GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Släkten Elfvengrens ursprung

Pol.mag. GEORG LUTHER, Helsingfors

Släkten Elfvengren är känd sedan stora ofredens dagar och har haft sin tyngdpunkt i Finlands östliga trakter. Släktbilden domineras under 1700-talet av militärer, men från 1800-talet av civila tjänstemän i en vid skala, som spänner från brofogden i Nurmes Abraham Elfvengren (1797-1828) till presidenten i Viborgs hovrätt Egid William Elfvengren (1860-1929).

Om släktens äldsta historia ger Gadds Släktkalender III (Helsingfors 1960) följande uppgifter. »Äldste anfadern var Enok Elfvengren, löjtnant, död 1717. Dennes son, kaptenen vid Savolax infanteriregemente Karl Enok Elfvengren (död 1773) hade i sitt gifte med Anna Carlstedt (1697-1769) bl.a. sonen Jonas Fredrik (1741-1824), sergeant vid samma regemente och gift med Katarina Margareta Winter (1755-1813). Med deras söner delar sig släkten i tre grenar.»

Uppgifterna om släktens ursprung återgår på anteckningar i släktens ägo. De bevarade versionerna torde inte vara från äldre tid än 1800-talet. Tyvärr är uppgifterna i dem inte i allo förenliga med den bild arkivkällorna från äldre tider ger. I samtida handlingar kan inga spår återfinnas av den uppgivna »äldste anfadern», löjtnanten Enok Elfvengren, död 1717. Såsom nedan framgår, måste han strykas ur släktledningen. En Enok Elfvengren tjänade visserligen som officer under Karl XII, men han blev löjtnant först 1718 och är identisk med den kapten Enok Elfvengren som dog 1773 och vars hustru hette Anna Carlstedt. Han bar bara ett enda förnamn, Enok. Lewenhaupt anger i Karl XII:s officerare (s. 173) namnformen Enock Elfvengreen som egenhändig. Kaptenen Enok kallas aldrig Karl i vare sig kyrkböcker, militära rullor eller andra samtida källor. Namnet Karl Enok har tydligen i släkttraditionen överförts till honom från hans äldsta son, som hette så och var viceborgmästare i Fredrikshamn. Denne fick uppenbart inte namnet Karl som »fädernearv», utan efter sin morbror, löjtnanten Karl Carlstedt, sin mormors bror, friherre Karl Bildstein och sin mormors far, brukspatronen Karl Billsten.

Enok Elfvengren var enligt militära handlingar född 1685 i Viborgs län[1]. Han trädde i tjänst som mönsterskrivare vid Karelska kavalleriregementet 21.6.1704 samt blev 1711 först kvartermästare och sedan kornett. År 1718 avancerade han som sagt till löjtnant.

Efter Nystadsfreden var svenska arméns officerare många, men tjänsterna få. Från början av 1722 måste Enok Elfvengren dela sin löjtnantslön med en annan officer[2] och han tog avsked 19.9. s.å. Redan följande år trädde han emellertid åter i tjänst som löjtnant vid Savolax och Nyslotts läns infanteriregemente, men fick nöja sig med expektanslön, d.v.s. en penninglön om hälften av det stadgade beloppet. Först i juni 1726 fick han egentlig lön, ett fänriksboställe i Rantasalmi. Sju år senare fick han äntligen ett löjtnantsboställe i Leppävirta och i början av hattarnas krig blev han regementskvartermästare. Vid jultiden 1748 avgick han ur tjänst, c. 63 år gammal. Ekonomiska ackordtransaktioner låg tydligen bakom det tjänstebyte, som en månad före avskedet gav honom placering vid Södra skånska kavalleriregementet och ledde till att han fick avsked som ryttmästare.[1] Enok Elfvengren omtalas emellertid aldrig med den titeln, utan kallas efter sitt avsked konsekvent kapten. År 1751 flyttade han från Kristina till Kides, där han bodde i Suorlax by. Han fick pension i december 1760 och avled i Kides 9.5.1773.[3]

Enok Elfvengrens hustru Anna Carlstedt var född i Helsingfors 30.1.1697 som dotter till länsräntmästaren Arvid Carlstedt och Katarina Billsten. Enok och Anna vigdes 1714,[4] troligen i Sverige, där Katarina Billsten då vistades som änka[*] med fem barn.[5] Anna Carlstedt avled i Kides 28.5.1769. Enok Elfvengren och hon fick tolv barn av vilka fyra söner och sex döttrar nådde vuxen ålder. De tre äldsta sönerna var viceborgmästaren i Fredrikshamn Karl Enok Elfvengren (1716-1768), fänriken vid Savolax och Nyslotts läns infanteriregemente Abraham Elfvengren (1728-1798) och ägaren av Dampbacka i Askola, kaptenen Petter Johan Elfvengren (1735-1805). De var gifta och hade barn, men överlevde själva alla sina efterkommande på manslinjen. Hela den senare släkten Elfvengren härstammar, såsom Gadd anger i sin Släktkalender, från Enok Elfvengrens och Anna Carlstedts yngsta barn, sonen Jonas Fredrik.

Den enda fingervisningen om Enok Elfvengrens ursprung var länge uppgiften att han var född i Viborgs län (cirka 1685). Han nämns ett par gånger i Viborg under 1700-talets första decennium,[6] men utan någon som helst antydning om släktförbindelser. Vid strävandena att utreda hans härstamning riktades därför intresset på två andra personer med namnet Elfvengren, de enda i Finland som kallas så före stora ofreden.

Enok Naukler (1701-1782), som 1762 adlades Furuhjelm, var enligt Elgenstiernas Ättartavlor (I I , s. 866) och äldre källor son till uppbördsskrivaren i Viborg Johan Haraldsson Nauclerus, f. 1675, död 1706, och Elisabet Elfvengren, f. 1675, död 1706, som i sin tur var dotter till tullförvaltaren i Viborg Enok Elfvengren. Dessa tre personer står att återfinna i Viborg, men ingen av dem nämns någonsin med släktnamn i samtida källor. Ättartavlornas uppgift, att Johan Haraldsson var borgare i Viborg är oriktig. Hans familj tillhörde civiltjänstemannaskiktet i östra Finland. Själv inträdde han under 1600-talets sista decennium i samma grupp som uppbördsskrivare. År 1702 var han amtman på Leppälax hovläger i Pälkjärvi. Han kvarblev tydligen i denna befattning till sin död 1706, ettersom »arrendatorn sal. Johan Haraldssons änka hustru Lisbeta Enoksdotter» nämns i Viborg i juni 1707.[7] Ättartavlornas uppgift att hon avled 1706 är alltså inte heller korrekt. Johan Haraldsson levde ännu 8.3.1706, då han nämns i Viborgs kämnersrätts protokoll, men han dog tydligen kort därpå.

Under 1600-talets senare decennier kan i Viborg bara en enda bärare av det sällsynta förnamnet Enok påträffas. Enok Johansson uppträder första gången i 1678 års mantalslängd. Han bodde då tillsammans med sin »syster Lijsbetha» hos regementsskrivaren Otto Botolfssons änka på Siikaniemi (d.v.s. hos Johan Haraldssons mormor, se ättartavlorna!). Följande år bildade Enok Johansson tillsammans med två systrar ett skilt hushåll, som i mantalslängden nämns omedelbart efter Otto Botolfssons änka på Siikaniemi. År 1680 är han ensam och i följande bevarade mantalslängd, som gäller 1682, nämns han gift.[8] Enok avled emellertid redan snart därpå. Viborgs kämnersrätt dömde 10.7.1685 tullskrivaren Enok Jhanssons änka Maria Hober att betala en skuld till mönsterskrivaren Elias Johansson sterbhus. Enoks titel måste alltså, såsom Carpelan har gjort i sina Ättartavlor (s. 404), justeras nedåt från tullförvaltare till tullskrivare.

Maria Hober tillhörde uppenbart den viborgssläkt, vars medlemmar kallas än Hübbers, än Hober.[9] Hon var syster till löjtnanten Anders Antoniusson Hober samt alltså dotter till handelsuppsyningsmannen i Viborg-Tönnis Hübbers (Hober), död 1657, och Karin Mårtensdotter.[20] Maria Hober höll efter mannens död krog på Siikaniemi, där hon i mantalslängderna nämns som »Enocks Enckia.» Hon avled något före 16.2.1704, då betalning för hennes begravning erlades till domkyrkan i Viborg. I mantalslängden 1699 nämns hos henne en »dr Liskin» och följande år en dotter utan angivet namn, men 1701 är »Enochs änckia» ensam.[10] Något tvivel behöver knappast råda om att just denna dotter Liskin är identisk med Johan Haraldssons hustru Lisbeta Enoksdotter. Mantalslängdernas besked står i god samklang med ättartavlornas uppgift, att de vigdes 1700.

Granskningen av uppgifterna om tullskrivaren Enok Johanssons familj gav däremot ingen bekräftelse på antagandet, att Enok Elfvengren skulle ha varit son till honom. Å andra sidan är dessa uppgifter så fragmentariska, att de inte heller kan anses utsäga motsatsen. Genom två decennier har jag ansett filiationen trolig, men omöjlig att bevisa.

Liksom så ofta i genealogin kastade emellertid nyligen ett enda litet uppgiftsfynd alla sannolikhetsresonemang över ända. Vid Säminge ting 4-5.3.1723 behandlades ett mål mot mantalskommissarien Petter Strengberg. Han var »nu intet tillstädes, utan insinuerade dess halfbroder Lieutenanten Enoch Elfvengreen uti Rätten een dess skrifft.»[11] Petter Strengberg hade varit kronofogde i Savolax nedredels härad 1707-1710[12] och hade i denna tjänst efterträtt sin svåger Otto Karl Thiele, gift med hans syster Elisabet Strengberg.[13] Efter stora ofreden var Petter Strengberg mantalskommissarie i Nylands län.

Petter och Elisabet Strengberg var barn till tullnären över småtullarna i Viborg Petter Mattsson Strengberg, som var avliden 4.2.1680, då hans änka Helena Hansdotter Ridder uppträdde inför Viborgs rådstugurätt. Hon var synbarligen dotter till kronobokhållaren Hans Hansson Holländer d.ä. (som kallas Ridder ibland, men mera sällan än brodern, kommendanten Peter Holländer Ridder), begr. i Åbo 22.9.1658, och Brita Johansdotter, begr. i Viborg 31.8.1660, samt syster till kronobefallningsmannen i Kymmene härad Hans Hansson Holländer d.y.

Vid Viborgs kämnersrätt nämns 7.12.1688, att Helena Ridder hade gift om sig med regementsskrivaren Kasper Johansson.[11] Hans hustru nämns i mantalslängden för 1682 på Siikaniemi, men Kasper var avliden i november 1685.[14] Mellan 1682 och 1690 finns bara mantalslängden för 1688 bevarad. Där nämns Kaspers änka, men två år senare hade hon gift om sig med sin tredje man, advokaten i Viborg Gideon Ingerman.[15] Han var son till rådmannen i Nyen Jonas Jespersson och Helena Fatebur[16] samt hade inskrivits som student i Åbo 1674. Gideon avled före 1699, då Helena i mantalslängden nämns som svärmor hos befallningsmannen Otto Karl Thiele i Säminge. Helena Ridder nämns sista gången i Viborgs mantalslängd 1702 som »Moor» i Petter Strengbergs hushåll.[17]

Enok Elfvengren är för gammal för att härstamma ur Helena Ridders tredje gifte. Hans far måste alltså vara Kasper Johansson. Denne nämns tidigast i Villmanstrand 19.6.1672, då han vid rådstugurätten uppträdde som skrivare hos den nyligen avlidna befallningsmannen Hans Johansson. Till regementsskrivare vid Berendt Mellins, d.v.s. Viborgs läns kavalleriregemente utnämndes han 10.3.1677. År 1682 sägs emellertid i avlöningslistan, att han »befins wara removerat ifrån tiensten för sin försummelse med räkningens anlefwerande (?)» [18] Liksom många andra fogdar och skrivare förmådde alltså Kasper inte avge tillfredsställande redovisning för de medel han förvaltat. Närmare uppgifter är inte kända om arten och omfattningen av oklarheterna. Kasper levde 3.10.1684, då han vid Lapvesi ting drev in en uppbördsfordran från sin regementsskrivartid, men i november 1685 var han som sagt avliden.

Det förefaller inte för djärvt att antaga, att Kasper var en (synbarligen äldre) bror till tullskrivaren Enok Johansson, eftersom bådas barn kallas Elfvengren. En tredje bror var tydligen Elias Johansson, som 1676 blev mönsterskrivare vid Berendt Mellins kavalleriregemente och som dog sommaren 1685.[19] Han avled nämligen hos Helena Ridder, som för Viborgs kämnersrätt vid dess sammanträde i Villmanstrand under marknaden där 28.9.1686 framhöll, att allt, som »sahl. Munsterskrifwaren ... effter sigh lembnat ... war så till hans som till hennes sons begrafningh dhen sahl. Munsterskrifwaren till sin arfwinge giordt, upgångit.» Andra upplysningar har inte stått att finna om de tre brödernas död i snabb följd c. 1684-1685, tydligen vid rätt unga år.

Kasper, Elias och Enok hade åtminstone två systrar. I Viborg bodde 1678 en »syster Lijsbetha» hos Enok Johansson, 1679 två systrar hos honom samt 1680 och 1682 en syster hos Kasper Johansson.[8] Deras senare öden har inte kunnat klarläggas.

Vid Lapvesi härads övredels ting 26-28.5.1673 krävde Kasper Johansson som ombud för sin far Johan Enoksson att Ernst Steding skulle betala de 50 daler kopparmynt, vilka Johan Enoksson som kautionist för honom hade erlagt till Thomas Strahlborn i Narva. Steding lovade infinna sig i Ingermanland följande höst eller vinter och betala pengarna. Kaptenen Enok Elfvengrens och Elisabet Enoksdotters farfar var alltså den Johan Enoksson, vilken Carl von Bonsdorff i sin skildring av Nyen och Nyenskans (ASSF XVIII, s. 404) nämner som syndikus (d.v.s. stadssekreterare) i Nyen 1652 och som flykting i Helsingfors 1656-1658. Han nämns inte i Nyen ännu i mantalslängderna för 1640-1642, inte heller i de domböcker och kyrkoräkenskaper, som börjar på 1680-talet. För den mellanliggande tiden saknas tyvärr arkivalier från Nyen praktiskt taget helt. Carl von Bonsdorffs torftiga uppgifter kan alltså bara utfyllas med att Johan Enoksson levde 1673.

46_46_1.gif (21536 bytes)

När Enok Johansson och hans syster Lisbeta 1678 bodde hos Otto Botolfssons änka på Siikaniemi och när i mantalslängden för föregående år en systerdotter till samma änka nämns i hennes hushåll - tyvärr utan namn - så ligger antagandet nära, att denna systerdotter är just Enoks syster Lisbeta. Eftersom Otto Botolfssons änka hette Ebba Kaspersdotter Drycker, så borde i så fall Johan Enokssons hustru ha varit en annan dotter till Kasper Drycker. Denna gissning stöds i någon mån av att också Kasper Johansson kan knytas till Otto Botolfssons familjekrets. Han började tydligen sin karriär som uppbördsskrivare hos Ottos svärson, befallningsmannen i Lapvesi härad Hans Johansson (vars änka i sitt andra gifte blev mor till Furuhjelmarnas stamfar Johan Haraldsson). Antagandet »förklarar» dessutom Kasper Johanssons ovanliga förnamn: Johan Enokssons äldsta son fick tydligen sin morfars förnamn.

Johan Enokssons far bar ett minst lika ovanligt förnamn, men han har inte kunnat spåras. Att Johan inte bar släktnamn, utan bara patronym, gör det klart att hans ursprung bör sökas inom riket. Sverige förefaller troligare som ursprungstrakt än Finland.

Uppgifterna om Enok Elfvengrens far och farfar ger inte någon uppenbar motivering till det släktnamn han började använda. En förklaring kan kanske utvinnas ur härstamningen från Nyen, som ju låg i de trakter där älven Neva grenar ut sig i ett delta med många mynningsarmar. Helt övertygande förefaller den emellertid inte. Nyen låg nämligen vid bäcken Ochtas inflöde i Nevan något ovanför det ställe där floden börjar förgrena sig.

Också kring Johan Enokssons troliga svärfar vilar fortfarande ett stort dunkel. Han är känd bara till namnet på basen av dottern Ebbas patronym och släktnamn. Vem var den Kasper Drycker, som levde under 1600-talets första hälft och som tydligen genom två döttrar har ett stort antal efterkommande i dagens Finland?

 

[*] Uppgiften i Sukukirja (s. 292), att Arvid Carlstedt troligen gifte om sig med Magdalena Ross är alltså obefogad. Katarina Billstens mor, d.v.s. brukspatronen Karl Billstens första hustru, som tidigare har varit okänd, hette Elisabet Heij och var syster till Henrik Heij, adlad Haij, död 1700. Elgenstierna uppger orätta föräldrar för Henrik Elisabet och han var barn till handlanden i Stockholm William Heij (d.v.s. Hay) från Skottland och Ingrid Nyman. Karl Billsten och hans första hustru var kusiner; bådas mödrar var döttrar till handlanden i Stockholm (inte Åbo!) Henrik Nyman. Se Curt Haij, Ett dråp på Stortorget år 1670 (St Eriks årsbok 1974, s. 144). För uppgiften om kusinskapet står jag i tacksamhetsskuld till författaren, civilingenjör Curt Haij.

 

[1] Lewenhaupt, Karl XII:s officerare, s. 173.

[2] Wirilander, Suomen armeijan upseeristo ja aliupseeristo 1718-1810, s. 289.

[3] RA: Winters samling.

[4] KB, Stockholm: Fryxell, Wärmelands Slägtebok, tabell 55.

[5] Brenner, Förteckning över flyktingar ... GSÅ XXVIII, s. 82.

[6] RA: 8747: 823; Viborgs kämnersrätt 11.7.1707.

[7] RA: Viborgs kämnersrätt 18.6. 1707.

[8] RA: 8684: 108; 8687: 91v; 8689: 96v; 8693: 109v, 111.

[9] Lagus, Ur Viborgs historia II, s. 33.

[10] RA: 8724: 3423; 8727: 631; 8730: 3453v.

[11] Ett varmt tack riktas till överingenjör Henrik Falck, som har fäst min uppmärksamhet vid denna uppgift.

[12] Blomstedt, Suomen kihlakunnanvoudit 1630-1713, s. 19.

[13] RA: Säminge och Kerimäki ting 18.5.1708, 15.11.1709.

[14] RA: 8693: 111; Viborgs rådstugurätt 9.11.1685.

[15] RA: 8698: 1468v; 8703: 1492v; Viborgs kämnersrätt 26.8.1690.

[16] RA: Nyens kämnersrätt 8.5.1688.

[17] RA: 8724: 2998; 8733: 864.

[18] SKrA: Militiekontoret, avlöningslistor 1677, f. 76v; 1682, f. 92v (RA: mikrofilmerna WA 2061-2063).

[19] SKrA: Militiekontoret, avlöningslistor 1676, f. 35, 1685, f. 91v (RA: mikrofilmerna WA 2061-2064). I avlöningslistan uppges Elias ha dött 16.7.1685, men enligt Viborgs kämnersrätt var han avliden redan 10.7. s.å.

[20] RA: Viborgs rådstugurätt 13.5.1691 samt kämnersrätt 16.11.1657 och 16.2.1684.

 

Selostus

Elfvengren-suvun alkuperä. Itäsuomalaisen Elfvengren-suvun kantaisä, kapteeni Enok (ei Karl Enok) Elfvengren (n. 1685-1773) oli henkikirjoituskomissaari Petter Strengbergin velipuoli. Hänen vanhempansa olivat siis Viipurin läänin ratsuväkirykmentin rykmentinkirjuri Kasper Johaninpoika (k. viimeistään 1685) ja Helena Hansintytär Ridder (eli 1702). Helena oli Viipurin tullinhoitajan Petter Matinpoika Strengbergin leskenä 1680 ja hän solmi 1688/1690 kolmannen avioliittonsa viipurilaisen asianajajan Gideon Ingermanin kanssa. Katselmuskirjuri Elias Johaninpoika (k. 1685) oli imeisesti Kasperin veli, samoin viipurilainen tullikirjuri Enok Johaninpoika (k. viimeistään 1685). Tämän ja Maria Hoberin (k. 1704) tytär Elisabet Enokintytär (eli 1707) on aatelisen Furuhjelm-suvun kantaäiti. Kasperin isä Johan Enokinpoika mainitaan Nevanlinnan kaupunginkirjurina 1652 ja eli vielä 1673. Hänen vaimonsa lienee ollut rykmentinkirjuri Otto Botolfinpojan vaimon Ebba Kasperintytär Dryckerin sisar.

 
Genos 46(1975), s. 46-53

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1975 års register | Årgångsregister