[ Artikelns slut ]
Tiedonantoja - Meddelanden
När jag 1930 började forska efter anorna till min mormors far, stadsmäklaren Georg Albert Behrling (1817-1871) i Stockholm, befanns fadern vara grosshandlaren därstädes Erland Behrling (1778-1830). Denne var född i Skanör, en av Skånes äldsta och tillika en av Sveriges minsta städer. Föräldrarna var rådmannen Adam Johan Behrling och dennes andra hustru Ulrica Margareta Clement, båda avlidna 1785. Adam hade tidigare varit guld- och silverarbetare och är nämnd i GUSTAF UPMARKs »Guld- och silversmeder i Sverige 1520-1850». Adams härkomst framgick inte av kyrkoböckerna för Skanör.
UPMARKs bok har senare ersatts av den i fyra digra band utkomna »Svenskt silversmide 1520-1850». Den 1963 publicerade delen om »Guld- och silverstämplar» innehöll nyheten att Adam Behrling var född den 25.8.1728 i Jönköping. I Vadstena landsarkiv fastställdes att föräldrarna var »inspectoren Hindrick Berling och fru Beata Helena Bergman». Av en uppspårad sentida ättling till paret B. erhölls den viktiga upplysningen att fadern visserligen var tullinspektor vid sonens födelse men att han tidigare varit auditör och kommissarie vid Södermanlands Regemente. Han avled i Jönköping den 7.5.1737 i en ålder av 62 och ett halvt år, varför han torde varit född i november 1674. Beata Helena Bergman (1690-1755) hade tidigare varit gift med hovrättskommissarien Isak Schönborg (1671-1726). Genom deras dotter Anna Helena, gift med borgmästaren i Skanör Leonard de la Rose, blev hon anmoder till hela den nu levande Malmö-släkten Bager.
Om uppgifterna om rådmannen Adam varit sparsamma, flödade källorna så mycket rikare om hans fader auditören. Henrik hade varit i rysk krigsfångenskap i Tobolsk åren 1710-1721 men tillhörde de 20 procent av fångarna, som kom tillbaka från Sibirien med livet i behåll. Många krävde då kronan på utebliven lön. Om Henrik (egentligen Johan Henrik) Behrling finns två ansenliga dossierer i det svenska krigsarkivet. Sina krav kunde han styrka med en rad intyg, som ger en ganska detaljrik bild av hans öden och äventyr alltifrån han 1703 enrollerades som auditör och kommissarie vid Upplands tremänningsregemente till fot, till dess han via Petersburg, Lappstrand och Åbo kom till Sverige i augusti 1722.
Henriks härkomst är för närvarande höljd i dunkel. I Jönköping var han säkert inte född. Anledningen till att han kom att bosätta sig där (1726) kan ha varit att en av hans intimaste vänner under kriget och fångenskapen kaptenen Hans Sylvius ägde ett boställe där i närheten. Eftersom namngivningen av barn vid denna tid ofta följde konventionella regler, ligger det nära till hands att gissa att Henrik, när han vid 54 års ålder fick en son, kanske uppkallat denne efter sin far. Denne borde i så fall ha hetat Adam Johan eller ettdera - barnets morfar var aktuarien i Göta Hofrätt i Jonköping Sven Bergman.
Personer med namnet Berling var i slutet av 1600-talet sällsynta i Sverige. Någon då levande Adam B. har icke påträffats. När nu både Henrik och hans son Adam även hette Johan, kan man misstänka att H:s fader burit detta namn. Fanns då vid den aktuella tiden någon Johan Behrling?
En kontroll av det i Stockholms stadsarkiv befintliga registret till bouppteckningar utvisade, att det vid den tiden faktiskt fanns en Johan Berling. Denne var häradsskrivare och nämns vid en 1686 i Stockholm hållen inventering och värdering av egendom jämte en broder, regementsskrivaren Peter, systern Sara, gift med fältväbeln Samuel Forsman och systern Magdalena (24 år) såsom barn till bokhållaren hos framlidne kungl. rådet och generalguvernören Herman Fleming »Sahlig Petter Berling, som för ungefähr 16 åhr sedan berättas wara dödh blefwen. Samt dess afledna Maka Sahl. Hustru Märta Meenlöös, som och wedh samma tijd skall med döden wara afgången.» Härtill visste man ock sanfärdeligen berätta, att »denne Egendomen ähr från Sahl. Hr Gouverneurens gårdh i Finnlandh hith förder, deras Sahl. Fader ock warit i Finnland /: och inte här :/ boende». Tursamt nog gav dessutom en brevbilaga till värderingen beskedet, att Johan Berling 1686 var bosatt i Viborg.
Frågan är nu om denne Johan B. verkligen var far till Henrik. Bevarade dopböcker för Viborg börjar först i slutet av 1680-talet. Dessa och andra källor visar emellertid att namnet Henrik var vanligt i Finland under 1600-talet, samtidigt som det var ovanligt i det egentliga Sverige, bortsett från Skåne där närheten till Danmark och kontinenten gjorde sig gällande. just här synes mig det starkaste indiciet föreligga att Henrik Behrling var av finskt ursprung. Ingenting tyder på att han var från Skåne. Att sonen hamnade där hade andra orsaker.
Som auditör borde Henrik ha någon juridisk utbildning bakom sig, men i någon universitetsmatrikel har han hittills icke anträffats. Hans »vapenbroder» Hans Sylvius, (som enligt LEWENHAUPTs »Karl XII:s officerare» inte var från Finland) intygar 1731 »icke alenast att Behrling under sina tiensteåhr, utan ock fångenskapstiden tilsatt, alt han både ärftt och förwärftt hafwer.» Då han knappast kunnat i fält medföra hela sin ärvda egendom, vill det synas som om denna gått förlorad under kriget i B:s frånvaro. Hemsökelser av denna art drabbade ju Finland och Viborg-området hårt under denna tid. I Sverige var detta fallet endast anno 1719 med ostkusten som brandskattades från Norrköping till Gävle.
Häradsskrivaren Johan Berling är inte okänd för forskningen. Han nämns bl.a. i GABRIEL LAGUS' »Ur Wiborgs historia» del II bland det svenska elementets »civile tjenstemän som icke blevo anställda i stadens tjenst». Han »började sin bana såsom skrivare hos landsbokhållaren Henrik Matsson Öman (1676), var sedan häradsskrivare (1679) och nämnes död 1698. Gift med en dotter till lantmätarn Erik Nilsson Aspegren». Denne var i sin tur gift med Anna Margareta von Konow, dotter till Albrekt von Konow (1558-1655). Bland hennes många syskon fanns en broder vid namn Adam, men att detta skulle kunna stödja ett samband med Adam Behrling är nog alltför långsökt. Inget av Adam Behrlings nio barn antyder genom sina namn någon släktskap med Johan Berling och Aspegrens. Johans hustru är dock till förnamnet okänd.[1] Däremot döpte Adams andre son skepparen Anders Gabriel 1801 sin ende son till Johan Petter. Är det månne som en erinran om de genom hörsägen bevarade namnen på A.G:s farfars far och farfars farfar? Om denna gåta kunde få sin lösning genom bistånd av finska genealoger, vore detta naturligtvis utomordentligt glädjande för mig, som inte under överskådlig tid har tillfälle studera Viborgs mantalslängder m.m. Petter Berling torde för sin del ha bott på Willnäs, som då var den Flemingska huvudgården i Finland.
| C. L. KIELLANDER Sveavägen 7 B S-182 62 Djursholm Sverige |
[1] Häradsskrivaren Berlings änka Kristina Aspegren nämnes i Viborgs kämnersrätt dombok 18.7.1699 och 11.7.1704. Redaktionen.
© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland
[ Artikelns början ]
Systematisk förteckning | 1972 års register | Årgångsregister