[ Artikelns slut ]
Tiedonantoja - Meddelanden
Till de fåtaliga medeltida frälsesläkterna av rent finskt ursprung hör släkten Kirves. Den var från Nummis by i Nousis, där Jakob Teit på 1550-talet nämner män i Kirvelä, om vilkas frälse han uttrycker sig nedsättande.[1] Släkten har uppmärksammats bl.a. av JULLY RAMSAY, vars framställning dock inte är uttömmande.[2]
Första gången en medlem av släkten framträder i handlingarna heter han Olof Kirves. Denne sitter år 1405 såsom den sjunde i en räfstenämnd i Nummis i Nousis. Hans plats såsom den sjunde i nämnden kunde tolkas så, att han inte betraktats såsom frälseman, för den händelse ej namnen på nämndemännen omkastats, såsom sannolikt är. Omkring 1409 skulle han såsom den sjätte sitta i landssyn, men företräddes av Johan de Niitykartano. I oktober 1423 sitter han för domkyrkan i en landssyn om lergravarna i Åbo.[3] Dessa senare framträdandena visa, att han betraktats som frälseman.
Den Olof Kirves, som 1458 såsom Elin Nilsdotters (Tavast) måg har bekräftat svärmoderns gåva till Nådendals kloster av Kyynämäki i Bjärnå, är givetvis en annan person, kanske sonson till den tidigare Olof Kirves. Han var gift med Marta, en dotter till Nils Olofsson (Stjärnkors) och Elin Nilsdotter (Tavast). År 1469 ingår Olof Kirves med sin mor Katarinas och sin hustru Marta Nilsdotters samtycke ett skifte med svågern domprosten Magnus Nicolai och Nykoret, varigenom han upplåter sitt fäderne och allt annat i Nummis i Nousis mot Särkilax gods samt för den systerdel Marta en gång skulle ärva efter domprosten Vuoris och Nijasto.[4]
Olof Kirves har för övrigt framträtt såsom den förste i landssyn i Lundo år 1462 och nämnes år 1476 som medlem av landsrätten.[5]
Man kunde fråga sig, om det verkligen är samme man, som 1486 omtalas som »unge» Olof Kirves, då en granskning av hans morgongåva till hustrun Margareta förrättas av män utsedda av fogden på Åbo slott. Trots det oväntade epitetet »unge» för en man, som redan 1458 var gift, måste det vara fråga om en och samma Olof Kirves. Dennes andra maka, som i en anteckning på baksidan i 1486 års dokument benämnes Margarete Finckele, måste nämligen vara identisk med den Mariet i Finskala eller Margareta Andersdotter (Lindelöf), som hade varit gift med Magnus Balk. Då barnen av Olof Kirves första giftermål på 1490-talet processade om arvet efter sin sunderkulle, sina halvsyskon, med Knut Bidz, som var halvbror till Karin Andersdotter (Lindelöf), så måste Margareta i sitt gifte med Olof Kirves haft barn, dåmera avlidna. Om dessa barn veta vi för övrigt ingenting.[6] Däremot veta vi, att Olof Kirves med sin styvdotter Karin Magnusdotter (Balk) fått ett barn, som denna tog avdaga. Man frågar sig, vilken påföljd detta haft för Olof Kirves och om den av fogden anbefallda undersökningen om Kirves förmögenhet hade samband med det straff denne torde ha undergått.[7]
Olof Kirves' mor hette som vi sett Katarina. Men vad hette fadern? I en avskrift av ett dokument från år 1468, är namnet Pertonpoika inskrivet över något utraderat för Marta Nilsdotters man, och JULLY RAMSAY har anfört denna omständighet. Emellertid existerar en avskrift av ett annat dokument, från 1498, där det talas om Olof Turessons barn, och där det faktiskt är fråga om Olof Kirves barn. Då vi i vartdera fallet ha att göra med en avskrift från sent 1600-tal, ställer det sig svårt att avgöra vilkendera läsningen som är tillförlitlig.[8]
Olof Kirves hade i sitt första äktenskap haft både döttrar och söner. Det är möjligt, att en av de sistnämnda var den Olof Kirves, clericus aboensis, för vilken dispens 1475 söktes hos påven, för framtida prästtjänst trots att han tolvårig skadat en skolkamrat, så att denne förlorat synen på ena ögat.[9]
Ett brev av år 1496 ger oss upplysning om då levande barn till Olof Kirves. Då företas ett arvskifte mellan Nils Persson i Särkilax och hans »jämsyskon efter fader, moder och bröder», såsom det heter. I själva verket är det fråga om ett skifte mellan Nils Perssons maka Karin, Olof Kirves' dotter, och hennes syster hustru Elin, som var gift med Hans Pedersson, borgare i Åbo. På hustru Karins del kommo Särkilax med alla tillägor och holmar i Tövsala samt Broända i Bjärnå och Ylistaro i Sagu, det sistnämnda som ersättning för det besvär Nils Persson haft med rättegången om arvet med Bidzsläkten. Hustru Elin fick 5 st. i Vultis och Lankis, båda i Virmo och Laitila i Bjärnå. Därutöver hade Elin före biskop Magnus död ärvt Tammisto i Tövsala och ett gods i Maikila i Kimito.[10]
Genom en överenskommelse mellan Mats Filpusson, som var gift med Knut Bidz' halvsyster Karin Andersdotter (Lindelöf) och Nils Persson, rådman i Åbo, som »öpperste målsman» för Olof Turessons barn och medarvingar, skulle Olof Turessons barn på sin del få Ristniemi med Långön, Mariajoki och Ylistaro i Sagu samt Brändö (= Broända) i Bjärnå, medan Karin Andersdotter skulle behålla Judikkala i Säxmäki. Flertalet av de gods, som på olika sätt hade tillfallit Olof Kirves' döttrar skulle senare återfinnas hos Nils Perssons och hustru Karins ättlingar inom den yngre Stiernkorsätten. Dock sålde Hans Pedersson och hustru Elin redan 1504 Lankis i Virmo till lagmannen Henrik Bidz.[11]
[1] Jakob Teitts klagomålsregister, ed. K. GROTENFELT, s. 266. Framställningen av frälsets historia i Kirvelä är helt felaktig och stridande mot de nedan använda dokumenten.
[2] JULLY RAMSAY, Frälsesläkter i Finland, s. 230.
[3] Svb 300-303, 389, 407. Om dateringen av 389 se ANTHONInthoni, Feldaterade notiser och urkunder i Svartboken och bland Finlands medeltidsurkunder, HTfF 1948, s. 135.
[4] FMU 3261, 3366.
[5] Svb 594, FMU 3656, 3660-3662.
[6] FMU 4100, 4575, 4680, 4803. Ivar Flemings jordebok, ed. JOHN E. ROOS, s. 56f, 59. FMU 4660 har trots att Knut Posse där nämnes som hövitsman på Tavastehus tillkommit 1496, vilket visas av FMU 4575, som måste tillkommit tidigare. Jfr häremot min uppsats Vemosläkten Balk, denna tidskr. 1967, s. 89, not 2. Mitt misstag har föranletts av att jag lika litet som PAUL SJÖGREN, Ätten Posse observerade att Posse tydligen i samband med Viborgs försvar kan uppfattas som innehavare av Tavastehus, Olof Kirves till namnet kända döttrar voro från hans första äktenskap, men han måste haft barn även från det andra, vilka hade överlevt modern, så att de kunnat överföra sin arvsrätt till syskonen i det första giftet.
[7] Ivar Flemings jordebok, s. 62 f. Liknande förhållande till en styvdotter har som blodskam i slutet av 1500-talet föranlett Erik Tönnessons (Wildeman) avrättande. AUGUST RAMSAY Esbo socken II, s. 283. Jfr JULLY RAMSAY, Frälsesläkten, s. 400, som dock ej känner anledningen till att Erik Tönnessons styvdotter hölls fängslad på Viborgs slott år 1592 eller att Erik Tönnesson ej nämnes senare.
[8] FMU 3366, 4803.
[9] FMU 3611, 4680.
[10] FMU 4680; jfr 5011.
[11] FMU 4803, 5011.
© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland
[ Artikelns början ]
Systematisk förteckning | 1968 års register | Årgångsregister