GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Hauptmannen över Duderhofs friherreskap Johan Munck.

Harry Donner

Den 17 juni 1673 ringdes i Viborgs åldriga domkyrka med alla klockor tre gånger [1], ty då stod biskopens i stiftet Henrik Carstenius' dotter Katarina brud. Hon var född i hans andra äktenskap med Katarina Schmidt och brudgummen var Johan Munck, hauptmannen över Bengt Skyttes friherreskap Duderhof i Ingermanland. Vem var denne man, som sålunda fick biskopen till svärfar?

I den tryckta litteraturen bl.a. i WILKSMANs Släktbok finnes han blott omnämnd i samband med detta giftermål, men för övrigt är intet bekant, varken om honom eller hans släkt. Emellertid finnes det en i Åbo 1689 tryckt likpredikan över honom, som innehåller förr icke beaktade genealogiska uppgifter. Då därav framgår, att han var född i Finland, kan en kort framställning om mannen försvara sin plats i denna tidskrift. Hans högtidliga begravning skedde i Koporie kyrka den 21 juni 1688, »uthi en förnähm och Christeligh Försambling». I likpredikan kallas han den fordom »Ehreborne och högwälachtad / nu mehra hoos Gudh Saligh / Johan Munck / för detta Hoppman öfwer Duderhoffz Frijherskap». Likpredikan hölls av dåvarande pastorn i Nyen Jakob Lang, sedermera superintendent i Narva och biskop i Linköping, vars barn 1716 adlades under namn Lagercreutz.

Duderhof, det Skytteska stora friherreskapet, hade 1622 förlänats Johan Skytte och bestod enligt 1636 års vackebok av 268 byar och öden tillsammans 456 ¾ obser. Denna vidsträckta förläning indrogs 1683 till kronan trots protester, ty friherreskapet hade några år tidigare befriats från reduktionen.

Våren 1666 vistades Johan Munck i Stockholm och blev »af samtlige det Högwälborne Herrskapet som då innehade Frijherskapet Duderhoff vocerad til Landt = Revisor öfwer Frijherskapet hwarest han Landet emellan dhe Höge interessenter medh stort Arbete fördeelte». Med detta arbete höll han på i två år tills hela pogosten var reviderad. »Då han Anno 1668 effter Arbetetz förfärdigande der medh åther til Stockholm förreste och det Högbemälte Herskap offererade, blef det av dem medh så godt Nöije uptaget at dhe så i Anseende til det nyttige Arbete som och andra hans goda qualiteter coh redeligheet honom strax til Hopman öfwer bemälte Duderhoff befulmächtigade hwilken Tienst han med all Flijt och Troheet wäl förestodh; i 12 Åhr nembligen alt in til 1680 icke allenast til Herskapetz största Nöije och Behagh uthan och til Almogens goda Conservation och Wälstånd som dhe ännu öfwer alt hans Namn medh Wälsignelse i hågkomma».

Av allt att döma hade den avlidne rättvist och humant förvaltat det vidsträckta friherreskapet, som han frånträtt kort innan det drabbades av reduktionen. Det som gjort honom till en rättvis och gudfruktig man hade bibragts honom i föräldrahemmet i Kexholm. Här föddes han den 24 augusti 1644. År 1650 sattes han i stadens skola där han »medh största lust och Flijt sampt Praeceptorers bästa Nöije sigh så väl i sine Christendoms som andra til dhe Åhren nödige stycken märckeligen förkofrat så at han några Åhr der effter til Gymnasium i Wijborgh förreest». År 1659 återvände han till Kexholm och undervisades av organisten salig Christian Heeker »hwilken han och så snält och färdigt fattat at enär han åter Anno 1660 sig til Wijborg begaf är han begärd worden til Wijborgz Closter-Kyrckia hwarest han halft annat Åhrs tijdh uppwachtadt för en Organist uthi Gudztiensten til dens Högstes Ähra och allas goda Nöije». Ynglingens goda anlag och färdighet i sång och orgelspel sammanförde honom med översten Herman von Burghausen, som år 1662 anställde honom såsom lärare för sina barn »dem han i tu Åhrs tijdh i Läsande och Spelande medh all Flijt underwijste». När han 1664 återvände till sin hemstad hade han slagit helt och hållet om på en annan bana, ty han antog tjänst hos salig ingeniör Jonas Faber, »som honom uthi Landtmäterij Artollerii, och Burmästerij så troligen informeradt, at han alla sine Condisciplar deruthinnan öfwergick så at enär sal. Ingenieuren, någon Fästning afrijta skulle har han honom altijdh der til brukat som och Sal. Hopman widh Fästningen i Nyen hwilken han afsatt sampt annorstädes märckelige prof wijst som hans Testimonia det nogsampt besanna». Genom denna sin nya verksamhet kom han att beträda i det närmaste samma bana som fadern, som var löjtnant vid Kexholms artilleri. »Hans Sahlige käre Fader war fordom Kongl. Maij:tz Tro-Tienare och Lieutnant widh Artolleriet i Käxholm den Edle och Manhafftige Erich Arfwedson Munck som och för sine trogne tienster och wackra actioner i det långa Tyska Krijget hade wunnit särdeles Ynnest hoos höga Öfwerheeten i synnerheet hos den Glorwyrdigste Konung Gustaf Adolph, och dhe höge Herrar som bemälte Krijgh uthförde. Des Sahliga kära Moder war den Ehreborne Gudfruchtige och Dygdesamme Matrona Hust. Dorothea Reimer, som jämnväl för sitt berömwärde förhållande wäl ihogkommes af alla som henne kändt hafwa».

Om Erik Arvidsson Muncks bedrifter under 30 åriga kriget är intet bekant. Enligt Kexholms stads domböcker levde han ännu 1660, men synes ha avlidit 1667, då änkan tilldelades pension.

I Östra Finland förekommer i början av 1600-talet en släkt Reimer 1. Reimers; åren 1612-1615 och 1623-1624 var en Henrik Reimers fogde över Stranda härad i Viborgs län och från 1624 till 1629 med avbrott för år 1628 i Äyräpää härad. Dennes son var antagligen den Hans Reimers, som åren 1645-1646 var i tjänst hos avlidne Caspar Rodde i Narva. Han reste i firmans angelägenheter och har under denna tid i Kexholm utfärdat diverse kvitton på levererade varor och mottagit betalning därför [2]. Dorotea Reimer kan väl ha varit dennes dotter. Johan Munck hade en syster, som varit gift i Kexholm med en Düster. Deras son Erik råkade lördagen den 25 januari 1665 hos skräddaren Erik Jonsson i slagsmål med en Erik Olofsson. Morbrodern var även närvarande och skilde de kämpande åt. Som vanligt drogs målet inför stadens rådsturätt.

Om Erik Muncks fader Arvid har man inga uppgifter, men den släkt han tillhörde har säkert icke gemenskap med ätten Munck af Fulkila. Däremot är det ej uteslutet, att han kunnat räkna släkt med Anders Munck, Sommernäs ättens stamfar.

Denne Anders Munck nämnes första gången i Finland 1604, då han på Viborgs slott kvitterar krut och bly till kriget i Ryssland för sin herre ryttmästaren Anders Larsson till Botila. Han säges vara kommen från Danmark, men förde icke den danska adliga ätten Muncks tre rosor, såsom hans söner, utan ett okänt, förnämligt sammansatt vapen. Ätten anses härstamma från Danmark eller Holstein, men om den kommit till Finland direkt från något av dessa länder eller dessförinnan t.ex. varit bosatt i Estland, känner man ej till. Anders Larsson till Botila vid vars finska adelsfana Anders Munck tjänade åren 1604-1609 och på vilkens förord han erhållit skattefrihet för sin köpta jord i Hirsjärvi och för sin hustrus arvjord i Harju by, hade sannolikt i Estland antagits i Anders Larssons regemente. På 1620-talet var Munck ståthållare på slottet Wolmar i Livland. I Narva förekomma flere personer med namnet Munck under 1600-talet. Sålunda omtalas där 1641 en Hans Munck, som år 1643 kallas »utgamble» tillsammans med sina döttrar [3], vidare en Kristina Munck, gift 1649 med Jasper Tabbert och år 1686 fänrik Olof Muncks änka, Kristina Angerman.

Då namnet burits av med varandra bevisligen icke befryndade släkter, kan inga slutsatser av genealogisk art dragas. Förnamnen Anders, Arvid, Hans och Olof tyda i alla fall på nordiskt ursprung. Inga av dessa släkter voro av adel. Det är icke uteslutet att hauptman Johan Munck räknat släktskap med någon av dessa.

Som känt gifte sig Johan Munck i Viborg med Katarina Carstenia. Långt blev ej detta förbund, ty hon avled efter ett treårigt lyckligt äktenskap den 12 oktober 1676, sedan de i äktenskapet erhållit en son och en dotter. Något över ett år senare, efter att ha levat » uthi thet bedröflige och mycket beswärlige Enklingeståndet med sine små Moderlösa Barn» , ingick han ett nytt äktenskap den 21 januari 1678 med »den Ehreborne Gudfruchtiga och Dygdesamma Matrona hustru Catharina Lietzen» - med hwilken »han uthi alsom största Kärleek Liufligheet Echtenskapz Troo Sämia och Enigheet i 10 åhr sammanlefwat». Katarinas föräldrar voro Åbo stads ansedde borgmästare, riksdagsmannen och assessorn i Åbo hovrätt Nicolaus Lietzen och hans första hustru Katarina Wernle.

Genom detta äktenskap blev Johan Munck med tiden svåger med sedermera biskopen i Åbo Johan Gezelius d.y. och professorn i fysik och akademie-bibliotekarien Petter Hahn. Hans hustrus halvbroder Karl Lietzen var assessor i Göta hovrätt 1704, sedermera lagläsare i Halland, adlad 1719 med namnet kallade sig von Lietzen, men dog utan söner [4]. Katarina Lietzen hade den 11 juli 1667 ingått äktenskap med häradshövdingen Johan Falkstedt med vilken hon hade en son Nils, om vilken intet annat är bekant än att han kallade sig Falkstedt och blev fången i Ryssland. I Johan Muncks andra äktenskap föddes fyra söner och två döttrar, av vilka den ena avlidit före fadern.

Sedan Johan Munck år 1680 avträtt förvaltningen över Duderhof, arrenderade han kronogodset Woisoka på 38 obser i Koporie län. Kanske hoppades han kunna bli ägare till gården, men hans förtidiga död omintetgjorde i så fall dessa förhoppningar. I samhället intog han en bemärkt och ansedd ställning, men fick i likhet med andra jordägare och arrendatorer uppbära klander av godsets bönder. År 1686 hade han inför häradsrätten i Koporie en lång tvist och inlämnade till rätten en utförlig skrift, där han bevisade samtliga klagomål vara oberättigade. Ännu kort före sin död hade han närvarit vid tingen den 3 mars 1688. Då var han redan en sjuk man och följande dag hade han »den 4 martij Herrens Högwördige Nattward wår rätta Siälaspijss här i Capurie Kyrckia annammat».

Till detta tempel hade han »oansedt han intet något fast här ägde» förärat predikstolen och tidigare hade han ihågkommit kyrkan i Duderhof med olika prydnadsföremål. Dagen därpå reste han till Narva »der han åthskillige Läkedomar och Medicamenter brukade som wäl des sjukdom något stillade men sedan han åter från Narfwen den 21 dito hemkom han åter then förre Sjukdomen och Heetan tillijka med fleere Anstöter honom alt mehr ansatt at han sig omsijder den 28 dito til sängz läggia måste». Två dagar senare, fredagen den 30 mars 1688 lämnade han detta jordeliv 43 år och 7 månader gammal. I den på änkans önskan tryckta likpredikan, där den avlidnes dygder och fromma liv lovprises i högstämda ord, ingår förutom själva likpredikan och de sedvanliga personalierna ett tröstebrev till den djupt sörjande änkan av Jakob Lang, ytterligare en klagodikt och trösteskrift av svågern Petter Hahn, vars första vers är av följande lydelse:

»Jagh kan eij klaga wäl Hur Ondt migh monde göra
Hur det min sielfwa Siäl och Hiertat monde röra
När som iagh höra fick Her Swågers ädla Siäl
Effter Gudz goda Skick har budit oss far-wäl».

Katarina Lietzen bosatte sig på Woisoka, vars arrende hon övertog. Hon levde där ännu 1700. Sonen i det första äktenskapet Henrik, gick i skola i Narva, inskrevs enligt Lagus vid akademin i Åbo 1692, den 30 juni 1697 responderade han under Rudeen och två år senare var han skollektor i Narva. Enligt samma källa inskrevs vid akademin, tio år senare, 1702 dennes halvbröder, Johan och Carolus. Vad det blivit av Johan vet man ej, däremot återfinna vi Carolus bland Karl XII:s krigare. Enligt Levenhaupt var han född i Narva 1686, 1707 volontär vid svenska livregementet till fot, 1712 premärfänrik och 1716 löjtnant vid Älvsborgs regemente. Huruvida han stupat på ärans fält eller överlevat det stora Nordiska kriget, är ej känt. Den äldsta av Johan Muncks två döttrar är rätt sannolikt identisk med den »Frau Anna Dorotea Munck, seel. superint. Rungii Wittwe», som förekommer år 1708 bland svenska fångar från Ingermanland och mottog sagda år understöd ur kollektmedlen [5].

Vi ha här givit en kort framställning över Johan Munck och hans släkt med stöd av Jakob Langs över honom hållna likpredikan samt ur statsarkivets primärkällor.

Noter

[1] Domkyrkans i Viborg räkenskaper 1655-1704 (Gen. Samf:s i F. Årsskrift XII), s. 171.

[2] FSA n:r 9664, s. 352; 9668, s. 529.

[3] FSA n:r 9653, s. 871; 9656, s. 193.

[4] CARPELAN, Åbo i genealogiskt hänseende, ss. 22-24.

[5] Jully Ramsays saml. FSA.

 

Selostus.

Inkerinmaalla sijaitsevan Tuuterin vapaaherrakunnan käskynhaltijasta Johan Munckista on painetussa kirjallisuudessa sangen niukasti tietoja. Sukukirja mainitsee vain hänen v:na 1673 naineen piispa Henrik Carsteniuksen tyttären Katariinan. Mutta JAKOB LANGin v. 1688 pitämä ja Turussa seuraavana vuonna painettu ruumissaarna sisältää hänestä tärkeitä, ennen tuntemattomia elämäkerrallisia tietoja. Hän ei kuulunut Fulkilan, mutta mahdollisesti Sommernäsin Munck sukuun, jonka kantaisä Anders Munck esiintyy ensimmäisen kerran Viipurissa 1604. Johan Munck syntyi Käkisalmessa 24.8.1644 ja olivat hänen vanhempansa Erik Arvidinpoika Munck ja Dorothea Reimer. Isä palveli luutnanttina Käkisalmen tykistössä ja oli osallistunut 30-vuotiseen sotaan. Äidin isä oli mahdollisesti eräs Hannu Reimers, nähtävästi Henrik Reimersin, Rannan ja Äyräpään voudin vv. 1612-29 poika. Tultuaan leskimeheksi 1676, nai Munck 1678 Katariina Lietzen'in, jonka sisarpuoli oli naimisissa Johan Gezelius nuoremman kanssa. Johan Munck kuoli 30.3.1688. Hänen lapsistaan mainittakoon vanhin poika Henrik, joka tuli 1692 ylioppilaaksi Turussa; vuodesta 1699 hän oli koulunlehtorina Narvassa. Vuonna 1702 merkittiin hänen velipuolensa Johan ja Carolus akatemian kirjoihin. Edellisestä ei tiedetä mitään, mutta jälkimmäinen esiintyy Kaarle XII:sta soturien joukossa. Lewenhaupt mainitsee hänen syntyneen 1686 Narvassa, 1716 oli hän Älvsborgin rykmentin luutnanttina, jonka jälkeen hänestä ei ole lähempiä tietoja. Vanhin tytär lienee ollut Anna Dorothea naimisissa yli-intendentti Rungiuksen kanssa, ja eli 1708 vankeudessa Vologdassa. Katariina Lietzen eli vielä 1700 miehensä vuokraamalla Woisoka nimisellä kruununtilalla Kaprion läänissä Inkerinmaalla.


Genos 9(1938), s. 22-28

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1938 års register | Årgångsregister