[ Artikelns slut ]
I sitt digra arbete »Släkten Rennerfelt. Anteckningar för släkten» (Stockholm 1963), ger författaren BERTEL RENNERFELT på sidorna 88-104 en översikt över den gren av släkten Remainen vilken var bosatt i Vichtis och tog namnformen Remander. Dessa uppgifter är tyvärr inte bara förvirrande utan i stor utsträckning direkt felaktiga, som i det följande skall påvisas. Som bakgrund är det emellertid skäl att ge översikter av den släktledning RENNERFELT redovisar i sin något svåröverskådliga text.
Enligt den hade länsmannen i Lojo, jägmästaren Karl Simonsson Rema(i)nen i sitt andra gifte med, Anna Munck (af Fulkila) sönerna Karl och Klas. I sitt första gifte hade Karl Simonsson dessutom fem barn, bland vilka fanns en annan son Karl, som 1652 adlades Rennerfelt. Rättandet av uppgifterna i släktmonografin gäller emellertid inte barnen i första giftet, som därför förbigås här.
Efter Karl Simonssons frånfälle 1649 bodde de två sönerna i andra giftet enligt RENNERFELT med sin mor på Langila i Vichtis, på vilket hemman Anna Munck åtnjöt livstids frälse. Vidare sägs, att sonen Klas »synes ha övertagit förvaltningen av Langila» och nämns i en ägoprocess 1674, men att han »torde ha dött relativt ung utan att efterlämna någon känd avkomling» (ss. 88-89). Om Anna Muncks andra son Karl sägs, att han efter någon tids militärtjänst från c.1679 var bosatt på Hyrsylä i Nummis. Han uppges ha haft två barn, ak vilka dottern Hebla vid faderns död 1686 ärvde Hyrsylä och sonen Klas fick Langila i arv när hans farmor Anna Munck avled 1693. RENNERFELT anger denna Klas Karlsson d.y. som stamfar för släktgrenen Remander (s. 89).
En kontroll av dessa uppgifter i kyrkböckerna och de kamerala handlingarna bekräftar, att Anna Munck bodde på Langila till sin död 1692 (inte 1693), då hon begrovs den 6.11. (»Langila gambel moder uthi sin egen gr.»). Hennes son Klas försvinner emellertid inte efter 1674 från Langila, utan nämns där fortlöpande under de följande åren. Det var han och inte en brorson till honom som efterträdde Anna Munck som innehavare av Langila.RENNERFELT har rätt i att Klas’ bror Karl Karlsson bodde på Hyrsylä till sin död 1686 (17.10. var emellertid inte datum för hans död, utan för hans begravning), men inga spår av vare sig en hustru eller barn till honom syns i kyrkböckerna (som vidtar c. 1680) eller mantalslängderna. Dottern Hebla, som enligt RENNERFELT ärvde Hyrsylä, nämns inte på denna gärd, som omkring sekelskiftet 1700 övergick i släkten Brenners ägo. Källhänvisningar skulle alltså behövas för uppgiften, att Karl Karlsson hade barnen Klas och Hebla.
I detta sammanhang är det skäl att rätta RENNERFELTs uppgift om att Karl Karlsson och hans äldre halvbror Henrik »försvenskade den finska namnformen Remanen till det mera svenskt klingande namnet Reman.» Det är naturligtvis här inte fråga om någon namnförändring, utan endast om att de finska namnändelserna -nen och -inen i 1600-talshandlingarna oftast återges förkortade till endast -n eller -in. Reman är inte en försvenskning, utan tillsammans med Remain en lika normal skrivform av det finska namnet Rema(i)nen som Witan och Witain är av namnet Viita(i)nen.
RENNERFELTs uppgifter om den Klas Karlsson, som ärvde Langila i Vichtis, och om hans efterkommande kan sammanfattas på följande sätt. Översikten omfattar bara de delar av hans redogörelse för släktgrenen Remander, vilka kommenteras i fortsättningen. Bokstaven R i personbeteckningarna är avsedd att underlätta särskiljandet av »version RENNERFELT» från de något avvikande uppgifter, som senare ges om samma personer.
Klas Karlsson Remanen (son till Karl Karlsson), ärvde Langila efter sin farmor Anna Munck. Död under stora ofreden. - G. 1) c. 1684 med Elin Henriksdotter; 2) e. 1698 med Margareta Saxenberg. Barn (R 1 i första, R 2-R 4 i andra giftet):
R 1 Karl Klasson Remanen, f. 1685, rusthållare på Langila efter stora ofreden, skiftade 1738 gården med sin bror Johan och innehade därefter Langila Nedergård. Död c. 1755. - G. med Anna Hindriksdotter, f. 1695. Av de åtta barn RENNERFELT räknar upp behöver här endast de tre sönerna R 11-R 13 nämnas:
R 11 Johan Remander, f. 1723, dragon vid Nylands och Tavastehus läns dragonregemente, död 1783. - G. med Margareta Andersdotter. Utom fem döttrar hade de sonen R 111:
R 111 Johannes, »torde vara identisk» (s. 95) med rusthållaren Johan Remander (Remainen) på Langila Övergård, död 1826. - G. 1) i Nummis 20.4.1774 med Anna Johansdotter; 2) 29.9.1812 med änkan Anna Margareta Johansdotter. Som söner till honom uppräknas R 1111 - R 1114:
R 1111 Erik Johan Remander, f. 1775, död 1839. - Gift, hade barn.
R 1112 Henric Remander, f. 1784, rusthållare på Langila Övergård, död 1830. - Gift, hade barn.
R 1113 Fredrik Remander, f. c. 1785, handelsman i Helsingfors och Borgå, död 1835. - Gift, hade barn.
R 1114 Gustaf Remander, f. e. 1787, backstugusittare på Langila, död 1840. - Gift, hade barn.
R 12 Erich Remander, f. 1724, ärvde Langila Nedergård, död c. 1800. -- Gift, hade barn.
R 13 Carl Remander, »gifte sig och avled relativt ung, efterlämnande endast en dotter Greta.» (s. 93).
R 2 Jacob Remander, stadsfogde i Helsingfors, död 26.4.1767. - Gift, efterlämnade tre barn, som inte behöver behandlas här.
R 3 Johan Remander, f. 1699, bodde på Langila 1729-1735, var därpå slaktare i Helsingfors 1735-1740, rusthållare på Langila Övergård från 1740, flyttade c. 1757 igen till Helsingfors, men »stod dock alltjämt för rusthållet» (s. 100) till 1774, då han överlät det till Johan Johansson (R 111 ovan). Död 1784. - G. 1) c. 1740 med Brita Mickelsdotter, f. 1710, död c. 1755; 2) c. 1757 med Anna Helena Malberg, död 1765; 3) med Anna Christina Tötterman. Johan uppges ha haft tre barn i första äktenskapet (bl.a. en son Johan, f. 1751) samt två i sitt andra och tre i sitt tredje gifte.
R 4 Christina Remander. - G. 1) med smeden i Helsingfors Nils Åhlgren, död 1752; 2) med skräddaren där Petter Forsberg i hans andra gifte, död 1756; 3) med skräddaren N. N. Lillberg.
I denna släktledning väcker uppgifterna om Johan Klassons (R 3) dubbelroll som skräddare i Helsingfors och rusthållare i Vichtis betänkligheter, likaså Övergårds övergång från honom till en brorsons son trots att han hade egna barn. En närmare granskning visar, att både dessa och vissa andra uppgifter måste justeras. Ur Vichtisbandet av generalregistret över bosättningen i Finland samt Vichtis och Helsingfors kyrkböcker kan följande rättade släktledning härledas.
Klas Karlsson Remanen (son till Karl Simonsson), skötte Langila under sin mors, Anna Muncks livstid och ärvde gården efter henne, nämns där till 1709. - G. 1) med Elisabet, nämnd i mantalslängden 1678 och med anteckningen »död» 1679; 2) med Elin Henriksdotter, som uppenbart är den »Langila Moor» som begrovs under kyrkgolvet 1715, dotter till länsmannen i Vichtis Henrik Jakobsson (Wichtman) och Elin Hansdotter (Pahlman). Utom flere barn som dog små hade Klas i sitt andra gifte åtminstone två döttrar, Anna (nämnd i kommunionboken 1707-1713) och Maria (troligen den Langila dotter som begrovs 1720) samt tre söner 1-3:
1 Karl Klasson Remainen (= R 1), döpt i Vichtis 5.12.1678, var från 1710 innehavare av Langila, som ombildades till rusthåll 1727 och delades 1735, då han blev rusthållare på Langila Nedergård. Död i Vichtis 26.9.1764. - G. senast 1717 med Anna Henriksdotter, f. c. 1695, död i Vichtis 26.9.1764. RENNERFELTs uppgifter om deras barn är i huvudsak korrekta. Här nämns därför bara de tre sönerna 11-13:
11 Karl Remander (= R 13), f. c. 1715, var tydligen äldst av sönerna, eftersom han efterträdde fadern som rusthållare på Nedergård, död före 1773.
12 Johan Remander (= R 11), f. 1723, dragon i Hiska, Viehtis, död där 21.12.1783. - G. med Margareta Andersdotter. Son till dem var 121:
121 Johan Remander (jämför R 111), döpt i Vichtis 15.3. 1758. Sockenskräddare i Koskis A.1., kallas från 1789 i kommunionboken korpral, död 1808/1809. - G. c. 1795 med Eva Elisabet Andersdotter, f. i Koskis Å.1. 18.4.1777, bonddotter från Tupala där. Deras enda barn var en dotter.
13 Erik Remander (= R 12), f. 1733 (1724?), efterträdde brodern Karl som rusthållare på Nedergård, död där 8.12.1783. - G. med Maria Johansdotter, f. 1731, död i Vichtis 16.2.1803. Till deras barn hörde borgaren i Helsingfors Fredrik Remander (= R 1113), f. i Vichtis 13.2.1775.
2 Jakob Klasson Remainen eller Lang (saknas hos RENNERFELT, som har infört hans hustru i föregående generation), döpt i Vichtis 9.7.1697, sjöforman i Helsingfors, död där 17.8.1739. - G. med Margareta Henriksdotter Saxenberg, död 2.5.1771 (enligt bouppteckningen i Helsingfors), rusthållardotter från Suontaka Knuutila i Vichtis. Vuxna barn 21-23:
21 Jakob Remander (= R 2), f. 1721, stadsfogde i Helsingfors, död där 24.4.1767. RENNERFELTs uppgifter om hans familj (s. 99-100) är korrekta.
22 Kristina Remander(=R4), f. i Helsingfors 23.6.1732. RENNERFELT ger riktiga uppgifter om hennes giften. Hennes tredje man hette Henrik Lillberg.
23 Johan Remander (uppgifter om honom ingår i R 3), f. i Helsingfors 6.10.1736, slaktare där, död i Helsingfors 14.7.1784. - G. 1) med Anna Helena Molnberg (inte Malberg!), död i Helsingfors 13.6.1765; 2) med Anna Kristina Tötterman. I det första giftet föddes två och i det andra fyra barn.
3 Johan Klasson Remainen (uppgifter om honom ingår i R 3), f. 1699, var från 1737 rusthållare på Langila Övergård, död där 21.11.1779. - G. med Brita Mickelsdotter, f. e. 1710, död i Vichtis 12.12.1790. Deras enda son var 31:
31 Johan Remander (= R 111), f. i Vichtis 11.12.1751, efterträdde sin far som rusthållare på Övergård, död där 25.11.1826. RENNERFELTs uppgifter om hans två giften är riktiga. Bland de åtta barnen i hans första gifte var sönerna 311-313:
311 Erik Johan Remander (= R 1111), f. i Vichtis 19.12.1775, torpare.
312 Gustaf Remander (= R 1114), f. i Vichtis 20.9.1777, inhysing.
313 Henrik Remander (= R 1112), f. i Vichtis 17.12.1784, efterträdde fadern som rusthållare på Övergård.
Selostus
Remander-suvun alkuperästä. Ruotsissa julkaistussa laajassa Rennerfelt-suvun selvityksessään BERTEL RENNERFELT antaa useita virheellisiä tietoja siitä sukunsa aatelittomasta haarasta, joka polveutuu Lohjan nimismiehen Karl Simonpoika Remaisen (k. 1649) toisesta aviosta Anna Munckin (k. 1692) kanssa. Heidän poikansa Karl omisti Nummen Hyrsylän. Toinen poika Klas (k. 1709/1712), jonka RENNERFELT sanoo nuorena ja jälkeläisittä kuolleeksi, peri äidiltään Vihdin Lankilan. Toisen vaimonsa Elin Henrikintyttären (k. 1715) kanssa hänellä oli kolme poikaa: Karl Remainen (k. 1764), josta polveutuu Lankilan Alatalon sukuhaara, Jakob Lang eli Remainen (k. 1739), joka muutti Helsinkiin ja tuli sikäläisen haaran kantaisäksi, sekä Johan Remainen (k. 1779), josta alkaa Lankilan Ylätalon sukuhaara.
© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland
[ Artikelns början ]
Systematisk förteckning | 1974 års register | Årgångsregister