[ Artikelns slut ]

Om anor i högre led

Hugo Lagström

Allmänt antages, att det i medeltal går 3 led på 100 år. En person (probanten), som är född år 1900, har sålunda föräldrar, som äro födda kring år 1867, deras föräldrar äro födda kring år 1833, dessas föräldrar åter kring år 1800 o.s.v. I nedanstående tabell äro dessa båda beräkningssätt sammanställda.

Då vi betrakta de sista raderna i föregående tabell, finna vi orimliga tal. Hela jordens befolkning utgör för närvarande omkring 2 miljarder och t.ex. år 567 anses den ha varit betydligt mindre. Huru kunna då anornas antal vara större än befolkningen? Den teoretiskt beräknade tabellen måste gömma på fel. De finnas både i kolumnen över födelseår och antal anor.

De i tabellen meddelade födelseåren äro medeltal. Vi konfrontera dem med en antavla, t.ex. E. Granit-Ilmoniemi & Arvi Ilmoniemi, Sakari Topeliuksen esivanhemmat, Helsinki 1933. Räkningarna kunna sammanställas på följande sätt.

Högre led äro ofullständigt kända. Medeltalen överensstämma ganska väl med det vedertagna 3 generationer på 100 år, det se vi av årtalen 1719 och 1818. Se vi på de enskilda anorna i ett och samma led, så märka vi stora åldersskillnader mellan dem.

Man kan lätt göra upp likadana tabeller för andra antavlor. Vi välja nu en antavla av annan typ. Den uppvisar anorna för bankdirektör Reinhold Blomqvist i Munsala, f. 1895. Samtliga i beräkningarna förekommande anor äro bosatta i Munsala och till höra bondeståndet.

I denna tabell finna vi åldersskillnaderna vara ovanligt små. Tabellerna 2 och 3 avvika väsentligt från varandra. I tabell 2 äro anorna av mycket olika stånd och härstamning, och åldersskillnaderna äro stora. I tabell 3 äro anorna av ett och samma stånd samt bofasta på samma ort, och åldersskillnaderna äro små. Såsom ett ideellt medeltal kan man tänka sig i det första ledet en åldersskillnad på 10 år, i det andra på 20 år, i det tredje på 30 år o.s.v. Då män i allmänhet ingå äktenskap senare än kvinnor, måste mellan den direkta »farslinjen» och den direkta »morslinjen» städse råda en väsentlig åldersskillnad.

Vi fortsätta till de högre leden. Enligt vår beräkningsgrund skulle i det 30:de ledet åldersskillnaden bliva hela 300 år; inom denna tidsrymd kunna placeras 9 åldersklasser å 33 års skillnad, det är 9 generationer. När vi i vår första tabell antogo, att i det 30:de ledet alla våra anor voro födda år 900, så måste vi i själva verket sprida deras födelseår över flere århundraden. Hela miljarden anor har sålunda icke på långt när behövt vara samtida.

Dock är denna spridning icke så stor, att den kan förklara allt. Vi måste granska även den sista kolumnen i tabell 1.

Det förekommer fall, då vi i tryckta antavlor upptäcka, att två anor, som enligt sin ställning i tavlan ha olika beteckningar, i själva verket äro identiska personer. Denna anförlust (animplex) har sin orsak i, att ett anpar i lägre led äro släkt med varandra, vilket betyder, att de ha delvis samma anor.

I tidigare nämnda arbete över Z. Topelii anor finna vi, att i VIII:e ledet anan n:o 364 (numrering enligt Kekules metod) är identisk med anan n:o 288 och anan n:o 365 med n:o 289. I stället för anornas teoretiska antal 256 finnas sålunda endast 254 skilda personer. I IX:e ledet konstateras 6 anförluster; de 512 anorna äro sålunda endast 506 personer.

Såsom det tidigare påpekats, äro Z. Topelii anor av mycket olika stånd och härkomst. Vi betrakta nu åter den Blomqvistska antavlan såsom representant för en annan typ. Resultatet framgår av följande tabell.

Således uppvisar Z. Topelii antavla, som är sammansatt av anor av olika stånd och härkomst, en sen och anspråkslös anförlust, medan R. Blomqvists antavla, som är sammansatt av anor av ett och samma stånd och bofasta på en och samma ort, uppvisar tidigare och större anförluster.

Sedan en mängd antavlor granskats i avseende å anförlusterna, kunna vi säga, att det är sällsynt, att anförluster förekomma i lägre led, ty även giften mellan nära anförvanter äro sällsynta, men i högre led, såsom i leden VIII, IX och X, visa de sig, först enstaka, sedan i allt större antal. Jag anser det sannolikt, att varje antavla måste i det XX:e ledet med 1 miljon anor uppvisa oerhört många anförluster. Redan förekomsten av raser och grupper förutsätter detta, ty, för att vissa raskännetecken skola framträda med någon som hälst dominans, måste dessa egenskapers arvsanlag ha kombinerats gång på gång. Det måste t.o.m. förekomma sådana fall, där anorna i högre led minskas i stället för att ökas.

Våra anor i ett högt led, t.ex. det XI:de, äro icke alla samtida, såsom man vore benägen att tro, utan spridda över flere århundraden, ej heller nå de på långt när sådana oerhört stora tal, som matematiska formler synas ge vid handen. Anförlusten är troligen den viktigaste faktorn, men åldersspridningens betydelse får ej heller underskattas. En probant med anor från en isolerad grupp måste i sin antavla uppvisa väldiga anförluster; äro anorna från skilda grupper, synes anförlusten delvis kompenseras av en stor åldersspridning.

Genos 10(1939), s. 14-17

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

Systematisk förteckning | 1939 års register | Årgångsregister