[ Noter | Artikelns slut ]
Slår man upp de moderna genealogierna för ätten Fleming, finner man Elin Nilsdotter (Kurck) angiven som maka till Magnus Fleming, lagmannen Claus Flemings son. Såsom hennes mor nämnes Cecilia Filpusdotter (oäkta Folkungaätt).1 Nu är det dock så, att Nils Kurck och Cecilia Filpusdotter i sitt äktenskap ej överlevdes av ättlingar.2 Om Magnus Flemings maka var dotter till Nils Kurck, så har hon tillhört ett tidigare äktenskap, ett äktenskap som hör till tiden före 1400, då Cecilia Filpusdotter redan var Nils Kurcks maka.3
Uppgiften att Magnus Flerning var gift med Elin Nilsdotter (Kurck) möter i en av Rasmus Ludvigsson till Claus Hermansson Flemings giftermål 1578 utarbetad genealogi, som bevarats i den s.k. Finska släktboken, medan den är okänd för Kurck-Svärdgenealogier.4 För uppgiften talar det faktum, att Magnus Fleming hade en son med namnet Herman, vilket torde ha varit Nils Kurcks faders namn. Vissa betänkligheter kunna dock ej undertryckas. Om den hittillsvarande uppfattningen, att Nils Kurck var far till Jakob Kurck och farfar till Claus Kurck, vore riktig, så skulle den sistnämnde i andra och tredje led varit besläktad med sin maka som synes ha varit en dotter till Jöns Olofsson (äldre Stenbockätt) och en dotter till Magnus Fleming.5 Då Jakob Kurck likväl torde ba varit en brorson till Kurck,6 så är släktskapen ej närmare än tredje och fjärde led, vilket enligt kanoniska regler dock även förbjöd äktenskap.
Då samtida uppgifter om Magnus Flemings äktenskap saknas, nödgas vi diskutera frågan med ledning av Lucia Olofsdotter (Skelghes) arvsdispositioner, som även beröra Magnus Flemings ättlingar. Före sin död skaffade hon sig brev av ett antal fränder, att de ej vid hennes frånfälle skulle kräva arv efter henne. Då hon var barnlös och hade blivit utskiftad ur det gemensamma boet efter maken Henrik Clausson (Djäkns) död redan 1460 7, var det blott sina egna fränders anspråk hon hade att beakta. Hon har själv redogjort för sina fränder på mödernesidan.8 En gång nämner hon en systerdotter som sin närmaste arvinge, men denna synes ha dött utan arvingar före fru Lucia, då hennes anspråk ej senare omtalas. På mödernet nämner fru Lucia utom två före morfadern Rötger Ingesson (2 ormhalsar) och hans maka barnlösa avlidna morbröder mostrarna Greta, Karin, Märta och Elin.
Jag har funnit det troligt, att Karin blev gift med Waldemar Djäkn, senare fogde på Tavastehus och innehavare av Haga i Janakkala. Att maken hette Vilmar eller Valdemar är säkert.9 Lucia har i sina testamenten ihågkommit prästmännen Henrik och Magnus Valdemari 10, men de voro för länge sedan döda, då Lucia i sin ålderdom 1490 skaffade sig brev av olika fränder, att de avstodo från arv efter henne. Men av Anna Vildemarsdotter får hon ett sådant.11 Med mostern Märtas arvingar, särskilt Rötger Olofsson, hade hon tidigt arvstvister; hon reglerade genom överenskommande förhållandet till dem 1490.12
Fru Lucia skaffade sig avsägelsebrev även av lagmannen Hartvig Jakobsson (Garps) änka Ingeborg, Magnus Flemings dotter, hennes systerson, Henrik Nilsson 13, av Karin och Märta Nilsdöttrar, troligen Henriks systrar 14, av Magnus Hermansson Fleming och av Arvid Kurck.15
Alla de sistnämnda breven gälla ättlingar till Magnus Fleming. Detta är fallet ej blott med Ingeborg Magnusdotter, hennes systerson och dennes systrar och brorsonen Magnus Fleming, utan även med Arvid Kurck. Han uppges ha varit dotterson till Jöns Olofsson (äldre Stenbockätt) och en dotter till Magnus Fleming.16
Men huru voro Magnus Flemings ättlingar och Lucia Olofsdotter besläktade? Att Magnus ej var besläktad, bevisas av att hans syskon tydligen saknade arvsanspråk.17 Det måste ha varit hans maka, som var befryndad med Lucia. Har släktskapen varit på hennes fädernesida? Själv hade hon så litet reda på fädernefränderna, att hon på 1470-talet utfrågade svägerskan Birgitta Clausdotter, Henrik Svärds änka, om dem. I detta sammanhang nämner hon ej någon av Magnus Flemings ättlinar.18 Fädernesläkten har dock betytt mycket för henne. Då Lucias föräldrar dött, tog fädernesläkten henne och hennes gods i „thera wæriæ". Henrik Svärd blev hennes förmyndare. Därför forfrågade hon sig tydligen hos hans änka ej blott om fädernesläkten utan även om faderns åtkomst till vissa gods och yttrade: "Jak weth jngen then j thetta land, som bætre weth then trætten aatskilia - - vthen idher."19
Som närmaste manliga frände på fädernesidan synes Henrik Svärd blivit Lucias förmyndare. Det ligger närmast att förmoda, att Olof Skelghes mor tillhört släkten Kurck-Svärd. Det samstämmer med det faktum, att Lucia som arvgods innehade Ailos i Reso, vilket Nils Kurck ägde.20 En dotter till Nils Kurck synes ha varit Lucias farmor. Henrik Svärd, Nils Kurcks brorson, har som kusin till hans dotter, varit lämpad att bli Lucias förmyndare, om hon inte hade närmare fädernefränder. Nils Kurck hade tydligen ingen son. Jakob Kurck, som nämnes 1418-1455 , har synbarligen varit son till en i bevarade källor ej nämnd bror till Nils Kurck och Peder Svärd, Henrik Svärds far.21 Om han som en del släktböcker uppger, hade varit Nils Kurcks son, så borde han blivit Lucia Olofsdotters förmyndare22, tills hon omkr. 1438 blev gift. Enligt denna tolkning hade Olof Skelghes mor liksom Magnus Flemings maka Elin varit en dotter till Nils Kurck i ett första äktenskap. Men har Nils Kurck kunnat ha en dotter, som var mor till Olof Skelghe? Då Lucia Olofsdotter blev gift omkr. 1438 23, har föräldrarnas bröllop inträffat senast 1423, och Olof Skelghe har varit född senast under 1400-talets första år. Detta betyder att hans mor föddes senast på 1380-talet. Nils Kurcks senare maka var första gången gift 1385.24 Om Nils Kurck var något äldre, så kan hans första äktenskap vara ingånget så tidigt, att hans dotter kan ha varit Olof Skelghes mor, men onekligen ha generationerna då starkt sammanpressats. Andra betänkligheter inställa sig. Om Olof Skelghes mor och Magnus Flemings maka ej voro samma person, utan systrar så ha Magnus Flemings ättlingar varit avlägsnare besläktade än Lucias mödernefränder. Men då det gällde att förekomma bördetalan, har Lucia dock haft skäl att skaffa sig brev även av dem, ty endast dessa ägde börda fädernegården.25
Men kan ej Magnus Flemings maka ha varit en dotter till Rötger Ingesson? Släktskapen hade då varit alldeles densamma, då det gällde Anna Vildemarsdotter och Ingeborg Magnusdotter, Lucias kusiner, medan de övriga haft istadarätt efter kusiner. Magnus Flemings maka hade då varit antingen Greta eller Elin Rötgersdotter.
Så tilltalande ur arvsrättslig synpunkt en sådan lösning än vore, måste den förkastas, då Lucia Olofsdotters ärftliga innehav av Ailos och Henrik Svärds förmynderskap då vore svårförklarliga. Någon betydelse bör väl också tillmätas det faktum, att uppgiften om att Claus Hermansson Flemings maka hette Elin Nilsdotter (Kurck) finnes i den för Fleming speciellt utarbetade genealogien, ehuru dess vittnesbörd till sitt värde försvagas av att Elin Nilsdotter tilldelas svärdvapen, ehuru Nils Kurck förde tranvapen. Uppgiften måste accepteras.
I detta sammanhang måste vissa oriktigheter i de moderna genealogierna rättas. Som redan nämnts är Jakob Kurck ej son till Nils Kurck. Av intresse synes Rasmus Ludvigssons uppgift vara, att Magnus Fleming haft en dotter Margareta, mor till den i källorna nämnde Henrik Nilsson. Henrik Nilssons mor får likväl inte identifieras med den dotter till Magnus Fleming, som var maka till Jöns Olofsson (äldre Stenbockätt), såsom Jully Ramsay med en viss tvekan gör.26 I annat sammanhang har jag visat, att de voro två olika personer.27
Noter[1] Se t.ex. G. Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor II, s. 736.
[2] Detta framgår av att Cecilia 1430 som änka utfärdade ett gåvobrev till sin farbrors son Gregers Bengtsson och Valborg Olofsdotter, som hon "till sin dotter kest" såsom närskyld fränka till sin avlidne husbonde Nils Kurck (FMU 1983) och av att ingen av mannens fränder tog del i processen om brevet (SMR 185, 206, 244, 667, 748). Då det var fråga om hennes arvgods, hade hon inte heller haft skäl att med frånseende av sina ättlingar ur sitt första gifte skänka det åt en „fosterdotter", om hon haft barn med Nils Kurck.
[3] RPB 3109 o. SD 87.
[4] Gen.38.SRA. Om denna E. Anthoni, Kring vår medeltidsgenealogiska forskning, Soc. scient. fenn. årsb. XXV B2.
[5] Släktböckernas uppgifter i sådant avseende styrkas av att Jöns Olofsson 1463 som fogde företrädes av Claus Kurck (FMU 3216), av att den sistnämndes son bär det i Stenbockätten förekommande namnet Arvid samt av att Sten Sture 1488 meddelar till Reval, att Arvid Kurck jämte syskon voro närmaste arvingar till sin i Reval avlidne "oheim" Jöns Olofsson (FMU 4207). Oheim har här betecknat ej morbror, utan mormors bror. Jfr Gen. 38, biogr. Kurck, SRA o. Jacob Teitts klagomålsregister.
[6] Jfr längre fram!
[7] FMU 3133.
[8] FMU 3657, 3658.
[9] Hagasläkten, Kulturhistoriska axplock tillägnade Gabriel Nikander 21 maj 1954. Jfr även min uppsats Drottning Margaretas frälserävst i Finland, Hist. Tidskr. f. Finl. 1955, s.22.
[10] FMU 2817, 2818, 2886, 2918, 2920.
[11] FMU 4313.
[12] FMU 3657, 3658, 3659, 3660, 4283.
[13] FMU 4318.
[14] FMU 4316; Jfr 4085.
[15] FMU 4329, 4328.
[16] Jfr not 5.
[17] Magnus Flemings brorsbarn ha ej utfärdat avsägelsebrev. Breven hade helt visst bevarats av Nådendals kloster, om de utgetts.
[18] FMU 3657. Av de omnämnda fädernefränderna har hustru Ragnhild i Meltola suttit på ett gammalt Skelghegods. Jfr FMU 1213.
[19] FMU 3657.
[20] 1425 har Nils Kurck tillbytt sig Ailos av Henrik Svärd. 1442 nämnes Ailos som Lucia Olofsdotter arvgods. FMU 1777, 2469.
[21] Nils Kurcks tranvapen återkommer ej hos de senare Kurckarna, som föra fädernesläktens svärdvapen. Betecknande är att en Kurck-Svärdättling omkr. 1570 ej uppfattade Nils Kurck som Jakob Kurcks far (E. Anthoni, Några släkttavlor, Genos, 1954). Uppfattningen framträder hos Rasmus Ludvigsson (Gen. 38), som med orätt gör Cecilia Filipusdotter till mor för Nils Kurcks postulerade barn. Den beror på en slutsats med ledning av släktnamnet.
[22] Förmynderskapet skulle utövas av den "skyldaste".
[23] Att Lucias bröllop stod 1438 eller 1439 framgår av att hon omtalar sitt tjuguåriga äktenskap (FMU 3658) och att mannen var död i sept. 1458 (FMU 3368). Saken styrkes av att Birgitta Clausdotter, tydligen efter mannens död, mottog lösen för ett gods, som Lucias man vid giftermålet lovat inlösa av Henrik Svärd (FMU 3494). Henrik Svärd levde 1436 (Svb 461) , men var död hösten 1439, då hans namn saknas i en finländsk riksrådsskrivelse (FMU 2310, 2311).
[24] RPB 2100, 2182.
[25] Bördetalan betr. fädernegods kunde blott väckas av fädernefränder.
[26] Gen. 38; J. Ramsay, a.a., s. 121, 245.
[27] Närmare härom i uppsatsen "Några medlemmar av ätten Garp" i denna tidskrift.
© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland
[ Artikelns början | Noter ]
Systematisk förteckning | 1955 års register | Årgångsregister