[ Artikelns slut ]
Den 9 mars 1960 avled nestorn bland Finlands person- och släkthistoriker, f.d. riddarhusgenealogen, fil.doktorn, friherre Tor Carpelan i en ålder av 92 år. Ända in i det sista hade han haft krafter att fortsätta arbetet på sitt stora verk, » Ättartavlor för de på Finlands Riddarhus inskrivna ätterna» . En vitalitet och arbetsförmåga som Tor Carpelans är blott få förunnad.
Tor Carpelan föddes 18 dec. 1867 på Mathildedals bruksegendom i Uskela som son till kaptenen av 2. rangen, friherre Otto Maximilian Carpelan och Aurora Lovisa Wasenius. Efter skolgång i Åbo svenska lyceum avlade han filosofiekandidatexamen 1889. Han tjänstgjorde först vid Statsarkivet, men knöts 1898 som konsistorieamanuens till universitetsförvaltningen. 1902 utnämndes Tor Carpelan till universitetets sekreterare, en post, som han beklädde till uppnådd pensionsålder 1935. Till filosofiemagister promoverades Tor Carpelan 1900, till filosofiedoktor h.c. 1936.
För denna tidskrifts läsare och medarbetare framstår Tor Carpelan framförallt som en banbrytare för vår biografiska och genealogiska forskning. Hans förstlingsverk, resultatet av en sommars trägna studier i Åbo magistratsarkiv, utkom 1890. Det är »Åbo i genealogiskt hänseende på 1600- och 1700-talen» , nu en klassiker i vår genealogiska litteratur. Genom ett systematiskt studium av domböckerna lyckades det Carpelan, att både föra in ett nytt källmaterial i forskningen och att sammanställa den första monografin av det, som Hugo Lagström långt senare träffande kallade ett » genealogiskt isolat» . Samma systematiska hand präglar Tor Carpelans sista och främsta verk, Ättartavlorna. Här skördas den första stora frukten av den samling kyrkoboksavskrifter, som Carpelans vän och kollega Osmo Durchman skapade forskningen till fromma. Mellan Åbo släkter och Ättartavlornas andra senast utkomna del ligger nästan sjuttio år. Dessa arbetsfyllda år rymmer ett antal artiklar, uppsatser, monografier, handböcker och källeditioner, som alla bär Tor Carpelans speciella signatur. Det är noggrannheten, kritiken, förmågan att skilja mellan väsentligt och oväsentligt, konsten att avgränsa. Inriktningen på adelsforskning uteslöt hos Tor Carpelan ingalunda ett levande intresse för och kunskap i också de socialt mest anspråkslösa släkters genealogi.
Genealogiska Samfundet hade förmånen att under många år se Tor Carpelan i sin styrelse och slutligen som viceordförande 1940-45. Denna tidskrift räknade honom som en verksam medarbetare och redaktionsmedlem från grundläggningen till 1955, då Carpelan med ålderns rätt drog sig tillbaka.
En ädling i ordets vackraste bemärkelse, en nobel människa och en förnämlig forskare har med Tor Carpelan lämnat vår krets. Tomrummet efter honom kan ej fyllas.
© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland
[ Artikelns börjän ]
Systematisk förteckning | 1960 års register | Årgångsregister