GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Bergmästaren Johan Adolf Liljeqvist.

Alf Brenner

Den som av en eller annan orsak kommit att syssla med bergsbruket och järnindustrin i Finland under 1700-talets senare hälft, har icke kunnat undgå att stöta på namnet Johan Adolf Liljeqvist. Likaså kan man vid genomläsandet av Raseborgs västra härads domböcker för samma tid konstatera, att denne Liljeqvist synnerligen ofta omnämnes i rättens protokoll. Då det sålunda kan förutsättas, att han på sin tid var en känd person och forskare i våra dagar dessutom ofta hava orsak att fråga sig vem han egentligen var, må här några strödda uppgifter om honom meddelas. Dessa härstamma huvudsakligast från en samling officiella handlingar och privata papper, som befinna sig i kommunalläkarens i Ingå med. lic. C. J. GRANLUNDs ägo och som denne godhetsfullt ställt till undertecknads förfogande. Tyvärr ha tiden och tillfället ej medgivit en komplettering av den bild dessa giva av Liljeqvist, ehuru detta lätt kunnat ske med hjälp av såväl härads- samt bergs- och hammartingens domböcker som rikssvenska kyrkoböcker. Emellertid meddelas nedan de biografiska notiser, som kunna vinnas av nu till hands varande källor.

Enligt intyg av kyrkoherden i Tenala C. G. Phaler av den 16 juli 1837 föddes Johan Adolf Liljeqvist den 24 februari 1724 och dog den 6 september 1806 [1]. Han gifte sig i Svartå den 25 december 1762 med brukspatronen Matthias Hagemans dotter Kristina Elisabet H. (f. 1745) [2], som dog i Tenala den 3 september 1835 i en ålder av 90 år 8 månader och 5 dagar [3]. Lindö gårds grav på Tenala kyrkogård lät Liljeqvist uppföra år 1804 [4], och där äro tydligen han och hans hustru jordade. Makarna voro barnlösa men överlevdes av tvenne fosterdöttrar. Frågan om dem skall senare beröras liksom även spörsmålet om Liljeqvists egen härstamning.

Johan Adolf Liljeqvist, som uppenbarligen i dopet fått namnet Jonas och icke Johan, ty enligt de två äldsta papperen i nyssnämnda samling handlingar kallas han Jonas Adolf, inskrevs som student av Smålandsnation vid Uppsala Akademi den 18 juli 1742 [5] och försvarade den 30 maj 1751 offentligen »till vederbörandes nöje» en matematisk disputation. Teologisk examen avlade han den 1 och 2 juni 1752 och ådagalade därvid »tillförlåteliga prov av den goda insikt han uti Moral, Jure Civili et Metallurgico, Mineralogien, Chemien och Mathesi sig förvärvat». I följd härav blev Liljeqvist antagen till auskultant vid Kungl. Maj:ts och Riksens Bergskollegium den 8 juni s. å., men innan han fick avlägga eden, var han i enlighet med gällande förordning skyldig att »under vederbörandes inseende renskriva så mycket som honom tilldelt bliva kan» .

Huru länge Liljeqvist tjänstgjorde som auskultant framgår ej av till hands varande papper, men år 1757 titulerades han extra ordinarie notarie. Redan år 1752 hade vid riksdagen förslag väckts om anställande av en bergsfogde i Finland och Österbotten, emedan bergsrörelsen där »i sednare åren så märkeligen tilltagit, att uppsikten och sysslorna numera icke kunna av en bergmästare allena bestridas». Till följd av den låga lönen förblev den nyinrättade bergsfogdebefattningen emellertid obesatt. I resolution av den 12 januari 1757 ålades bergskollegiet därför att uppspana ett kronoödeshemman, som skulle anslås fogden till boställe som förbättring till den tidigare fastställda lönen 300 d:r smt, och därefter utnämna »ett skickeligit och förståndigt ämne, som kunde, när nödvändigheten thet fordrar, bergmästaretjänsten förrätta». I anledning härav mottog J. A. Liljeqvist den 14 mars 1757 bergskollegiets fullmakt på bergsfogdebefattningen i Finland och Österbotten.

Enligt konung Adolf Fredriks öppna brev av den 26 augusti 1761 hade Liljeqvist »under den tid han innehaft dess syssla upptäckt flere nya och lönande malmanvisningar, varigenom han gjort sig förtjänt så väl till ersättning för de omkostnader han därvid haft som ock till uppmuntran att fortfara uti lika flit, som han hittills ådagalagt», varför honom tilldelades »bergmästare namn och heder med tour ifrån dess nu innehavande bergsfogdefullmakt». Dessutom fick han löneförhöjning om 200 d:r smt i form av resepenningar och erhöll rättighet att vid förefallande vakans av bergmästarsysslan i Finland komma på förslag vid dess besättande. Den sistnämnda förmånen berodde på hans ortkännedom och insikt i finska språket.

Här är ej platsen att ingå på en redogörelse för Liljeqvists verksamhet som ämbetsman. Nämnas må blott, att han år 1763 företog en besvärlig tjänsteresa till Libelits i avsikt att kontrollera rykten om malmfyndigheter; detta över hela södra Finland spridda tal visade sig dock enligt bergmästarens förmenande vara grundlöst. Följande år var han åter på resa i trakten av Kemi, där han konstaterade förekomsten av för fästningsbygget på Sveaborg lämplig takskiffer.

När Liljeqvist, efter att i 34 års tid hava stått i kronans tjänst, tog avsked, gav Gustaf III honom i öppet brev av den 8 januari 1787 assessors namn och värdighet.

Detta är alltså i stora drag ämbetsmannen J. A. Liljeqvists curriculum vitæ. I det följande några notiser om honom som privatman. Liljeqvist blev med åren en förmögen man och stor jordägare. År 1763 tillbytte han sig mot Mälsarby rusthåll en del av Västankärr rusthåll i Tenala och fyra år senare förvärvade han sig äganderätten till hela detta rusthåll, där han år 1784 uppförde en ståtlig karaktärsbyggnad [6]. År 1778 ärvde hans hustru Lindö gård efter sin far och år 1782 fick han K. M:s tillstånd att besitta egendomen under frälsemannarätt [6]. Vid sin död ägde Liljeqvist dessutom ett frälsehemman i Uskela kyrkby och Frillans i Bjärnå.

Att han också som privatman intresserade sig för industriella företag, visa ett par uppgifter som återfinnas i den omtalade samlingen av handlingar. Sålunda berättar Liljeqvist, att han bearbetat en silverfyndighet på Lojo Storön i bolagskap med krigsrådet Otto Ernst Boije, och år 1764 köpte han av brukspatron H. J. Kreij dennes förmenta rätt till ett sågverk i Palakoski i Vichtis. Om sågen pågingo långa tider tvistigheter med kapten Otto Mauritz Krebs på Sjundby gård, men Liljeqvist sålde några år senare sina rättsanspråk till svärfadern Matthias Hageman och svågern viceauditören Adolf Hageman. För övrigt innehålla domböckerna ett flertal notiser, som visa bergmästarens stora intresse för affärslivet.

Men nu till J. A. Liljeqvists härstamning, som visserligen icke klarlägges i det följande, men som dock tack vare en korrespondens år 1758 belyses på ett sätt, som ger ledning för utredande forskningar i svenska kyrkoarkiv.

I oktober 1758 riktade landshövding Jean Georg Lillienberg till Liljeqvist en förfrågan om denne vore hugad att sälja den s.k. Liljeqvistska graven till vänster om altaret i Toresunds kyrka i Selebo härad och Södermanland. Härpå svarar Liljeqvist enligt ett bevarat brevkoncept jakande och omtalar därvid, huru hans egen ungdom förflutit och vad han hört i sin barndom om sin släkt.

Visserligen var han född i Småland - skriver han - men tillbragte sin ungdom vid Uppsala Akademi och vistades sedermera mest i Stockholm, men hade aldrig varit i Selebo härad. I sin barndom hörde han sin mor berätta, »att hennes far, Nils Liljeqvist för reduktion bott i Selebo härad och Björkby gård samt ägt ansenlig egendom där å orten, vilken dock till större delen genom nyssberörde reduktion gått honom ifrån. Sedan min morfar strax efter samma reduktion blev död och min mormor råkade i ett olyckligt gifte med en kapten vid namn Silfverbrand, vilken icke allenast kom i decadence igenom ett mandråp utan ock sedermera råkade i svaghet igenom offer på Bacchi altare förstöra både sin och min mors välfärd, måste hela familjen begiva sig neder till Småland till någon sin därstädes boende släkt vid Vimmerbytrakten». Själv hade J. A. Liljeqvist »ifrån spädaste barndomen måst med tämliga knappa villkor draga sig fram», men förmodade att ingen annan än han hade rätt till ifrågavarande grav.

Enligt ELGENSTIERNAs Ättartavlor, Lillieqvist (del IV, sid. 748) och Silfwerbrand (del VII, sid. 157), var sekreteraren Nils Lillieqvists, risti14.gif (59 bytes) 1693, andra gången sedan 1686 gift med Kristina Silfwerbrand, (risti14.gif (59 bytes)) 22.2.1730 i Kråkhults kyrka (Jönk.). I detta äktenskap föddes åtminstone döttrarna Maria Regina, g. 2.1.1712 m. Isak Jakobsson, och Elisabet Katarina, g. 5.2.1721 m. rustmästaren Petter Malmgren i hans 2:dra gifte. Bägge vigdes i Björkö socken (Jönk.), den förra på Rödjenäs och den senare på Hårdanäs. Dessutom levde år 1695 ytterligare ett barn.

Ovanstående Kristina Silfwerbrand gifte sig år 1697 2:o med sin kusin föraren, sedermera löjtnanten Gustaf Adolf Silfwerbrand till Sörby i Runtuna socken (Söd.). Före äktenskapet hade makarna tvenne barn, och mannen dömdes därför år 1697 till döden, men benådades och fick tillstånd till giftermålet.

Sammanställer man Liljeqvists egna uppgifter med Ättartavlornas, kommer man till att assessorn var en dotterson till sekreteraren Nils Lillieqvist, och att han sålunda, sedan ätten utdött på svärdssidan redan 1718, antagit sin mors adliga släktnamn dock med ändrad ortografi. Men vilken av Nils Lillieqvists döttrar i andra giftet som var hans mor, har ej kunnat utrönas. Någon svårighet kan detta dock knappast bereda, om man har tillgång till Vimmerby eller omnejdens kyrkböcker.

Som ovan omtalats voro J. A. Liljeqvist och hans maka, f. Hageman, barnlösa, men de hade adopterat två systrar Eva Elisabet och Maria Gustava Österbeck. Av dessa blev den senare gift med rusthållaren Elias Meller på Melleri i Kisko, och deras dotter Gustava Elisabet Meller, som uppfostrades av fru Liljeqvist, blev sedermera ägare till Västankärr, som dock såldes av hennes förmyndare åt hennes bror guvernementssekreteraren Fredrik Meller [7]. En son till honom var godsägaren och sakföraren Fredrik Reinhold Meller på Käla gård, och när boet efter den sistnämndes död skingrades, hamnade de för denna uppsats anlitade papperen, som även innehålla en del handlingar rörande Melleri rusthåll, i händerna på sin nuvarande ägare.

 

Noter

[1] Se även NIKULA, Tenala och Bromarf socknars historia II, s. 263.

[2] HULTMAN, Svartå kyrkoarkiv och västnyländsk släktforskning, »Genos» 1932, s. 150.

[3] Tenala kyrkoarkiv och Nikula, a. a. II, s. 332.

[4] NIKULA, a. a. II, s. 30.

[5] Så enligt dimissionsbrevet, men enligt Uppsala Universitets matrikel, s. 312, den 19 augusti. Han inskrevs som Jonas Liljequist och själv tecknade han sig senare endast J. Adolph Liljeqvist.

[6] NIKULA, a. a. II, ss. 204, 332 o. 262 f.

[7] NIKULA, a. a. II, s. 332.

 

Selostus.

Selostettuaan lyhyesti vuorimestari J. A. Liljeqvistin opinto- ja virkatoimintaa tekijä tutkii hänen syntyperäänsä tohtori C. J. GRANLUNDin hallussa olevien sukupaperien nojalla. Liljeqvist syntyi Smålandissa 24.2.1724 ja kuoli Västankärrin kartanon omistajana 6.9.1806 Tenholassa. Hän oli naimisissa Kristina Elisabet Hagmanin kanssa, jonka isä m. m. omisti Lindön kartanon samassa pitäjässä. Ketkä hänen vanhempansa olivat ei tiedetä, mutta tekijä otaksuu hänen olleen aatelismiehen Nils Lillieqvistin, k. 1693, tyttären poika ja että hän tämän suvun sammuttua ryhtyi käyttämään sen nimeä hieman muutetussa muodossa.

 
Genos 9(1938), s. 115-119

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1938 års register | Årgångsregister