[ Artikelns slut ]
I Historisk Tidskrift för Finland 1961 s. 136-138 återgavs en avskrift av en arvsöverenskommelse mellan Nils Olofsson (Stjernkors) och hans syster Karin Olofsdotter. Eric Anthoni har inte publicerat den fullständigt korrekt, varför några punkter där måste korrigeras. Han har lämnat några luckor i avskriften utan iakttagande och inskjutit några ord som saknas där. Det betydelsefullaste stället är i slutet av brevet: "Till mehra wisso och högre förwaring bedes iagh ehrlig och välbördig man her Olof (därefter långt tomrum) Nils Olofsson i Serkelax hängia sine sigiller..." Här saknas alltså den herr Olof Olofsson, som han placerat i Äldre svenska frälsesläkter (s. 200) som bror till Nils Olofsson. Då även denne bror skulle ärvt sin fader tillsammans med systern Karin, kan tydligen någon sådan bror inte ha avsetts.
Den herr Olof som han ber sigillera, var sannolikt hans hustrus bror riddaren Olof Nilsson (Tavast). Epitetet "herre" användes både om prästmän och riddare. Överraskande nog är det Nils Olofsson i Serkelex som Nils Olofsson ber sigillera med sig. Det var kanske denna detalj som föranledde Eric Anthoni att korrigera skriften genom att ersätta Nils Olofsson i Serkelax med Olof Olofsson i Serkelax utan att påpeka detta. Skiftebrevet fordrade alltid utomståendes närvaro och bekräftelse. Oftast var det häradshövdingar och lagmän samt nära anförvanter. Sigillanterna var ofta flere än antalet sigill.
Då brevet uppräknar Nils Olofssons i arv erhållna gods, finns det ett tomrum mellan Serkelax och Tammisto. Det har Anthoni inte observerat. När arvskiftet efter honom och hans hustru förrättades, innehade de sex gårdar i Tövsala. Vilka som var fäderne- och vilka mödernearv, kan inte fastslås.
Ett av de gods i Sagu som föll på Karins lott har Anthoni läst Kiärkälä och identifierat det med Kärkis i Sagu (Finlands medeltida frälse s. 326). För mig ser det ut som Kaurkela. Kroken som ligger över ordets början bör rimligtvis tolkas som en u-accent. I arvsöverenskommelsen efter Nils Olofsson (FMU 3366) återfinns namnet Kaurekurla, som Reinhold Hausen identifierat med Karinkorva i Sagu, men Anthoni på bättre grunder med Kaukola i Sagu (Finlands medeltida frälse s. 325). Godset uppträder under många skriftformer: Kaurkela ' Kaurkkala, Kaurekurla, Kaukerla, Kaukurla, Kaukorla (FMU 2821, 6458, 6519). I arvskiftet tillföll Kaukola domprosten Magnus Nicolai och Erik Skalm fick återkalla det (FMLJ 6458, 6519). Däremot innehades Kärkis av ätterna Frille och Lindelöf. Vid frälserannsakningen är 1405 fick Nils Tavast Kärknäs, två gods i Kurkisalo och två i Kaukola samt Korvela och Salmi reducerade (FMTJ 1213). Arvskiftesbrevet påstår således att Kärknäs, Böle, Kurkisalo och Kaukola innehades av Olof Petersson (Stjärnkors), fastän först hans son Nils Olofsson gifte in sig ätten Tavast. Eric Anthoni har omserverat denna inkongruens men ändå betraktat brevet som äkta. Nils Olofsons barn skiftade Kurkisalo och Kaukola sinsemellan med utelämnande av Kärknäs. Gödik Finckes hustru Karin Nilsdotter (Tavast) skänkte bort Kärknäs med Böle år 1447, alltså två år innan Olof Peterssons barn skiftade arvet efter deras fader (Svb 535). Därför är det motiverat att fråga om brevet är förfalskad.
Det var ett originalbrev, som fru Anna Lindelöf framvisade i reduktionskommissionen (Reduktionskommissions akter i Åbo o. Björneborgs län II: 1182, VA FR 640), och dess motiv ses vara att påvisa Stjärnkorsättens godsinnehav i Sagu, men fru Anna Lindelöf använde det för att bekräfta Kurkisalos frälsenatur. Kurkisalo hade hon fått i byte. Hon kärstammade inte från Särkilaxsläkten men innehade trots det originalbrevet. Om det hade varit en gammal avskrift, hade det varit mera trovärdigt. För en förfalskning talar även det faktum, att Kärknäs innehades av Karin Nilsdotter Tavast. På 1500-talet fanns där bara en landbogård, varför möjligheten att även Olof Petersson ägt något annat gods där måste uteslutas.
Jap Pederssons änka hade dött utan bröstarvingar, eftersom hennes gods skiftades mellan hennes brorsbarn ca. 20 är senare. Det är kanske samma brev (fjärde pro första söndagen i fastan) som återfinnes i FMU 2792.
Vem var det som förfalskade brevet? Frågan är svår att besvara. Det var inte Erik Skalm som visserligen fick sitt hemman Kaukela i Sagu reducerat men inte Kurkisalo och Kärknäs med Böle. Vid skifte hade Kurkisalo tillfallit Birgitta Nilsdotter. Bördsrätten tillhörde alltså Hagasläkten (Eric Anthoni, Hagaskikten, Historiska Samfundet i Åbo V, s. 32-33). Därför måste vi nöja oss med att konstatera att brevet har tillkommit senare.
© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland
[ Artikelns början ]
Systematisk förteckning | 1992 års register | Årgångsregister