[ Artikelns slut ]
Den numera utdöda svenska adliga ätten Kuhlman N:o 467 hör icke till de ätter, som lämnat märkbara spår i Finlands historia. Dess medlemmar verkade som lägre officerare och underofficerare vid Nylands och Tavastehus läns kavalleriregemente under slutet av 1600- och början av 1700-talet. En gren av ätten flyttade i medlet av 1700-talet till Viborg och uppvisar några överstar i rysk tjänst. En av dem, överste, Nicolaus Kuhlman, introducerades på Finlands riddarhus år 1822 under N:o 185 bland adelsmän, vilken ätt dog ut på manssidan 1893. I det egentliga Sverige har ätten icke varit representerad, ehuru dock en släkt Kuhlman anser sig härstamma från den ena av de två adlade bröderna Kuhlman. Fastän ätten Kuhlman icke har någon lysande historia, har den på kvinnolinjen att uppvisa avkomlingar med kända och aktade namn, av vilka den förnämsta är Marskalken av Finland Mannerheim (genom släkterna Borgström, von Wright och von Willebrand). Ättens genealogi kan därför anses ha ett allmännare intresse. Senast har denna varit föremål för utredning av ELGENSTIERNA (1928), som dock vad de 4 första leden beträffar följer JULLY RAMSAYs Frälsesläkter. Vid en granskning av Elgenstiernas utredning märker man lätt, att den ger uppgifter, som äro svårförklarliga, framförallt uppgifterna om ägarföljderna till de två säterier, Saaris i Tammela och Mälkiäis i Tyrväntö (tidigare Kulsiala) socken, vilka innehades i några generationer av ätten Kuhlman.
Författarens till denna uppsats intresse kom att rikta sig på ätten Kuhlman på grund av att kvartermästaren, sedermera kaptenen Johan Borgström var gift med Anna Beata Kuhlman, dotter till ryttmästaren Gerhard Fredrik Kuhlman. ELGENSTIERNA uppger som denne Gerhard Fredriks (tab. 4) hustru Elisabeth Stålhane, och upptar som deras barn Didrik Fredrik, Anna Beata gift med kapten Borgström, Elisabeth Juliana gift med löjtnant Leps, och Erik Johan. HIDEN (GSÅ VI s. 85, not I) påpekar redan 1922 att uppgiften om Gerhard Fredriks äktenskap med Elisabeth Stålhane svårligen kan vara riktig, och visar att Elisabeth Julianas moder var »ryttmesterskan ifrån Saaris Elisabeth Pistohlhielm», som också kallas ryttmästar Kuhlmans änka, men anför icke något bevis för att hon skulle vara just ryttmästar Gerhard Fredriks hustru. Elgenstierna citerar Hiden, men har tydligen icke godtagit hans antagande. Enligt ANTELL (Herrgårdar i Finland: Saaris i Tammela) skulle Gerhard Fredrik Kuhlmans hustru ha varit Elisabeth Pistolhielm; synbarligen stöder han sig på handlingar på Saaris.
I Svenska Krigsarkivets (SKrA) Biografica-samling förvaras under rubriken Johan Borgström en handling, som belyser detta spörsmål. Denna handling utgöres av ett koncept till en supplik till Konungen, undertecknad av ovannämnde kapten Johan Borgströms dotter Gustava Johanna [1], vilken berör en tvist angående äganderätten till halva Mansikkaniemi berustade säteri i Tammela. I skrivelsen använder Gustava Borgström följande uttryck: »Min afledne moster Elisabeth Julljana Kuhlman, lieutenanten Samuel Lepsens fru.»-»Min käre fader capitaine Borgström, som var gift med Fru Kuhlmans syster och ende arfvinge Anna Beatha Kuhlman.»- »Min moder moder Ryttmestar Kuhlmans Encka Fru Elisabeth Pistohlhielm.» Sammanför man dessa uppgifter med uppgiften i generalmönsterrullan på Nylands Regemente till häst för år 1712 (SKrA): »Saris: Rittmester Gerdt Fred:Kuhlmans Enckie Fr: Elis:Pistohlhjelm», så är det dokumentariskt bevisat att ryttmästar Gerhard Fredrik Kuhlmans änka var Elisabeth Pistolhielm, och Anna Beata och Elisabeth Juliana deras döttrar. Vid ett besök på Saaris i Tammela erhålles ur gårdens välordnade och överskadligt katalogiserade arkiv ytterligare bevis för detta [2].
Vad Gerhard Fredrik Kuhlmans övriga barn angår, hade han ytterligare en son, Abraham Magnus, som döptes i Tammela 30.8.1691 och som troligen dog ung. Såväl i Tammela kommunionböcker som i Saarisarkivet finnes klara uppgifter om att Erik Johan Kuhlman, vilken 1728 erhöll landshövdingens immissionsbrev att rusta för Saaris, var en son till Gerhard Fredrik och Elisabeth Pistolhielm. Men däremot finnes inga uppgifter om att kvartermästaren Didrik Fredrik Kuhlman (ELGENSTIERNA , tab. 5) skulle vara deras son, vilket alla genealogier uppge. I den anförda skrivelsen av Gustava Borgström säges, att vid löjtnantskan Elisabeth Juliana Kuhlmans död (1742) var hennes »ende arfvinge Anna Beatha Kuhlman». Visserligen var både Erik Johan och Didrik Fredrik då döda, men den senare efterlämnade barn, vilka borde varit arvsberättigade efter en faster. Detta talar för att Didrik Fredrik icke var Gerhard Fredriks son, och då han är anfader för den på Finlands Riddarhus immatrikulerade ättegrenen, har det sitt intresse att försöka utreda hans descendens.
Vid vintertinget i Urdiala 1726 [3] förekommer ett mål, där den anklagade går ed på att en del av kornetten Barthold Gylliks egendom blivit lämnad, »till des fru Elisabeth Stålhana samt des son qwartermestaren Kulman» och en annan del till kornettens dotter. Då dessutom kvartermästaren Kuhlman ägde Mälkiäis i Kulsiala socken, där Elisabeth Stålhane bor åtminstone under åren 1698-1703 [4] och där hon dör den 13 november 1739, synes det vara rätt klart att Elisabeth Stålhane var Didrik Fredriks moder, och att således Gerhard Fredrik Kuhlman icke kan vara hans fader. Vem var då hans fader och Elisabeth Stålhanes make?
Vid en preliminär granskning av genealogierna verkar det som om den Kuhlman, som var Elisabeth Stålhanes make, kunde vara identisk med den löjtnant Didrik Kuhlman, som i ELGENSTIERNAs tab. 3 anges som broder till Gerhard Fredrik. I 1696 års indelningsverk för Nylands och Tavastehus läns kavalleriregemente [5] uppges att löjtnant Didrik Kuhlman rustar för 2 hemman i Saris länsmanssocken, och i den därtill hörande Sääksmäki församlings längder över födde finner man slutligen att den 16 juni 1697 föddes sonen Magnus Johan av löjtnanten Diderich Kuhlman och Fru Liskin Ståhlhana. Därigenom har konstaterats att Didrik Kuhlman, som ansetts vara ogift, var gift med Elisabeth Ståhlhane och att kvartermästaren Didrik Fredrik Kuhlman följaktligen var Didriks son, och att den immatrikulerade ätten Kuhlman härstammar från dem.
Didrik Kuhlman och Elisabeth Stålhane hade flera barn. I Tyrväntö kommunionböcker påträffas ytterligare en Hedvig Beata, som försvinner efter 1709, och en Elisabeth, som av allt att döma är identisk med den på riddarhusstamtavlan utan känd ätteledning upptagna Elisabeth Kuhlman såsom gift med kornetten Jürgen Reinhold von Köhler, vilka också omnämnes i DURCHMANs uppsats om släkten von Köhler [6]. Sonen Magnus Johan, som föddes i Sääksmäki 1697, blev furir och förare vid Nylands och Tavastehus läns infanteriregemente och dog 1719. Det är möjligt att en Otto Fredrik Kuhlman, som var korpral vid Nylands och Tavastehus läns kavalleriregemente 1709 [7] likaså var en son till Didrik Kuhlman, och identisk med den Fredrik K., som 1706 och 1707 var korpral vid samma regementes fördubblingsregemente [8].
Uppgiften hos RAMSAY och ELGENSTIERNA att löjtnant Didrik Kuhlman skulle ha varit ägare till Saaris i Tammela är oriktig, vilket klart framgår ur handlingarna i Saaris-arkivet, och härleder sig synbarligen från de oriktiga uppgifterna i hans sonsons Gustaf Adolf Kuhlmans brev till Svenska Riddarhuset [9]. Didrik K. ägde däremot Mälkiäis i Tyrväntö och Halmeenmäki säterirusthåll i Wesilaks socken [10].
Genom sonen kvartermästaren Didrik Fredrik Kuhlman fortlevde ätten. Denne ägde Mälkiäis till år 1729, då han, efter det gården härjats av vådeld, vid vilken ättens sköldebrev och andra handlingar gick förlorade [9], sålde säteriet till Harald Nauclér, samt Laurila rusthåll i Urdiala, som hans änka sålde till samme person [12]. Didrik Fredrik dog 1730, och hans änka Helena Beata von Burghausen gifte om sig med mönsterskrivaren Harald Nauclér. Makarna Kuhlman hade 9 barn, av vilka sonen Samuel Fredrik var far till översten Nicolaus Kuhlman, som immatrikulerades på Finlands Riddarhus. Sonen Didrik Johan, sergeant vid Nylands och Tavastehus läns kavalleriregemente, var ej ogift, som ELGENSTIERNA uppger, utan gifte sig 1752 med Maria Christina Alftan i hennes första gifte, omgift med korpralen Anders Fredrik Berg. Didrik Johan dog redan 1755, och hade endast ett dödfött barn.
Såsom synes har de i denna uppsats refererade forskningarna resulterat i en rätt grundlig revidering av de gamla genealogierna så vitt det gäller ätten Kuhlmans 4:de och 5:te led. Man frågar sig om uppgifterna för de äldre leden stöda sig på hållbarare argument. Enligt släkttavlorna på Svenska Riddarhuset [13] är släktens första kända medlem Johan Kuhlman, herre till Jamawitz i Pommern. Denne hade tre söner Peter, Johan och Gerhard, av vilka Peter jämte Johans barn blevo adlade 1649. Peter Kuhlmans son hette Magnus Johan, som var stamfar för de yngre generationerna; Johan Kuhlmans söner voro Henrik och Johan. JULLY RAMSAY gör här en ändring i det hon gör Henrik till en av Peters söner, av vilka hon har uppletat, utom de nämnda, ytterligare fem: Berndt, Benedikt, Gerhard, Hans Jacob (med frågetecken) och en son med okänt förnamn.
Försöker man nu kontrollera dessa uppgifter, så finner man ur sköldebrevet [13] att Peter och Johan voro bröder och att Johan vid adlandet var död, så att hans barn blevo adlade tillsammans med Peter. Vidare kan man konstatera [14], att Peters maka Elisabeth Wolffelt hade år 1664, då hon fick konfirmation på mannens gods i Tyrvis, haft 7 söner, av vilka 5 då levde. Att observera är dock, att i ovannämnda kungliga brev uttryckligen säges att donationen sker på grund av de tjänster som hennes framlidne man majoren Peter Kuhlman gjort och för h e n n e s söners tjänster. Det säges icke »deras söner». Detta kan ju naturligtvis tolkas på två sätt, men då det är känt att Elisabeth Wolffelt varit gift första gången med en kapten Buttler [15], kan ju någon av de 7 sönerna varit en son från första äktenskapet. Peter Kuhlman innehade i Ingermanland godset Raikova eller Flatenberg jämte byn Raikova [16]. Emedan Benedikt Kuhlman innehade Raikova vid reduktionen [15], och Henrik skrev sig herre till Flattenberg och Mälkiäis [17], kan man väl anta att de voro söner till Peter. Också Magnus Johan är synbarligen en son till Peter, emedan han och Henrik i donationsbrevet år 1675 [21] kallas bröder. Den av RAMSAY nämnde Gerhard kallas i handlingarna[18, 19] ävensom i RAMSAYs excerpter Gerhard Henrik, till och med Gerhard Henrik von Kuulman, bosatt i ett pörte i Wesilaks och »en frändetill Majoren (Magnus Johan) Kuhlman» [19]. Vore han en broder till Magnus Johan kallades han knappast dennes frände. Det synes således som om denne Gerhard Henrik icke vore en son till Peter, utan möjligen, en son till Johan Kuhlman (ELGENSTIERNA tab. 14).
Alla tidigare genealogier upptar majoren Magnus Johan Kuhlman som fader till Gerhard Fredrik och Didrik, vilka fortplantade släkten. Man frågar sig dock om så verkligen är fallet. Visserligen ägde Magnus Johan tidigare de säterier, Kurkela och Halmeenmäki i Wesilaks, som efter honom ägdes av resp. Gerhard Fredrik och Didrik, men de sist nämnda kan naturligtvis ha fått ärva dem efter någon annan släkting än efter sin fader. Det finns däremot fakta som i hög grad talar emot släkt tavlornas uppgift. Enligt Riksregistraturet (RR) för år 1661 [20] erhåller nämligen ryttmästaren, sedermera majoren, Magnus Johan K. vissa hemman i Mälkiäis, Ruotsula och Vuolijoki byar i Kulsiala socken och vissa hemman i Wesilaks samt ett ödeshemman i Tyrvis till evärde lig egendom på Norrköpings besluts villkor m.a.o. på villkor att ägande rätten vid hans död går till hans hustru och äkta manliga bröstarvingar Dock framgår det ur RR för år 1675 [21] att dessa hemman genom Magnus Johans död ha hemfallit till kronan och att de flesta av dem, dock ej Wesilaks hemmanen, doneras på nytt, först till Johan Ehrenschöld, och efter upphävande av denna donation till brodern Henrik Kuhlman. Detta kan ej gärna tolkas annorlunda än att Magnus Johan, då han dog, icke hade hustru eller manlig avkomma i livet och att således Gerhard Fredriks och Didriks fader måste vara någon annan Kuhlman.
Man kan med en viss sannolikhet, likvisst utan dokumentariskt stöd, antaga att deras fader var Henrik Kuhlman. En förväxling av de bägge bröderna, ryttmästarna, sedermera majorerna Kuhlman, vilka båda ansetts vara gifta med en Pistolhielm, ligger ju inom möjligheternas gräns. Om Henrik Kuhlman var deras fader förutsätter det likväl, att han var gift före 1648 med någon hittills okänd person, vilket icke i och för sig är någon omöjlighet. I varje fall fordrar dessa frågor ännu en noggrannare utredning.
Överstelöjtnanten Johan Kuhlman (ELGENSTIERNA tab. 14), vars barn efter faderns död adlades jämte farbrodern Peter, hade enligt de äldre genealogierna endast en son Johan. Som ovan antytts, verkar det sannolikt att Gerhard Henrik också var en son till överstelöjtnanten Johan K. Synbarligen hade denne dessutom två döttrar Catharina Beata och Dorothea Elisabeth. Överstelöjtnanten Johan Kuhlman innehade nämligen som donation, vilken reducerades 1675, Ragovitza hof och by samt Sergovitza by i Opolje pogost i Ingermanland [16]. I de »Observationes öfwer den ingifne specifikation af de reducerade Possessorer», som ingavs 1680, nämnes »öfverstelöjtnanten Johan Kuhlmans döttrar som hafwa deras huus och våning än inne» m.a.o. de voro då alltjämt bosatta i Opolje pogost. Och då i detta pogost finnes kyrkan Novasolkka är det synbarligen hans döttrar, de två jungfrur Kuhlman, Catharina Beata och hennes syster Lisbetha, vilka stämdes för försummande av bönedagsgudstjänsten i Novasolkka kyrka 1686 [22]. Lisbetha är sannolikt identisk med den Dorothea Elisabeth Kuhlman, som år 1684 låter klaga på en dräng på Novasolkka.
Föreliggande uppsats gör icke anspråk på att ge svar på alla dunkla problem i ätten Kuhlmans genealogi. Tvärtom lämnar den många punkter oklara. Men den torde försvara sin plats som ett bidrag till klarläggandet av denna genealogi.
För att ge en bättre översikt avslutas uppsatsen med en tabellarisk uppställning, där uppgifter om ättemedlemmarna med källhänvisningar ingå.
Tab. 1 [13]
I. Johan Kuhlman, herre till Jamawitz i Pommern. - G. under 1600-talets första decennium med Hedvig Focken från Livland, vars farfader var patricier i Lübeck.
II. B a r n:
Peter adlad Kuhlman, major, d. före 1651. Tab. 2.
Johan, överstelöjtnant, hans barn adlade Kuhlman. D. före 1648. Tab. 7.
Gerhard f. 1609, överstelöjtnant, d. 1637. Se RAMSAY, tab. 1 [46].
Tab. 2
II. Peter Kuhlman adlad Kuhlman (son till Johan Kuhlman tab. 1), major [23]. Erhöll 10.12.1648 Raikova eller Flatenbergs hof och Raikova by i Kargals västra dels pogost i Koporie län i Ingermanland [16]. Adlad 20.7.1649. Var död 20.12.1651, då hans änka fick som donation hemman i Laukula by i Tyrvis samt hemman i Kurkela, Vännilä, Huchtis och Koskis byar i Wesilaks socken [23]. - G. m. Elisabeth Wolffelt, som 7.9.1664 erhöll 5 hemman i Tyrvis socken och konfirmation på mannens gods i Finland [14].
III. B a r n:
Magnus Johan, kammarjunkare hos greve Gabriel Bengtsson Oxenstjerna [24]. Befordrades 18.3.1670 från ryttmästare till major vid Nylands och Tavastehus läns kavalleriregemente [25]. Bosatt på 1660-talet på Kurkela i Wesilaks [24]. Var död 14.6.1675 [21]. Erhöll 9.2.1661 som donation 9 hemman i Kulsiala socken, varav 3 i Mälkiäis (säteriet), 3 i Ruotsula och 3 i Vuolijoki byar samt 3 ödeshemman i Wesilaks och 1 i Tyrvis socken [20]. Vid hans död hemföllo dessa hemman till kronan [21]. Ägde Kurkela säteri i Wesilaks 1653-75 och Halmeenmäki säteri i Wesilaks 1663-75 [30]. - G. m. Margaretha Pistolhielm [13] d. före 14.6. 1675
Henrik, major, var d. 1693. Tab. 3.
Dorothea, g. m. [13] rådsförvanten i Narva Petter Küster d. i Narva 24.8.1658 [26]
Ö v r i g a b a r n: Se ELGENSTIERNA tab. 2.
Tab. 3
III. Henrik Kuhlman (son till Peter adlad Kuhlman, tab. 2) till Flattenberg [17] och Mälkiäis. Deltog i kriget i Polen under Karl X Gustaf [21]. Var ryttmästare 1675 [21]. Kallas major 1693 [17]. Hans lik bisattes i Tyrväntö kyrka [27] och begrovs i Tusby kyrka 2.12.1694, där hans vapen uppsattes [17]. Erhöll 14.6.1675 som donation av de hemman brodern Magnus Johan innehaft i Kulsiala socken 3 hemman i Mälkiäis (säteriet) och 3 hemman i Vuolijoki byar samt ett hemman i Tyrvis [21]. - G. 1:o före 1648 med N. N., 2:o [15] 1682 m. Brita Pistolhielm i hennes 3:dje gifte (g. 1:o m. ryttmästaren Anders Stålhana d. 1673, 2:o 1674 m. överstelöjtnanten Johan Beck, introd. Bäck i Finland, i hans 4:de gifte f. 1613, d. 1679) [28].
IV. B a r n:
Gerhard Fredrik f. 1648, ryttmästare, d. 1691. Tab. 4.
Didrik, löjtnant, d. 1701. Tab. 5.
Tab. 4
IV. Gerhard Fredrik Kuhlman (son till Henrik Kuhlman, tab. 3) f. 15.7.1648, ryttmästare vid Nylands och Tavastehus läns kavalleriregemente, d. 17.10.1691 [29] och begraven i Tammela kyrka 17.2.1695. Ägde Kurkela säteri i Wesilaks 1676-85 [30]. Bytte med kronan sitt dubbla rusthåll i Urdiala socken mot Saaris och Kangais i Tammela socken, köpte 1687 bördsrätten till dem av Lorentz Creutz' arvingar samt erhöll 1691 av Karl XI säterifrihet för Saaris [31]. - G. m. Elisabeth Pistolhielm f. omkr. 1650 begraven 1.8.1742 i Saaris grav i Tammela kyrka 92 år gammal.
V. B a r n:
Elisabeth Juliana [32] f. omkr. 1682 begraven 1.8.1742 i Saaris grav i Tammela kyrka 60 år gammal. G. 22.6.1722 på Saaris m. löjtnant Samuel Erik Leps d. mellan 1727 och 1731. Ägde Mansikkaniemi säteri i Tammela.
Anna Beata f. omkr. 1684 d. i slag 70 år gammal och begraven 29.3. 1754 i Saaris grav i Tammela kyrka. G. i Tammela 13.8.1711 [33] m. kvartermästaren vid Nylands och Tavastehus läns kavalleriregemente, sedermera kaptenen Johan Borgström f. omkr. 1686 d. 23.10.1753 i »långsam inwärtes förtärande siukdom» 67 år gammal och begraven 13.1.1754 i Saaris grav i Tammela kyrka. Ägde Saaris, Kangais och 1/2 Mansikkaniemi i Tammela.
Erik Johan begraven 30.11.1735 i Saaris grav i Tammela kyrka. Blev 1727 ägare till Saaris, och erhöll 1728 landshövdingens immissionsbrev att rusta för Saaris [34].
Abraham Magnus döpt i Tammela 30.8.1691 d. sannolikt helt ung.
Tab. 5
IV. Didrik Kuhlman (son till Henrik Kuhlman, tab. 3), löjtnant vid Nylands och Tavastehus läns kavalleriregemente d. 2.8.1701 av vid Bullernhof erhållna sår [11]. Ägde Mälkiäis säteri i Tyrväntö efter fadern [35] och Laurila rusthåll i Urdiala [5, 12] samt Halmeenmäki säteri i Wesilaks 1676-69 [30]. - G. m. Elisabeth Stålhane i hennes första gifte (var 1726 omgift m. kornetten Barthold Gyllich [36] begraven i Urdiala 23.6.1743) d. 13.11.1739 och begraven i Tyrväntö.
V. B a r n:
Didrik Fredrik, kvartermästare d. 1730. Tab. 6
Hedvig Beata, levde på Mälkiäis i Tyrväntö 1698-1709 [4].
Elisabeth, levde på Mälkiäis i Tyrväntö 1698-1709 [4]. Synbarligen den Elisabeth Kuhlman, som var gift m. kornetten Jürgen Reinhold von Köhler f. i Estland 1686 d. på Mälkiäis 22.6.1741, och som 14.3.1746 försålde Ahola rusthåll i Ruotsula by i Valkeala till prosten G. Procopaeus [6].
Magnus Johan f. i Sääksmäki 16.6.1697. Bodde på Mälkiäis 1698-1703 [4]. Furir vid Tavastehus läns infanteriregemente 18.12.1714-30.10.1718, varefter förare därstädes [37]. D. 13.2.1719 [37].
? Otto Fredrik, var korpral vid Nylands och Tavastehus läns kavalleriregemente 1709 [7]. Synbarligen densamme som korpralen Fredrik Kuhlman vid fördubblingsregementet 1706 och 1707 [8].
Tab. 6
V. Didrik Fredrik Kuhlman (son till Didrik Kuhlman, tab. 5) kvartermästare vid Nylands och Tavastehus läns kavalleriregemente. Sergeantsindelning vid Nylands och Tavastehus läns dragonregemente 15.10.1721 -(11.11.?)1722, förareindelning 1722 - 29.5.1725, varefter på nytt sergeantsindelning [37]. D. 27.4.1730 [37]. Ägde Mälkiäis säteri i Tyrväntö till år 1729 samt Laurila rusthåll i Kehrois by i Urdiala. - G. m. Helena Beata von Burghausen i hennes 1:a gifte (g. 2:o i Urdiala 16.2.1736 m. mönsterskrivaren Harald Nauclér begraven i Urdiala 16.4. 1758) d. i gulsot 63 år gammal och begraven i Urdiala 2.3.1758.
VI. B a r n:
Didrik Johan, var trumslagare vid Nylands och Tavastehus läns kavalleriregemente 1741 [38], korpral där 1745 [39], furir 3.11.1747 - 11.8. 1750, varefter sergeant [37]. D. 18.4.1755 [40] och begraven i Urdiala 4.5.1755. - G. i Urdiala 30.6.1752 m. Maria Christina Alftan i hennes 1:a gifte (g. 2:o i Urdiala 29.6.1756 m. korpralen Anders Fredrik Berg f. 18.4.1728, d. 1.1.1789) f. 1.7.1729 d. 12.4.1789, dotter till [41] munsterskrivaren Abraham Alftan och Barbro Bäck i Finland. - Hade ett dödfött barn som begrovs i Urdiala 31.3.1754.
Anna Elisabeth f. 24.9.1718 [44] d. ogift i vattusot på Laurila i Mälkiäis by i Tyrväntö 27.9.1796 och begraven i Hattula 6.10.1796.
Gustaf Adolf f. 1729, styckjunkare, d. 1817. Se ELGENSTIERNA, tab. 13 och rättelserna.
Ö v r i g a b a r n: Se ELGENSTIERNA, tab. 5.
Tab. 7
II. Johan Kuhlman (son till Johan Kuhlman, tab. 1) överstelöjtnant. Medlem av en rannsakningsnämnd i Narva 27.2.1643 [42]. Begraven i Narva 1648, då överste Frans Johnstone för hans lägerstad i slottskyrkan förärade 100 riksdaler [15]. Efter hans död blevo hans barn jämte brodern Peter adlade 20.7.1649 [13]. Erhöll 3.10.1641 och 10.8. 1646 som förläning Ragowitza hof och by samt Sergowitza by i Opolje pogost i Jamo län i Ingermanland [16]. Ägde Bornhagenhof i Ingermanland [15]. - G. m. Gertrud von Sipstein, som levde änka 1662 [45].
III. B a r n:
Johan f. 21.11.1637. Se ELGENSTIERNA, tab. 14.
Catharina Beata, stämdes 1686 jämte sin syster Lisbetha för försummande av bönedagsgudstjänsten i Novasolkka. Kallades då »jungfru Kuhlman» [22].
Dorothea Elisabeth, lät 1684 klaga över en dräng på Novasolkka [43]. Kallades 1686 »jungfru Kuhlman» [22].
? Gerhard Henrik. Fänrik vid kommendanten Henrik Focks värvade infanteriregemente 2.4.1661[15]. Erhöll som fänrik 1668 pass av överstelöjtnanten Henrik Fock och skeppades över från Åbo till Lübeck [18]. Bodde i Wesilaks 1672 [19]. Var 1675 kornett vid adelns rusttjänst i Ingermanland [15].
Anmärkningar och källhänvisningar.
[1] Hon kallas av HIDÉN (GSÅ VI s. 88, not 5) Gustava Jacobina, vilket beror på felskrivning i några Saaris-handlingar. I hardling N:o 28 förekommer t.ex. på ett enda. ställe Gustava Jacobina, men på alla andra ställen i handlingen är namnet tydligt ändrat till Johanna. - I Tammela längd över födde kallas hon Gustava Juliana och modern kallas Anna Juliana!
[2] T.ex. handling N:o 25: »Fru Pistohlhielm och des framledne K. man Ryttmest. sahl. wälborne Gerhard Fredrich Kuhlman. »
[3] Landsarkivet i Tavastehus, Sääksmäki dombok 2, 15-16.3.1726, p. 398.
[4] Tyrväntö kommunionböcker. Saknas för aren 1710-1766.
[5] RA, Nylands lansstyrelses arkiv, Gm 20 p. 576.
[6] DURCHMAN, OSMO: von Köhler, GSÅ VI s. 72.
[7] SKrA, Regementsräkenskaper 1709.
[8] RA, Nyl.länsstyrelses arkiv, Gd 2 och Gd 3 p. 255.
[9] I två brev till Riddarhuset i Stockholm (se anm. 13) ger styckjunkare Gustat Adolf Kuhlman om sina förfäder följande upplysningar: fadern var kvartermästaren Didric Fredric Kuhlman till Mellkis och farfadern var löjtnanten Kuhlman från Saaris i Tammela, där ligger begraven och där hans vapen ännu befinner sig. I den av brevskrivaren undertecknade stamtavlan kallas farfadern Fredrik och dennes maka Elisabeth Stålhane. - Dessa uppgifter stämma så till vida att far fadern var löjtnant och gift med Elisabeth Stålhane, men icke att han hette Fredrik eller att han ägde Saaris. Som en förklaring till dessa oriktiga uppgifter kan anföras, att då brevskrivaren föddes hade hemgården brunnit och försålts, att fadern dog strax därpå och modern ingick nytt gifte. Ytterligare bör omnämnas, att avsikten med breven och insändandet av stamtavlorna var att tillförsäkra brevskrivaren caputrättigheten för ätten. Om, som troligt är, riddarhusstamtavlorna i huvudsak bygger på de av honom insända handlingarna, har uppgifterna om att hans förfader städse varit de äldsta bland respektive syskon ringa bevisvarde.
[10] Ägaren till Halmeenmäki kallas 1689 i landshövdingens brev (RA 7383 p. 4315) löjtnant Didrik Johan K., i domboken år 1684 p.1616 och 1685 p.1857 löjtnant Didrik K. RAMSAY har uppgiften att Didrik K. dog före 1690, LEWENHAUPT anger att han dog 1701. ARAJÄRVI (se anm. 30) uppger att Halmeenmäki 1697 ägdes av Didrik Johan K:s sterbhus. Är det möjligen fråga om två olika personer?
[11] LEWENHAUPT, ADAM: Karl XII:s officerare.
[12] LAGERBORG-STENIUS, SIGNE: Hongola, Herrgårdar i Finland, Tavastland s. 157
[13] Kuhlmanska släkthandlingar, förvarade hos prof. G. Järnefelt, Helsingfors. Dessa utgörs av år 1835 av riddarhussekreteraren bevittnade kopior 1) av sköldebrevet, 2) av på Riddarhuset förvarade släkttabeller och 3) av 2 brev från år 1764 och 1765 till riddarhusdirektionen av styckjunkaren G. A. KUHLMAN jämte släkttavla och attester.
[14] RA, Riksregistratursavskrifterna (RR) 1664 p. 301.
[15] RAMSAY, JULLY: Frälseätter i Finland intill Stora ofreden.
[16] RA, Ingermanlands jordebok 1678, meddelat av arkitekt B. Aminoff.
[17] Vapensköld i Tusby kyrka, GSÅ X s. 390.
[18] RA, Åbo rådstuguratts dombok 1668 p. 392.
[19] RA, Ikalis härads dombok 1, 1672 p. 500.
[20] RA, RR 1661 p 4
[21] RA, RR 1675 p. 105 och 106.
[22] RA, Ramsays excerptsamling, Ingermanlandska släkter. Excerpt ur Ivangorods dombok 1686, 64.
[23] RA, RR 1651 p. 334.
[24] RA, Övre Satakundas dombok 1662 -1667, speciellt 1662 p. 639.
[25] RA, RR 1670 p. 359.
[26] Finlands Riddarhus' arkiv, Kyrkoboksavskrifter, Narva.
[27] Tyrväntö kyrkoarkiv, räkenskaper 1693.
[28] Angående Henrik Kuhlmans äktenskap med Brita Pistolhielm kan följande anmärkningar göras: ELGENSTIERNA förser henne (ätten Pistolhielm, tab. I) med Elisabeth P:s, g. m. Gerhard Fredrik Kuhlman, dödsort och -år. Det synes troligt att också RAMSAY har sammanblandat dessa två och därför infört dubbelnamnet Brita Elisabeth. Anders Stålhanes änka kallas Brita Pistolhielm i Borgå RR:s dombok 16.2.1674. I RAMSAYs excerptsamling meddelas utan källuppgift att Brita Pistolhielm och hennes andre man Henric Kuhlman avstå från hennes söners (Stålhane) arvgods.
[29] Födelse och dödsdatum på vapenskölden i Tammela kyrka.
[30] ARAJÄRVI, KIRSTI: Vesilahden historia, Tammerfors 1950.
[31] Saaris handlingar N:o 14, I5, 17, 20.
[32] Kallas i äldre genealogier Anna Juliana, tydligen beroende på att hon felaktigt kallas så i Tammela historiebok för vigde.
[33] Tammela kyrkoarkiv. Ej 10.8 som i kyrkoboksavskrifterna i RA.
[34] Saaris handlingar N:o 26.
[35] Mälkiäis berustas 1696 av major Henrik K:s arvingar, 1706 possideras säteriet av sahl. löjtnant Kuhlmans arvingar. RA, Nyl. länsstyrelses arkiv, Gm 20 p. 378 och Gd 2 p. 3359.
[36] Se anm. 3. - En »cornet Gylich» var 1707 officer vid »Fördubblingz-Landt Dragounerna» (RA, Nyl. länsstyrelses arkiv, Gd 3). Troligen densamme som den Bertil Gylliks, som 17.7.1721 i Urdiala får en oäkta dotter Agneta. - I Urdiala begrovs 18.4.1725 »Cornet Gyliks gamla mor». - I Wesilaks förekommer 1662 (tinget 7.7) en kornett Bertil Gulich.
[37] WIRILANDER, KAARLO: Suomen armeijan upseeristo ja aliupseeristo 1718 -1810, Helsingfors 1953.
[38] RA, 8245 p. 5574.
[39] RA, 8359 p. 4291: Nyl. o. Tavast. läns kav.reg. Säxmäki komp.: »korpralen Johan Kuhlman ».
[40] WIRILANDER, a.a. har 18.4.1754, men bör väl vara 1755?
[41] Pikis och Halikko bouppteckningar och arvskiften 1753-54,192. Meddelat av hovrättsrådet W. W:son Wickström.
[42] Rannsakningen gällde ett tumult i Ivangorods kyrka 31.10.1642. Meddelat av arkitekt B. Aminoff.
[43] RA, Ingermanlands dombok, tinget i Sabina by 9.6.1684. Meddelat av arkitekt B. Aminoff.
[44] Tyrväntö kommunionbok. I Hattula längd över döde anges hon vara född.
[45] ELGENSTIERNA, GUSTAV: Den introducerade svenska adelns ättartavlor, IV s. 334.
[46] Alla RAMSAYs uppgifter om denne Gerhard Kuhlman finnas med en nog grannare meritförteckning på den år 1835 bevittnade kopian av Svenska Riddarhusets släkttabeller (se anm. 13). Utan känd ätteledning upptages där, förutom Elisabeth Kuhlman g. m. Köhler (tab. 5) och Anna Kuhlman g. m. generalmajor Sutthorff (ELGENSTIERNA, tab. 7) följande personer: 1) Kaptenen Johan Kuhlman f. 1692 av adel i Wismar d. 5.4.1757, 2) Grosshandlaren Johan Kuhlman f. 28.5.1738, d. i Norrköping 9.2.1806, 3) Bergsgevaldigern Gustaf E. Kuhlman f. 1757, d. i Filipstad 19.5.1806.
© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland
[ Artikelns början ]
Systematisk förteckning | 1953 års register | Årgångsregister