GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Kronofogden Wilhelm Pihl

Professor BERNDT GODENHIELM, Helsingfors

Den västfinska släkten Pihl (Pijl, Piihl, m.fl.) har sedan några år varit föremål för mitt intresse och jag hoppas relativt snart få återkomma till densamma. Ett särproblem har utgjorts av kronofogden på Åland Wilhelm Pihl (död 1741), som jag trots intensiva forskningar inte kunnat placera vare sig med avseende å födelseort eller föräldrar. Det är därför lämpligt att ägna honom en särskild undersökning.

Åke Laurén har i sitt manuskript i stadsarkivet i Helsingfors placerat honom inom parentes såsom son till kronobefallningsmannen Gustaf Eriksson Pihl, bror til Erik Eriksson Pihl,[1] och anmärkt, att han "kan också vara son av Erik Eriksson P." Erik Eriksson var gift åtminstone två gånger och hade ett flertal barn. Jag har dock inte funnit någon Wilhelm, vilket naturligtvis inte utesluter att Wilhelm var son till Erik Eriksson. Wilhelm Pihl trädde emellertid i offentlig tjänst omkr. 1684 och bör rimligen då ha varit c:a 24 år. Detta leder till att han bör ha varit född senast omkr. 1660. Om han var son till Erik Eriksson Pihl, skulle detta ha varit i ett tidigt äktenskap. Men om Erik Eriksson, som jag antagit föddes under senare delen av 1640-talet,[2]förefaller det dock osannolikt att Wilhelm Pihl var son till honom.

Inte heller har det lyckats mig att placera in Wilhelm Pihl såsom son till Gustaf Eriksson. Denne synes inte ha efterlämnat till vuxen ålder hunna barn.[3]

Det är emellertid inte uteslutet, att Wilhelm Pihl var bror till Erik och Gustaf. I likpredikan efter deras fader, arrendatorn Erik Olofsson, som dog den 22.11.1669 och efterlevdes av änka och barn, säges att makarna haft sex söner och fyra döttrar, av vilka en son och en dotter redan avlidit före faderns död. Jag har dock inte funnit omnämnda andra söner än Erik och Gustaf, vilka liksom döttrarna lämnat många spår efter sig. I varje fall är det tydligt, att Wilhelm kunde inrymmas såsom son till Erik Olofsson. Han vore i så fall en yngre bror till Erik och Gustaf. Jag nämner detta därför, att de sistnämnda i allmänhet inte använde namnet Pihl, utan betecknades med patronymikon Erikssöner, medan Wilhelm Pihl inte på ett enda ställe jag funnit anges med patronymikon. Är det möjligen så, att det i slutet av 1600-talet blev vanligare att använda släktnamn? Det kan nämnas, att Erik Erikssons söner, bland dem brukspredikanten David Pihl, använde släktnamnet, oftast utan patronymikon.

Erik Olofsson var bördig från Västergötland i Sverige. Flere trådar synes leda från Wilhelm Pihl till Sverige och detta kan tala för att det finns ett samband mellan Wilhelm Pihl och Erik Olofsson. Då Wilhelm Pihl med sin första hustru Maria Faberman under 1690-talet bodde på Suontaka i Nykyrko (Kalanti), hade de två svenska pigor. [4] Och vid sin död efterlämnade Wilhelm Pihl betydande egendom i Sverige, dock inte i Västergötland, utan i Västmanland. Bland den efterlämnade egendomen synes några gruvandelar i Sala gruva i Västmanland vara av särskilt intresse.

Det kan nämligen ligga någonting bakom det faktum, att fogden Henrik Pijl (jämte Jöran Jöransson m.fl.) år 1623 arrenderade Sala gruva. [5] Var Wilhelm Pihl en ättling till denne? Här synes ytterligare en tråd leda till Sverige, men på en annan väg.

Jag har genom landsarkivet i Uppsala försökt få uppgifter om, huruvida Wilhelm Pihl kunde återfinnas i Sala landsförsamling, men inte fått andra uppgifter än att han återfanns i församlingens husförhörslängder 1715-1722 under Svepnäs [6] (det hemman han efterlämnade i Sverige vid sin död 1741). Men någon uppgift om hans eventuella föräldrar har jag varken funnit där eller i mantalslängderna under 1660- och 70-talen. Under Stora ofreden var Wilhelm Pihl flykting i Sverige. Då han bodde på Svepnäs, som han tydligen då ägde, kan hemmanet ha varit hans fädernegård eller också har han förvärvat detsamma under vistelsen i Sverige. Jag har inte haft tillfälle att genomgå lagfartshandlingar. Men var gruvandelarna i Sala gruva en tillfällig anknytning mellan Henrik Pijl och Wilhelm Pihl, eller pekar de på släktskap mellan dem båda?

Namnet Pihl har förekommit på många platser i Finland och man bör givetvis inte utesluta andra teorier om Wilhelm Pihls härstamning. Jag vill här endast peka på att Lagus [7] nämner Sam. Benedicti Piil (Ostrog.), student i Åbo 1658 och son av kyrkoherden i Skedvi Bened. Saebyensis (död 52), vars fem söner kallade sig Pihl. Det förorsakade mig en hel del besvärligheter att komma fram till Benedictus Saebyensis. Ortnamnet Skedvi hade fört mig till Västerås stift, där det fanns två orter, där detta namn ingick, Stora Skedvi och Västra Skedvi. Men herdaminnena över Västerås stift gav ingen uppgift om Benedictus Saebyensis. Genom Boke Reuter fick jag sedan tag i Statistisk matrikel över Svenska kyrkans prästerskap och fann Skedevi pastorat i Linköpings stift. Håhls herdaminne över Linköpings stift gav vissa upplysningar, men inte ens sonen Samuel nämndes.[8] Westerlunds och Setterdahls stora verk, Linköpings stifts herdaminne, finns endast inkomplett i riksarkivet och den del som berör Skedevi pastorat saknas. Ett besök på KB i Stockholm gav emellertid besked om Benedictus Johannis Saebyensis, född i Säby 1584. Bland sönerna återfanns också Samuel, född 25.10.1635, student i Åbo 1658. Samuels vidare öden är okända, men han kan väl ha varit far till Wilhelm Pihl. Eller också kan denne varit son till någon annan av Benedicti söner, av vilka Petrus anges ha varit komminister i Kuddby (Linköpings stift). Petrus Benedicti Pihl gifte sig emellertid först 1671 och synes därmed utesluten såsom far till Wilhelm Pihl.[9]

Förnamnet Wilhelm är ganska ovanligt för den ifrågavarande tiden i Finland. Denna omständighet kan tala för, att Wilhelm Pihl inte var född här, men namnet var knappast heller vanligt i Sverige. I Uppsala universitets matrikel, s. 250, upptages 1677 två bröder från Västmanland Wilhelmus och Olaus Petri. Såsom redan nämndes efterlämnade Wilhelm Pihl Svepnäs hemman i Sala i Västmanland. Studenten Wilhelmus Petri var hemma från Västmanland och kan ha varit identisk med Wilhelm Pihl. I mantalslängderna för 1690 och 1705 i riksarkivet i Stockholm anges för Svepnäs Erik Pehrsson, som kan ha varit en bror till Wilhelm. En granskning av mantalslängderna för de avgörande åren 1660-1677 ger emellertid inga namn som kan ställas i samband med Wilhelm Pihl.

Man kan likväl uppställa ett flertal olika hypoteser beträffande Wilhelm Pihls ursprung. Någon handling, där han själv talar om var och när han föddes har jag inte lyckats påträffa. Han sökte ju olika tjänster och bör rimligen ha gett så fullständiga uppgifter som möjligt om sig själv. Men jag finner, att jag ägnat honom nog med tid. Någon annan kan ta upp tråden och söka finna de saknade uppgifterna. Själv har jag under allt sökande kunnat rätt väl kartlägga hans liv. Uppenbarligen hade han förmåga att förkovra sin förmögenhet och efterlämnade vid sin död ett flertal hemman. Arvingarna tvistade sedan under många år om arvet och en redogörelse för arvstvisten blir kanske föremål för en senare artikel av min hand.

I det följande skall jag redovisa de biografiska uppgifter jag lyckats insamla om Wilhelm Pihl.

 

Wilhelm Pihl, kronofogde, inspektor, f. omkr. l660,[10] d. 1741, begr. i Sund. [11] Trädde i offentlig tjänst omkr. 1684 och var i två års tid amiralitetsfogde i Åbo län, därefter skrivare vid Kgl. Maj:ts kammarrevision i tre år. Förordnades omkr. 1689 till kronofogde i Vemo härad, tog avsked från tjänsten 1694 för att ordna räkenskaperna - om dessa blev senare 1716 och 1717 fråga[12] - men förvaltade likväl häradsskrivartjänsten till 1697, då han förordnades till kronofogde på Åland. [13] - Var under Stora ofreden flykting i Sverige 1714 -1722, [14] i mantalslängden 1715-1722 antecknad såsom bosatt på Svepnäs skattehemman i Sala socken i Västmanland jämte hustru Catharina (?) Bergia. [6] - Återfick kronofogdetjänsten efter hemkomsten 1722. Var därjämte postmästare på Kastelholm, vartill han förordnats 26.4.1716. Postmästartjänsten skötte han tydligen utan större intresse och efter att 1737 och 1738 av överpostdirektören ha tillfrågats om har var sinnat att längre förvalta sysslan, erhöll han avsked från den 8.11.1739. [15] Anhöll 1729 hos kammarkollegium att få transportera kronofogdetjänsten på sin svärson Sven Colleen, vartill kammarkollegium den 16.12.1729 biföll och fullmakt utfärdades för Colleen.[16] Föreslogs av kammarkollegium 2.3.1713 till kommissarie vid kammarrevisionen efter amiralitetskommissarien Liungfelt,[17] sökte 1716 samma befattning efter kommissarien Waller, [18] sökte landsräntmästartjänsten i Åbo län efter Gustaf Hagelin, som avlidit 13.7.1723. [19] - Arrenderade 1712 Kastelholms kungsgård på tolv år, [20] återupptog arrendet 1722 efter hemkomsten från flykten till Sverige [21] och höll det uppenbarligen ända till sin död 1741.[22] -Var under åren 1697-1708 bosatt på Berg enstaka hemman i Sund,[23] och var sedermera bosatt på Kastelholms kungsgård.[24] -Ägde Järpilä rusthåll i Töfsala, vilket han sålde kort före sin död,[25] Suontaka skattehemman i Nykyrko (Åbo 1.), Frisilä kronorusthåll i Töfsala, Toböle skattehemman i Saltvik, vilket han köpt 1698 och vilket fång han nödgades försvara i rättegång, [26] Berg enstaka skattehemman i Sund, [27] och Kvarnbo såg- och mjölkvarn i Saltvik [28] ävensom Svepnäs skattehemman i Norrby eller Sala socken i Västmanland i Sverige med tvenne gruvandelar jämte två i Sala stad belägna gårdstomter.[25]

Gift l:o med Maria Faberman, [29] d. i Sund 14.10.1700, begraven i koret i Staffan Skeders grav, syster till borgmästaren i Nystad Josef Faberman, [30] 2:o 8.10.1701 å Kaustia rusthåll i Töfsala med Anna Bergia, f. 30.11.1656 i Åbo, d. å Kasteholm i Sund 30.3.1738, dotter till professorn i grekiska och hebreiska språken Petrus Bergius och hans hustru Margareta Johansdotter Walstenius [31] och änka efter arrendatorn på Fagernäs i Töfsala Henrik Wärdh, [32] vars gravsten finns vid Töfsala kyrka med årtalet 1677. [33] Anna Bergia ägde Kaustia kronorusthåll i Töfsala, hennes enskilda [25]. Efter Wilhelm Pihls död fördes en lång arvstvist mellan hans efterkommande och arvingarna till hans andra hustru Anna Bergia i hennes första gifte, sonen ryttmästaren Henrik Wärd och dottern Margareta Wärds - gift med kontrollören och sjötullsinspektorn Johan Hacks - son landsfiskalen Johan Haacks. [34]

Wilhelm Pihl hade följande barn, alla födda i hans första gifte (det andra var barnlöst):

Wilhelm, angives 1703-1708 såsom bosatt med föräldrarna på Berg i Sund, [35] student i Åbo 1702-03, "in adolescentia obiit".[33]

Catharina, f. i Nystad 6.7.1690, levde 1749 [25] men var avliden 1758. [37] Gift 1715 med apologisten i Jönköping, sedermera kyrkoherden i Södra Ljunga, prosten Jonas Bruzelius, f. i Berga 1.2.1683, död i okt. (kort före 14.10.) 1748.[38] - Genom domen i arvstvisten efter Wilhelm Pihl tilldelades Catharinas rättsinnehavare magister Erik Rehnström andel i Svepnäs skattehemman och övrig egendom i Sala.[25]

Maria, döpt. 25.8.1693 på Suontaka i Nykyrko (Åbo 1.), d. 25.8.1730, begraven 30.9.1730 i Sunds kyrka under sakristian. Gift l:o på Berg i Sund 15.9.1710 med kapellanen i Vårdö "clariss. Dn Candid. Philos." Salomon Alanus, [39] som 1714 flydde undan fienden till Sverige, där han säges ha varit hovpredikant i något grevligt hus och samtidigt gjort tjänst i Ladugårdslands församling, där han troligen dog, [40] 2:o) i Sund 1.5.1725 med bokhållaren, sedermera kronobefallningsmannen på Åland Sven Colleen, f. omkr. 1688, [41] d. på Håkansböle i Sund 23.11.1749. [42] - Marias rättsinnehavare, sönerna Salomon Alanus och Wilhelm Alan jämte Anders Colleen, kommisionslantmätare, tilldelades andel i Svepnäs skattehemman och övrig egendom i Sala. [25]

Elisabeth, f. 3.1.1694 på Suontaka i Nykyrko (Åbo 1.), d. i Lundo 10.1.1753. [43] Gift med häradsskrivaren och slottskommissarien Johan Jacob Wiens, f. 1676, d. i Åbo 23.6.1748, 72 år gammal. [44] - Makarnas rättsinnehavare bruksbokhållaren Carl Wiens, skrivarena Wilhelm och Hans Wiens samt häradsskrivaren Matts Forsgren på sin hustrus, Maria Ulrika Wiens, [45] vägnar tilldelades Frisilä kronorusthåll i Töfsala såsom arv efter Wilhelm Pihl. [46]

Johannes, f. på Järpilä i Töfsala 13.2.1697, dpt 16.2. s.å., begr. 21.2.1697, i Töfsala, "levde 1 dygn".

Christina, f. i Sund 9.3.1699, d. i Stockholm (?) 27.5.1758. [37] Gift med skeppskaptenen Johan Ceder d. 22.12.1738. [47] Äktenskapet var barnlöst och Christina Pihl ärvdes av sina syskonbarn. [37] - I arv efter Wilhelm Pihl hade henne tilldelats andel i samma egendom som systrarna Catharina och Maria. [25] I bouppteckningen efter Christina Pihl nämnes emellertid endast en fordran i stöd av en likvidation i Åbo om 7288 dlr 17 1/6 p. Kmt. [37]

 

[1] Se Tor Carpelan, Var adliga ätten von Blom en utgrening av släkten Florin? Genos 1937 s. 1 ff.- dens., Ytterligare i frågan om ätten von Bloms ursprung, Genos 1937 s. 90 ff.; Åke Lauren, Kyrkoherdens i Pemar Martinus Johannis' efterkommande, Genos 1947 s. 53 f.

[2] Erik Erikssons föräldrar Erik Olofsson och Karin Eriksdotter ingick äktenskap den 22.9.1644 enligt uppgift i den av Nikolaus Tunander hållna likpredikan över Erik Olofsson, tryckt i Abo 1671.

[3] Jag har ej funnit andra barn till Gustaf Eriksson än sonen Carl, f. 8.8.1684 och d. 10.10. s.å. i Lojo. Gustaf Erikssons änka Margareta Carlsdotter Höijer dog i Lojo, Pullis, 5.1.1688.

[4] RA: Nykyrko kommunionbok (mikrofilm JK 89).

[5] Joh. Ax. Almquist, Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523-1630 med särskild hänsyn till den kamerala indelningen, I-IV, Stockholm 1922-23, I s. 87. - Se om Sala gruva Svensk Uppslagsbok 25 sp. 72 ff. Bergverket drevs av kronan intill 1620, då det överläts till enskilda brukare på arrende intill 1691. 1682 överläts gruva och bergverk till det år 1624 grundade Sala bergslag, som övertog hela gruvhanteringen. Därvid uppläts åt bergslaget och dess arvingar förutom gruvor och silververk jordegendomar mot vissa arrendebestämmelser.

[6] Utom Wilhelm Pihl anges i husförhörslängderna för Svepnäs (Uppsala LA) hustru Catharina Bergia och jungfru Margareta Bergia. Wilhelm Pihls andra hustru hette emellertid Anna Bergia, varför namnet Catharina förefaller märkligt.

Vem var då Margareta Bergia? Anna Bergia hade i sitt första äktenskap med arrendatorn Henrik Wärdh en dotter Margareta men hon skulle inte kallats Bergia och hon var död redan 1717 (se GSÅ XXVIII, s. 51). Möjligen var det Anna Bergias broder Petrus' dotter Margareta, som enligt Uusi Sukukirja II s. 91, tab. 26 var döpt 22.9.1695 och år 1697 blivit faderslös och vars vidare öden var okända.

[7] Lagus, Åbo Akademis studentmatrikel I, s. 79 (XIX).

[8] Joh. Is. Hård, Linköpings stifts herdaminne II, Norrköping 1846, s. 236.

[9] J.A.Westerlund - J.A.Setterdahl, Linköpings stifts herdadaminne III, Linköping 1919, s. 466 och 742 f. - Naturligtvis fanns boken också i Hfors UB.

[10] Se SRA: Kammarkollegium till Kgl. Maj:t 2.3.1713, där det säges, att Pihl tjänat Kgl. Maj:t i 29 års tid.

[11] Sunds Kyrkas räkenskaper Inkomster 1741 (RA); längden över döda i Sund för åren 1740-1746 saknas. - Enligt uppgift av kyrkoherde Paul Pettersson Sund, i brev 11.12.1969 citeras ur 1741 års räkenskaper: "Salig Hr inspectoren Pihl vid Castelholm gifvit till tacksamhets tecken at Gud bewarade gården och hans egendom enär elden war lös fierde dag Påsk - 6 daler". Kyrkoherde Pettersson kommenterar anteckningen sålunda: "Wilhelm Pihl torde ännu ha levat när den nämnda branden inträffade, men när khde Hallman nedskrev meddelandet, var Pihl redan avliden ('salig')."

[12] Se Kammarkollegiets protokoll 1716, pag. 656, 1717, pag. 380-393, där det säges att Wilhelm Pihl varit häradsfogde i Vemo 1690-1694, under vilka år förekommit balanser. Se också protokoll 1717 pag. 394, där Pihls ansökan att få avskriva innestående lön berörs. Jfr. protokoll 1716 pag. 786, där Pihl supplikerar att bli uppförd bland amiralitetskreditorerna för det förskott av 1600 dlr kmt som han gjort till galleriesplanaden.

[13] SRA: Kammarkollegium till Kgl. Maj:t 2.3.1713. Se kammarkollegiets protokoll 1.10.1697, SRA: Kammarkollegiet Kansliet A I a:5 f. 450, där Kgl. Maj:ts svar av den 27.9. upplästes. Pihl tilläts tjäna mot revers och beslöts utfärda fullmakt för honom. Se även SRA: Kammarkollegium till Kgl. Maj:t 11.8.1697 med hänvisning till landshövding Creutz' brev 29.7.1697 som meddelade att "dess på Åland förordnade häradsfogden Wilhelm Pihl omöjligen skall vara att prestera för uppbörden någon kaution, berättandes landshövdingen att bemälte Pihl då han var häradsfogde i Vemo härad hade förvaltningen emot revers, han dessutom skall vara en flitig, nykter och skicklig person, samt sin förr under händer havda uppbörd klarerat" (RA: mikrofilm FR 622 pag. 375).

[14] Radloff, Aland, Åbo 1795, s. 161; SRA Kammarkollegium till Kgl. Maj:t 14.6.1737.

[15] Ernst Grape, Postkontor och postmästare, Stockholm 1951, s. 815 f. Eino Jutikkala, Suomen postilaitoksen historia 1638-1938, I s. 215, anger att Wilhelm Pihl 1722 beviljades understöd 40 dlr för byggande av nytt posthus i stället för det under kriget förstörda och ytterligare 40 dlr följande år.

[16] SRA: Kammarkollegiets protokoll 1729 pag. 6663, 6732-6737.

[17] SRA: Kammarkollegium till Kgl. Maj:t 2.3.1713.

[18] SRA Biografica P 13

[19] SRA: Kammarkollegiet Kansliet H I a:9.

[20] SRA: Kammarkollegiets protokoll 1711 pag. 2403, 2408, d:o 1712 pag. 3458. Den 20.10.1712 beslöt kammarkollegium ge Kastelholms ladugård på arrende åt Wilhelm Pihl, sedan den genom landshövdingens brev blivit utbjuden till den mestbjudande på 5 tingsplatser, men ingen bjudit högre än Pihl, som erbjudit sig att betala vad gården var skattlagd för. Pihl hade tidigare bjudit 100 dlr, medan kammarkollegium velat ha 500 dlr. Den slutliga summan blev 448 dlr och något därutöver, dock på villkor att Pihl därför presterade kaution. Den 21.10.1712 bekräftades beslutet ang. arrendet, arrendetiden var 12 år.

[21] SRA: Kammarkollegium till Kgl. Maj:t 14.6.1737, där det bl.a. säges, att Pihl efter fredsslutet "antagit kungsgården Kastelholm till uppbrukande vilken under fientliga tiden råkat i ödemål, varvid han satt sig i ansenlig gåld, den han ännu ej skall mäktat betala".

[22] Reinh. Hausen, Kastelholms slott och dess borgherrar Helsingfors 1934 (SLSS CCXLII), s. 141 anger Wilhelm Pihl som arrendator 1722-1729 med ett frågetecken för sistnämnda år. För åren 1706-1714 anger han landshövdingen frih. Justus von Palmenberg; denne som enligt Elgenstierna dog den 20.3.1714 i hög ålder under flykten i Stockholm, hade uppenbarligen tidigare avstått från arrendet, enär Pihl redan 1711 ansökt om att få arrendera gården. Hans ansökan föredrogs i kammarkollegium 6.11.1711, se kammarkollegiets protokoll 1711 pag. 2403. Pihl innehade uppenbarligen arrendet till sin död 1741, då hans andra hustru den 30.3.1738 dött på Kastelholm och Hausen såsom följande arrendator anger lotsdirektören Nils Aman 1741-1751.

[23] RA: Sund kommunionbok (mikrofilm JK 757).

[24] Valdemar Nyman, Längs åländska vägar, Borgå 1964, s. 91, säger, att kronofogde Pihl, som tillika var postmästare, synbarligen bodde på slottet (dvs. Kastelholms slott), "men då detta brann 1745 fick postanstalten rum på kungsgården efter att ha ambulerat i Kulla och Tosarby". Sannolikare synes vara, att han bodde på kungsgården, som han arrenderade. Se Sund mantalslängd 1725, RA: 7473 pag. 4245.

[25] Se rådstuvurättens i Åbo dombok 1749 (RA z 110) pag. 177 ff. och RR:s utslag 8.4.1749, pag. 430-442, i arvstvisten efter Wilhelm Pihl. Se vidare RR:s dombok 1758 pag. 1543-1554 med RR:s utslag, ang. Järpilä pag. 1548.

[26] Se Reinh. Hausen, Ur Ålands forntid, Åland VII, Helsingfors 1926, s. 158. Pihl köpte hemmanet 1698 av Gunnar Jonsson (Alander) för ett pris om 985 dlr kmt. Pihl utsattes emellertid för olika rättegångar betr. Toböle. Sålunda yrkade Tyris Fotangel 1736 i en genstämning, att Pihl måtte "bevisa sin äganderätt till Toböle skattehemman, emedan han det skolat sig tillhandla av en orätt ägare", ib. Redan 1699 - tydligen i samband med Pihls anhållan om lagfart - klandrades hans fång av Gunnar Jonsson på sin sons Johan Alanders vägnar. Denne hade från Reval den 16.8.1699 sänt sin skriftliga protest mot köpet. Rätten fann emellertid, att Johan Alander givit sin far fullmakt dat. 10.9.1697 i R-gen, att sälja Toböle hemman och att försäljningen skett av fadern Gunnar Jonsson "samt de flere nedanberörde arvingars consens och egenhändiga underskrift i goda och redeliga mäns närvaro," varför klandertalan förkastades- se Ålands härads dombok 1699 (RA: mikrofilm ES 3238).

[27] Waldemar Nyman, a.a.,s. 102, anger att Wilhelm Pihl innehade hemmanet 1698, följd av kronofogden Sven Colleen 1729, som var Pihls svärson. Hemmanet upptages inte i kvarlåtenskapen efter Pihl i samband med arvstvisten.

[28] Se Kammarkollegium till Kgl. Maj:t 14.6.1737, SRA. Wilhelm Pihl hade hos Kgl. Maj:t anhållit, att honom måtte tilldelas besittningsrätten till Kvarnbo hemman i Saltvik ("ett litet förfallet kronohemman") med hänvisning till att han "förmedelst fiendens hastiga infall i landet förlorat allt det lilla han ägt".

[29] I Nystad, där makarna Pihls dotter Catharina föddes, påträffas handelsmannen, sedermera rådmannen och borgmästaren Josef Faberman, som enligt kb hade följande barn: Josef Josefsson, f. 4.11.1689, tydligen densamme som var adjunkt i Reso och dog där 29.7.1730, gifte sig i Reso 23.9.1724 med Elisabet Laihiandra; Maria, f. 19.10.1692; Christina, f. 16.3.1694; Margeta, f. 21.5.1700; Theophilus, f. 10.6.1704. Josef Faberman, d.ä. hade varit arrendator på Sundholm och var gift med borgaren Henrik Puskoins änka, blev rådman i Nystad 1690, se Kyösti Kaukovalta, Uudenkaupungin historia I, Nystad 1961, s. 124.

[30] Saltvik vinterting 24-26.1.1703, Ålands dombok 1703, (RA: mikrofilm ES 3238).

[31] Se Aarno Maliniemi, Turun professorin ja Taivassalon kirkkoherran Petrus Bergiuksen (risti14.gif (59 bytes) 1691) omaelämäkerta, KSA (1931) s. 354-370.

[32] Uusi Sukukirja II s. 81, GSÅ IX s. 93.

[33] Se Reinh. Hausen, Anteckningar gjorda under en Antiqvarisk forskningsresa sommaren 1871 i Egentliga Finland samt på Åland, Helsingfors 1873, s. 41. År 1677 förärade Wärdh 200 dlr kmt till en klocka i kyrkan, ib. s. 43.

[34] Beträffande Anna Bergias arvingar, se GSÅ XXVIII (1944), s. 51 f.

[35] Uppenbarligen en son till Wilhelm Pihl, upptages i Sund kommunionbok 1697-1711 (RA mikrofilm JK 757), under Bärgs, där för åren 1702-1708 först angives Wilhelm Pihl och hans hustru Anna Bergia och därefter j: Cath. Pihl, Mons. Hindrich Wärd, j: Maria Kallia, samt för åren 1705-08 j: Marija Pijhl och Mons. Wilhelm Pijhl. För den sistnämnde anges "borta" avseende tydligen åren 1702-04.

[36] Lagus, Åbo Akademis studentmatrikel I, s. 319.

[37] Bouppteckning efter Christina Pihl 27.7.1758 i Stockholm, pag. 1441-1447, Stockholms stadsarkiv. Där hänvisas till bouppteckning i juli och augusti 1749 efter inspektoren och kronobefallningsmannen Wilhelm Pihl. Denna bouppteckning har jag inte lyckats återfinna.

[38] Se Gotthard Virdestam, Växjö stifts herdaminne III, Växjö 1929, s. 162 f.

[39] Se Lagus, Åbo Akademis studentmatrikel I, s. 296, Bergholm, Sukukirja s. 22, vilken inte upptar Salomon Alanus' äktenskap och sålunda ej heller sönerna Salomon och Wilhelm. Se RR:s i Abo dombok 1758, pag. 1545.

Bouppteckning 23.11.1739 efter Salomon Alanus' far, prosten Salomon Alanus återfinns bland Bouppteckningar, Åland, (RA: mikrofilm ES 3503). Där anges hans efterlämnade änka Margaretha Frondelia, hans son Johan Alanus, dottern Margaretha Catharina, som företräddes av modern med närmaste anhöriga, samt vidare "å salig. Hr. prostens äldsta sons Salomon Alani barns vägnar, nämligen Vilhelm, uti Riket vistandes och myndig, dess faderbroder Hr. Johan Alanus och å yngre sons Salomons, och å dotterns Eleonora Maria vägnar dess tjuvfader kronobefallningsmannen välbetrodde Hr. Sven Colleen"; jfr uppgifterna hos Bergholm, Sukukirja, s. 22, vilka sålunda här kompletteras.

[40] Strandberg, Åbo stifts herdaminne II, Åbo 1834, s. 12.

[41] Anges i Sund kb. ha dött i 61 års ålder 23.11.1749.

[42] Makarna Colleen hade följande i Sund födda barn: Anders, f. 1.5.1725, Johan Gabriel, f. 9.7.1727 trillingarna Anna Charlotta, f. 10.9.1730, Margareta Christina och Carl Wilhelm, f. 12.9.1730. I bouppteckningen efter Christina Pihl säges Maria Pihls barn skola vistas i Österbotten.

[43] Elisabeth Pihls dödsnotis i Lundo dödlängd förefaller tillförlitlig. Ett misstag föreligger tydligen i Åbo RR:s dombok 1749, RA 110, pag. 177, där hon betecknas såsom avliden.

[44] Sursillin suku Genealogia Sursilliana täydentänyt ja toimittanut Eero Kojonen, Tapiola 1971, 7116. GSA XXXIV s. 32.

[45] Genos 1955 s. 21, Arne Ekman, Hjort, ett släktfragment.

[46] I bouppteckning efter Christina Pihl, se not 37, säges Elisabeth Pihl haft följande barn: sonen skrivaren Wilhelm Wiens, dottern Ulrica Wiens, gift med skrivaren Mathias Forsgren, sonen bruksbokhållaren Carl Wiens och sonen kanslisten vid landskansliet i Åbo Nans Wiens. Av Kb. i Reso framgår, att Carl Wiens var född där på Artukais 20. 8. 1724. Makarna Forsgren hade en dotter Maria Christina, f. i Åbo sv. förs. 10.3.1746. Makarna Wiens hade ytterligare haft sonen Johan Fredrik Wiens, som var kanslist i Åbo hovrätt och tydligen dött före 1758, då han ej nämnes i bouppteckningen, se Sursillin suku, Rättelser och tillägg, Genos 1974 nr 7116 s. 79; A. W. Westerlund, Åbo hovrätts presidenter, ledamöter och tjänstemän 1623-1923, Åbo 1923, s. 756, där det oriktigt anges, att Elisabeth Pihl var dotter till Wilhelm Pihl och Anna Pedersdotter Bergia i hennes andra gifte.

[47] RR:s i Åbo dombok 1749, RA z 110, pag. 177 och 185 samt 1758, pag. 1545 (Åbo landsarkiv), jfr Kammarkollegium till Kgl. Maj:t 14.6.1737, SRA. - I bouppteckningen efter Christina Pihl anges makens förnamn såsom Johan, vilket torde vara det riktiga, se Hjalmar Börjeson, Biografiska anteckningar om örlogsflottans officerare 1700-1799, Stockholm 1942, s. 39. I kammarkollegiets nämnda skrivelse talas emellertid om kaparekaptenen Gustaf Ceder, till vilken Wilhelm Pihl lämnat Qvarnbo hemman på Åland, men med vilken han sedermera kommit i tvist.

 

Selostus

Kruununvouti Wilhelm Pihl. Wilhelm Pihl (k. 1741) oli kruununvoutina Vehmaan kihlakunnassa 1689-94 ja Ahvenanmaalla 1697-1729. Yritykset hänen alkuperänsä selvittämiseksi eivät ole onnistuneet. Hän ei liene kuulunut siihen länsisuomalaiseen Pihl-sukuun, jonka kantaisä oli Halikon Joensuun vuokraaja Erik Olavinpoika (k. 1669).

Wilhelm Pihlin ensimmäinen vaimo oli Maria Faberman (k. 1700), Uudenkaupungin pormestarin Josef Fabermanin sisar. Toinen vaimo oli Taivassalon Fagernäsin vuokraajan Henrik Wärdhin leski Anna Bergius (1656-1738). Poika Wilhelm Pihl nuorempi kuoli ylioppilaana 1700-luvun alussa. Wilhelm Pihlin tyttäriä olivat Catharina Pihl (1690-1749/58), puoliso Södra Ljungan rovasti Jonas Bruzelius (1683-1748); Maria Pihl (1693-1730), puoliso 1) Vårdön kappalainen Salomon Alanus, 2) isänsä seuraaja, Ahvenanmaan kruununvouti Sven Colleen (n. 1688-1749) - Elisabet Pihl (1694-1753), puoliso Turun linnankomissaari Johan Jacob Wiens (1676-1748) ja Christina Pihl (1699-1758), puoliso laivaston kapteeni Johan Ceder (k. 1738).

 
Genos 48(1977), s. 51-60

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1977 års register | Årgångsregister