[ Artikelns slut ]
Måndagen den 28 maj 1832 kunde Aftonbladet i Stockholm för sin läsekrets kungöra giftermålet där mellan »Fortifications-Cassören A. L. Hård af Segerstad och Fröken A. E. Brummer, d. 13 Maj». Som tredje generationens ättling av detta brudpar har jag fängslats av att söka klarlägga denna fröken Brummers familjehistoria och släkthistoriska sammanhang.
I sammandrag är resultatet följande.
Släktgrenen är obetydlig, men släkten Brummer är så vitt förgrenad och så geografiskt spridd, att ett bidrag till dess historia kan vara av allmänt intresse.
Utredningsarbetet har haft den mindre vamiga egenskapen att omspänna samtliga fyra nordiska länder, vilket även torde tillföra resultatredovisningen ett visst allmänintresse. Materialet från Danmark, Fimand och Norge har insamlats brevledes steg för steg. Arkiv och andra institutioner i dessa länder har vid denna arbetsform visat en väl fungerande kundbetjäning och framför allt en vid varje tillfälle ådagalagd beredvillighet att hjälpa till rätta. I Fimand har jur. lic. Håkon Holmberg lämnat åtskillig värdefull hjälp.
*
Otto Reinhold var född 1739 30/7 [1]. I slutet av sin militära bana berättar han sjäIv [2]:
Aar 1739 er ieg födt wed Reval i Lifland, hworfra ieg af min Fader, som war Oberst-Lieutenant, blew sendt til Swerrig, og fra Aar 1756 har tient H:s Maij:t Kongen af Swerrig, som Officier, i hwilken Tiid ieg ogsaa har biwaanet Feldttogene i Pommern udi sidste Kriig, i samme een Gang er blewen blesseret og i 2:de Aar har wæret Krigs-Fånge.
Da det Swendske Frii-Corps, wed hwilket ieg stod, efter Fredens Slutning, blew reduceret, hafde ieg den Lykke, i Aaret 1766, wed den Swendske Ministern H:s Excellence H:r Baron von Sprengtportens Recommendation, hwis broder hafde wæret min Chef, at bliwe placeret i Dansk Tieneste som Second-Lieutenant i det Jydske Infanterie-Regiment. Med lwer och Aarwaagenhed /:hworom ieg beraaber mig paa de for det höie Generalitets- og Commissariats-Collegium producerede Widnesbyrd fra mine Foresadte:/ har ieg i denne Qvalitet indtil nu giort Tienesten i Welbemeldte Regiment, og i samme tildraget mig en Bryst-Swaghed, som giör det for Fremtiden umueligt, længere at udstaae Tienestens Fatiguer, samt formedelst de paa min helbreds Erstatning forgiæwes anwendte store belkostninger sadt mig i en beswærlig Gield. Og er dette Grunden paa hwilkn ieg allerunderdanigst ansöger H:s Kongl. Maij:t om et roeligere og for min Helbred taaleligere Embete i den civile Stand.
Kiöbenhavn den 8:de Jan: 1777.
Otto Reinhold v. Brümmer |
Denna framställning tarvar att både rättas och fullständigas. Året 1756 betecknar inte början av Otto Reinholds officersbana utan början av hans militärtjänst: detta år 8/2 blev han volontär vid Hamiltons regemente i Helsingfors. Följande år begynte pommerska kriget och då kaptenen Johan von Böhnen (1726-1775) organiserade den pommerska fribataljonen, blev Otto Reinhold sergeant där 1758 3/5. Han deltog i detta års krigsrörelser - särskilt nämns attacken mellan Hombeck och Lüken -till dess han 23/9 togs till fånga vid Sedenick. Fångenskapen tillbragtes i Kolberg och varade knappa två år. Den slutade med utväxling 1760 14/8 [3].
Under fångenskapen och tiden närmast därefter ansatte Otto Reinhold höga herrar med korrespondens för att vinna befordran. Delar av brevväxlingen är bevarad [4]. Den bl.a. från kungsritten kände karolinen, sedermera greven Gustaf Fredrik von Rosen (1688-1769), en tid överbefälhavare för armén i Pommern, omnämner 1759 3/8 Otto Reinholds fader såsom levande och vistandes i Finland. I en supplik till generalen en chef friherre Jakob Albrekt von Lantingshausen (1699-1769) beskriver sig Otto Reinhold 1760 14/9 »såsom den, hwilken har Lyckan med Hans Excellence RiksRådet Grefwe von Rosen att wara i skylskap och född swänsker ädel». Med von Rosen som talesman fick Otto Reinhold 1760 11/12 konstitutorial som fänrik vid fribataljonen. Han deltog därefter i 1762 års kampanj och slutligen i 1763 års på Usedom och Wollin.
Efter kriget upplöstes fribataljonen. Brummer placerades då 1763 7/6 vid Drottningens livregemente med konfirmerande fullmakt s.å. 21/9. Med stöd av nådig resolution 1764 2/5 gjorde han tjänstebyte med fänriken vid Dalregementet Ture Didrik Lillieström (1740-1822). Överstelöjtnant vid sistnämnda regemente var sedermera friherren Otto Wilhelm von Rosen (1711-1799), varför misstanken att Otto Reinhold fortsatt att odla nämnda släktförbindelse ligger nära till hands. Av okänd anledning avbröt han emellertid sin svenska militärbana. Ett godtagbart skäl är givetvis de efter ett misslyckat krig aldrig särskilt ljusa befordringsutsikterna. Löjtnants avsked beviljades 1764 20/7.
Efter omkring två års lucka i historien följer så de elva åren som dansk officer, vilka slutade med att han på grund av hälsoskäl måste söka annan verksamhet [5]. Från och med sitt adertonde till och med sitt trettioåttonde år hade han då ägnat sig åt militärtjänst.
Det civila ämbete, som 1777 19/6 anförtroddes Brummer, var tjänsten som tullkontrollör i Ribe i västra Jylland [6]. Förtjänsten av den nya befattningen tedde sig ganska ringa för den skuldsatte löjtnanten: redan följande år sökte han avancemang till tolder i Kolding under motivering, att intäkterna av den erhållna tjänsten voro otillräckliga för hans uppehälle. Ansökan avslogs [6], varpå Otto Reinhold praktiskt dementerade sitt påstående om inkomstens otillräcklighet genom att inte bara gifta sig på den utan även med tiden sätta två barn till världen. Han behöll befattningen i fjorton år, fick avsked 1791 26/8 [6], och hade då varit tullkontrollör från sin ålders trettioåttonde år till dess femtioandra.
Den jomfrue, med vilken Otto Reinhold sammanvigdes i Ribe domsogn 1778 18/12 [7], hette Catharina Elisabeth Goldt. Hon var född i Assens på Fyen 1749, döpt 12/9 [8], enligt senare uppgift född 2/9 [9]. Hennes far var Johannes Detlef Goldt [10], kammerråd och tolder i Ribe, tidigare i Assens [6]. Han dog i Ribe domsogn 1779, begr. 26/10, och var då sextiosju år gammal [7]. Hans kammerrådinde var Cathrine Kierrumgaard [6], död 1809 26/12 i Ribe Sct. Catharina åttiofem år gaminal, begr. 1810 2/1 [7].
De båda barnen Brummer föddes båda i Ribe Sct. Catharina [7], där födelsedata icke noterats, endast »dåbsdag samt - hvis barnet er hjemmedöbt - år og dag for fremstillingen i kirken». Sonen Carl Friderich, född 1779, enligt senare uppgift 27/8 [9], uppges fremstillet 17/9. För dottern Sophia Vilhelmine, född 1785, enligt senare uppgift 4/9 [9], anges datum 23/9.
Trots att Otto Reinhold vid avskedet fick behålla två tredjedelar av sin lön, om han stannade i Danmark [6], återvände han under okända auspicier till Sverige, där hans vägar och verksamhet dock endast glimtvis skymtar. Kanske bör han till en början sökas i östra Småland, enär sonen i mitten av 1790-talet torde ha länkats in på den militära banan som volontär vid Kalmar regemente. I alla händelser blev denne 1797 16/1 från lönlös rustmästare vid Aspelands härads kompani av detta regemente befordrad till lika lönlös fänrik vid Jämtlands regemente [4]. Officersyrkets hårda krav på god privatekonomi må betraktas som skäl nog för honom att sadla om till civil verksamhet. Han erhöll avsked 1800 3/1 [4], och kallas sedan löjtnant.
Fadern kallade sig däremot kapten, synbarligen utan grund i verkligheten, ty i Danmark är han ännu i en dödsnotis »Liutenant, Controllör» [11]. Utan spår vare sig framåt eller bakåt i tiden är »kaptenen» Brummer med hustru 1804 redovisad på Stora Eneby i Toresunds församling en mil österom Strängnäs [12].
Sophia Wilhelmine blev där [13], 1804 11/3 [14], gift med den i dessa trakter, nämligen på Ekerön i Mälaren, besuttne kaptenen Adolph Johan Christiernin, född 1777 11/7. I detta äktenskap föddes 1804 30/12 sonen Adolph Reinhold, död redan 1820 22/11 men likväl bliven sergeant vid Svea artilleriregemente. Det christierninska äktenskapet upplöstes av Stockholms konsistorium 1807 8/12 [15]. Otrohet från makens sida hade förekommit. Ännu hösten 1810 pågick makarnas dragkamp om sonen, bl.a. beskylldes Sophia Wilhelmine för att ha rövat bort barnet och med det tagit sin tillflykt utomlands [16]. Christiernin avled 1820 29/3 och var då sedan drygt ett år omgift.
 |
Carl Fredric Brummer 1778-1826. Fänrik, grosshandlare. Osignerad miniatyr tillhörig agronom Olof Hård af Segerstad, Borrud, Mariestad. |
Carl Fredrics verksamhet under denna tid är obekant. Troligen flyttade han till Stockholm, ty han gifte sig på Sicklaön i nuvarande Nacka stad sydost huvudstaden 1806 3/5 [11]. Bruden var en föräldralös flicka, ej helt utan kapital [15], Julie Henrietta Stiernefelt, född 1783 10/3 på Rindö i Värmdö församling i Stockholms innerskärgård, dotter till kaptenen Claes Fredrik Stiernefelt (1741-1803) och Helena Emerentia Blix (1745 -1794). Fädernesläktens tidigare namn var Scheffel och fadern var brorson till den kände porträttmålaren Johan Henrik Scheffel (1690-1781).
Fem år senare bodde de unga tu av okänd anledning på Gammelgård i Simtuna församling mitt emellan Uppsala och Västerås [12]. En son Edvard är där antecknad som död 1811 17/5 i en ålder av 1 år 4½ månad. Som född inom församlingen förekommer han dock icke. Däremot föddes där 1811 11/11 dottern Agnes Elisabeth. Sedan upphöra spåren efter familjen på denna plats. I annat sammanhang [15], är nämnt, att inga ytterligare barn fötts i detta äktenskap.
Efter Simtuna återfinns familjen i Stockholm [9]. Löjtnanten Brummer var tydligtvis på grön kvist, bodde i fint kvarter nära Jakobs kyrka, höll sig med jakthund och gjorde sig pengar som »JapaneringsFabriqueur». Förmodligen drev han tillverkning av lackerade småsaker, skrin, brickor och liknande. Men intet paradis är fullkomligt utan orm och Eva. I Carl Fredrics Stockholm frestade kvarteret Ormen större med hans arbeterska Eva Egnanders öppna famn. När tiden var fullbordad, föddes och döptes i Klara församling 1813 26/4 [7] brummerättlingen Mathilda Elisabeth. Hennes öde är outrett. Föräldrarnas fortsatta förbindelse ledde till att det brummerska äktenskapet upplöstes av Stockholms konsistorium 1814 12/12 [15].
Med skilsmässan upphör Carl Fredric Brummers kända historia. Han skall ha försörjt sig som grosshandlare utrikes [4,18]. I Danmark har han hittills inte spårats. Han uppges död i Tyskland 1826 [17].
Skilsmässohandlingarnas ekonomiska del visar ett välbärgat hem. Hustrun tilläts att utom personliga föremål ur boet ta vad hon ansåg sig behöva: den delen värderades till över 1100 rdr bco. Årsunderhållet för mor och dotter blev 500 rdr, vilket torde ha räckt till för en relativt ståndsmässig nödtorft. Senare redovisas i hushållet både en demoiselle, väl guvernant, och en piga [19].
I handlingarna talar makarna om »en oöfvervinnerlig olikhet i våra sinnelag». Man bör med försiktighet döma en människa efter hennes yttre, dock ter det sig långsökt att i Carl Fredrics uppsyn hitta uttryck för sådana egenskaper som koncilians, anpassningsvilja och kompromissvänlighet. Hans föräldrar tycks i konflikten ha tagit hustruns parti. Dennas kynne framträder mera diffust. De band, med vilka hon knöt dottern till sig, fick en styrka, som i ogynnsamma fall ger banden namn av bojor. Dock tyder i detta fall ingenting på att de av någondera parten förnams som sådana. Säkerligen var det också modern, som lade grunden till dotterns med åren mycket starkt framträdande religiositet. Men sin make förklarade sig den frånskilda uttryckligen inte vilja förlåta.
Vid tiden för Carl Fredrics skilsmässa var familjen Otto Reinhold - föräldrarna och deras dotter - inflyttad till Stockholm. Den kan spåras från slutet av 1814 [9], och bodde på olika ställen inom Ladugårdslands församling [19]. Där slutade Otto Reinhold sina dagar 1818 31/1 [12], vid den höga åldern av sjuttioåtta år.
Bouppteckningen efter honom är mycket måttligt omfattande. Inventariernas värde uppgår till blygsamma 170 rdr, bråkdelen av värdet på sonens upplösta bo. Däremot hade han utestående fordringar på över 9.000 rdr, fördelade på drygt 20 poster. Åtskilliga låntagare voro officerare, några voro hovfunktionärer, flera tillhörde högadeln. Tydligen drog sig gamle Brummer fram genom att driva lånerörelse. Hans framgång får betecknas som blygsam, ty drygt hälften av det utestående kapitalet är fört på osäkra fordringars konto. Eftersom nära halva behållningen bestod av ett lån från dottern, återstod åt arvingarna föga eller intet.
Änkan Catharina Elisabeth född Goldt hade en säkerhet i form av pension från Den almindelige Enkekasse i Danmark [11]. Ännu 1821 överfördes denna pension från Kristiania till Stockholm och uppgick då till nära 150 rdr i halvåret [20]. Senare än så har dessa damer Brummer ej påträffats i Sverige [21]. Det har visat sig, att Catharina Elisabeth återvände till sitt gamla hemland. Hon dog 1835 3/8 på Gisselfeld, ett adligt jungfrukloster i Broby sogn och Sorö amt på Själland [22]. Den uppgivna dödsorten har givit anledning till undersökning av innebörden i den naturalisation, som Otto Reinhold åtnjöt från 1776 12/6. Tidigare samma år stadgades i lag, att ämbeten inom monarkien Danmark-Norge skulle förbehållas infödda medborgare. En följd härav blev, att de många utlänningar, bland dem Brummer, som vid lagens ikraftträdande redan innehade tjänster av sådant slag, tillerkändes en »infödsret», som berättigade dem att kvarstå i dansk eller norsk tjänst. Detta är innebörden av uttrycket »naturaliseret». Det betyder sålunda icke, att Otto Reinhold vann naturalisation såsom adelsman. Hans änkas vistelse på Gisselfeld var inte förknippad med någon adlig ståndstillhörighet. Hon var vid sin död sedan sju år inneboende hos Gisselfelds forpagter Christian August Stensler [23].
Sophia Wilhelmines senare öden är okända. Det kan antagas, att hon följde sin mor till Danmark.
Varken Otto Reinhold eller hans hustru visar i denna levnadsteckning någon personlig profil. Av intresse hade varit att kunna bedöma huruvida det hos föräldrarna stode att finna en förklaring till det för den yngre generationen karakteristiska, nämligen att varken sonen eller dottern fick njuta lyckan av ett gott och hållbart äktenskap.
Julie Brummer f Stiernefelt synes med djupt allvar ha gjort verklighet av konsistoriets vid skilsmässan uttalade förmaning att »genom öm vård om sin dotter söka såsom moder njuta den sällhet hon såsom maka måste sakna». De två bodde på olika platser inom staden mellan broarna i Stockholm [19]. Flickan fick den utbildning en ung dam då ansågs behöva: ett efterlämnat bokbestånd vittnar om kunskaper i flera främmande språk. Tjugo år gamma] gifte hon sig i Stockholm Nicolai 1832 13/5 med sedermera fängelsedirektören i Norrköping August Leopold Hård af Segerstad (1806-1871). I deras hem i sistnämnda stad avled Julie Brummer 1860 3/10 [17], sjuttiosju år gammal, intensivt saknad av den nära femtioåriga dottern. Agnes Hård af Segerstad f Brummer avled 1877 1/11 som änka hos en son i Stockholm [24]. Hennes levnadslopp i övrigt må räknas mera till den hårdska än till den brummerska familjehistorien.
*
Bland i hårdsk ägo bevarade handlingar efter Agnes Brummer finns ett papper med den i Genealogisches Handbuch [25], redovisade ätten Bruemmers vapen, tre klockor. lnom Tammicks ättegren (»Stamm Tammick») av denna ätt förekommer ett flertal bärare av namnkombinationen Otto Reinhold. En av hustrurna till »Hans III. Heinrich» (d. 1710), Hildegard von Delwig, var kusin till G. F. von Rosens farfar. Någon ytterligare släktskap mellan von Rosen och någon Brummer framgår icke av Genealogisches Handbuch. Den nämnde Hans Henrik var gift icke mindre än sju gånger och hans söners varierande mödernehärstamning är inte slutgiltigt konstaterad. Jag har undersökt, huruvida Otto Reinholds uttryck »skyldskap» bör ges innebörden blodsförvantskap, vilket moderna uppslagsverk antyder. Om han befunnes vara avkomling av Hans Henrik, skulle han i så fall härstamma från giftet med Hildegard von Delwig. Ordet skyldskap har dock visat sig icke utesluta härstamning från någon halvbroder till Hans Henriks barn i giftet med fru Hildegard [26].
Otto Reinhold har alltså med viss sannolikhet kunnat antagas vara avkomling av Hans Henrik. En sonsonson till denne har också befunnits ha rätt namn och rätt födelsedag: Otto Reinhold, f. 1739 30/7 på hemmanet Hirvlax i Bjärnå församling, son till kornetten Frantz Ewoldt von Brümmer (vanligaste skrivsätt) (1698-1763) och hans första hustru Ingred Lindbom [12,27], (d. före 1755). Denne senare Otto Reinhold uppges ha blivit fänrik i svensk tjänst och kapten i rysk samt ha haft två bröder, som blivit ryska officerare [18]. Den »rätte» Otto Reinholds påstående, att han var född »vid Reval i Livland» och son till en överstelöjtnant [28], hindrar att de två Otto Reinhold identifieras med varandra, såvida intet ytterligare finnes att anföra i frågan. Så är emellertid fallet. Ehuru motsägelsen kvarstår oförklarad - den kan ju ha sin bakgrund i obekanta uppväxtförhållanden - har identifieringsproblemet funnit sin lösning, i det att norska Riksarkivet meddelat belägg för att Agnes Brummers farfar Otto Reinhold föddes »paa Gaarden Hirflax i Åbo Stift i Fimand, d. 30 og døbt 31. Juli 1739. Forældre Corneten Frants Evert Brummer og Fru Lindbom.» [1].
Full och säker anknytning till Tammickgrenen av den livländska ätten Brummer eller von Brümmer (tre klockor), sådan denna redovisas i tryckta källor, har sålunda vunnits. Den redovisade släktgrenens plats i släkten och dess förhållande till i Sverige och Finland introducerade grenar framgår av den avslutande släktöversikten.
Brummer, Tammicks grenen
Källhänvisningar:
[1] Stockholms SA: kronotaxeringslängd 1815. Norska RA: Genealogiske Samlinger II (utdrag ur Enkekassens attestsamlingar). En uppgift, att Otto Reinhold Brummer föddes 1735 10/8 i Älvsborgs Iän, Västergötland, är felaktig (förekommer hos 0. Baeckström i Biographische Gedenkblätter über die Offiziere bei dem Leib-Regiment zu Fuss Ihrer Majestät der Königin, manuskript 1899, KrA).
[2] Danska RA: Generaltoldkammeret, Sager til ekstraktprotokoll, 753/1777.
[3] Uppgifterna om Otto Reinhold som svensk militär har hämtats från KrA: arkiven för pommerska fribataljonen, drottningens livregemente och dalregementet samt biographica och Baeckström a. a.
[4] KrA: Biographica.
[5] Norska RA: Genealogiske samlinger II innehåller en uppgift, att Otto Reinhold Brummer skulle ha varit »Lieutenant af Cavalleriet». Detta har vederlagts av danska RA med hänvisning till konglig resolution 1766 13/12 nr 34 (anställningen), Kongens Haandbøger 1770, 1774, 1775 och 1776 samt konglig resolution 1777 16/7 nr 294 (avskedet). Dessa handlingar tyda på oavbruten tjänst i samma befattning, nämligen som sekundlöjtnant vid det jydske Infanterie-Regiment.
[6] Meddelat av danska RA.
[7] Bestyrkt kyrkoboksutdrag.
[8] Meddelat av LA for Fyen, Odense.
[9] Stockholms SA: kronotaxeringslängd 1815.
[10] Meddelat av Köpenhamns SA.
[11] Den almindelige Enkekasses protokoll, sag nr 966 [[6]. Jämför 5.
[12] Vederbörlig kyrkobok resp. Stockholms dödlistor.
[13] Inrikes Tidningar 1804 nr 7.
[14] Örnberg XII sid. 162 (gäller alla uppgifter i sammanhanget).
[15] Stockholms SA: Konsistoriets skilsmässoprotokoll.
[16] Stockholms Post-Tidningar 1810 nr 120. Målet tillhörde Stockholms norra förstads västra kämnärsrätt.
[17] Elgenstierna VII sid. 634 (gäller alla uppgifter i sammanhanget).
[18] KB: Klercker-Mattons genealogiska samling.
[19] Stockholms SA: mantalslängder 1820 och 1830, kronotaxeringslängd 1825.
[20] Svenska RA: von Hartmansdorffs brevsamling, brev från Catharina Elisabeth Brummer f Goldt och Claes Ludvig Stiernefelt (broder till Julie Henrietta g Brummer). Breven antyda ett gott förhållande mellan Julie Brummers anhöriga och hennes svärföräldrar trots skilsmässan.
[21] Örnberg XII: 162 anger, att Sophia Wilhelmine Brummer skulle ha följts in på året 1821. Själv har jag inte följt henne längre än t.o.m. 1820 års mantalslängd.
[22] V. Richter: 100 Aars Dödsfald 1791-1890. Meddelat av Köpenhamns SA.
[23] Berlingske Tidende 1835 8/8. Meddelat av danska RA.
[24] Elgenstierna III sid. 730a.
[25] Genealogisches Handbüch der baltischen Ritterschaften. Livland I, sid. 331-352.
[26] Belägg meddelade av Svenska Akademiens Ordboks arkiv, Lund.
[27] Meddelat av med. kand. Markku Brummer samt av finske riddarhusgenealogen.
[28] Frantz Ewoldt blev vicekorpral vid livdrabanterna. Högre titel än kapten har ej påträffats använd på honom.
© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland
[ Artikelns början ]
Systematisk förteckning | 1961 års register | Årgångsregister