[ Artikelns slut ]
Ryttmästaren Fredrik Jockimsson adlades 22.11.1649 med namnet Stålhjelm och fick följande år introduktion på Riddarhuset. Ätten levde endast en kort tid och den har inga efterkommande ens på kvinnolinjen. Detta är kanske orsaken till att uppgifterna i litteraturen om Fredrik Stålhjelm och hans familj är bristfälliga och i flere punkter felaktiga.
ANREPs uppgifter om ätten är så kortfattade att man får intrycket, att adelsgenealogierna fram till hans tid i fråga om den inte byggde på andra källor än adelsbrevet. ELGENSTIERNAs text återgår helt på JULLY RAMSAY, som i sin tur nästan enbart upprepar uppgifter, som OTTO BERGSTRÖM hade funnit i Svenska riksarkivet och publicerade i PHT 1904 (s. 137).
I militära och kamerala källor kallas Fredrik Stålhjelm före adlandet oftare Fredrik Berendes (Berndes, Berns, Beren, Bernsson) än Fredrik Jockimsson. Att dessa två namn gäller samma person framgår klart t.ex. av uppgifterna om hans hemman i Överkervo i Tusbydelen av generalregistret över bosättningen.
Fredrik Jockimsson Berendes har inte påträffats i militära handlingar före 21.9.1633, då han vid mönstringen i Borgå av ryttmästaren Erik Henriksson Sabels kompani av Torsten Stålhandskes (Nylands och Tavastehus läns) kavalleriregemente antogs till fänrik vid detta kompani. Han nämns som fänrik där i september 1634, då kompaniet från Åbo utskeppades till Tyskland, och ännu 1636. [1] År 1638 var han löjtnant vid Henrik Larssons kompani och följande år kaptenlöjtnant vid Stålhandskes eget kompani. Efter att Henrik Horn hade blivit överste för regementet var Fredrik Berendes åtminstone från 1647 ryttmästare för samma (d.v.s. Raseborgs) kompani. [2]. Vid Tusby ting 26.-28.1.1669 intygade nämnden, att Fredrik Stålhjelm 1655 reste »till Pohlen med 9 wäll munterade hästar hwar ifron ingen tillbakars kom.» Redan i lönelistan år 1656 står Kristoffer Kursell som ryttmästare för kompaniet. [3] Stålhjelm dog tydligen senast under det svåra vinterfälttåget i början av 1656, kanske vid Warka, där det svenska kavalleriet led ett svårt nederlag den 27 mars.
I jordeböcker och mantalslängder nämns Fredrik Berendes från 1633 som innehavare av ett ryttarhemman om ett mantal i Överkervo by av Sibbo, sedermera Tusby. [4] Två dagar innan han adlades, d.v.s. 20.11.1649 fick han av drottningen i förläning på Norrköpings besluts villkor fyra hemman i Sairikkala by i Hollola, fyra hemman i Järventaka by där och tre hemman i Överkervo. Stålhjelm tog energiskt itu med skötseln av sina förläningar. Vid Hollola ting 12.8.1650 tillsattes synesmän »att besee mäta och wärdera den åwärckan, som Ryttmästeren wälb. Jochim Stålhatt (sic!) beswärar sigh på sine förwärfde frällsebönders ägor… af en och annan tilldrifwen wara.» År 1651 hade han fått ett hemman i Kastari by som vederlag för ett av hemmanen i Järventaka, vilket redan i donationsbrevet hade kallats »ödesjordh».[5]
På 1640-talet upptog Fredrik i Tusby ytterligare ett hemman i Överkervo och två i grannbyn Ytterkervo. De fem hemman han efter donationen ägde i Överkervo sammanslog han till Överkervo säteri, där han var bosatt och förde flere processer mot grannarna i Tusby.
På det hemman Fredrik Berendes tidigast innehade i Överkervo nämns i mantalslängderna från 1634 (då ju hushållens medlemmar första gången uppräknas) hans hustru Anna Eriksdotter. Hon överlevde sin man och avled långfredagen år 1665, d.v.s. 3.4. Att BERGSTRÖM och RAMSAY kallar henne Tomasdotter beror tydligen på en felskrivning i protokollet för Sibbo ting 15.–17.9.1660, ur vilket ett utdrag torde föreligga bland de Stålhjelmska handlingar BERGSTRÖM fann i Stockholm. Felet, som väl beror på att skrivaren av misstag för Anna har infört samma patronym som för hennes svärmor, förekommer också i protokollet för Sibbo ting 4.-5.6. s. å.
Vid Sibbo ting 6.3.1641 framgår, att Fredrik Berendes hemman i Överkervo tidigare hade tillhört hans svärfar. Anna Eriksdotter var alltså dotter till den Erik Mattsson, som nämns på samma hemman 1598–1632 och vars änka enligt tiondelängden levde ännu 1634. Hon är troligen den Valborg Mårtensdotter, som i mantalslängden samma år nämnes »uth gammal och stum» i Fredrik Berendes' hushåll. Vid Sibbo ting 6.-7.3.1642 nämns ett skifte år 1596 mellan Erik Mattsson och hans bror Mårten Mattsson på ryttarhemmanet Postlar i samma by. Erik var alltså son till Matts Nilsson, som i generalregistret över bosättningen nämns som innehavare av Postlar 1566-1578. Han efterträddes på Postlar av sönerna Markus Mattsson 1579–1591 och Mårten Mattsson 1592–1614. Postlar gick i arv till Mårtens efterkommande.[4]
På Erik Mattssons hemman nämns 1618-1626 en Markus Eriksson, som först var ryttare och 1626 korpral under ryttmästaren Reinhold Wunsch. Han var tydligen inte son, utan svärson till Erik Mattsson, eftersom på hemmanet 1634 nämns en systerdotter Anna Markusdotter och en systerson Erik Markusson. Deras senare öden är okända.
Uppgifter om Fredrik Berendes' egen släkt nämns i protokollet för ett extra ordinarie ting i Kervo 5.12.1664. Då framlade hans syster Anna Jockimsdotter samt brorsbarn Erik Svantesson, Fredrik Svantesson och Margareta Svantesdotter anspråk på arv efter Fredrik Stålhjelm. Erik, Fredrik och Margareta var barn till Stålhjelms avlidne bror Svante Jockimsson. Stålhjelms änka Anna Eriksdotter framhöll, att hon hade underhållit sin svärmor Margareta Tomasdotter från 1660 till hennes död, att hon »hafwer myckit spenderat opå Erich och Fredrich Swanttessöner wedh scholegången sampt annan upfostringh och der emodt icke dett ringeste refusion hafft» samt att såväl Stålhjelm som hans mor hade testamenterat sin egendom till henne. Systern och brorsbarnen fick därför inte ut något arv. Anna Jockimsdotter, som inte kallas hustru, var tydligen ogift. Uppgifter saknas tills vidare om hennes och brorsbarnens senare öden.
Innan Anna Eriksdotter i augusti 1660 tog hand om sin svärmor och i gengäld fick löfte om att få ärva henne hade svärmodern lagt fram anspråk på arv efter Fredrik Stålhjelm vid Sibbo ting 12.-14.1. och 4.-5.6. samma år. Vid det första av dessa ting kallas svärmodern hustro Margaretha Thomasdotter i Hindthaar, i det senare hustro Margaretha Thomasdotter i Paipis. Inga spår av henne har stått att finna i Hindhår (Borgå sn), men i Paipis (Sibbo) nämns hon 1634 och 1635 som hustru till Sigfrid Bertilsson på Snickars ryttarhemman om ett mantal. Sigfrid, som hade innehaft hemmanet sedan 1608, var 1634 gammal och enögd och som husbonde på hemmanet nämnes då Svante Berndes, vars hustru hette Brita Markusdotter. Varken Svante eller hans hustru nämns emellertid i senare mantalslängder på Snickars, som 1635 hade övertagits av Sigfrid Tomasson, som var gift med Sigfrid Snickars dotter Karin Sigfridsdotter. [6] Det är möjligt att hon härstammade ur ett tidigare gifte. Den »Biritha Markussdt Swäretz(?) hustru», som 1635 nämnes i Överkervo var synbarligen Svantes hustru.[7]
Både uppgifterna om Snickars i mantalslängderna och processen 1664 om arvet efter Fredrik Stålhjelm visar klart, att Margareta Tomasdotter var mor inte bara till honom, utan också till hans syskon Svante och Anna. I protokollet över denna process säges, att Svante var »uthaf oächta sängh».
Sammanhanget nödvändiggör inte den konklusion RAMSAY har dragit, att Fredrik och Svante var halvsyskon. Eftersom de och Anna har samma patronym och hade samma mor blir slutsatsen tvärtom, att också Fredrik och Anna var av utomäktenskaplig börd. Härvid måste de två brödernas släktnamn Berendes och Berndes anses ge en klar antydning om deras far. Den mäktige herren till Strömsberg i Borgå socken, kammarrådet och slutligen riksrådet Johan Berendes kan knappast ha tolererat att utom äktenskap födda syskon i grannsocknen Sibbo använde hans namn, om de saknade samband med hans ätt. Det förefaller ganska klart, att såväl Fredrik Stålhjelm som hans syskon Svante och Anna måste ha varit erkända utomäktenskapliga barn till Johan Berendes far, ägaren till Strömsberg, slutligen ståthållaren på Riga slott Joakim Berendes, död 1623.
Flere uppgifter förefaller att stå i påfallande god samklang med denna hypotes också om de inte kan sägas entydigt stöda den. Att den utom äktenskap födde Fredrik Berendes 1633 trädde i kavalleritjänst i Borgå med en så hög grad som fänrik förefaller mindre märkvärdigt, om man antar att han protegerades av familjen Berendes på Strömsberg. När hans mor kallas hustru Margeta Tomasdotter i Hindhår, så kan hon ha vistats på Erik Erikssons hemman där, som lydde under Strömsberg. Och när det om ett grannhemman till Snickars i Paipis 1636 säges »optagitt aff Sigfredh Snidkaar 1633 och haffr Hs Htts Cammarråds Zedell att ått niuta under en hest och ett Mll»,[6] så förstärks misstanken att kammarrådet Johan Berendes höll sin hand över Margareta Tomasdotters familj.
Efter Fredrik Stålhjelms död bodde hans änka Anna Eriksdotter kvar på Överkervo. I en eldsvåda sommaren 1659 blev emellertid »alle huussen på Kärfwo (= Överkervo) och der ibland en bygningh af 17 ruumm igenom en oförmodeligh wådheld opgångne, föruthan andre mobilier och huus gerådh». Anna Eriksdotter beviljades följande år brandstod. [8] Det förefaller troligt, att denna olycka försatte Anna i ett så svårt ekonomiskt läge, att hon sålde Överkervo till överstelöjtnanten Gert von Schrowe. Han fick nämligen 27.4.1661 ett kungligt brev på Överkervo säteri om fem hemman samt de två hemman i Ytterkervo, som Stålhjelm hade ägt. Överkervo reducerades 1682 till kronan, ombildades till säterirusthåll och fick sedermera namnet Humleberg. Anna Eriksdotter bodde kvar där till sin död 1665.
Fredrik Stålhjelm efterlämnade inga barn. Vid Sibbo ting 24.11.1642 inlade Anna Eriksdotter sin mans skrivelse av 12.6. s. å. »förmälandes, att han bebreffuar sin hustruu alt dätt han äger bådhe i löst och fast, effter dee inge arfuingar bekommit hafuer, så frampt Gudh täckes honåm kalla, här ifrån denne werlden, för ähn såm henne.» Att paret inte heller senare fick barn framgår av att Fredriks mor, syster och brorsbarn som ovan nämnts gjorde anspråk på arv efter honom, men inte lyckades hävda sina anspråk, eftersom Anna hänvisade till detta testamente.
BERGSTRÖM, RAMSAY och ELGENSTIERNA nämner emellertid en korpral Erik Sigfridsson som svärson till Fredrik Stålhjelm. Den uppgift om honom, som Bergström fann i handlingar i Stockholm, återgår uppenbart på protokollet för Hollola ting 26.-27.1.1664, där Erik Sigfridsson begärde och fick ett intyg om beskaffenheten av de hemman i Hollola, »hans swärfader Sal. Rytmestaren wälb. Fridrich Stålhielm ... af hennes Kongl. Mait drottning Christina åhr 1649 äre donerade wårdne.» Erik Sigfridsson fick emellertid inte hemmanen, av vilka tre reducerades i fjärdepartsräfsten och de övriga på 1660-talet donerades till personer utan påvisbart samband med Fredrik Stålhjelm.[5]
Vid Sibbo ting 12.5.1665 uppträdde Erik Sigfridsson med anspråk på arv »effter hans Sahl. swärmooder Ryttmesterskan Anna Erichzdotter i Kerfwo» och utredningsmän tillsattes för att dela detta arv mellan honom och hans svåger Johan Simonsson.
Erik Sigfridsson befordrades 1663 från menig till korpral vid kapten David Drummonds kompani av Berndt Mellins (Tavastehus läns) infanteriregemente. Han nämns som korpral där ännu 1665, men inte längre 1667. [9] I mantalslängden nämns han 1668 i Ytterkervo, men från följande år var han bosatt på ryttarhemmandet Simola i Träskända by, [5] som han hade köpt 1664. [10] På Simola nämns Erik till 1680, hans första hustru Anna till 1675 och en andra hustru Elin 1680–1682. Också Erik Sigfridsson var barnlös. [11] Vid Sibbo ting 6.-7.3.1665 framlade han ett ömsesidigt testamente mellan sig och sin första hustru Anna Tomasdotter.
Erik Sigfridssons svåger kan identifieras som Johan Simonsson Wijkman, nämnd som rådman i Helsingfors på 1640-talet, [12] därefter som stadssekreterare i Borgå till c. 1658, [13] som kronobefallningsman i Raseborgs härad 1662–1664, [14] och slutligen som länsman i Pernå från 1669. [15] Wijkmans första hustru Karin nämns i Borgå mantalslängder 1653–1656, [16] men åtminstone från 1659 var han gift med Margareta Tomasdotter, änka efter kapellanen i Pernå Johan Matthiae, död c. 1652. [15] Uppgifter om Johan Wijkmans son, borgmästaren i Borgå Jakob Wijkman, d. 1728, och hans familj har publicerats av VÄINÖ BORG i Genos 1932 (ss. 45-55). En för BORG obekant son till Johan Simonsson Wijkman var tydligen häradsskrivaren Simon Johansson Wijkman, till vilken Erik Sigfridsson med sin hustrus samtycke överlät Simola i Träskända 1673 mot löfte om att få besitta det till sin död. [11]
Från 1664 till 1670 förde Erik Sigfridsson och Johan Wijkman processer för att vinna någon del av de stålhjelmska egendomarna i Kervo eller åtminstone få ersättning för dem. Speciellt försökte de hävda sin arvsrätt till Erik Mattssons hemman i Överkervo, som Erik Sigfridsson kallar sin hustrus bördejord, och till Lappila (sedermera Jokimies) hemman i Ytterkervo, som Fredrik Berendes hade inlöst 1641. [17] Dessa hemman hade ju inte ingått i donationen till Fredrik Stålhjelm 1649 och de var bördejord. De stannade emellertid i familjen von Schrowes ägo utan ersättning till Erik och Johan.
Processerna utvisar klart att Margareta och Anna Tomasdotter var närmaste arvingar till Anna Eriksdotter. Att Erik Sigfridsson två gånger uttryckligen kallas svärson till makarna Stålhjelm gör det troligt att dessa systrar var döttrar till Anna Eriksdotter i ett tidigare gifte med en Tomas. Det har emellertid inte gått att finna någon notis, som skulle ge uppgifter om systrarnas far eller ens knyta dem till familjen på Överkervo före 1660-talet. Inga spår av någon Tomas, som kunde antas vara Anna Eriksdotters första make har heller kunnat uppletas.
[1] SkrA: Rullor 1633: 10:4; 1634: 9:8; RA: 7886: 21.
[2] RA: Militaria I: 3; 6998: 2.
[3] SkrA: Militiekontoret: Avlöningslistor 1656 (RA: mikrofilm WA 2058).
[4] RA: Generalregistret över bosättningen: Tusby.
[5] RA: Generalregistret över bosättningen: Hollola.
[6] RA: Generalregistret över bosättningen: Sibbo.
[7] RA: 7879: 182. Tolkningen »Swartz hustru» i generalregistret är säkert inexakt och även läsningen »Swäretz» är osäker.
[8] Sibbo ting 4.-5.6.1660 och 23.-24.3.1670.
[9] SKrA: Militiekontoret: Avlöningslistor 1663: 293; 1665: 162; 1667: 284.
[10] Helsinge och Nurmijärvi ting 21.6.1664.
[11] Tusby ting 11.8. 1673.
[12] EHRSTRÖM, Helsingfors stads historia. SLSS XV, s. 39.
[13] HARTMAN, Borgå stads historia, ss. 195, 196 och 204.
[14] BLOMSTEDT, Suomen kihlakunnanvoudit 1630-1713, s. 9.
[15] ANTELL, Pernå sockens historia I, ss. 241, 346 och 408.
[16] Meddelande av med. lic. HENRIK BORGSTRÖM.
[17] Sibbo ting 4.-5.3.1664, 5.-6.2.1666, 12.-13.11.1667, 6.-8.10.1668, 26.-28.1.1669, 23.-24.3.1670 och 16.-17.8.1670.
Selostus
Ratsumestari Fredrik Stålhjelmin sukupiiri. Vuonna 1649 nimellä Stålhjelm aateloidun ratsumestari Fredrik Jochiminpojan (k. Iuult. 1656) aikaisempi sukunimi oli Berendes (Berndes). Hänen veljensä, Sipoon Paippisissa 1634 Berndes-nimisenä mainitun Svante Jochiminpojan sanotaan olleen aviotonta syntyperää. Veljeksillä ja heidän sisarellaan Anna Jochimintyttärellä oli sama äiti, Margareetta Tuomaantytär, joka 1630-luvulla mainitaan Paippisissa asuneen Sigfrid Snickarsin vaimona. Tuntuu ilmeiseltä, että Fredrik, Svante ja Anna olivat Strömbergin herran, valtaneuvos Joakim Berendesin (k. 1623) aviottomia lapsia, joskaan tälle olettamukselle ei löydy täysin sitovia todisteita.
Fredrik Stålhjelmin vaimo Anna Erikintytär (ei Tuomaantytär, k. 1665) oli kotoisin siltä Keravan kylän tilalta, jonka hänen puolisonsa omisti vuodesta 1633 ja josta tuli tämän perustaman Ylikeravan säterin (myöhemmin Humlebergin säteriratsutilan) kantatila. Avioliitto oli lapseton. Fredrik Stålhjelmin vävyksi mainitun korpraali Erik Sigfridinpojan (k. n. 1680) ensimmäinen vaimo oli nimeltään Anna Tuomaantytär ja kuoli n. 1675. Hänen sisarensa Margareetta Tuomaantytär oli ensin Pernajan kappalaisen Johan Matthiaen (k. n. 1652) ja ainakin v:sta 1659 Wijkman-suvun kantaisän Johan Simonpoika Wijkmanin vaimo. He perivät Anna Erikintyttären omaisuuden ja lienevät hänen tyttäriään aikaisemmasta avioliitosta tuntemattomaksi jääneen Tuomaan kanssa.
© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland
[ Artikelns början ]
Systematisk förteckning | 1973 års register | Årgångsregister