[ Artikelns slut ]
Hedersledamoten i Genealogiska Samfundet i Finland arkivrådet, filosofie jubeldoktorn Johan Axel Almquist avled i Stockholm den 28 dec. 1950 vid 80 års ålder. Han var född den 13 aug. 1870 och inträdde i Sveriges riksarkiv 1895, där han tjänstgjorde till 1936 (arkivråd från 1920). Han var sedan 1907 tillika konung Gustav V:s bibliotekarie. Av A:s rika och värdefulla, även hos oss i Finland ständigt rådfrågade tryckta produktion böra framhållas bibliografiska arbeten (Sveriges bibliografiska litteratur 1-3, 1904-1912, och Svensk genealogisk litteratur, 1905) samt viktiga bidrag till Sveriges ekonomiska historia, men alldeles särskilt de stora serierna av historisk-administrativa utredningar jämte tjänstemannalistor och kameralhistoriska översiktsverk: Bergskollegium och bergslagsstaterna 1637-1857, 1909, och Kommerskollegium och riksens ständers manufakturkontor samt konsulsstaten 1651-1900 1-3, 1912-1915, vidare Den civila lokalförvaltningen 1523-1630 1-4, 1917-1923, Frälsegodsen under stormaktstiden 1-3, 1931-1947 (där han medhann delarna om Uppland, Södermanland och Östergötland). Ytterligare tillkomma urkundspublikationer: Stockholms stads skottebok 1460-1468, 1926, och 1516-1525, 1935, ämbetsbok 1419-1544, 1927, och tänkeböcker 1492-1591, 1930-1948; Gustaf I:s registratur 20-29, 1902-1916.
Joh. Ax. Almquist fungerade åren 1919-1943 som ordförande i Personhistoriska Samfundet (styrelseledamot sedan 1910) och kallades vid sin avgång till samfundets hedersledamot. Själv personhistoriker och genealog av hög rang nedlade han ett uppskattat arbete inom samfundet och Personhistorisk Tidskrift. Den som skriver dessa rader vill öppet erkänna, att det första han i ett nyutkommet häfte av tidskriften kastade sig över var A:s bidrag i recensionsavdelningen. De med Aqut signerade redogörelserna över aktuella arbeten var av det slaget, att ingen personhistoriker i de skandinaviska länderna kunde förbigå dem. A:s kritik av ett undermåligt eller med bristande ackuratess utgivet arbete var i sin saklighet både bitande och insvept i roande turneringar. Dessa recensioner gav behållning och var ägnade att väcka eftertanke. Denna hans uppfostrande verksamhet har icke varit det minst betydande i A:s mångsidiga vetenskapliga gärning.
Med sitt imponerande yttre och sin aristokratiska läggning, sitt eleganta sätt att föra sig och samtala verkade A. vid flyktigt sammanträffande högtidlig och föga tillgänglig. Därtill kom hans ofta kritiska inställning med ett stänk av ironi. Men detta var dock mer ett sken. Vid närmare beröring visade han sig full av humor och, framförallt, hjälpsamt tillmötesgående vid vetenskapliga forskningsuppgifter. Almquist, som började sin bana som biblioteksman, var en boren bibliofil, en bokkännare av ovanliga mått. I sitt hem hade han skapat sin stolthet, en historisk och personhistorisk boksamling av enastående värde, vars skatter i form av upplysningar även kom andra till godo. Hans arbetsamhet var obegränsad och han behärskade suveränt sina arbetsfält. Joh. Ax. Almquist var en stor kulturmänniska, som väl förvaltat sitt pund. Till sin natur var han anspråkslös. Så undanbad han sig tillägnan av Personhistorisk Tidskrift till sin 70-årsdag och hans begravning försiggick enligt hans uttalade önskan i stillhet.
© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland
[ Artikelns början ]
Systematisk förteckning | 1951 års register | Årgångsregister