[ Artikelns slut ]
ARNE EKMAN har i Genos No. 102 publicerat resultatet av sina forskningar betr. den från Sverige över Åland till Finland inflyttade släkten Jung. Förf. utgår från Lars Jungh i Eckerö och uppgiver, att försök att följa hans släkt bakåt i tiden eller att utforska dess i Sverige förefintliga grenar av honom icke gjorts.
I och för komplettering av EKMANs artikel publiceras här nedan en del uppgifter angående samma släkts med säkerhet kända stamfar och hans barn. Utredningen bygger på en del av mina anteckningar från ungdomsåren, då jag i Sverige kommit att bedriva omfattande forskningar beträffande släktens härstamning och dess äldsta led.
Tab. 1
I. Lars Olufsson Jungh f. 1625 d. i Veckholm 1694. Var åtminstone åren 1661-1665 befallningsman på rikskanslern M. G. de la Gardies gods Venngarn invid Sigtuna. Redan 1668 sin svärfar Dominicus Davidssons efterträdare som befallningsman (landbofogde, frälseinspektor) på Ekholmen i Veckholms socken. Ekholmens friherreskap omfattade denna tid mycket mera, än de jordagods, som ägdes av släkten de la Gardie i denna del av Uppland, varför fogden hade att sköta mycket vidlyftiga räkenskaper och stora uppbörder, som även skulle redovisas för kronofogden.
Lars Jungh synes ha varit en kraftnatur, hederlig, verksam, kunnig och hård, men även rättvis och barmhärtig vid närmare eftertanke, om detta blott var möjligt utan att äventyra överhetens intressen. Han kunde den svåra konsten att göra jordbruket lönande. Han skötte smidigt sin uppgift som medlare mellan de på grund av fattigdom ibland tredskande bönderna och en i ekonomiska ting kanske föga hemmastadd, slösaktig och ibland tanklös, men dock god herre, vilken han såg upp till med beundran och tillgivenhet.
Även sin privatekonomi skötte han med skicklighet och blev en förmögen man. Tyvärr väckte hans ekonomiska framgångar avund och framkallade intriger, som voro nära att få honom att avstå från sitt ämbete. Emedan häradshövdingen några år uppskjutit utlovat ombestyrande av granskningen och godkännandet av en del räkenskaper för Venngarn, fingo Junghs avundsmän orsak att komma fram med illvilliga beskyllningar. 22.5.1673 angrep pastor Anders Bochius Jungh inför rikskanslern med de svåraste beskyllningar. Jungh lyckades emellertid utverka de la Gardies tillstånd att åtala pastorn inför häradsrätten.
Målet Jungh-Bochius ger en belysande bild av tidens förhållanden och tänkesätt. Jungh hade sammanfattat beskyllningarna i åtta punkter. Bochius hade gjort det ödesdigra misstaget att underskatta sin motståndare; punkt för punkt smulades hans försvar sönder:
1. Jungh skulle ha förstört pastorns varggrop och därur stulit bl.a. 3 tolfter bräder. Sanningen befanns dock vara den, att Bochius olovligt lånat bräderna vid grevens tegelbruk, varför hovfärgaren Anders Drake hade fört dem tillbaka utan att Jungh hade haft någonting med saken att skaffa.
2. Jungh hade falskeligen angivit Bochius för att ha stulit tre ängars hö. Rätten upptog ej denna punkt till behandling, då den redan tidigare funnit Bochius skyldig och dömt honom för höstölden.
3. Jungh skulle en sabbatsdag ha "skällt på prästen som en galen hökare". Det utreddes dock, att Bochius hade burit sig opassande åt vid Junghs pigas jordfästning, varvid Jungh förebrått honom i saktliga ordalag.
4. Jungh skulle ha begått skogsstölder och haft falska intyg. Bochius kunde ej ens försöka framlägga bevis.
5. Jungh skulle ha förfalskat verifikat. Jungh meddelade rätten, att denna beskyllning gått honom djupast till sinnes. Tingsallmogen vittnade enhälligt, att varje verifikat stämde. Bochius kunde ej påvisa någon oriktighet.
6. rörde liknande beskyllningar som ovan, vilka Bochius upprepat för greven och dennes son. Jungh bad Bochius bevisa helst någon av dem inför rätten. Bochius kunde det ej, men beskyllde Jungh i stället för att ha sått i böndernas åkrar. Bönderna vittnade att så varit fallet, men att det gällde sådana åkrar som de själva lämnat obesådda under dåliga tider. De fördömde med en mun Bochius inblandning i sådant, som ej alls angick honom. Jungh hade alltid handlat mot dem som en ärlig man, och de voro tacksamma att han på mångahanda vis bistått dem under dåliga år och i allehanda trångmål. De ansågo det alldeles i sin ordning, att han av dem erhöll en liten ersättning, då han lånade dem spannmål och andra persedlar under dåliga tider. Alla voro förargade på Bochius, som besvärat dem till tings, så att de förlorat arbetstid.
7. Bochius hade utan grevens och Junghs vetskap sammankallat bönderna från Husby och Torsvi för att de skulle bekomma förmedling på sina hemman m.m. sådant, som ej Bochius alls hade något att göra med; dessutom hade han sagt att Jungh skulle vara med på mötet.
8. Bochius hade så sent som föregående dag åter inför unga greven upprepat alla sina beskyllningar samt dessutom tillagt att Jungh försnillat gårdsfolkets avlöning. Samtliga av Bochius inkallade vittnen sade att beskyllningen för försnillning saknade varje grund.
Rätten kunde inte avkunna dom över en präst utan domkapitlets medverkan, men uttalade sin förundran över pastor Bochius beteende. Saken uppsköts till följande ting. Bochius förflyttades emellertid till Bälinge, och domkapitlets ombud hade förmått Jungh att avstå från rättegångens fullföljande. Bochius uppläste inför tinget en offentlig avbön, återtog sina falska beskyllningar och bad Jungh och häradsrätten om förlåtelse. Dessutom betalade han alla rättegångskostnader.
Jungh fick och behöll till sin död de grevligas och allmogens förtroende. Av rikskanslern erhöll han fogdebostället Nybodas som gåva. Denna gård uppodlade han från en obetydlighet till ett 1-mantalshemman. Tyvärr miste han vid reduktionen äganderätten till det, men återfick den dock en tid senare som livstidsförläning av kronan. Jungh ägde därtill några hemman och hemmansdelar samt bebrukade några kronohemman.
Han bedrev även lånerörelse. Det är anmärkningsvärt att han beviljade uppskov åt dem, som försökte sköta sina lån och efterskänkte mindre skulder. Däremot indrev han fordringarna av dem, som tredskades eller sökte förneka skulden.
I prästgårdens trädgård står ett solur rest "Ljungh till åminnelse och Veckholms församling till tjänst av S. B. 1752." Om därmed avses Lars Jungh, levde således minnet av fogden ännu en mansålder efter hans död. Lars Junghs stoft begrovs under Veckholms kyrka, där ännu ett epitafium över hans familj kan ses. Epitafiet har troligen sonen Jung i Jäder låtit göra efter sin mors död 1720. Målaren har inte haft stora konstnärliga anlag, men tydligen lärt sig göra miniatyrer efter porträtt. Faderns, moderns, Johans och kanske någon bild därtill kan vara miniatyrkopior efter porträtt. Dominicus porträtt liksom den systers, som nämnes i en bouppteckning, har blivit uppbrända av ryssen; detta förklarar de två äldsta barnens shablonmässigt målade ansikten.
Lars Jungh var gift med sin företrädares dotter Görvel Dominicusdotter f. 1636 d. i Veckholm 1720. Paret hade haft 15 barn, av vilka blott följande äro kända till namnet:
Dominicus, tab. 2.
Brita
Johan, tab. 3.
Magnus, stud. i Åbo 1687, i Uppsala 1691.
Katarina
Anna f. 1671, g. m. korpralen Zachris Meitzel.
Görvel f. 1672, g. 1:o m. "herr" Carl Bering, 2:o med kkh. Anders Waller i Karlskoga.
Maria.
Tab. 2
II. Dominicus Jung (son till Lars Jungh, tab. 1) d. (drunknade) i slutet av 1689 eller år 1690. Student i Uppsala 1669. Dottern kallar honom vinhandlare och grosshandlare i Stockholm, men hans namn återfinnes ej i borgarlängderna. - G. m. Rebecka Sandel f. 1667 dotter till komministern i Stockholms storkyrka Lars Bengtsson Sandel och Karin Månsdotter Leufstadius. Hon gifte sig 2:o med prosten i Sund, Åland, Lars Brynolfsson Kiellin och 3:o med kronofogden på Åland Lennart Torstensson Collin.
III. Barn:
Lars f. 1687 d. i Hammarland 20.3.1759, postmästare. Stamfar för den i Finland fortlevande åländska grenen av släkten Jung.
Katarina f. 1689. Levde ännu 1762 ogift i Stockholm.
Dominicus f. i Stockholm 14.8.1690. Bodde intill stora ofreden hos sin mor på Åland.
Tab. 3
II. Johan Jung (son till Lars Jungh, tab. 1). Fil.mag., kyrkoherde i Jäder, prost. D. i Jäder 1745. - Gift åtminstone 2 gånger, 1:o med Maria Mörn d. i Jäder 10.1.1724, 2:o 8.8.1724 med Märta Charlotta Wudd.
III. Barn:
Lars f. 21.5.1704 d. 7.5.1775. Fortifikationskassör. Stamfar till en i Finland levande savolaxisk gren av släkten Jung.
Elisabet f. 12.4.1705, d. späd.
Mattias f. i Jäder 6.3.1706 d. där 12.12.1789. Teol.doktor, kyrkoherde i Jäder, prost.
Gabriel f. 25.7.1707 d. 1729, student.
Gustaf f. 19.12.1708 d. 1729, student.
Eleonora Katarina f. 26.1.1710.
Johan Magnus f. 26.8.1714, d. späd.
Görvel Sara f. 25.5.1718, g. m. borgmästaren i Mariefred Daniel Kihlman.
Ulrika Maria f. 1722 d. späd.
Johan Magnus f. 1722 d. späd.
© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland
[ Artikelns början ]
Systematisk förteckning | 1955 års register | Årgångsregister