[ Källhänvisningar | Artikelns slut ]
Efter fredsslutet i Nystad år 1721 överfördes till den i Stora nordiska kriget starkt reducerade finska armén manskap från i Sverige nedlagda regementen. Över tvåtusen man transporterades sålunda till Finland och av dem torde närmare tusen ha kvarblivit i landet. En av dem var dragonen Fredrik Christian Oldenburg.1 Någon släktskap mellan honom och andra personer här i Finland som burit samma namn har jag inte funnit. En son uppnådde vuxen ålder, men hans senare öden känner jag inte till då han försvinner ur kyrkböckerna. Däremot är släkten på spinnsidan genom flera av dragonens döttrar spridd i västra Nyland och senare annanstädes i Finland.
Ur generalmönsterrullan för Upplands femmänningsregemente till häst av den 20.2.1721 framgår att ryttaren i Livkompaniet N:o 81 Jonas Rothman hade blivit ihjälslagen den 9 oktober 1720 av ryttaren N:o 93 vid samma kompani Anders Giedda. I den dödes ställe hade den 4 december anvärvts en ny karl Fredrik Christian Oldenborg, som nu vid mönstringen proberats. Ur rullan framgår att hans ålder var 23 år och att han tjänat i 1/4 år samt att han var född i Wismar.
Då detta regemente upplöstes i oktober 1721 blev Oldenburg transporterad till Nylands och Tavastehus läns dragonregemente i Finland. Mera därom i tabell 3.
Fredrik Christian Oldenburg härstammade alltså från Wismar, som vid Westfaliska freden tillföll Sverige. Wismar blev en centralort för Sveriges tyska besittningar, bl.a. verkade här Tyska tribunalet, en överdomstol för dessa. Men ännu efter fredsslutet var områdena delvis besatta av danska trupper under åren 1676-80 och 1716-20.2 Dessa oroligheter kanske delvis förklarar de förargliga luckor som förekommer i kyrkoböckerna därstädes. De äldsta böckerna förvaras ännu i Wismars stadsarkiv. Staden hade 3 församlingar: S:t Georg (1660), S:t Marie (1681) och S:t Nikolai (1643), kyrkböckernas begynnelseår inom parentes.3
Uppgifterna om Oldenburgs och hans syskons dop och faddrar samt om faderns giftermål har jag erhållit från stadsarkivet i Wismar. Övriga uppgifter om släkten i Tyskland har jag under åren 1984-88 erhållit av min kontakt därstädes, fru Roswitha Rösel, anställd vid Mecklenburgisches Kirchenamt i Schwerin. Förtrogen med förhållandena i Tyskland under äldre tider har hon givit mig flera anvisningar som jag delvis återgivit i samband med personbeskrivningarna.
Hon har också påpekat att namnet Oldenburg vid denna tid var rätt vanligt i Wismar utan att dess bärare behövde vara befryndade med varandra. I en utredning av en släkt Oldenburg i "Deutschen Geschlechtenbuch", band 17, angives också att i hela Nordtyskland förekom talrika släkter med detta namn.
Tab. 1.
I. Hans Jochim Oldenborg. I Wismars konsulatsprotokoll är den 6 augusti 1684 antecknat att Hans Jochim Oldenhorg åt sin son Marx Oldenborg överlåter sitt hus vid Alterstrasse. Man kan antaga att Hans Jochim liksom senare hans son var skomakare till yrket.
II. Son:
Marx Hinrich, tab. 2.
Tab. 2.
II. Marx Hinrich Oldenborg /Marcks Hinrik O./ (son till Hans Jochim O., tab. 1). Efter att han hade bekommit sin faders gård erhöll han 22.12.1684 burskap som borgare i Wismar. Han torde redan vid denna tidpunkt ha varit gift, då det inte var vanligt att någon som erhållit burskap inte var det. Till yrket var han skomakare, men han hade också fått koncession att brygga öl. Vid denna tid var innehavarna av dessa yrken ansedda borgare. Barnens faddrar tyder också på en viss samhällsställning och kanske på släktskap med assessorerna Oldenburg och Westphal. Begraven i Wismar, S:t Georgs församling den 19 maj 1715.
Gift, antagligen i sitt andra gifte, i S:t Marie församling i Wismar 23.4.1690 med Anna Christina Westphal vars föräldrar inte har påträffats. Westphal var en gammal släkt i Wismar, en medlem blev redan år 1346 rådman därstädes.
III. Barn (alla döpta i S:t Marie församling i Wismar):
Anna Margaretha, döpt 21 mars 1692.
Dorothea, döpt 23 okt. 1693.
Friedrich Christian, döpt 9 febr. 1698, se tab. 3.
Catarina Lucrecia, döpt 16 april 1700.
Carll, döpt 11 okt. 1703.
Rudolff Gabriell, döpt 21 okt. 1705.
Tab. 3.
III. Fredrik Christian (Christopher) 01denburg (son till Marx Hinrich O., tab. 2). Döpt i S:t Marie församling i Wismar 9.2.1698. Kallas i endel handlingar Christopher. Hade hösten 1720 värvts till ryttare N:o 81 i Livkompaniet av Upplands femmänningsregemente till häst. Rustningsstommen var Torboa i Skaraborgs län. Regementet upplöstes i Rådmansö i oktober 1721 och i generalmönsterrullan av den 17.10.1721 anges hans ålder till 24 år och tjänstetid ett år. Ur Nylands och Tavastehus läns dragonregementes generalmönsterrulla av år 1728 framgår att han följande dag, den 18 oktober hade transporterats till dragon N:o 61 vid Livkompaniet och sedermera den 11 juni 1726 avancerat till korpral vid andra korpralskapet i samma kompani.
I denna generalmönsterrulla av år 1728 anges att han tjänat 14 år och borde i så fall vid transporten till regementet år 1721 ha varit 7 år i tjänst, medan han enligt femmänningsregementets rulla samma år varit blott ett år i tjänst. Här står uppgift mot uppgift. Föreligger här en feltolkning: 7 pro 1 eller hade han före det han antogs till femmänningsregementet faktiskt i något annat truppförband tjänat i 6 år? Frågan står öppen.
Till furir i samma kompani avancerade Oldenburg den 27 augusti 1740 och till sergeant ett år senare den 26 augusti. Avsked ur militärtjänst fick han den 22 september 1743. Ur kommunionböcker och mantalslängder framgår att han i Ingå bodde på tjänsteboställena Sonasund, Innanbäck Grinders och Utanåker och senare på Ålö, Hovgård och ännu år 1759 på Österkulla Östergård, som år 1760 härjades av en förödande brand.4
De till Finland transporterade krigarna hade inte alltid så lätt att komma överens med den lokala befolkningen, på vardera sidan kunde förekomma intrång på den andras rättigheter. Inte heller Oldenburg var utan fel. Så berättar t.ex. Ola Brenner huru korpral Oldenburg år 1728 drabbade samman inför rätta med sin arrendator på Sonasund. Och enär Oldenburg "av ont uppsåt och med bar värja sökt efter landbonden i sin egen stuga nattetid" dömde häradsrätten honom att böta 40 daler silver.4
I en restlängd uppå Stockholms slotts byggnadshjälp för år 1750 är antecknat att avskedade sergeanten Fred. Ollenborg nu var materialskrivare och vistades i Helsingfors. Ur Helsingfors fortifikationsmaterialredovisning för år 1750-51 framgår att han hade varit materialskrivare på Sveaborg och handlingar med hans underskrift finns för tiden 2 mars 1750 – 25 oktober 1751. Av bifogade namnteckning framgår att han nu skrev sig Fr. Christ. Ollenborg.
Enl. kommunionbok för Mietois församling kom Oldenburg år 1762 med sin dotter Magdalena till Saaris gård och där vistades de sedan till år 1764. Gården var ett kronoboställe som disponerades av general Augustin Ehrensvärd och här var Magdalena husjungfru. Faderns ställning framgår inte ur kommunionboken men man kan antaga att han deltog i arbetet på gården. Kanske var han den kammartjänare Christian som omnämns hos Ehrensvärd i mantalslängderna för åren 1764-66. Ehrensvärd uppskattade tydligen Oldenburg och hans familj, för detta talar bl.a. Magdalenas tjänstgöring hos honom både på Gerknäs och Saaris gård.
Sedan medlet av 1760-talet återfinner vi avskedade sergeant Oldenburg bosatt på sin svärsons Johan Svartströms rusthåll Svartbäck Antas i Sjundeå. Har dog han den 27 oktober l78l. – Gift i Ingå 15.1.1727 med jungfru Anna Candelin, född ca 1705, död i Sjundeå 9.4.1770. En jungfru Helena Candelin, f. 1704, förekommer i flera kommunionböcker tillsammans med familjen Oldenburg till dess hon år 1746 gifte sig med rusthållaren på Tvära i Ingå Lars Classon Rönberg. Hon var tydligen en syster till Anna Candelin. Något svar som skulle klargöra deras härstamning har jag inte fått på en förfrågan i Genos år 1984. Deras mor var tydligen den "Svärmor" Anna Marg. Nijholm, som förekommer i samband med Oldenburgs på Sonasund i kommunionboken för år 1731-32. I följande års dödbok är 11.3. antecknat: "Sånasund En Prästeänckia". Epitetet "jungfru" för systrarna Candelin tyder på en ståndsmässig härkomst. Bl.a. detta talar för att ifrågavarande prästänka kunde vara deras mor Anna Marg. Nyholm.
IV. Barn (födda i Ingå):
Anna Christina, f. 15.10.1727, död i Sjundeå 5.7.1799. Gift
1748 med rusthållaren på Svartbäck Antas i Sjundeå Johan Abrahamsson
Svartström, f. 24.6.1719, död i Sjundeå 21.3.1786, son till rusthållaren
Abraham Johansson Svartström.
Margareta, f. 21.10.1729, död i Ekenäs 5.5.1808. Gift ca
1767 med bokbindaren i Ekenäs Bengt Conrad Sandberg, f. 10.9.1739, död i
Ekenäs 4.8.1774.
Carl Henrik, f. 1.12.1731. Besökte nattvarden ännu år 1749
eller 1750, (Ingå Ålö). Senare öden okända.
Beata Elisabet, f. 18.2.1734. Död antagligen som liten då
hon inte påträffas i kommunionboken.
Magdalena, f. 4.12.1736. (I endel handlingar kallas hon
Helena.) Husjungfru och hushållerska hos generalmajoren senare fältmarskalken
Augustin Ehrensvärd på Gerknäs i Lojo 1758-61 och på Saaris gård i Mietois
1762-64 och 1767-70. Senaste uppgift om henne har jag funnit då hon bodde hos
sin syster Greta i Ekenäs åren 1776-77 och där nattvardsgången 5.8.1777.
Förlovad med stallmästaren på Saaris gård Johan Nils Wilde, f. 1728, död
i Mietois i maj 1764. Han var antagligen identisk med volontären Johan Wilde,
som den 8 aug. 1755 blev korpral i Östra Västmanlands kompani av Livregementet
till häst och den 2 juni 1758 sekundkorpral i Kungsörs kompani och som vid
mönstring i Pommern den 24 nov. 1760 är antecknad som permitterad. Därefter
förekommer han inte mera i generalmönsterrullorna. Vid parets postumt födda sons
dop 29.9.1764 stod bl.a. Augustin Ehrensvärd och generalskan Catharina
Ehrensvärd, född Adlerheim fadder.
Hedvig Sofia, f. 12.4.1739, död i Sundeå 26.4.1790.
Gift ca 1764 med rusthållaren på Flyt Korpis i Sjundeå Johan Gabrielsson
Flytström, f. i Sundeå 21.9.1736, död i Sjundeå 28.1.1816, son till
rusthållaren Gabriel Johansson och Kirstin Andersdotter.
Friedrich Christian, f. 26.3.1742, död i Ingå 7.4. samma år.
Jakob Johan, f. 17.8.1743, begraven i Ingå 12.8.1744.
[1] Tore Blomqvist, Transporten av manskap från fyra svenska regementen till Finland 1721. HTF 1990.
[2] Ingressen till "Wismariensia". SRA.
[3] C. A. Endler och Edm. Albrecht, Mecklenburgs familiengeschichtliche Quellen. Richard Hermes Verlag. Hamburg 1936.
[4] Ola Brenner, Torpare och landbönder i Ingå. Karis tryckeri 1979.
För övrigt grundar sig uppgifterna på militärmönsterrullor och respektive socknars kyrkoböcker och mantalslängder.
© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland
[ Artikelns början ]
Systematisk förteckning | 1993 års register | Årgångsregister