[ Artikelns slut ]
Kirjallisuusarvosteluja - Recensioner
Finlands Ridderskaps och Adels kalender 1959. Enligt uppdrag av Riddarhusdirektionen utgiven av TORSTEN G. AMINOFF. Helsingfors 1958. 626 sid.
År 1858 trycktes den första kalendern över den på Finlands Riddarhus introducerade adeln. Utgivare var dåvarande riddarhussekreteraren, hovrättsassessorn EUGEN VON KNORRING och som förebild tjänade Anreps kalender över den svenska adeln. Den första adelskalendern, en bok på något över 300 sidor i oktavformat är nu en bibliofil raritet. Kalendern upptar 1 furstlig, 11 grevliga, 37 friherrliga och 201 adliga ätter.
Adelskalendern för 1959, som riddarhusgenealogen, fil.mag. TORSTEN G. AMINOFF nyligen utgett, innehåller uppgifter om 7 grevliga, 38 friherrliga och 144 adliga ätter. Adelns släktbestånd har sålunda minskat, men en ytlig blick på de båda kalendrarna synes ge vid handen, att det totala personbeståndet bland de kvarlevande och de efter 1858 introducerade i stället tilltagit. Intressantare är förändringen av adelns sociala struktur under de hundra år som gått. För hundra år sedan utgjordes adelns manliga medlemmar i huvudsak av officerare och civiltjänstemän. Denna prägel av militär- och ämbetsmannakast kan man följa i adelskalendrarna fram till detta sekels början. Den allmänna demokratiseringen av tjänstemannakårens rekrytering är bakgrunden till omvandlingen, som också drabbat adeln i Sverige. Pådrivande krafter har i Finland varit den gamla finska militärens upplösning och ämbetsverkens förryskning i seklets början. En ny »utrensning» har skett genom den målmedvetna förfinskningen av statsförvaltningens apparat under självständighetstiden. Om denna utveckling varit av ondo eller av godo skall inte diskuteras i en genealogisk tidskrifts spalter. Den har ej heller endast berört adeln utan den svenskspråkiga »bildade klassen» i dess helhet. Faktum är att majoriteten av adelns manliga medlemmar 1959 synes stå i affärslivets tjänst eller verka inom de fria yrkena. Därmed har en stor del av de yttre attribut och karaktäristika, som utmärkte forna dagars adliga kungatjänare försvunnit. Varken vapenringar eller spillrorna av de adliga godsinnehaven kan dölja det faktum, att adeln av i dag i många fall endast genom sina historiska namn skiljer sig från människor i motsvarande samhällsställning i den gråa republiken Finland. Förvånansvärt väl har denna anpassning till de nya samhällsförhållandena ägt rum.
von Knorring byggde den första kalendern på riddarhusstamtavlorna. Utgivaren var medveten om deras bristfälliga skick, om vilket luckor i personuppgifterna också vittnar. Adelskalendern av i dag fyller höga anspråk på fullständighet; den bygger på utsända frågeformulär, vilka kompletterats av utgivaren. De i Ryssland försvunna ättemedlemmarna har numera lämnats bort, medan uppgifter om i andra delar av världen bosatta personer effektivt insamlats.
Trots bokens höga standard kan en recensent inte undertrycka vissa små önskemål och anmärkningar. Ingressernas uppgifter om ätternas historia har visserligen i denna upplaga reviderats, men innehåller fortfarande vissa inkonsekvenser. En ätt sägs härstamma från »Värmland», en annan från »Värmland i Sverige». Adliga ätterna n. 246 och n. 275 karaktäriseras som prästsläkter, medan ätten n. 249 af Frosterus, om någon en prästsläkt, endast sägs härstamma »från nordvästra Nyland». Adliga ättens n. 146 tyska härstamning har ej med säkerhet kunnat påvisas; jfr T. CARPELAN Ättartavlor etc. II A-G, s. 404.
I motsats till tidigare praxis har den nuvarande riddarhusgenealogen eftersträvat en precisering och fullständighet i fråga om både ättemedlemmarnas och de ingiftas personalia, som ej i alla avseenden gett lyckliga resultat. En ojämnhet måste bli en ofrånkomlig följd, då så detaljerade uppgifter eftersträvas. En person uppges vara »journalist» eller »hovmästare», medan en annans anställningsförhållanden ytterst omständigt presenteras. Att räkna upp direktörsskap i en rad små, okända företag ger också en anstrykning av Grönköping åt uppgiftsgivaren och kalendern. De ingifta personernas militära »karriär» är också svår att följa. Befordringar bland reservens officerare äger även rum i fredstid. Den som tjänat som fänrik i krigstidens armé kan senare ha stigit i graderna. Det vore säkert mindre betungande för kalenderredaktören att leverera färre, men garanterat korrekta personnotiser. Det utrymme som ägnas de adliga jordbesittningarna står ej heller i någon rimlig proportion till deras omfattning och betydelse i våra dagar.
© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland
[ Artikelns början ]
Systematisk förteckning | 1959 års register | Årgångsregister