[ Artikelns slut ]
Matthias Akiander ger i sitt herdaminne för Viborgs och Borgå stift (II, s. 197-198) ganska korta uppgifter om kyrkoherden i Pyttis, mag. Nicolaus Lindormi, död 1671. I sin matrikel Smolandi Upsalienses II (s. 506-507) har Gösta Gideon Molin och Paul Wilstadius kunnat komplettera hans biografi betydligt genom att utnyttja Samuel Reuters likpredikan över honom, som trycktes i Åbo 1675. Med hjälp av kyrk- och domböcker kan emellertid uppgifterna om hans familj ytterligare utökas, i synnerhet i fråga om de åtta barn till Nicolaus, som överlevde honom.
Nicolaus Lindormi föddes i Oby i Blädinge sn, Småland 11.1.1608 som son till bonden Lindorm Persson och Nilla Jönsdotter. Han inskrevs som skolelev i Växjö 25.1.1618, i Kalmar 15.10.1628 och i Stockholm 30.5.1629 samt som gymnasist i Åbo 4.5.1630. Han blev student i Dorpat 24.10.1636 och höll där en oration "de usuris", tryckt 1639. Nicolaus prästvigdes i Åbo 20.4.1638 av biskop Isak Rothovius och avreste som preceptor med biskopens söner till Uppsala, där han inskrevs 24.9. s.å. År 1641 återvände han till Åbo och blev 6.12. s.å. (interims?) predikant i Pernå samt utnämndes 17.8.1642 till rektor vid trivialskolan i Helsingfors. Han responderade 1653 i Åbo under professor Mikael Wexionius "de usu philosophiae in theologia" och promoverades till filosofie magister 3.5. s.å. År 1655 utnämndes han till kyrkoherde i Pyttis och i Reuters likpredikan tituleras han prost över Kymmenegårds län. "Med vad flit, åhåga och beröm" Nicolaus förestod sitt pastorat finner Reuter "onögdigt denne Guds församling att upprepa, emedan var och en uti sine sinnen övertygade hans godeliga och nitälskande leverne och lärdom till pricka bekant är". Reuter uppger vidare, att han "några år dragits med en stadig sjukdom i benen, den äntelig i denne vår (1671) honom hårt upp i livet tillsatte att han nödgades luta till sängen". Efter att enligt egen annotation ha hållit 1691 predikningar avled Nicolaus Lindormi i Pyttis den 7.5.1671 i en ålder av 63 år och 4 månader.
Han gifte sig 1642 med Hebla Mattsdotter, som dog i svår barnsbörd 29.1.1650. I detta gifte föddes två söner och fyra döttrar, av vilka tre döttrar överlevde fadern. Reuter meddelar, att Nicolaus 24.6.1651 gifte om sig med Märta Reiher, "med vilken han ock uti största kärlek och sämja så när uti 6 års tid allenast levat haver, och avlat uti rätt äktenskap kärlek 2 söner och 2 döttrar, av vilka ej mera än en som allena ved detta sorga tillfället sin saliga käre faders hastiga frånfälle högeligen beklagar och sörjer". Då Nicolaus vid Sibbo och Helsinge ting 25-26.9.1657 nämns som arvinge till slottshauptmannen Kasper Reiher, är det uppenbart att Märta var dotter till honom och Margareta Ållongren, ehuru hon inte av Jully Ramsay (s. 334) nämns bland deras barn. Ur Reuters invecklade formulering kan utläsas, att Märta avled våren 1657.
Den 14.2.1660 ingick Nicolaus Lindormi sitt tredje gifte med den enda hustrun Akiander nämner, "den ehreborne och gudfruktige hust." Margareta Danielsdotter. Denna titulering hos Reuter har troligen föranlett slutsatsen i Smolandi Upsalienses, att hon var änka 1660. Detta torde emellertid vara orätt, inga andra uppgifter stöder tolkningen. Titeln hustru gäller knappast tidpunkten för giftermålet, utan den senare tid, då Reuter skrev sin till henne dedicerade likpredikan. Nicolaus och Margareta fick fem döttrar, av vilka fyra levde "små och omyndiga" vid faderns död. Margareta fick genom ett kungligt brev 10.6.1675 för sin stora fattigdom och sina många små faderlösa barn årligen 6 tunnor spannmål i sin livtid. Toini Melander har i sin förteckning över personskrifter (nr 375 och 573) framkastat gissningen att hon var identisk med släkten Serlachius stamfars, kommissarien Daniel Williamssons dotter Margareta, som var ogift 1657. Antagandet verkar plausibelt, men har inte kunnat bevisas.
Av de åtta barn som överlevde Nicolaus Lindormi nämns bara två av Akiander och tre i Smolandi Upsalienses. Arvi Ilmoniemi har i Genos 1949 (s. 77) nämnt ett fjärde barn, Margareta Lindormi, gift med kyrkoherden i Rantasalmi Jacobus Sigfridi Ursinus (död c. 1704) i hans första gifte. I den källa han uppger, domboken för Pyttis och Lappträsks ting 4-5.1.1672, nämns att "sal magistri Nicolai Lindormi arvingar, som äre Canutus Munselius, Jacobus Ursinus, hustro Katarina Nilsdr och Nicolaus Nicolai Lindormi" den 23.6.1671 upprättat en förlikningsskrift med sin "respektive moder och styvmoder hustro Margareta Danielsdr ... var utinnan de fullkomligen tillstå och bekänna deras fäderne och möderne sig till fullo nöjo uppburit och hand fångit hava". Det är uppenbart att formuleringen "respektive moder och styvmoder" återspeglar bristande kunskap om familjen hos skrivaren. I ljuset av Reuters uppgifter om Nicolaus' äktenskap och barn måste alla de fyra uppräknade arvingarna ha varit styvbarn till Margareta, som vid ifrågavarande tidpunkt hade fyra egna döttrar, av vilka ingen kan ha varit mera än 10 år gammal.
Av barnen ur första giftet levde 1671 tre döttrar. En av dem (hennes förnamn är okänt) var gift med lagläsaren, slutligen stadsskrivaren i Helsingfors Canutus Munselius. Han nämns som svärson till Nicolaus i Helsingfors rådstugurätts protokoll 14.10.1668 och avled 1671, tydligen efter 23.6. Ur första giftet härstammade också den ovan nämnda Margareta, gift med Jacobus Ursinus. Den tredje dottern i detta gifte var Katarina Nilsdotter, gift med kyrkoherden i grannförsamlingen Kymmene Johannes Florinus, död c. 1675. Katarina avled 1701 vid 56 års ålder och begravdes i Kymmene 8.12. s.å.
Nicolaus Nicolai Lindormi måste vara det enda barn i andra giftet, som överlevde fadern. Senare uppgifter om honom än omnämnandet 1672 har inte stått att finna. Ur tredje giftet härstammade de två döttrar Akiander känner. Gertrud Lindormi begravdes i Lappträsk 16.5.1698 och var gift med kyrkoherden där Fabian Gudsaeus i hans första gifte, begr. i Lappträsk 16.3.1709. Den dotter Akiander kallar Elisabet hette enligt Pyttis dödslängd Maria Lindorm(i). Hon avled 78-årig på Abborfors gård och begrovs 20.2.1740. Hennes första man var kapellanen i Pyttis Arvid Rosaeus, efter vars död hon på 1680-talet gifte om sig med hans efterträdare Erik Nicelius, begr. i Pyttis 19.3.1711. Vid Pyttis ting 1.10.1706 behandlades en stormig tvist mellan Nicelius och hans svåger kapellanen Arvid Sorthanus i Nastola (död där 29.7.1714, 59 år gammal) om arvet efter deras gemensamma "svärmor Katarina Lindormia". Också här föreligger tydligen ett skrivarmisstag: det verkar troligt att tvisten gällde både arvet efter svärmodern Margareta Danielsdotter, som konsistoriet sägs ha ålagt Nicelius att dela 1697, och arvet efter deras hustrurs halvsyster Katarina, som torde ha varit barnlös när hon avled 1701. Arvid Sortanus änka Petronella Lindormia avled 75-årig 1730 och begravdes i Nastola 22.11. s.å.
Det åttonde av de barn som överlevde fadern bör ha varit en dotter i tredje giftet. Stort tvivel behöver inte råda om att hon var den Margareta Lindormi, som nämns i Smolandi Upsalienses (och i Akiander I, s. 262), trots att hennes anknytning till familjen inte kan bevisas dokumentariskt, trots att samma förnamn bars av en dotter i första giftet och trots att hon i Uukuniemi mantalslängd 1722 uppges vara bara 49 år gammal. Denna åldersuppgift är tydligen minst två år för låg. Det förefaller inte troligt att Nicolaus Nicolai var gift och hade barn och utanför Pyttisprostens familj är inga sådana bärare av vare sig förnamnet Lindorm eller släktnamnet Lindormi kända, som kunde vara far till henne. Denna yngre Margareta var gift först med kyrkoherden i Jakimvara Fabian Nirkko, död där 23.4.1703, och sedan med hans efterträdare Adolf Holländer, som enligt Gezelii konceptbok blev "genom ett fientligt parti avdagatagen i Kexholm 1712". Margareta levde ännu i början av 1730-talet i Kuopio hos sin svärson, sergeanten Lorens Asikainen (se Genos 1970, s. 44).
Selostus
Lindormi. Pyhtään kirkkoherra, lääninrovasti ja maisteri Nicolaus Lindormi, joka kuoli 1671, syntyi painetun ruumissaarnan mukaan Blädingen pitäjässä Smoolannissa sikäläisen talonpojan Lindorm Perssonin ja Nilla Jönsdotterin poikana. Artikkelissa selostetaan hänen elämänvaiheitaan saman lähteen mukaan. Hän solmi ensimmäisen avionsa 1642 Hebla Matintyttären (k. 1650) kanssa, toisen 1651 Märta Reiherin (k. 1657) kanssa ja kolmannen 1660 Margareta Danielintyttären kanssa, joka jäi leskeksi. Isän kuollessa eli kolme tytärtä ensimmäisestä, poika toisesta ja neljä tytärtä neljännestä avioliitosta. Seitsemästä tyttärestä ja heidän puolisoistaan esitetään tietoja, mutta ainoasta pojasta, joka oli isänsä kaima, tiedetään vain, että hän eli 1671.
© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland
[ Artikelns början ]
Systematisk förteckning | 1977 års register | Årgångsregister