[ Artikelns slut ]
När YRJÖ BLOMSTEDT i sin studie »Kuhmalahtelaisen talollisen Lauri Heikinpojan jälkeläistöä» i Genos 3/1949 gjorde sina observationer över en släkts sociala avancemang, uppgav han att släkten Ringboms stamfar, en yngre son Johan Andersson till Jussila-husbonden Anders Larsson, år 1737 flyttade till Åbo, där han efter den gård han ägde fick namnet Peijari. Denne min ättefader fick år 1742 burskap i Åbo som en av stadens »formän och åkare».
Namnet och gården Peijari lockade mig att försöka utforska tillgängliga fakta om dem. Förvirrande var till en början att det i Södra kvarteret fanns två gårdar med namnet Peijari. Men jag kunde snart utmönstra Peijari-gården vid Aningais Mellangatan (enl. Gadolins karta Sö. kv. 730) och ägna mig åt den tomt, som i början av 1700-talet har special-nr Sö. kv. 284, på Gadolins karta från 1754-56 kallas Sö. kv. 715 och där uppges tillhöra »Borg. Johan» samt på Tillbergs konceptkarta år 1808 betecknas Sö. kv. 201. Den hörde till småfolksbebyggelsen uppe på Aningaisbacken och låg vid övre delen av den nuvarande Brahegatan.
Enligt 1712 års taxeringslängd var ägaren av »Peijäri: Humblegårdsdrängen Daniel», men i Specifikationen på hus och gårdar 1713-19 uppges den tillhöra »Daniel Peijars änka Brijta (utfattig)». Gården var då bebyggd med »trädhus, 2 stugor, 1 badstuga» och enligt Köpebrev 1721-27 fol. 154 sålde änkan Brijta Josefsdotter Peijars gård till Simon Mattsson. Denne vigdes 4/3 1722 med pigan Christina Mattsdotter och erhöll burskap i staden 22/7 s. å. - Simon Mattsson Peijari kallas ibland Panu, då han var son till humlegårdsdrängen Matts Panu.[1]
År 1738 sägs att borgaren Simon Mattsson, år 1736 kallad »Båtzman» på spaniefararen, »under vägen blifvit död», och att hans hustru »med barn rådd varit», som hon sedermera fött. Änkan har en skuld på 100 dlr till sin halvsysters, Gertrud Andersdotter Moliis' förre man, borgaren Erik Långa. Peijari-gården värderas till 240 dlr och Johan Moliis förklarar sig villig att betala överskottet och behålla gården, men år 1738 antecknas att Simon Peijars änka säljer sin gård till »Forman Johan Andersson», som följande år 8/2 blev vigd med »Pijgan Maria Jakobsdotter».[2] - Men redan 1/11 1740 kallas regementspastor A. J. Roering till hennes sjukbädd för att ge henne nattvarden och då förklarar hon sin »yttersta wilja wara denna: att dess Man bör allena äga dess lilla qvarlåtenskap». Likväl dröjde det till 7/10 1742 innan Maria Jakobsdotter »barnlös genom döden afgått», 36 år gammal.[3]
Den 13/12 1744 ingick »Borgaren Johan Andersson Peijar» nytt gifte med »Borg. dott. Maria Michaelsdtr Wallman». Hon var född 1718 eller 1719 och dotter till slottstimmermannen Michel Mattsson Wallman, f. 1700, som år 1731 vunnit burskap i Åbo samt ägde och bebodde Håperi gård (Ky. kv. 114, Gadolin: Ky. kv. 138). Denne var tre gånger gift. Första gången gifte han sig 1717 med Lisa Bertilsdotter, död i januari 1722. Samma år 6/11 vigdes han med änkan Valborg Andersdotter från Wiborg gård (Sö. kv. 221, Gadolin Sö. kv. 696). Fem år efter det hon dött »af styng, 66 år gl» gifte han om sig 6/12 1757 med Valborg Nilsdotter, tydligen änka efter en Ekman, då hennes son Thomas Ekman sedermera efter henne ärvde Håperi gård. - Michel Wallmans far var murarmästare Matts Jöransson Håperi, död före 1712, gift först med en Kristin, sedan med en Sofia.
I juni 1760 »Warder Borgaren Peijars ... gård Madame Gertrud Molijs till säkerhet intecknad» för ett lån om 560 dlr Kmt. Samma år nämns Johan Andersson ännu bland stadens åtta formän och åkare, men 1762 saknas han i förteckningen och 30/6 1763 uppges han »död j swulnad». Också Mickel Wallman, »far till peijaris Encka» avled 27/6 samma år och en arvsförlikning ingicks med styvmodern Valborg Nilsdotter i september. Detta var antagligen skälet till att »Pejars änckehustro» i november kunde med ränta betala skulden till Madame Moliis, varför inteckningen upphävdes.
Maria Wallmans tillvaro var likväl icke lätt. I augusti 1763 uppges att hennes man redan »i sidst: Påsk med döden aflidit samt efter sig lämnat sex st. omyndige barn». I brist på »skylde man å then aflednes sida» utsågs en granne, handlanden Gabriel Pihl (i gård nr 721 = 200) att bevaka »the omyndiges rätt». Bouppteckning och skifte skulle förrättas av rådman Alexander Kepplerus och handelsman Jost Niclas Schultz.[4]
Ännu 1774 anges som ägare av Peijar gård: »Borgaren Johans änka», men följande år förstördes dess byggnader totalt vid den svåra eldsvådan på Aningaisbacken den 10 augusti, då över 150 gårdar brann upp. »Torkan var odräglig och blåsten tämligen stark» sägs i landshövdingens rapport.[5] Den 21 maj 1776 slutade Maria Wallman sitt mödofyllda liv. Hennes äldsta son Simon hade dött en månad tidigare. Peijari gård såldes till ägaren av granngården Sö. kv. 199, fältväbeln vid stadsvakten Olof Pettersson Lööf, som troligen byggde upp den ånyo, då han bodde där till sin död 1788.
Johan Andersson och Maria Wallman hade sju barn födda i Åbo finska församling. De barn som nådde vuxen ålder antog namnet Ringbom, vilket bars redan av deras fars kusin, kapellanen i Harju Martin Johansson Ringbom (1730-1790), son till rusthållaren på Kerppola i Kangasala Johan Larsson (1682-1751) och hans andra hustru Anna Helena Detlof.[6]
Nedan lämnas några kortfattade notiser om Johan Andersson Peijaris barn samt deras livsöden och äktenskapsförbindelser. Uppgifterna kompletterar P. E. Gadds Släktkalender 1949. Utom ur kortsystem m.m. på Landsarkivet i Åbo har jag erhållit många data av professor YRJÖ BLOMSTEDT och för Maria Casselius' genealogi har jag fått uppgifter av doktorinnan HELVI TERTTI. Till dem båda vill jag härmed framföra mitt varma tack.
J o h a n J o h a n s s o n föddes 1/8 1746 och avled i Åbo 13/3 1747. Han hör alltså inte till de sex omyndiga barnen vid faderns frånfälle.
S i m o n R i n g b o m, f. 13/10 1748, inskrevs i Åbo katedralskola 12/2 1759 och blev student (ab.) vid akademin 20/6 1765. Han promoverades 22/7 1772 till magister som gratist samt prästvigdes 1773 och blev följande år regementspastor vid Livdragonregmentet. Han avled emellertid redan 25/4 1776 i Sagu i lungsot. - Gift i Sagu 18/8 1774 med Maria Katarina Rungius, f. i Mäntsälä 6/1 1751, dotter till mannens företrädare som regementspastor vid Livdragonregementet Henrik Rungius och Maria Casselius.[7] »Fru Pastorskan Maria Katarina Rungia» nämnes sedan bosatt hos sin mor i Loimaa till 1791, men hennes senare öden är inte kända. Parets enda barn var dottern Maria Elisabet Ringbom, f. i Sagu 21/5 1775, död där 13/2 1777.
J o h a n R i n g b o m, f. 22/4 1751, inskrevs i Åbo katedralskola 28/3 1761, men avgick 1766 »sine venia discessere». Han blev tullskrivare vid sjötullen i Nådendal, men avgick 1793 och dog i Nådendal 16/12 1812. - Gift i Nådendal 10/6 1787 med »pigan» Ulrika Saxén, f. i Nådendal 26/4 1754, död där 21/1 1825. Hennes föräldrar var dragonen Jakob Saksa och Kajsa Tomasdotter. Av Johan Ringboms barn dog tre späda. Dottern Ulrika Ringbom, f. i Nådendal 7/8 1787, flyttade c. 1805 till Åbo. Hennes senare öden har tills vidare inte kunnat utredas. Den enda fullvuxna sonen Gustaf (i dödslängden Johan) Ringbom, f. i Nådendal 5/3 1792 blev »beslagskarl» i Nådendal, där han avled ogift 25/3 1824.
A n n a R i n g b o m, f. 17/12 1753, dog ogift i Åbo 3/2 1776.
A n d e r s R i n g b o m, f. 8/10 1756, inskrevs i Katedralskolan 20/2 1768 och blev student (ab.) vid Akademin 1776. Han avlade lantmätarexamen 1780 och avancerade småningom till kommissionslantmätare i Åbo och Björneborgs län 21/12 1819 och slutligen tredje lantmätare i samma län 18/7 1821. Han kallas på 1830-talet av greve Carl Mannerheim »en för rättvisa och skickelighet känd embetsman» och blev riddare av St Anne-ordens 3 klass. Han avled i Loimaa 27/1 1831. - Gift i Loimaa 2/8 1789 med sin svägerskas syster Eva Johanna Rungius, f. i Sagu 20/6 1762, d. i Loimaa 28/6 1824, dotter till regementspastorn Henrik Rungius och Maria Casselius.[7]
Genom sin hustru ärvde Anders Ringbom Ladjamäki i Loimaa, som utgjorde en tredjedel av hennes släkts stamgods, Rynkö år 1701 skatteköpta säterirusthåll. Hans svågrar, lantmätarna Johan Henrik Rungius och Daniel Wirzenius d.y., gift med Elisabeth Rungius, erhöll också en tredjedel var: Rynkö resp. Aittamäki. - Efter lantmätare Rungius' död år 1813 inlöste Wirzenius även Rynkö, vilket svågern Anders tog illa upp. »För återvinnande av frid och sämja med min käre svåger» sålde Daniel Wirzenius Rynkö till Anders, som således blev ägare till 2/3 av stamgodset.
Efter hans död år 1831 inlöstes egendomarna av Aittamäkis dåvarande ägare, borgmästaren Carl Daniel Wirzenius mot en noga preciserad, riklig sytning för Anders Ringboms »oförsörjda barn», nämligen den sinnessvage sonen Otto Fredrik, f. 2/6 1806, d. 11/9 1882; den lärda Eva Marie, som kunde latin, f. 14/8 1791, d. 30/1 1888; den skickliga väverskan Sofie Elisabet, f. 16/3 1796, d. 22/8 1868 samt Lovisa Andriette, f. 30/11 1804, d. 13/9 1896, som vid 92 års ålder slöt raden av syskonen Ringbom på Ladjamäki. - Till dem hörde även systern Ulrica Katarina (Ulla), f. 7/8 1793, d. 4/6 1845, som efter det hennes make, utnämnde kyrkoherden i Vesilax Pehr Ticklén avlidit 11/6 1838 bodde i en liten byggnad på Ladjamäki med sina två döttrar, Nanna och Hulda Ticklén. Dessa höll söndagsskola för traktens barn, och lärde dem läsa och skriva.
Anders Ringbom och Eva Johanna Rungius hade sammanlagt tolv barn. Av dem som inte nämnts ovan dog två späda och det äldsta, Anders Johan, f. i Loimaa 8/5 1790, blev student år 1806, men dog i Loimaa redan 6/6 1811. Johanna Kristina, f. 17/11 1799 avled ogift 18/7 1820 och Berndt Gustaf, f. 26/3 1802, vigdes till präst 1826, gifte sig 1858 med Karolina Sallmén (1817-94) och var efter några olika förordnanden kaplan i Kaustby från 1845 tills han avled barnlös 1/5 1871. - De övriga två sönerna inledde den serie om fem läkare i tre generationer, som karaktäriserar släkten under 1800-talet. Den yngre, Robert Reinhold Ringbom, f. 14/7 1802 nämns som läkare vid Finska Sjöekipaget, men avled ogift i Helsingfors redan 23/3 1833. Den äldre, Carl Henric Ringbom, f. 6/8 1798, disputerade för med. & kir. doktorsgrad med en avhandling om »Svältkurens användande i syphilis». Han blev provincialläkare i Tammerfors 1834 och transporterades till enahanda befattning i Åbo distrikt 1844. »Genom omvältning under en resa företagen i tjensteärenden» hade han skadat sin fotled, vilken småningom blev sämre med »röta i vristbenen» så att han 1852 måste amputeras. Efter ett års konvalescens kunde han röra sig på träben och åter vara i tjänst. Han avled plötsligt 18/6 1856, efterlämnande sin hustru Gustava Albertina Avellan (1897-78) och fem barn. Två av sönerna och en sonson förde de medicinska traditionerna vidare.[8]
M a r i a R i n g b o m, f. 5/8 1759, dog i Loimaa 5/1 1841. Hon bodde på 1790-talet hos sin bror Anders i Loimaa och gifte sig där 4/5 1799 med drängfogden på Rynkö Johan Lindström, f. 26/2 1762, död i Loimaa 12/4 1833. Paret bodde på ett torp under Rynkö och de hade en son Anders Johan Lindström (1799-1832), som var vaccinatör i Loimaa.
G a b r i e l J o h a n s s o n (R i n g b o m?), f. 19/10 1762. Han levde vid faderns frånfälle, men nämnes inte senare och dog troligen som barn.
Noter
[1] Åbo finska församlings vigselbok. - V. SELINHEIMO, Turun porvariston sukunimiä, GSÅ VII, s. 95 och GSÅ IX, s. 93.
[2] Rådhusrättsprotokoll 1738 31/6 och 8/11. - Köpebrev 1731-40, fol. 215 v. - Ovannämnda vigselbok.
[3] Rådhusrättsprotokoll 1744 12/3. - Åbo finska församlings dödsbok.
[4] Ovanstående ekonomiska frågor enligt rådhusrättsprotokollen 1760 23/6, 1763 4/8 och 21/11.
[5] SVANTE DAHLSTRÖM Åbo brand, s. 97.
[6] Genos 1949, s. 52-53.
[7] Henrik Rungius, f. i Loimaa 1/11 1728, drunknade på hemväg från Stockholm i Kumlinge Lappvesi 15/11 1773 (GSÅ XXXI, s. 53, och R. HAUSEN, En olycksfärd på Lappvesi 1773. Åland IV). Hans hustru Maria Casselius föddes i Sibbo 29/10 1730 och avled i Loimaa 15/9 1820. Fyra månader före hennes födelse hade hennes far, kapellanen i Sibbo Ericus Sigfridi Casselius (Castelius) avlidit där 23/6 1730. Han var hemma från Hindsby Nabbis i Sibbo och gifte sig först med sin företrädares Johan Königs änka Gertrud Herkepaeus samt, efter hennes död, i Pyttis 6/6 1723 med Marias mor Kristina Printz i hennes första gifte, f. i Pyttis 19/8 1704 och död i Mäntsälä 29/10 1745. Hon var i sin tur dotter till Pyttis-kyrkoherden Jakob Printz och Maria Hoppenstång, som var »elskad af alla som på jorden gå, stora som små» (Genos 1938, s. 47). Kristina Printz gifte om sig i Sibbo 24/6 1732 med slutligen kyrkoherden i Mäntsälä Johan Elg, d. i Mäntsälä 5/11 1749.
[8] P. E. GADD, Släktkalender (1949) och G. JOHNSSON, Suomen piirilääkärit 1749-1927, GSÅ, XI, 1927, s. 39, 59, 71. - Övriga uppgifter om Anders Ringboms familj är hämtade främst ur papper i Ringbomska släktarkivet.
© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland
[ Artikelns början ]
Systematisk förteckning | 1970 års register | Årgångsregister