[ Artikelns slut ]
I ALF BRENNERs Släktforskning. Praktisk handbok för Finland (Helsingfors 1947) ingår en genealogisk utredning rörande den finländska släkten Lewin-Leväslampi, härstammande från den judiske kattuntryckaren Herman Lewin i Norrköping, vars barn vid olika tidpunkter under 1800-talet flyttade över till Finland och redan i första generationen började assimileras genom dop och giftermål. De i artikeln (författad av med.lic. ARMAS GRÄSBECK) lämnade uppgifterna om Herman Lewins familj och härstamning är emellertid ofullständiga och delvis missvisande.
I inledningen till sin artikel förklarar Gräsbeck, att då Norrköpings mosaiska församlings böcker »blott sträcka sig till hans (= Herman Lewins) generation», har det varit omöjligt att uppspåra H. L:s föräldrar. Alla möjligheter är emellertid inte uttömda, därför att de äldsta mosaiska församlingsregistren vanligen är förkomna. Gravskrifter, begravningsprotokoll, judeförteckningar, mantalslängder, bouppteckningar m.m. kan, rätt utnyttjade, ge många viktiga och intressanta upplysningar att sammanställa och tolka.
En ytterst samvetsgrann och kunnig forskare i svensk-judiska släktsammanhang, framlidna fröken Ellen Raphael i Stockholm (med vilken Gräsbeck tydligen även korresponderat), har i sina efterlämnade anteckningar framställt den förmodan, att Herman Lewin var son till Kaufman Lewin, en av de tidigaste judiska invandrarna i Stockholm. Hon ger inga skäl för sitt antagande, men som jag här skall söka visa, är detta säkerligen riktigt.
I olika förteckningar från slutet av 1700- och början av 1900-talet återfinnes namnen på medlemmarna av Kaufman L:s familj, och hans äldste då levande son, född omkr. 1785, heter enligt dessa Heyman (i något varierande stavning); stundom omtalas han även under namnvarianterna Heineman och (det hebreiska) Chaim. En Heyman Levin var enl. Överståthållareämbetets förteckning över judar i Stockholm år 1807 gesäll (tidigare lärling) hos den kände judiske storföretagaren, kattuntryckaren Levin Isaac, men skulle enligt samma källa då »förafskedas därifrån». År 1810 påträffar man honom som oljeslagarlärling hos Philip Jeremias i Norrköping, men något senare har han tydligen återvänt till sitt ursprungliga yrke genom att han fått anställning i Jacob Marcus' kattuntryckeri i samma stad.
I 1813 års judeförteckning från Norrköping uppräknas bland »ogifta öfwer 15 år» bl.a. Hejman och David Kopman, tydligen bröder. Efternamnet Kopman är otvivelaktigt identiskt med Kaufman; det är en jiddisk namnform, vanligen tolkad som en utvidgad kortform av Jakob. Emellertid har detta jiddiska egennamn till formen sammanfallit med det lågtyska substantivet Kopman (= det högtyska Kaufmann). Förekomsten av dessa båda homonymer på jiddisch resp. plattyska torde vara förklaringen till den felaktiga högtyska namnöversättningen Kaufmann, som alltså är ett slags folketymologi utan ursprungligt sammanhang med Kaufmann, köpman. Eftersom Kaufman Levin enligt stockholmska förteckningar utom Heyman också hade en son David, talar all sannolikhet för att det är denne, som i likhet med brodern flyttat till Norrköping. I de till myndigheterna lämnade uppgifterna om olika kategorier av församlingsmedlemmar har på det vid denna tid vanliga sättet till de båda brödernas »Rufnamen» lagts faderns förnamn som en upplysning om familjetillhörigheten; Levin som släktnamn har tydligen ännu inte vunnit hävd.
Det avslutande beviset i indiciekedjan erhålles genom en notis i förteckningen över judar i Norrköping 1816, där namnet Kopman Levin står under rubriken »Döde». I Begravningsboken i Stockholm saknas Kaufman Levins namn, och inte heller finns hans gravvård på någon av de båda äldsta judiska kyrkogårdarna i den svenska huvudstaden. Ellen Raphaels personregister till AARON ISAACs Minnen (tryckt Uppsala 1932) har därför ingen uppgift om K. L:s dödsår. Då hans hustru dog 1811, levde han emellertid ännu. Med så gott som absolut visshet kan det alltså konstateras, att Kaufman Levin någon gång efter hustruns död har flyttat till Norrköping, sannolikt efter det att sonen Heyman gift sig (1813 eller 1814), och där har han sålunda avlidit ett par år senare, omkring 68 år gammal.
Emellertid har det ju hittills här talats om Kaufman Levins son Heyman, medan den i Gräsbecks artikel som stamfader för släkten Lewin-Leväslampi betecknade handlanden (riktigare: kattuntryckaren) Lewin i Norrköping hade förnamnet Herman. Detta är dock helt enkelt en »försvenskning» av det jiddiska Heyman, vilken börjar bli vanlig, när man kommit ett par årtionden in på 1800-talet. (Heyman är i sin tur en ombildning av det hebreiska namnet Chaim med betydelsen 'liv'.) Gräsbecks gissning, att Herman Lewins »judiska» förnamn »kanske varit Hersch eller Hirsch», har intet stöd i judiskt namnskick. Det jiddisktyska Hirsch har oftast substituerats av Hartvig som »borgerligt» namn; det hebreiska omskärelsenamnet kan i detta fall vara Z(e)wi ('hjort') eller - på grunder, som i det följande skall utredas - Naftali.
Beträffande släktnamnet Levin må det först framhållas, att detta ingalunda alltid anger levitisk härstamning. Visserligen är tillnamnet Levin ofta ett tecken på att bäraren är en Ha-levi (den hebreiska beteckning, som anger, att vederbörande tillhör Levi stam och alltså innehar leviternas särskilt aktade ställning i församling och gudstjänstliv; deras speciella tecken, ofta synligt på gravvårdar, är kanna och bäcken, åsyftande de rituella tvagningsceremonier, som hörde till leviternas åligganden i den gamla judiska tempeltjänsten). Ej sällan har dock det svensk- (liksom tysk- och dansk-) judiska Levin använts som familjenamn med utgångspunkt från det tysk-judiska (farsnamnet) Löwe med dess många jiddiska varianter: Löw, Löb, Leb, Leib, Lima, Leman m.fl. Samtliga dessa namnformer utgör i sin tur ett slags symbolisk översättning av det hebr. J(eh)uda i anslutning till patriarken Jakobs välkända karaktäristik av sin son Juda i 1 Mos. 49:9: »Ett ungt lejon är Juda.» På samma sätt har exempelvis en jude med omskärelsenamnet Naftali i familjen och i vanliga borgerliga sammanhang i regel kallats Hirsch (detta dock både i Tyskland, Danmark och Sverige ofta ombildat till eller substituerat av Her(t)z, Hartvig eller kanske Heinrich, Henrik), medan en Benjamin oftast har tilltalats och omtalats såsom Wolff, Wulf (jfr 1 Mos. 49:21: »Naftali är en snabb hind» och 49:27: »Benjamin är en glupande ulv»). En israelit, som vid omskärelsen erhållit namnet Benjamin, och vars fader vid motsvarande tillfälle blivit kallad Jehuda, har sålunda i rituella sammanhang (vid upprop i synagogan, i gravskrifter över familjemedlemmar eller över honom själv osv.) benämnts Benjamin ben (= son till) Jehuda, medan samme persons borgerliga namnform, använd t.ex. i judeförteckningar, skattelistor eller mantalslängder, kanske varit Wolff Levin eller Wulf Löb. Från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet, då judarna i olika tyska städer ålades att anta bestämda familjenamn, har Levin blivit ett vanligt judiskt efternamn; i Sverige har funnits och finns flera med varandra obefryndade judiska släkter med detta namn.
Huruvida Kaufman Levins släkt tillhörde Levi stam eller ej, kan inte med absolut visshet fastslås, ettersom varken hans eller sonen Herman Lewins gravvårdar eller gravvårdsinskriptioner finns bevarade (lika litet som hustruns eller de övriga barnens); förmodligen har det, om gravvårdar funnits, varit fråga om fattigvårdar av trä, vilka så småningom blivit illa medfarna och förkommit. Att familjen skulle haft levitisk härstamning, förefaller dock föga troligt, då ingen av de beteckningar, som brukar användas om leviter, vare sig Ha-levi eller Segal (det senare förkortning av segan lewijjo, 'leviternas furste') förekommer i något av de gamla dokument, där Kaufman Levin omnämnes (t.ex. i Aaron Isaacs förteckning över de första församlingsmedlemmarna i Stockholm och i begravningsbokens notis om K. L:s hustrus död). Kaufman Levins fader har med all sannolikhet burit det hebr. namnet Jehuda och i vardagslag kallats Leb eller Levi (en son till Kaufman Levin, som avled i späd ålder 1782, sannolikt den förstfödde, hette Levi och var säkerligen enligt det allmänna judiska bruket uppkallad efter farfadern, vilken då kan antas ha varit död före sonsonens födelse, eftersom man hos judarna enligt gammal sed aldrig namngav ett barn efter en ännu levande förfader).
Kaufman Levin var född i Rendsburg i Schleswig-Holstein (ej långt från Kiel) omkr. 1748 och kom till Sverige redan 1776. Han är tidigast skriven som informator (d.v.s. lärare i företrädesvis hebreiska och talmud) hos Aaron Isaac och har sedermera innehaft ett flertal olika synagogtjänster; vid ett tillfälle (1807) kallas han i en förteckning också handelsbetjänt. Hustrun, Magdalena Salomon, var född i Bützow i Mecklenburg omkr. 1759. Tydligen har K. L., som redan antytts, under hela sitt liv tillhört det fattigare skiktet inom den första judiska generationen i Sverige; ur denna socialgrupp brukade den lägre synagogbetjäningen åtminstone formellt rekryteras, eftersom församlingarnas tjänstemän principiellt var befriade från det för judiska handelsmän obligatoriska skyddsbrevet à 2.000 riksdaler.
Såsom indirekt framgår av Gräsbecks artikel, var Herman Lewin en tid på 1820-talet bosatt i Göteborg, där ett par av barnen föddes. I slutet av detta årtionde har han återvänt till Norrköping, där han avled redan 1830 (den 5 april), endast omkring 45 år gammal, efterlämnande änka och flera minderåriga barn. I det inventarium över hans kvarlåtenskap, som upprättades efter hans död, kallas han »förre cattunstryckaren», det förefaller därför troligt, att han under sina senare levnadsår av sjukdom varit förhindrad att utöva sitt yrke. Något eget kattuntryckeri har han troligen inte ägt. Vid sitt frånfälle var han enligt bouppteckningens vittnesbörd utfattig; allt han efterlämnade, var gångkläder, värderade till 17 riksdaler banko, medan skulderna uppgick till 54 rdr.
Herman Lewin var gift med Maria Davidsson, dotter till handlanden Moses Davidsson i Norrköping och hans hustru Lea David. Enligt en not till Gräsbecks artikel med något otydlig syftning men förmodligen hänförande sig till Moses D., skulle denne ha tillhört »den ansedda svenskjudiska kultursläkten Davidsson». Uttalandet kan förefalla en smula dunkelt, om man vet, att Moses D:s fader var en fattig synagogbetjänt, att både han själv och hans bröder synes ha varit obetydliga personer i blygsamma villkor, och att deras söner är helt okända. Den släkt Davidsson, som Gräsbeck i likhet med ett par andra forskare sammanblandat med Moses D:s familj, är tydligen de från handlanden och klädesfabrikören Isaac Davidson i Norrköping härstammande Davidsönerna, på vilka begreppet »kultursläkt» passar bättre in, särskilt om man inte ensidigt håller sig till släktnamnets bärare, alltså till manslinjen. Av Isaac D:s söner flyttade några till Stockholm, där Wilhelm D. ägnade sig åt restaurangbranschen och etablerade det berömda Hasselbacken på Djurgården (en dotter till honom var den begåvade operasångerskan Jeanette Davidson, gift Jacobsson), medan Henrik D. blev bankman och var en av initiativtagarna till Skandinaviska Kreditaktiebolaget samt chef för dess stockholmskontor, sedermera stadsfullmäktig i Stockholm och dansk generalkonsul. En sondotter till Isaac D., född i Norrköping och dotter till hans äldste son, klädesfabrikören David Davidson, blev gift med antikvitetshandlaren Wilhelm Levertin och mor till diktaren Oscar Levertin. Till denna släkt D. (som härstammade från Danzig) hörde emellertid inte Moses Davidsson (vars fader invandrat från Schwan i Mecklenburg).
Såtillvida har emellertid Gräsbeck snuddat vid sanningen, som Moses Davidssons hustru, Lea David, med all sannolikhet var äldre syster till ovannämnde Isaac Davidson. Härom finns visserligen inga direkta uppgifter, men åtskilliga indicier tyder på en nära släktskap, som enligt min mening svårligen kan förklaras på annat sätt. När Isaac Davidson först kom till Sverige 1793, hade han ännu kvar den på kontinenten vanligaste judiska namntypen utan tillägg av -son till farsnamnet och hette alltså Isaac David. Han inflyttade till Norrköping och blev där först skriven hos Moses Davidsson. Dennes hustru Lea dog 1804, och ungefär samtidigt gifte sig Isaac Davidson, som han nu börjat kalla sig (I Norrköpingsförsamlingens äldsta kyrkbok, upplagd år 1834, kallas också Moses Davidssons hustru för första och enda gången Lea Davidsson, då hon där omnämnes som mor till Herman Lewins hustru Maria.) Isaac D. och hans hustru upptog nu en av Moses D:s moderlösa döttrar, Fredrika eller Fiken, som fosterdotter, en form av inbördes hjälp inom de gamla judiska församlingarna, som nästan undantagslöst är ett tecken på ganska nära släktskap. Enligt familjetraditionen har denna Fiken Davidsson, som sedermera bosatte sig i Stockholm och levde ända till 1875, umgåtts som släkting i ovannämnde Wilhelm Davidsons familj och där av barnen kallats »moster Fiken». (»Var hon inte någon kusin till vår morfar?» citerar min meddelare efter en gammal stockholmsdam, dotterdotter till Wilhelm D.) Enligt mina ovan framställda antaganden skulle hon just vara kusin till Wilhelm D., men på hans fäderne, varför släktbeteckningen »moster» förefaller något förbryllande. Kanske är det fråga om den förr vanliga användningen av »moster» som allmän beteckning för äldre kvinnlig anförvant eller vän i familjen; vissa indicier, för vilka här ej kan redogöras, tyder dessutom på att Fiken D. möjligen även räknat släktskap med Wilhelm Davidsons hustru. - Det kan ytterligare tilläggas, att av de två norrköpingsjudar, som bestyrkt tillförlitligheten av bouppteckningen efter Herman Lewin, är den ene Isaac Davidson. Förmodligen kan även detta faktum läggas till övriga indicier på familjernas inbördes släktskap.
I Gräsbecks släktutredning anföres slutligen två olika uppgifter om boktryckaren David Herman Lewins födelseår och -datum, nämligen 1 jan. 1814 och 8 jan. 1815. I valet mellan dessa båda uppgifter hämtade ur resp. Norrköpings moseiska församlings kyrkbok och Helsingfors församlings kyrkböcker, synes den senare ha klart stöd i ett par andra källor. I bouppteckningen efter Herman Lewin år 1830, där barnens ålder anges, säges sonen David vara 15 år. Räknar man med ledning av åldersuppgifterna ut de övriga barnens födelseår, överensstämmer dessa i samtliga fall med de i resp. kyrkböcker uppgivna, av Gräsbeck anförda årtalen. Femton år från 1830 ger ju emellertid 1815. Vidare bodde enl. 1815 års mantalslängd för Norrköping, vilken alltså bygger på uppgifter, lämnade under senare hälften av 1814, »Juden Herman Levin m. hustru» samt en piga Stina, sammanlagt tre personers hushåll, i kvadraten Norr Tull, men något barn omtalas inte i familjen, vilket eljest är regel i ifrågavarande mantalslängd, där t.o.m. barnens namn ofta är utsatta. Det sannolika är därför, att sonen David inte var född, när mantalsuppgifterna inlämnades, vilket utesluter 1 jan. 1814 som födelsedatum.
*
Den ovanligt utförliga behandling, som det skenbart ganska begränsade ämnet för denna uppsats här har fått, kan måhända förefalla överdriven och onödig. Samtidigt som slutsatser och forskningsresultat presenterats, har jag emellertid velat visa något av den judiska släktforskningens särart och ge metodiska exempel på möjligheterna och sättet att uppspåra och utnyttja befintligt källmaterial. Det har varit min förhoppning att till läsaren kunna förmedla något av själva forskningsarbetets gång och resultatens framväxt, och att möjligtvis också ge en viss uppfattning både om de speciella krav den judiska släktforskningen ställer och om den tjusning den kan bereda sin utövare.
© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland
[ Artikelns början ]
Systematisk förteckning | 1958 års register | Årgångsregister