GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

En gammal märkduk.

Tor Carpelan

För tio år sedan föranstaltade det svenska Marthaförbundet en utställning av gamla textiler. Bland dem förekom även en avdelning för märkdukar, vilken ådagalade det stora kulturhistoriska intresse, som är förknippat med dessa alster av den kvinnliga fliten. Här avbildade märkduk visar att de också kunna fästa genealogernas uppmärksamhet vid sig.

Duken är säkerligen den äldsta och troligen på samma gång den största märkduk, som bevarats i vårt land för eftervärlden. Dess storlek är 50 x 33, det senare måttet hela tygets bredd. Det märkliga med duken är att arbetet på densamma pågått i icke mindre än 125 år, från 1683 till 1808. Det nedersta hörnet till höger stammar icke såsom det övriga från 1683, utan från 1775 och 1808. Därom bär bl.a. avigsidan vittne: sömnaden från 1683 är på denna utförd med den omsorg, att denna sida lika väl kunde ha använts som rätsida, medan 1808 års söm är - modern.

Färgerna äro blekgrönt, blekblått, blekrött, mörkrött (färgen särdeles väl bibehållen), mörkbrunt, ljusbrunt, gult, och duken prydes av mångahanda intressanta föremål: urnor med blommor, träd med fåglar, skepp av 1600-tals typ, många olika djur, heraldiska emblem, en kvinna med stor håruppsättning eller hatt, nycklar m. m. - allt sådant som kunde komma till användning vid damernas textilarbeten.

Men vad som mest intresserar är den personhistoriska synpunkten: vem var denna Maria Gösche 1. Gosche, som år 1683 broderat sitt namn i duken, antagligen en ung flicka född i förra hälften av 1670-talet? Vem var hon? Inga register, som fallit i mina händer, upptaga namnet Gösche. Möjligen var hon en österbottnisk köpmansfru eller köpmansdotter.

Märkduk
Märkduk av år 1683.

Alfabetet från 1775 åtföljes, så vitt jag kan se, icke av några initialer, men så många flere äro sydda 1808: ESW, WCW, IFM, CW, MI (möjligen från 1775), MCF och BM. - Vilka personers initialer äro dessa?

För att få besked i denna fråga är det skäl att redogöra för dukens »proveniens», så långt den är känd.

Duken tillhör nu fru Ingrid Segercrantz, f. Såltin, som erhållit den ur fröken Adelaide Emilia Segercrantz bo (f. i Vesilax 1842 och d. 1931). Den sistnämndas mor var Eva Sofia Wegelius (f. 1798, d. 1873, dotter till prosten i Lillkyro Jakob W.), och hon är tydligen den som, tioårig, år 1808 broderat initialerna i nedre högra hörnet. Där återfinnas hennes egna: ESW. Märkligt nog saknas hennes mors Helena Sofia Estlanders initialer, liksom moderns släkts. Tyder detta på att duken kommit från fädernehållet? I stället råka vi på farmoderns Magdalena Christina Falanders initialer MCF - hon levde ännu då (d. 1823). Och BM skall möjligen tydas Brita Munselius, den sistnämndas mor (d. 1759).

Men de övriga initialerna ha trotsat mina försök till tolkning och överlämnas härmed åt intresserade läsare till uttydning,

 

Selostus.

S:lla 20 julkaistu nimikoimisliina on sikäli huomattava, että se tiettävästi on vanhin ja samalla suurin, 50 x 33, mikä maassamme on säilynyt. Sen valmisti 1683 eräs Maria Gösche l. Gosche, josta valitettavasti ei ole säilynyt lähempiä tietoja. Oikea kulma jäi neulomatta valmistuen paljon myöhemmin 1775 ja 1808. Silloin omisti sen Eva Sofia Wegelius (1798 - 1873), joka neuloi siihen nimimerkkinsä. Samoin tavataan siinä hänen isoäitinsä Christina Falanderin nimikirjaimet. Tämän harvinaisen perhemuiston omistaa nykyään rouva Ingrid Segercrantz, jonka haltuun se on joutunut perintötietä.

 
Genos 9(1938), s. 19-21

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1938 års register | Årgångsregister