GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Sofia Gyllenhielms mödernehärstamning

Hans Gillingstam

Det är känt, att ätten De la Gardies svenska stammoder Sofia Gyllenhielm var dotter till konung Johan III och Karin Hansdotter, som blev gift först med Klas Andersson Westgöte (avrättad av Erik XIV 1563) och sedan med befallningsmannen på Åbo Lars Henriksson Hordeel.[1]

Karin Hansdotters börd har länge varit omtvistad. Senast har J. W. RUUTH sökt visa, att hon var dotter till den siste katolske domprosten i Åbo Hans Petersson (död 1547) och syster till den lärde humanisten Henrik Hansson (död 1582).[2] Detta kan emellertid ej vara riktigt, eftersom man säkert vet, att Karin Hansdotters far hette Hans Klasson. En Ingeborg Åkesdotter omtalas såsom hennes mor i det skyddsbrev som Erik XIV den 6 juni 1564 utfärdade för Klas Anderssons änka och barn,[3] och samma Ingeborg Åkesdotter nämnes i ett kvittensbrev av Per Brahe d. ä. den 20 juni samma år såsom änka efter en Hans Klasson; att det även i det senare fallet är fråga om samma kvinna torde framgå av att brevet nämnes i en 1600-talsförteckning över »Documenterna angående Larss Hindersson och fru Karin Hansdotter»[4] och tillhört Jacob Gustaf De la Gardies sedan till Lunds Universitetsbibliotek komna arkiv på Löberöd,[5] dit Karin Hansdotters och hennes avkomlingars papper kommit genom att hennes och Lars Henriksson Hordeels dotterdotter Margareta Boije blev svärmoder till Jacob Gustaf De la Gardies farfars far Axel Julius De la Gardie.[6] Det är alltså tydligt, att man ej av de av Ruuth publicerade breven om arvet efter Henrik Hansson kan draga de slutsatser som gjorts om släktskapen med Karin Hansdotter.[7]

I Per Brahes brev kallas Ingeborg Åkesdotter »välbyrdig qvinna», och detta tyder på att hon var av sådant ursprung att hennes förfäder böra kunna påträffas även i denna tids knapphändiga källmaterial.

Enligt likpredikningar över den ovannämnda Margareta Boije 1668 [8] och över Sofia Gyllenhielms sondotters dotter Brigitta Stenbock 1682[9] skall Ingeborgs fader ha varit lagmannen Hans Åkesson (Tott), men denna uppgift bör givetvis, såsom P. WIESELGREN påpekat,[10] vara oriktig, eftersom ju Ingeborgs fader måste ha hetat Åke och därtill Hans Åkesson mördades redan 1492.[11] WIESELGREN har därför i stället förmodat, att Ingeborgs fader var Hans Åkessons brorson Åke Klasson (Tott),[12] medan JULLY RAMSAY gissat på Åke Jöransson (Tott), en annan av Hans Åkessons brorsöner.[13]

Såsom WIESELGREN påpekat,[14] föreligger emellertid i tryck även en annan uppgift om Ingeborg Åkesdotters börd, nämligen i B. CHR. SANDVIGs under titeln »Historiske Efterretninger om velfortiente Danske Adelsmænd» 1777 utgivna reviderade översättning av T. DE HOFMANs »Portraits historiques des hommes illustres de Dannemark». SANDVIG uppger,[15] att hon var oäkta dotter till Hans Åkessons ryktbare son, den 1510 stupade svenske härföraren Åke Hansson, »med et Fruentimmer, navnlig Karen», och att Ingeborgs man Hans, vars patronymikon ej nämnes, var präst i Stockholm. De för denna framställning karakteristiska uppgifterna överensstämma med en omkring 1620 tillkommen släkttavla i svenska Riksarkivet, som alltså direkt eller indirekt kan vara SANDVIGs källa.[16]

SANDVIGs uppgift om Ingeborg Åkesdotters fädernehärstamning finnes emellertid redan i en med det relaterade nästan samtida källa, nämligen de genealogiska anteckningar som nedskrivits av den från 1540-talet hos Gustaf Vasa och hans söner anställde RASMUS LUDVIGSSON.[17] Där kallas Ingeborgs man Hans Klasson såsom i brevet 1564, men hans yrke angives icke, och hennes mor uppges ha hetat Kerstin. RASMUS LUDVIGSSON känner även Kerstins föräldrar, fadern skall ha varit den i slutet av 1400-talet levande häradshövdingen i Ås härad i Västergötland Broder Buth[18] och modern dennes hustru Märta Knutsdotter, vilken tillhörde den släkt som i sigillet förde sparre över stjärna och varav sedan olika grenar efter från mödernet upptagna vapen introducerats på Riddarhuset med namnen Stenbock och Drake af Intorp.[19]

Om Kerstin Brodersdotter uppger RASMUS LUDVIGSSON även, att hon skall ha varit gift med en Henrik, och denna uppgift har han liksom hennes möderne möjligen fått från en av honom påtecknad samtida uppteckning, enligt vilken hon »hade enn dötter heett Malinn Hindrickz dötter, som nw boendes är i Föllingha i Hallann, och enn dötter heett Lissbeett Hindrickz dötter och en oecta dötter heett Ingebör Åka dötter».[20] RASMUS LUDVIGSSONs lärjunge Peder Månsson Utter meddelar i »Collectanea genealogica», att Henrik var guldsmed och bodde i Skara, och att Kerstin Brodersdotter före äktenskapet med honom varit gift med en »Claes Bardskärare».[21]

Genom brev av den 6 november 1546[22] avstodo Bror Eriksson till Revesjö, som var sonson till Broder Buth,[23] och en Nils Jonsson till Flahult en gård i Skårtebo (Södra Åsarps sn, Kinds hd) till konungen och en halv gård i Skänstad (Toarps sn, Ås hd) till hövitsmannen på Älvsborg Gustaf Olsson (Stenbock) för att till livet rädda sin närmaste medarvinge Lisbet Henriksdotter, Claus Guldsmeds änka i Nya Lödöse, som begått onda missgärningar; arten av hennes brott framgår av Nya Lödöse tänkebok den 29 november 1588, då på begäran av herr Erik Gustafsson (Stenbock) intygades, att »Claffuus gullzssmedh förgiordhe sigh sielff, sammeledis hanns hustru giorde thiuffuerey och hoor» varefter hans hus kom till Gustaf Olsson.[24] Det är tydligt, att den brottsliga kvinnan är identisk med Ingeborg Åkesdotters halvsyster. Av breven 1546 framgår, att Bror Eriksson i sigillet förde sparre över stjärna; han eller hans fader har sålunda upptagit Broder Buths hustrus vapen, ty denne förde själv endast en sparre.[25] Därigenom få vi förklaring till att Karin Hansdotter skall ha fört ett vapen med en stjärna under och två över en sparre;[26] hon har tydligen upptagit en modifierad form av sin mormors släkts vapenbild, eftersom fadern ej torde ha varit adlig och morfaderns högadliga Tott-vapen knappast kan ha fått bäras av illegitima avkomlingar.

släkttavla

Ingeborg Åkesdotters egenskap av dotter till Åke Hansson (Tott) förekommer emellertid i ytterligare en källa, en med 1600-talsstil skriven uppteckning på den sista skrivna sidan i foliovolym 137 i Rålambska samlingen i Kungliga Biblioteket, vilken handskrifts proveniens framgår av att på insidan av främre pärmen finnes antecknat, att »Denna bock hafver jagh Anna Baner latte inbinda här j Ståkållm 1648»; det är alltså tydligt, att den tillhört riksskattmästaren Gabriel Bengtsson Oxenstiernas gemål, Johan Banérs syster, vars historiska intressen även äro kända från andra handskrifter.[27] Texten lyder:

»H. Åke Hansson Tott till Biurum hade en oächta dotter heet Ingeborg. Hennes moder war och en oächta adellsmans dotter. Dhen sama dottren Ingeborg satte han i nunneklostret Skooklåster (nu fäldtherrens huus och säterij gref Carl Gustaf Wrangells). När klostret blef förstördt, fick Ingeborg en man heet Hans. Medh honom hade hon 2:ne döttrar, dhen ene nämpd Anna Hansdotter och hon blef prästehustru i Sticktompta.[28] Dhen andra dottren nämpd Karin Hansdotter kom till tiäna i drottning Cathrin Stenbocks håf.[29] Dher kom K: Johan i umgiänge medh henne, så hon begiärade förlof, och så hade K. Johan henne till sitt bohlskap. Medh dhene Karin Hansdotter hade K. Johan dhe 4 barn ut supra.»

Därmed åsyftas ett längre upp på samma sida befintligt stycke:

»1) Julius Gyllenhielm war trolofwad medh gref Pehr Brahes dotter fru Karin men han dödde och så fick hon H. Christopher Skiänck.[30]

2) Augustus dödde lijten.[31]

3) Jungfru Sophia Gyllenhielm. Hon fick H. Pontus De la Gardie.

4) Jungfru Lowitzia war trolofwet medh H. Carl Gustafson men hon dödde ästemöö.[32

Det är tydligt, att uppgiften, att Karin Hansdotters far skall ha varit präst, blott förekommer hos SANDVIG och i släkttavlan från omkring 1620; att han bott i Stockholm uppger dock även UTTER. Såsom betydelsefullt i sammanhanget bör påpekas, att vi faktiskt från andra källor veta, att en Johannes (Hans) Nicolai, emellanåt kallad Kökemäster, på 1520-talet blev kyrkoherde i Stockholm.[33] Enligt JOHANNES MESSENIUS skall han tidigare ha varit munk i dominikanerklostret i Skara,[34] och samme sagesman uppger, att han på 1530-talet avsattes för äktenskapsbrott.[35]

 

Källhänvisningar.

[1] B. SCHLEGEL och C. A. KLINGSPOR, Den med sköldebref förlänade men ej på riddarhuset introducerade svenska adelns ättartaflor, 1875, s. 99.

[2] H Ark 29, 1921, ss. 12, 20. Jfr J. RINNE (H Ark 31: Finska historiska samfundets protokoll 1922-1923, s. 50), R. ROSÉN i Kansallinen elämäkerrasto III, 1930, ss. 76 ff, och E. JUTIKKALA, Vääksyn kartanon historia, 1939, s. 28. Arkivarie W. CARLGREN har för mig tolkat de finskspråkiga arbetena.

[3] Bidrag till Finlands Historia, utg. genom R. HAUSEN, 4, 1912, s. 256 ff.

[4] Lunds Universitetsbibliotek: De la Gardieska samlingen: Boije, vol. 7.

[5] Dela Gardiska Archivet, utg. af P. WIESELGREN, 4, 1833, ss. 171 ff. Brevet finnes nu i Lunds Universitetsbibliotek: De la Gardieska samlingen: Biographica minora: Brahe.

[6] E. TEGNÉR i Vitterhetsakademiens Handlingar 12: 1, 1894, ss. 27 ff. o. 33; jfr dens., Svenska bilder från sextonhundratalet, 1896, ss. 80 o. 273 ff.

[7] RUUTH stöder sig särskilt på att bland Henrik Hanssons arvingar i ett brev av 1587 (s. 24) nämnas »Vestgöterne», men därmed kan knappast, såsom han tror, syftas på Karin Hansdotters barn med Klas Andersson Westgöte, ty de synas blott ha haft en dotter (J. RAMSAY, Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden, 1909-1916. s. 509); brevet 1587 är i sin helhet tryckt i HAUSENs Bidrag till Finlands historia 5, s. 348 f. Domprostens sigill, som finnes under ett brev till Georg Norman 1541 (Kanslitjänstemännens koncept och mottagna skrivelser, vol. 2, SRA; tryckt i A. J. ARWIDSSON, Handlingar till upplysning af Finlands häfder 9, 1857, s. 31) synes visa en bjälke omgiven av stjärnor, alltså ett annat vapen än Karin Hansdotters (se ovan). Med RUUTHs uppfattning om Karin Hansdotters börd faller även hans uppgift, att en syster till henne skulle ha varit gift med borgmästaren i Åbo Olof Brun (Åbo stads historia under medeltiden och 1500-talet, 4, 1923, s. 190).

[8] Lunds Universitetsbibliotek: De la Gardieska samlingen: Forbus, vol. I g. Jfr DelaGardiska Archivet 9, 1837, s. 68.

[9] C. A. KLINGSPOR, Sveriges adel under 1600-1700-talen, 2, 1877, s. 423.

[10] DelaGardiska Archivet 20, 1843, s. XIX.

[11] P. SJÖGREN, Släkten Trolles historia intill år 1505, 1944, s. 274. Jfr S. GARDELL, Gravmonument från Sveriges medeltid, 1945, nr 504.

[12] Biographiskt Lexicon, utg. af P. WIESELGREN m.fl., 22, 1855, s. 160.

[13] A. a., s. 509.

[14] Dela Gardiska Archivet 4, s. 193, not. Ibidem 20, s. XIX.

[15] I, s. 129, tab. II. Uppgiften finnes ej i den ursprungliga 1746 utkomna franska upplagan av HOFMANs verk; av företalet till SANDVIGs upplaga framgår, att åtskilliga tillägg influtit från handskrifter i privat ägo.

Enligt en notis, som jag tidigast påträffat i VIBEKE PODEBUSKs från 1500-talets senare hälft härrörande släktbok, f. 38, Lunds LA, och som sedan kommit in i litteraturen (HOFMAN, a. a. I, s. 129, tab. II; S. GRUNDVIG, Danmarks gamle Folkeviser 3, 1862, s. 657; Danmarks Adels Aarbog 1900, s. 422; ELGENSTIERNAs ättartavlor I, sp. 359 a), skall Åke Hansson ha varit trolovad med en Karin, som var dotter till det som hövitsman i Finland ryktbara riksrådet Erik Turesson (Bielke) och blev gift med först Tönne Eriksson Tott) och sedan Arvid Västgöte, och uppgiften torde kunna betraktas som familjetradition, eftersom Vibeke Podebusks mormor var kusin till Karin Eriksdotter (jfr W. CHRISTENSEN i Personalhist. Tidsskr. 10:1, 1934, s. 20). Märkligt är i sammanhanget ett brev från riksföreståndaren Svante Nilssons gemål Mätta Iversdotter (Dyre), skrivet i Vadstena 1507, vari hon meddelar sin man, at »här Ackes hustrv kom hiit i dijmbläveke med stor staath oc var här alt ter till nw oc hölt här större stooth en nogher landzfrw.» Brevet har i tryck utgivits av L. SJÖDIN (Gamla papper angående Mora socken II. Arvid Siggessons brevväxling, 1937, s. 254), vars i registret gjorda identifikation med den i genealogierna såsom ogift uppgivne Åke Hansson torde vara riktig; Åke Klasson (Tott), som ännu var rätt ung, blev aldrig riddare och kan alltså ej kallas herr Åke (ELGENSTIERNA 8, sp. 339 a), och Åke Göransson (Tott) var mindre känd än Åke Hansson och gifte sig först 1513 (E. NORDSTRÖM i PHT 1941-1942, s. 50). I det samtida register, som inleder den på 1540-talet tillkomna handskriften Genealogica 2 (Per Brahe d. ä:s släktbok) och uppräknar äkta makar från 1500-talets första årtionden, nämnes å f. 1 b efter herr Åke Hansson en »Fru Karin», som av sidhänvisningarna att döma är identisk med Erik Turessons dotter, ehuru ifrågavarande släktboks genealogier blott nämner denna såsom gift med Tönne Eriksson. Jag har diskuterat det av SJÖDIN tryckta brevet med fil.lic. K. I. HILDEMAN, vars forskningar om folkvisorna kring Åke Hanssons död givit mig uppslaget till hela undersökningen.

[16] Genealogica 61, fascikeln »Tott». Släkttavlans tillkomsttid framgår av handstilen och av att Jakob De la Gardie där kallas »Greff Jakop», vilket han blev 1615 (ELGENSTIERNA II, s. 225).

[17] Fascikeln »Gyllenhjelm» i Genealogica 25, SRA. X 1, f. 117 v, UUB. Jfr Genealogica 20, f. 14, och V. ÖRNBERGs tydligen från hans ordnande av SRA:s Genealogica-serie härrörande uppgifter i Sv. Ättartal 5, 1889, s. 18. Samma härledning finnes i släktböcker över den finska adeln (Genealogica 38, f. d. H 12, f. 13, SRA; X 8, f. 12 v, UUB), som torde återgå på en nu sannolikt förlorad men 1587 nämnd släktbok av RASMUS LUDVIGSSON (H. ROSMAN, Rasmus Ludvigsson som genealog, 1897, s . 38 f). I dessa handskrifter har Hans Klassons patronymikon (tydligen genom felaktig avskrivning) blivit Larsson, vilket därifrån upptagits i A. A. v. STIERNMANs 1745 tryckta släkttavla i utgåvan av Aegidius Girs' Konung Johan den III:des Chrönika, tab. XIII, not b, och samme författares först 1835 tryckta andra del av Swea och Götha HöfdingaMinne, s. 373; STIERNMAN citerar där uttryckligen »Finska Släckteboken MSS» resp. »Finska gamla Slägteboken Mscr.», varmed tydligen åsyftas X 8, som från honom kommit till UUB (jfr H. SALLANDER i PHT 1944-1945, s. 44 f).

[18] Han är känd som häradshövding i Ås härad 1484-1496 (SRA perg. 17 febr. 1484, 19 jan. och 30 mars 1489, 30 aug. 1490, 29 sept. 1493, 3 jan., 2 och 8 juni samt 7 juli 1496; UUB perg. 9 okt. 1495 och UUB ppr 4 dec. 1498 samt B. 16, f. 357, SRA), men han förekommer i urkunder redan 1459 (Västergötlands fornminnesförenings tidskr. I: 2, 1871, s. 47), 1471 och 1474 (V. ÖRNBERG i Bidr. t. Södermanlands äldre kulturhist. 7, 1889, s. 135 f; jfr C. HÄRENSTAM, Finnveden under medeltiden, 1946, s. 305, not 90). Hans sätesgård var Bragnum (UUB perg. 7 mars 1481 och 9 okt. 1495; SRA perg. 8 juni 1493 samt 25 mars och 4 april 1498), till vilket även hans »swagher» Tord Björnsson (2 sparrar) synes ha skrivit sig (SRA perg. 31 okt. 1489). STYFFE har råkat identifiera Tord Björnssons sätesgård med såväl Bragnum i Länghems sn, Kinds hd, som den likanämnda orten i Floby sn, Vilske hd (Skandinavien under unionstiden, tredje uppl. 1911, s. 134 och 167), men det är tydligt, att den förra orten avses, eftersom Broder Buths dotterdotter Malin Jöransdotter i en 1500-talsuppteckning uppges bo »på Bragnim i Kiinn» (PHT 1901, s. 137; jfr HH 13: 1, s. 78, not. Hennes mor hustru Ingeborg i Bragnum nämnes 1535 i Gustaf I:s registratur 10, s. 379). Därmed stämmer, att Tord Björnsson i Bragnum 2 maj 1485 och 8 maj 1486 uppträder som faste å Kinds häradsting och 11 aug. 1488 nämnes i ett vittnesbrev som utfärdats av bl.a. prosten i Kind och kyrkoherden i Länghem (SRA perg.)

[19] ELGENSTIERNA 2, s. 305 f.

[20] PHT 1901, s. 138. G. DJURKLOU har, missledd av yngre genealogiska framställningar, i sin kommentar (s. 137, not 3) felaktigt velat ersätta handskriftens »Åka dötter» med »Hansdotter». Med »Föllingha i Hallann» åsyftas tydligen Fyllinge i Snöstorps sn, Tönnersjö hd, som i äldre tid är belagt med denna namnform (Ortnamnen i Hallands län I, 1948, s. 98).

[21] Genealogica 41, f. 185 v, SRA. En Claus Bårdskärare omtalas i Stockholms tänkeböcker 1492-1504. Redan UTTER har gjort den ovannämnda förväxling mellan Hans Åkesson och Åke Hansson som återfinnes i likpredikningarna och hos DJURKLOU.

[22] SRA perg. Jfr Förbrutna gods akter nr 81, KA, och L. Sjödin i Medd. fr. Sv. Riksarkivet 1943, s. 83. Claus Guldsmed i Skara nämnes såsom rusttjänstskyldig 1535 (Gustaf I:s reg. 9, s. 349, och 10, s. 379; jfr G. UPMARK, Guld- och silversmeder i Sverige 1520-1850, 1925, s. 620). Är han identisk med Henrik Guldsmeds sedan till Nya Lödöse flyttade måg, gäller rusttjänstskyldigheten hustruns mödernegods (jfr G. DJURKLOU i Hist. Bibl. 3, 1877, s. X). Om gården i Skänstad jfr HH 13:1, s. 78.

[23] Se Vitterhetsakademiens Diplomatariekommittés fotostatkopia av i fasc. »1500» i Herrestads gårdsarkiv i Växjö stifts- och gymnasiebibliotek befintlig skadad vidimation av 18 febr. 1587 för Erik Brorsson till Risa av skiftesbrev efter Broder Buths hustrur. Jfr de tidigare anförda ställena hos RASMUS LUDVIGSSON och UTTER samt den förre i Gen. 20, f. 76 v.

[24] Nya Lödöse tänkeböcker 1586-1621, utg. av S. GRAUERS, 1923, s. 98 f.

[25] UUB perg. 4 jan. 1488; RA perg. 30 mars och 31 okt. 1489 samt 25 mars och 4 och 18 april 1498. Jfr ELGENSTIERNA II, sp. 306 a.

[26] STIERNMAN (ovan anförda ställen). Biograph. Lexicon 22, s. 163. W. G. LAGUS, Undersökningar om finska adelns gods och ätter, 1860, not 1. SCHLEGEL och KLINGSPOR, s. 28. En rest av hennes vapensköld i Åbo domkyrka har påträffats vid restaureringsarbeten där (H Ark 31: Finska historiska samfundets protokoll 1922-1923, s. 50). Enl. ELGENSTIERNA (VI, sp. 636 b; VII, sp. 359 b f) voro stjärnorna tre även i Bror Erikssons vapen.

[27] Jfr S. U. PALME i Hist. Tidskr. 1936, s. 282 ff. Handskriften, som citerats av C. A. KLINGSPOR i Sv. Autografsällskapets Tidskr. I, s. 135, och till stor del är fylld med tydligen från RASMUS LUDVIGSSON i D 19, KB, hämtade och med Hogenskild Bielkes Gröna bok (E 131, UUB) överensstämmande notiser, bl.a. den som publicerats av B. BECKMAN i Hist. Tidskr. 1948, s. 324, innehåller även andra uppgifter om illegitima Vasa-ättlingar, bl.a. att hertig Johans av Östergötland son Johan (Hans) Johansson (av F. LINDBERG i Hist. Tidskr. 1941, s. 130, felaktigt kallad Karl), om vilken material sammanställts i Sandbergska samlingen FF 6941-6946, KA, »dödde ogifft i Tysslandh.»

[28] Enl. UTTER (Genealogica 41, f. 185 v) skall Anna Hansdotter först ha varit gift med en Engelbrekt Andersson och sedan med prästen Christoffer i Nyköping; i det senare giftet skall hon ha blivit moder till en Anna Christoffersdotter, som i äktenskap med »M: Hans Kock» fick barnen Christoffer, Gabriel, Johan och Ingeborg. Engelbrekt Andersson är kanske identisk med en 1566 avsatt räntmästare med detta namn (N. EDÉN. Om centralregeringens organisation under den äldre Vasatiden, 1899, s. 225, not 1, och 235, not 2; Hist. Handl. 13:1, s. 280 ff; jfr I. PETERZEN, Studier rörande Stockholms historia under Gustav Vasa, 1945, s. 201, not 90, samt Str. kam. handl. vol. 5, 6 och 8, KA). Ett Engelbrekt Anderssons barn begravdes 17 sept. 1565 (KA: Upplands handl. 1567: 24: Begravningspenningar 1565-1566, p. 4). En präst i Nyköping med namnet Christoffer Jonæ nämnes på 1570- och 1580-talen (K. A. HAGSTRÖM, Strengnes stifts herdaminne 2, 1898, ss. 289 o. 382) och var husägare i Stockholm (F. DEBRUN, Holmiana et alia 5, s. 90). Hans Kock hette en hovbarberare i början av 1590-talet (Stockholms stads tänkeböcker 1589-1591, utg. av J. A. ALMQUIST, 1948, s. 151. J. F. SACKLEN, Sveriges läkarehistoria I, 1822, s. 320).

[29] Under 1550-talets förra hälft omtalas en fataburspiga på Stockholms slott med namnet Karin Hansdotter (se buntarna »Räkenskaper 1550» och »Stockholms slottsräkenskap 1552-1556» i serien »Handlingar rörande Stockholms slott, 1500-talet», Slottsarkivet), och hon saknas i löningsregistret 1557 (Str. kam. handl. vol. 1, KA), då ju hertig Johan fått sitt finska hertigdöme och torde ha dit medfört sin frilla. Arkivarie J. LIEDGREN har givit mig anvisning på dessa och på några andra arkivalieserier.

[30] Enl. ELGENSTIERNA (1, sp. 555 b) gifte sig Per Brahes dotter Karin först vid 34 års ålder 1590, varför hon mycket väl kan ha varit trolovad med den 1581 avlidne junker Julius.

[31] Om denne, som ej är upptagen hos SCHLEGEL och KLINGSPOR, se J. W. RUUTH, Åbo stads historia II, s. 136. Han begravdes den 19 sept. 1560 (Stockholms stadsarkiv: Horns tegelbruks och Storkyrkans föreståndares räkenskaper 1560, p. 54).

[32] Lucretia Gyllenhielm dog 1585 och uppges då i en gravskrift på vers ha varit trolovad (Biograph. Lexicon 22, s. 163). Carl Gustafsson Stenbock gifte sig sedan med hennes halvsyster Brita Klasdotter (Westgöte) enl. ELGENSTIERNA 7, sp, 589 b. Hans intresse för Lucretia framgår av hälsningar till henne och hennes mor i ett brev till Hordeel 1584 (DelaGardiska Archivet 5, s. 70) och av att han var den som meddelade konung Johan ryktena om att hon blivit »genum trulldom förgiortt» av den småländske frälsemannen Joen Nilssons (Rosenquist) hustru Kerstin Gabrielsdotter (Körning) (brev 11 febr. 1585, tr. bland bilagorna till Konung Carl den IX:des Rim-Chrönika, 1759, s. 184 ff; om denna sak jfr Biograph. Lexicon 22, s. 164, och SCHLEGEL och KLINGSPOR, s. 100). Äro uppgifterna om Julius' och Lucretias trolovningar riktiga, synes detta jämte konungens äktenskap med Gunilla Bielke giva en viss belysning åt hans förhållande till högadeln.

[33] K. B. WESTMAN, Reformationens genombrottsår i Sverige, 1918, s. 223, not 4. G. CARLSSON i KÅ 1922, ss. 78 o. 80 ff. R. MURRAY, Stockholms kyrkostyrelse intill 1630-talets mitt, 1949, s. 38 f och 42. A. HILDEBRAND (Clerus Holmensis, kapsel 15, KB) förmodar, att han var son till den kände stockholmsborgaren Claus Kökemestere, som ofta nämnes i Stockholms stadsböcker under tiden 1477-1508 och omtalas såsom död 1511. Namnet och frånvaron av patronymikon göra, att man gärna tänker sig, att han var av tysk börd, och att han hade tyska förbindelser kan beläggas (Stockholms stads tänkeböcker, utg. av J. A. ALMQUIST, 1492-1500, ss. 269 o. 296, 1504-1514, s. 182). Ett förvirrat minne av Claus Kökemesteres tyska härstamning kan vara bakgrunden till en uppgift i Margareta Boijes ovannämnda likpredikan, att Ingeborg Åkesdotters man Hans Klasson skall ha varit son till en från Westfalen bördig Klas Johansson. Den sistnämnde uppges där ha varit gift med Kristina, en annars okänd dotter till Åke Johansson (Natt och Dag), vilket torde ha att göra med dennes ofta förekommande (STIERNMAN, anförda ställen; S. GRUNDVIG, a. a. 3, s. 657; jfr ELGENSTIERNA 5, sp. 402 b) förväxling med Åke Hansson (Tott) som i detta sammanhang är belagd redan hos MESSENIUS (Theatrum nobilitatis svecanæ 1616, s. 63); där kallas Ingeborg Åkesdotters moder »Christina, v. Achatij Johannis de Gioexholm», vilket ortnamn i Margareta Boijes likpredikan förvrängts till »Gööbyholm» och där förekommer såsom sätesgård för Hans Åkesson (Tott).

[34] Scondia illustrata V, utg. av J. PERINGSKIÖLD 1701, s. 52, Hist. Bibl. 1, 1875, s. 144 (Stockholmskrönikan). Jfr M. J. WELINDER i Sveriges kyrkor: Stockholm 1, 1924-1928, s. 97, som har uppgiften från Palmskiöldska samlingens huvudsakligen på MESSENIUS återgående framställning. Observera i sammanhanget, att även Ingeborg Åkesdotters styvfader bodde i Skara.

[35] Hist. Bibl. 1, s. 148. Jfr I. SIMONSSON i Sveriges kyrkor: Stockholm I, s. 140 och R. MURRAY, s. 39, not 29. Möjligen kan Per Brahes av WIESELGREN (Dela Gardieska Archivet 4, s. 193, och 20, s. XIX; Biograph. Lexicon 22, s. 159) diskuterade överstrykning av Hans Klassons herrtitel i det ovannämnda kvittot 5614 sammanhänga med att han var en avsatt präst.

 
Genos 21(1950), s. 34-43

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1950 års register | Årgångsregister