersdiplom ägnat vid en lantbruksutställning i sommar (1937) den ätt, som i minst trehundra år ägt och odlat Paakkala gård i Kaukela, nämner som gårdens ägare bortom sagda ätt fyra män 1552-1633 - män av vilka ingen var farfar, far eller farbror till Ericus Henrici Frosterus, ej heller son eller sonson till hans en farbror. Många ting tala emellertid - så tyckes mig - starkt mot de fyra namnen som Paakkala-namn och lika starkt för Gunnar Suolahtis Frosterus-syn. Jfr mina fristående små skrifter Nya gåtor vid en sekelgammal ättforskning? och Drag ur en ättesaga, vilka båda tryckas sensommaren 1937.

 

Selostus.

Kirjoittaja esittää varsin laajasti Frosterus-suvun varhaisempia sukujohtoja sekä sen syntymätalon Paakkalan vaiheita Lohjan pitäjässä keskiajan lopulta saakka. Hänen tutkimuksensa tulokset ilmenevät selvästi sukutaulusta, joka mikäli johtopäätökset ovat oikeat, täydentävät WASASTJERNAn ja BERGHOLMin teoksien antamia tietoja.

 
Genos 8(1937), s. 94-104

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1937 års register | Årgångsregister