GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Noter | Källförteckning | Selostus | Artikelns slut ]

Från mobilisering till demobilisering

Finska Gardets befäl 1877-1878

Jur. lic. Åke Backström, Helsingfors

Under den tidsrymd av tretton år som förflöt mellan 1868, då de nio indelta skarpskyttebataljonerna upplöstes och 1881, då de åtta värnpliktiga skarpskyttebataljonerna uppsattes, var Livgardets 3., finska, skarpskyttebataljon (cit. Finska Gardet) i Helsingfors landets enda arméförband. Icke en gång krigshotet 1876 eller det våren 1877 utbrutna kriget mellan Ryssland och Turkiet [1] fick de ryska makthavarna att ändra åsikt rörande den finska arméns expandering på enahanda sätt som under Krimkriget. [2] Den sannolika orsaken torde ha varit, att man icke behövde befara något anfall mot den finska kusten över Östersjön.

Sommaren 1877 kommenderades Finska Gardet till gardeskårens årliga lägermöte i Krasnoje Selo, som denna gång avvek från tidigare möten, i det kejsaren och andra medlemmar av kejsarhuset befunno sig i Bulgarien och Kaukasus. Ett mindre antal gardesofficerare och smärre kommenderingar från gardestrupperna voro visserligen i fält, men i övrigt vidtog truppförbandens mobilisering i största hemlighet 22.7., sedan de ryska framgångarna vid krigets början utbytts i motgångar, i synnerhet inom de förband, vilka avdelats att intaga den strategiskt viktiga staden Plevna i Bulgarien. [3]

Intet ont anande återkom Finska Gardet 2.8. till Helsingfors. Följande dag, fredagen den 3 augusti 1877, anlände från St. Petersburg ett telegram, som beordrade omedelbar mobilisering av bataljonen. Detta var en vida svårare uppgift än för motsvarande ryska förband i det allmän värnplikt införts i Ryssland 1874, medan den i Finland kom att träda i kraft först från 1881. [4] Det gällde nu att inom kortast möjliga tid värva och inöva 206 man för att uppbringa bataljonen till en krigsnumerär om 930 man.

Mobiliseringsdagen bestod bataljonens befäl av 1 + 26 officerare och 5 civilmilitärer under översten, friherre Georg Edvard Ramsay. Någon officersförstärkning var icke att vänta, medan däremot antalet civilmilitärer var mera flexibelt.

Vid sidan av värvningen, som omedelbart igångsattes över hela landet, var den viktigaste uppgiften att uppställa ett reservkompani samt avdela befäl och underbefäl för detsamma. Reservkompaniet skulle kvarstanna i Helsingfors för att kontinuerligt utbilda och till fronten avsända manskap att fylla de luckor stupade, sårade och i olika farsoter insjuknade soldater beräknades lämna. Till chef utsågs den äldste och mest erfarne kompanichefen i bataljonen, kapten Edvin Alexis Gahmberg, ordinarie chef för 4. kompaniet. Till hans efterträdare förordnades stabskapten Karl Julius Hausen. Yngre officerare vid reservkompaniet blevo underlöjtnanterna Artur Vilhelm Hasselblatt och Viktor Alexander Krogerus samt fänrik Karl Oskar Wasastjerna.

Den andra större förändringen i officerskårens sammansättning var utnämningen av löjtnant Karl Albert Fredrik Procopé till kvartermästare efter den dödssjuke stabskapten Viktor Emil von Bonsdorff, som låg på bataljonslasarettet, vilket han icke skulle komma att levande lämna.

Vidkommande civilmilitärerna beslöts, att auditören Reinhold Peter Nassokin och kapellmästaren Adolf Fredrik Leander skulle kvarstanna i Helsingfors, sannolikt på grund av ålder och hälsoskäl. Att ersätta den förre utsågs underpolismästaren i Helsingfors, hovrättsauskultanten Oskar August Ståhlberg, medan andre man i musikkåren, musikfältväbeln Anders Ahonen fungerade som tf. kapellmästare, vardera från avresedagen att räkna. Den redan ålderstigne bataljonsläkaren Georg Gustav Winter, som icke önskade kvarbliva i Helsingfors, ansågs i behov av en medicinskt skolad adjoint. För fjärde gången i bataljonens historia utsågs nu en yngre läkare, till vilken post valdes medicine och kirurgie doktorn Karl Ferdinand Immanuel Wahlberg. Härmed hade alla befälsdispositioner vidtagits.


Finska Gardet

Finska Gardets befäl och fältväblar efter hemkomsten från rysk-turkiska kriget, maj 1878.
1. raden fr.v.: Ehrnrooth, Palin, Forstén, Wahlberg, von Alfthan.
2. raden fr.v.: A.R. Ramsay, Winter, V.N. Procopé, Sundman, Bremer, Hausen.
3. raden fr.v.: von Wendt, Gahmberg, Andelin, Hasselblatt, Silfverhjelm, Ehnberg.
4. raden fr.v.: Neovius, K.A.F. Procopé, de Pont, von Knorring, Gripenberg.
Övriga sex, icke namngivna personer (uppe t.h. på bilden), är bataljonens fältväblar. På bilden saknas: Brunou (sårad), Kotscheregin, Krogerus, Lode (sårad), Munsterhjelm (sårad), B.F.G. Procopé (kontusionerad), Rancken, Ståhlberg, Wasastjerna. Foto Krigsmuseet.


De utsända värvarna hade skött sig över förväntan väl, i det de första rekryterna anmälde sig i tjänst 9.8. och redan 30.8. var krigsnumerären uppnådd. Den forcerade utbildningen måste på grund av tidsnöd inskränkas till skjutövningar och exercis. En månad efter det mobiliseringen vidtog (4.9.) var bataljonen färdig att rycka ut i fält.

Finska Gardet tillhörde Livgardets skarpskyttebrigad, [5] som 1877 kommenderades av generalmajor Alexander Venjamovitj Ellis (1825-1907). [6]

Efter många utdragna avskedsceremonier avreste bataljonen [7] torsdagen den 6 september 1877 med tåg från Helsingfors via S:t Petersburg till Bukarest där debarkering skedde och marschen mot fronten vidtog. Kejsar Alexander II inspekterade 6.10. gardestrupperna i sitt lägerhögkvarter i Gorni Studenj i Bulgarien.

Att i detta sammanhang redogöra för och analysera Finska Gardets insats i kriget [8] skulle oskäligt förlänga framställningen, som närmast har till syfte att belysa befälskårens sammansättning och förändringarna i densamma. [9] Bataljonen genomkämpade sammanlagt fem slag, nämligen 24.10.1877 (Gorni Dubniak), 22.-23.11. (Pravetz), 1.1.1878 (Dolni Komartsj), 2.1. (Vrasjdebna) samt 15.-17.1. (Filippopel), innan den 28.1. uppnådde Adrianopel och erhöll en välbehövlig vila. Dit anlände 5.2. den första reservkontingenten under ledning av löjtnant Hasselblatt. [10] Redan 24.2. inträffade bataljonen i San Stefano, en förstad till Konstantinopel, dit den andra reservkontingenten, ledd av underlöjtnanten, friherre Georg Edvard von Alfthan [11] ankom fyra dagar senare (28.2.). I San Stefano började de fruktade farsoterna (kolera, tyfus och rödsot) sin härjande framfart, som resulterade i en totalförlust för bataljonen på närmare 30 procent. [12]

Förändringarna inom officerskåren under fälttågets gång framgå såväl av de i texten följande biografierna som av de statistiska bilagorna. Två officerare, fänrikarna Oskar Alexander Welin och Alexander Georg Willgren [13] avledo i tyfus medan sex officerare sårades (av vilka fyra evakuerades till Helsingfors) och tre erhöllo kontusioner, bland dem överste Ramsay (24.10.), som två veckor senare (8.11.) transporterades som tf. kommendör för Livgardets Semenovska regemente och ersattes av kommendören för 101., Permska, infanteriregementet, överste Viktor Napoleon Procopé.

Efter fredsslutet 3.3. stannade Finska Gardet ännu en tid i San Stefano, varifrån hemresan vidtog 22.4. över Konstantinopel med fartyg till Odessa och därifrån med tåg över S:t Petersburg till Helsingfors, dit bataljonen anlände torsdagen den 9 maj 1878, efter en frånvaro om 8 månader 3 dagar.

Därförinnan (28.4.) hade tre från Finska kadettkåren som fänrikar utdimitterade officerare, Fredrik Geronimo Björnberg, Per Fredrik Viking Svinhufvud samt Georg Leopold Alexander Toppelius anmält sig i reservkompaniet, som hade en styrka på hela sju officerare, efter det underlöjtnanten vid 4. kompaniet Frans Vilhelm Alfred de Pont 20.5. anmält sig i den avkommenderade löjtnant Hasselblatts ställe.

Verksamheten inom bataljonen fortsatte i dess krigstida sammansättning till fredagen den 6 september 1878, på dagen ett år efter avresan till krigsskådeplatsen, då demobiliseringen vidtog. Denna dag bestod bataljonens befäl av 1 + 30 officerare och 5 civilmilitärer, en ökning på fyra officerare jämfört med mobiliseringsdagen. Själva demobiliseringen räckte en månad, under vilken 218 man föravskedades och 126 från det nu upplösta reservkompaniet överfördes till bataljonens ordinarie kompanier. Kapten Gahmberg återfick chefskapet över 4. kompaniet, [14] auditören Nassokin och kapellmästaren Leander sina respektive funktioner. Herrarnas Ståhlberg och Wahlberg [15] tjänstetid var tillända.

De sårade officerarna återbördades småningom till bataljonen, börjande med den kontusionerade kapten Bernt Feodor Georg Procopé, som övertog sitt 1. kompani 10.5., dagen efter bataljonens hemkomst. Livet gled in i gamla invanda fåror.

Finska Gardet hade kämpat i sitt sista (av fyra) krig med utmärkelse, något som med önskvärd tydlighet framgår av biografiernas anteckningar om befordringar och andra utmärkelser. Redan under hemfärden från Turkiet nåddes bataljonen 30.4. av det telegrafiska beskedet, att kejsaren behagat hugna den med de rättigheter och förmåner vilka tillkomma det sk. gamla gardet, en stor och välförtjänt belöning. [16] Ännu en sista höjdpunkt beskärdes Finska Gardet under dess 77-åriga ärorika historia, avtäckningen av minnesvården över dess deltagande i 1877-78 års krig, vilken under enkla men värdiga ceremonier ägde rum på kaserngården i Helsingfors 24.10.1881 (årsdagen av slaget vid Gorni Dubniak), i närvaro av den nyutnämnde generalguvernören, greve Feodor Logginovitj Heiden (1821-1900). Härefter bar det stadigt nedåt till bataljonens tvångsupplösning genom kejserl. reskriptet 7.8.1905, [17] följd av befälets överföring på indragningsstat 19.2.1906.


Noter

[1]   Förhållandet mellan Ryssland och Turkiet hade varit spänt i flera år, innan det förstnämnda landet förklarade krig 24.4.1877. I det 1876 förda kriget mellan Serbien och Turkiet deltog Ryssland med en större kontingent frivilliga.

[2]   Det sk. Krimkriget föranledde Ryssland att grunda de nio indelta skarpskyttebataljonerna, 1.-6. år 1854, 7.-9. år 1855.

[3]   Plevnas försvar leddes av den legendariske Osman Nuri pascha (1837-1900), som råkade i rysk fångenskap 10.12.1877, då staden äntligen föll efter sju månaders belägring.

[4]   Värnpliktslagen promulgerades 18.12.1878. Enligt densamma var värnpliktsåldern 21 år, värnpliktstiden 3 år och de värnpliktiga utsågos med lott. De icke-inkallade överfördes direkt i reserven med en 3-årig övningstid om 30 dagar per år. Landet indelades i åtta reservdistrikt (motsvarande de åtta bataljonerna) med sammanlagt 8 x 4 = 32 reservkompanier.

[5]   Till brigaden hörde ytterligare Livgardets 1. (Hans Majestäts), 2. (Tsarskoje Selo) samt 4. (Kejserliga familjens) skarpskyttebataljon.

[6]   Han avancerade till general av infanteriet 1892 och kommendant i Peter-Pauls-fästningen i S:t Petersburg.

[7]   Enl. Hiisivaara, a.a., s. 35, var bataljonens styrka vid avresan 21 officerare + 4 civilmilitärer + 72 underofficerare + 719 gardister + 54 musikanter + 85 obevärade + 92 hästar.

[8]   Litteraturen härom är rikhaltig. Se t.ex. framställningarna hos Hiisivaara och Kylävaara såsom varande de senaste.

[9]   Löjtnanten i norska armén Sophus Christensen hade anmält sig i ryska högkvarteret som observatör och sändes 22.11.1877 till Finska Gardet där han placerades på 3. kompaniet, förordnad till ordonnansofficer. Även hans biografi ingår i efterföljande förteckning.

[10]   I Hasselblatts grupp, som avreste från Helsingfors 17.11.1877, medföljde fänrik Willgren.

[11]   Alfthan kommenderades till bataljonen från 90., Onega, infanteriregemente, med transport efter krigsslutet 27.7.1878. Hans grupp på närmare 150 man avreste från Helsingfors 5.1.1878.

[12]   Ang. förlusterna se Backström, Genos 1991, s. 109.

[13]   Willgren kommenderades till bataljonen från 89., Bjelomorska, infanteriregementet (i Helsingfors). Han avled 19.4.1878, före en eventuell transport.

[14]   År 1879 överlämnade han på nytt 4. kompaniet åt stabskapten Hausen, som sedan ledde det till 1883.

[15]   När Winter avgick 1881 efterträddes han som bataljonsläkare av Wahlberg, vars tjänstetid räckte till 1895.

[16]   Finska undervisningsskarpskyttebataljonen i Helsingfors, vars chef var översten, friherre Anders Edvard Ramsay (1799-1877), upphöjdes 27.7.1829 till sk. ungt garde med namnet Livgardets finska skarpskyttebataljon. Sitt ordningsnummer (3) erhöll bataljonen i dagorder 13.9.1871.

[17]   Efter gudstjänst i garnisonskyrkan 6.9.1905 transporterades bataljonens fanor (erhållna 1829 och 1831) med tåg till S:t Petersburg.


Ramsay

Översten, friherre Georg Edvard Ramsay, Finska Gardets kommendör 29.4.1874-8.11.1877. Museiverket, Historiska bildarkivet.

Procopé

Överste Viktor Napoleon Procopé, Finska Gardets kommendör 8.11.1877-15.11.1884. Museiverket, Historiska bildarkivet.

Sundman

Överstelöjtnant Julius Konstantin Sundman, Finska Gardets tf. kommendör 11.11.1877-10.1.1878. Museiverket, Historiska bildarkivet.


Kommendörer

Ramsay, Georg Edvard, friherre, general av infanteriet 1902, f. 19.9.1834 i Viborg, d. 5.7.1918 på Munksnäs vid Helsingfors.
1877-78: Överste, bataljonskommendör till 8.11.1877 (frånträtt 11.11.1877).
Kontusionerad 24.10.1877 vid Gorni Dubniak.
Vl 3 msv (1878), St 1 msv (1878), Guldsabel mp "för tapperhet" (1878), Mmed 1877-78, RumTD.

Procopé, Viktor Napoleon, general av infanteriet 1900, f. 5.8.1839 i Mietois, d. 23.9.1906 i S:t Petersburg.
1877-78: Överste, flygeladjutant 10.3.1878, bataljonskommendör 8.11.1877 (tillträtt 10.1.1878).
Vl 4 msvor (1878), Guldsabel mp "för tapperhet" (1878), Vl 3 msv (1879), Mmed 1877-78, RumTD.


Yngre stabsofficer

Sundman, Julius Konstantin, generalmajor 1890, f. 24.9.1828 i Ekenäs, d. 12.3.1893 i Helsingfors.
1877-78: Överstelöjtnant, överste 22.6.1878, med anciennitet från 20.11.1877, yngre stabsofficer, tf. bataljonskommendör 11.11.1877-10.1.1878.
Vl 4 msvor (1878), Guldsabel mp "för tapperhet" (1879), Mmed 1877-78, RumTD.


Övriga officerare

von Alfthan, Georg Edvard, friherre, stabskapten 1884, f. 17.6.1856 i Helsingfors, d. 23.3.1901 i Artsjö.
1877-78: Underlöjtnant, kommenderad från 90., Onega, infanteriregemente 8.1.1878, transporterad som fänrik 27.7.1878, yngre officer vid 3. kompaniet 28.2.1878.
Mmed 1877-78.

Andelin, Oskar Evert, generalmajor 1890, f. 18.8.1840 i Kuopio, d. 20.3.1905 i Helsingfors.
1877-78: Stabskapten, bataljonskassör och underhållschef.
St 2 msv (1879), Vl 4 msvor (1879), Mmed 1877-78, RumTD.

Björnberg, Fredrik Geronimo, överste 1898, f. 31.5.1857 i Björneborg, d. 29.12.1924 i Helsingfors.
1877-78: Kadett, fänrik 28.4.1878, yngre officer vid reservkompaniet.

von Bonsdorff, Viktor Emil, stabskapten 1874, f. 15.9.1842 i Uskela, d. 14.6.1878 i Helsingfors.
1877-78: Stabskapten, kvarblev i Helsingfors. Intagen på bataljonslasarettet.

Bremer, Eugen Robert, generalmajor 1895, f. 27.7.1837 i Lojo, d. 15.8.1914 i Kangasala.
1877-78: Kapten, chef för 3. kompaniet.
A 2 msv (1878), Vl 4 msvor (1878), St 2 msv (1879; St 2 1875), Guldsabel mp "för tapperhet" (1879), Mmed 1877-78, RumTD.

Brunou, Gustav Adolf, överste 1903 (överste 1918), f. 17.6.1857 i Villmanstrand, d. 5.12.1920 i Lahtis.
1877-78: Underofficer, fänrik 6.10.1877, yngre officer vid 3. kompaniet.
Sårad 23.11.1877 vid Pravetz. Evakuerad till bataljonslasarettet i Helsingfors.
G 4 utmtn (1877), A 4 mp "för tapperhet" (1878), St 3 msvor (1878), Mmed 1877-78, RumTD.

Christensen, Sophus, överstelöjtnant (Norge) 1902, f. 22.1.1848 i Sandefjord, Vestfold (Norge), d. 24.1.1920 i Ågårdstrand, Vestfold.
1877-78: Löjtnant (Norge), ordonnansofficer 22.11.1877.
A 3 msvor (1878), St 2 msv (1879), Mmed 1877-78, RumTD.

Ehnberg, Voldemar Agamemnon, överste 1886, f. 30.11.1841 i St. Michel, d. 2.4.1895 i Kuopio.
1877-78: Stabskapten på löjtnants stat, yngre officer vid 2. kompaniet, tf. chef för 2. kompaniet 21.-24.10.1877.
Sårad 24.10.1877 vid Gorni Dubniak. Evakuerad till bataljonslasarettet i Helsingfors.
A 3 msvor (1878), Vl 4 msvor (1878), Mmed 1877-78, RumTD.

Ehrnrooth, Alexander Sebastian, överste 1897, f. 20.7.1852 i Brest-Litovsk, d. 29.10.1902 i Borgå.
1877-78: Underlöjtnant, ordonnansofficer, tf. kvartermästare 19.11.1877, tf. chef för 1. kompaniet 5.12.1877, yngre officer vid 1. kompaniet 14.3.1878.
A 4 mp "för tapperhet" (1878), St 3 msvor (1879), A 3 msvor (1879), Mmed 1877-78, RumTD.

Forstén, Klas Vilhelm Mortimer, kapten 1909, f. 9.6.1853 i Heinola, d. 16.5.1915 i Villmanstrand.
1877-78: Fänrik, underlöjtnant 11.9.1877, yngre officer vid 2. kompaniet, tf. chef för 2. kompaniet 5.-12.12.1877.
A 4 mp "för tapperhet" (1878), St 3 msvor (1879), A 3 msvor (1879), Mmed 1877-78, RumTD.

Gahmberg, Edvin Alexis, överste 1879, f. 15.9.1835 i Lappvesi, d. 17.6.1885 i Kuopio.
1877-78: Kapten, chef för reservkompaniet. A 2 (1878).

Gripenberg, Gustav Adolf Konstantin, friherre, överstelöjtnant 1895 (överstelöjtnant 1918), f. 9.1.1854 i Kronoborg, d. 23.10.1918 i Helsingfors.
1877-78: Fänrik, underlöjtnant 11.9.1877, yngre officer vid 4. kompaniet.
Sårad 24.10.1877 vid Gorni Dubniak. Intagen på krigslasarett till 2.12.1877.
A 4 mp "för tapperhet" (1878), St 3 msvor (1879), A 3 msvor (1879), Mmed 1877-78, RumTD.

Hasselblatt, Artur Vilhelm, löjtnant 1877, f. 21.2.1845 i Fredrikshamn, d. 14.4.1882 i Helsingfors.
1877-78: Underlöjtnant, löjtnant 11.9.1877, yngre officer vid reservkompaniet, tf. ordonnansofficer 5.2.1878, tf. chef för 1. kompaniet 14.3.-10.5.1878.
St 3 (1879), Mmed 1877-78.

Hausen, Karl Julius, generalmajor 1890, f. 30.7.1840 i Sund (Skarpans fästning), d. 24.4.1895 i Helsingfors.
1877-78: Stabskapten, chef för 4. kompaniet. Kontusionerad 24.10.1877 vid Gorni Dubniak.
St 2 msv (1878), Vl 4 msvor (1878), A 2 msv (1879), Guldsabel mp "för tapperhet" (1879), Mmed 1877-78, RumTD.

von Knorring, Alexander Vilhelm, överstelöjtnant 1908, f. 27.3.1853 i Tavastehus, d. 16.5.1924 i Grankulla vid Helsingfors.
1877-78: Fänrik, yngre officer vid 1. kompaniet.
A 4 mp "för tapperhet" (1878), St 3 msvor (1879), Mmed 1877-78, RumTD.

Krogerus, Viktor Alexander, överste 1900, f. 6.10.1849 i Lovisa, d. 27.4.1907 i Helsingfors.
1877-78: Underlöjtnant, yngre officer vid reservkompaniet.
St 3 (1879).

Leidenius, Ernst Oskar, överstelöjtnant 1891, f. 5.1.1845 i Påmark, d. (på resa) 7.3.1895 i Heidelberg.
1877-78: Underlöjtnant, kommenderad till modellkavalleriskvadronen.
St 3 (1878).

Lode, Torsten Leonard, generalmajor 1904 (generalmajor 1918), f. 25.5.1855 i Leppävirta, d. 16.5.1924 i Helsingfors.
1877-78: Fänrik, yngre officer vid 2. kompaniet.
Sårad 24.10.1877 vid Gorni Dubniak. Evakuerad till bataljonslasarettet i Helsingfors.
A 4 mp "för tapperhet" (1878), St 3 msvor (1878), Mmed 1877-78, RumTD.

Munsterhjelm, Anders Georg Emil, överste 1888, f. 29.12.1838 i Uleåborg, d. 10.11.1895 i Helsingfors.
1877-78: Löjtnant, yngre officer vid 2. kompaniet.
Sårad 24.10.1877 vid Gorni Dubniak. Evakuerad till bataljonslasarettet i Helsingfors.
A 3 msvor (1878), Vl 4 msvor (1878), Mmed 1877-78, RumVM (1877), RumTD.

Neovius, Axel Georg, överstelöjtnant 1894, f. 23.7.1853 i Fredrikshamn, d. (sinnessjuk) 8.7.1898 i Helsingfors.
1877-78: Fänrik, underlöjtnant 11.9.1877, yngre officer vid 3. kompaniet.
Sårad 24.10.1877 vid Gorni Dubniak. Intagen på krigslasarett till 2.12.1877.
A 4 mp "för tapperhet" (1878), St 3 msvor (1879), A 3 msvor (1879), Mmed 1877-78, RumTD.

Palin, Ivar Johannes, överste 1896, f. 24.6.1849 i Heinola, d. 15.7.1901 på Karlberg vid Tavastehus.
1877-78: Underlöjtnant, löjtnant 19.8.1878, yngre officer vid 1. kompaniet, tf. chef för 1. kompaniet 2.11.-5.12.1877.
A 4 mp "för tapperhet" (1878), Mmed 1877-78, RumTD.

de Pont, Frans Vilhelm Alfred, överstelöjtnant 1895, f. 13.10.1849 i Sagu, d. 15.9.1917 i Helsingfors.
1877-78: Underlöjtnant, yngre officer vid 4. kompaniet, vid reservkompaniet 20.5.1878.
A 4 mp "för tapperhet" (1878), Mmed 1877-78, RumTD.

Procopé, Bernt Feodor Georg, generallöjtnant 1905, f. 8.11.1840 i Virmo, d. 9.8.1916 i Helsingfors.
1877-78: Kapten, chef för 1. kompaniet. Kontusionerad 24.10.1877 vid Gorni Dubniak, 2.11.1877 vid Dolni Dubniak. Evakuerad till bataljonslasarettet i Helsingfors.
St 2 msv (1878), Mmed 1877-78, RumTD.

Procopé, Karl Albert Fredrik, överste 1895 (generalmajor 1920), f. 8.4.1848 i Virmo, d. 17.8.1920 i Helsingfors.
1877-78: Löjtnant, bataljonskvartermästare.
A 4 mp "för tapperhet" (1879), St 3 msvor (1879), Mmed 1877-78, RumTD.

Ramsay, Artur Richard, generalmajor 1891, f. 3.4.1838 i Kuopio, d. 22.12.1915 i Helsingfors.
1877-78: Kapten, chef för 2. kompaniet. Insjuknad i rödsot 21.10.1877. Intagen på krigslasarett till 12.12.1877.
A 2 msv (1879), Vl 4 msvor (1879), Mmed 1877-78, RumTD.

Silfverhjelm, Karl, friherre, generalmajor 1895, f. 30.6.1841 i Ulvsby, d. (för egen hand i syfte att undgå tillfångatagande) 1.2.1918 i Helsingfors.
1877-78: Löjtnant, yngre officer vid 2. kompaniet, tf. chef för 2. kompaniet 24.10.-5.12.1877.
A 4 mp "för tapperhet" (1878), St 3 msvor (1879), Mmed 1877-78, RumTD.

Svinhufvud af Qvalstad, Per Fredrik Viking, kapten 1885, f. 17.6.1857 i St. Michel, d. 24.5.1900 i Ashabad, Ryssland.
1877-78: Kadett, fänrik 28.4.1878, yngre officer vid reservkompaniet.

Toppelius (sen. Topelius), Georg Leopold Alexander, löjtnant 1885, f. 23.9.1856 i Helsingfors, d. 28.5.1925 i Helsingfors.
1877-78: Kadett, fänrik 28.4.1878, yngre officer vid reservkompaniet.

Wasastjerna, Karl Oskar, kapten 1897, f. 11.10.1853 i Helsingfors, d. 13.5.1923 i Helsingfors.
1877-78: Fänrik, yngre officer vid reservkompaniet.

Welin (tid. Junelin), Oskar Alexander, fänrik 1877, f. 25.1.1857 i Savitaipal, d. 12.11.1877 i Tjirikovo, Bulgarien.
1877-78: Fänrik, yngre officer vid 3. kompaniet.
Insjuknad i tyfus 1.11.1877. Intagen på krigslasarett.

von Wendt, Fredrik Villehad, överste 1887, f. 19.11.1843 i Helsinge, d. 14.11.1891 i Tavastehus.
1877-78: Löjtnant, bataljonsadjutant.
A 3 msvor (1878), St 2 msv (1879), Vl 4 msvor (1879), Mmed 1877-78, RumTD.

Willgren, Alexander Georg, fänrik 1877, f. 11.10.1856 i Uleåborg, d. 19.4.1878 i San Stefano, Turkiet.
1877-78: Fänrik, kommenderad från 89., Bjelomorska, H.K.H. Tsarevitjs, infanteriregemente 17.11.1877, yngre officer vid 2. kompaniet 5.2.1878.
Insjuknad i tyfus 1.4.1878. Intagen på krigslasarett.


Civilmilitärer

Ahonen, Anders, musikfältväbel 1877, f. 24.6.1845 i Klemis, d. 6.10.1915 i Mänttä.
1877-78: Tf. kapellmästare 6.9.1877-10.5.1878.
Mmed 1877-78.

Kotscheregin, Konstantin, vapenmästare 1894, f. 1.10.1848 i Systerbäck, d. 23.12.1930 i Helsingfors.
1877-78: Tf. vapenmästare.
Mmed 1877-78.

Leander, Adolf Fredrik, guvernements sekreterare 1893, f. 7.12.1832 i Helsingfors, d. 13.7.1899 i Helsingfors.
1877-78: Kapellmästare, kvarblev i Helsingfors.

Nassokin, Reinhold Peter, protokollssekreterare 1867, f. 9.9.1831 i Åbo, d. 4.1.1885 i Helsingfors.
1877-78: Tf. auditör, kvarblev i Helsingfors.

Rancken, Gustav, fältprost 1881, f. 14.2.1837 i St. Marie, d. 17.7.1895 i Helsingfors.
1877-78: Tf. bataljonspastor.
A 3 msvor (1878), St 2 msv (1879), Mmed 1877-78, RumTD.

Ståhlberg, Oskar August, hovråd 1898, f. 1.5.1838 i Utajärvi, d. 5.9.1908 i Borgå.
1877-78: Tf. auditör 6.9.1877-10.5.1878.
St 3 msvor (1878), A 3 msvor (1878), Mmed 1877-78, RumTD.

Wahlberg (sen. von Wahlberg), Karl Ferdinand Immanuel, verkl. statsråd 1903, f. 30.9.1847 i Katharinenstadt, guv. Samara, Ryssland, d. 28.3.1920 i Helsingfors.
1877-78: Yngre bataljonsläkare 6.9.1877-10.5.1878.
A 3 msvor (1878), St 3 msvor (1879), St 2 msv (1879), Mmed 1877-78, RumTD.

Winter (sen. von Winther), Georg Gustav, geheimeråd 1897, f. 23.4.1825 i Puumala, d. 25.11.1901 i Helsingfors.
1877-78: Bataljonsläkare.
Vl 4 msvor (1878), Vl 3 msv (1879), Mmed 1877-78, RumTD.


Bilaga 1.

Finska Gardets officerskår 1877-1878

Utbildning
Finska kadettkåren 271 = 79.4 %
Ryska militärläroverk 32 = 8.8 %
Helsingfors junkarskola 33 = 8.8 %
Ingen officersutbildning 14 = 2.9 %
Sammanlagt 34 = 100.0 %

1.   Andelin, Björnberg, von Bonsdorff, Bremer, Ehnberg, Forstén, Gahmberg, Gripenberg, Hasselblatt, von Knorring, Krogerus, Leidenius, Munsterhjelm, Neovius, Palin, de Pont, Procopé, B.F.G, Procopé, K.A.F, Procopé, V.N., Ramsay, A.R., Ramsay, G.E., Silfverhjelm, Svinhufvud af Qvalstad, Toppelius, Wasastjerna, Welin, von Wendt
2.   Brunou, Ehrnrooth, Hausen
3.   von Alfthan, Lode, Willgren
4.   Sundman

Rang 3.8.1877

Överste 2
Överstelöjtnant 1
Kapten 4
Stabskapten 4
Löjtnant 4
Underlöjtnant 7
Fänrik 8
Kadett 3
Underofficer 1
Sammanlagt 34

Slutlig rang

General av infanteriet 2
Generallöjtnant 1
Generalmajor 7
Överste 10
Överstelöjtnant 5
Kapten 3
Stabskapten 2
Löjtnant 2
Fänrik 2
Sammanlagt 34


Finska Gardets kompanichefer 1877-1878

1. kompaniet
Procopé, B.F.G.                   -02.11.1877
Palin 02.11.1877-05.12.1877
Ehrnrooth 05.12.1877-14.03.1878
Hasselblatt 14.03.1878-10.05.1878
Procopé, B.F.G. 10.05.1878-
2. kompaniet
Ramsay, A.R.                   -21.10.1877
Ehnberg 21.10.1877-24.10.1877
Silfverhjelm 24.10.1877-05.12.1877
Forstén 05.12.1877-12.12.1877
Ramsay, A.R. 12.12.1877-
3. kompaniet
Bremer
4. kompaniet
Gahmberg                   -03.08.1877
Hausen 03.08.1877-06.09.1878
Gahmberg 06.09.1878-
Reservkompaniet
Gahmberg 03.08.1877-06.09.1878


Bilaga 2.

Finska Gardets officersförluster 1877-1878

Avlidna
von Bonsdorff 1878
Welin 1877
Willgren 1878
Sårade
Brunou 1877
Ehnberg 1877
Gripenberg 1877
Lode 1877
Munsterhjelm 1877
Neovius 1877
Kontusionerade
Hausen 1877
Procopé, B.F.G. (2. gånger) 1877
Ramsay, G.E. 1877
Insjuknade
Andelin 1877
von Knorring 1877
Neovius 1878
Palin 1877
de Pont 1877
Procopé, K.A.F. 1877
Ramsay, A.R. 1877
Silfverhjelm 1877
Welin (Avled) 1877
von Wendt 1877
Willgren (Avled) 1878
Transporterade
Ramsay, G.E. 1877
Kommenderade
Leidenius 1877-1878


Finska Gardets officersförstärkningar 1877-1878

Transporterade
Björnberg 1878
Procopé, V.N. (Tillträtt 1878) 1877
Svinhufvud af Qvalstad 1878
Toppelius 1878
Kommenderade
von Alfthan (Transporterad 1878) 1878
Willgren (Avled 1878) 1877


Källförteckning

Backström, Åke, Generaler och överstar i militärsläkten Procopaeus/Procopé. Uppsatser. Skrifter utgivna av Helsingfors släktforskare rf. IX, 1988.

Backström, Åke, Suomen Kaarti Balkanin sotaretkellä 1877-1878. Genos 1991 s. 106-110.

Backström, Åke, Finska officersförluster i rysk-turkiska kriget 1877-1878. Genos 1991 s. 135-140.

Backström, Åke, Finska officerare i serbisk-turkiska kriget 1876. Genos 1992 s. 23-25.

Bergholm, Axel, Sukukirja. Suomen aatelittomia sukuja I-II. Kuopio 1901.

Bergholm, Axel, Keisarillisen Suomen hallituskonseljin ja senaatin puheenjohtajat, jäsenet ja virkamiehet 1809-1909. Biograafisia tietoja. Porvoo 1912.

Bergholm, Hjalmar, Suomen lääkärit sekä Suomen hammaslääkärit. Biographica. Finlands läkare jämte Finlands tandläkare. Oulu 1917.

Boström, H.J., Sankarien muisto. Suomen itsenäisyyden ja vapauden puolesta henkensä antaneiden kansalaisten elämäkertoja. Helsinki 1927.

Carpelan, Tor, Ättartavlor för de på Finlands riddarhus inskrivna efter 1809 adlade, naturaliserade eller adopterade ätterna. Helsingfors 1942.

Carpelan, Tor, Ättartavlor för de på Finlands riddarhus inskrivna ätterna I-III. Helsingfors 1954-65.

Durchman, Osmo, Bidrag till kännedom av å Finland (riddarhus icke upptagna adliga ätter av utländskt ursprung VIII. von Hausen (von Husen). GSÅ VIII (1924), IX. de Pont. GSÅ XI (1927).

Finsk militär tidskrift (FMT) 1881-1901.

Gratschoff, Louis, Finlands läkare jämte Finlands tandläkare. Biografiska anteckningar. Mariehamn 1900.

Gripenberg, G.A., Lifgardets 3 finska skarpskyttebataljon 1812-1905. I. Helsingfors 1905.

Haapanen, Toivo, Kuusisto, Taneli & Poijärvi, Toivo, Musiikin tietokirja (1948).

Hiisivaara, Tapio, "Tuhannenpa verran poikia läksi ...". Porvoo 1968.

Kylävaara, Keijo, Balkanin santaa. Hämeenlinna 1978.

Schulman, Hugo & Nordenstreng, Sigurd, Finska kadettkårens elever och tjänstemän. Biografiska anteckningar 1812-1912. Helsingfors 1912. Supplement (I) 1812-1921 (1922). Supplement II 1812-1940 (1941). Supplement III 1812-1960 (1961).

Schvindt, V. Biografiska anteckningar öfver officerare och civile tjänstemän vid Lifgardets finska skarpskyttebataljon. Helsingfors 1913.

Släktbok. Ny följd II. Helsingfors 1965-76.

Teräsvuori, Kaarlo, Ståhlbergin suku. Turku 1913.

Wasastjerna, K. Osk., Lifgardets finska skarpskyttebataljons officerare och civile tjenstemän. Biografiska anteckningar. Helsingfors 1887.

Wilskman, Atle, Släktbok I-II. Helsingfors 1912-18.

Wirilander, Kaarlo, Suomen armeijan upseeristo aliupseeristo ja sotilasvirkamiehistö 1812-1871 (1880). Officerare underofficerare och civilmilitärer vid Finlands armé 1812-1871 (1880). Helsingfors 1985.


Förkortningar

A Ryska Anneorden
G Ryska Georgsorden
Mmed Minnesmedalj
mp med påskrift
msv med svärd
msvor med svärd och ros (ett på bandet)
RumTD Rumänska medaljen "Trecerea Dunarii"
RumVM Rumänska medaljen "Virtuti militari"
St Ryska Stanislaiorden
utmtn utmärkelsetecken
Vl Ryska Vladimirsorden


Selostus

Åke Backström: Liikekannallepanosta kotiutukseen. Suomen Kaartin päällystö 1877-1878

Vuosina 1868-81 oli Henkikaartin 3. suomalainen tarkk'ampujapataljoona eli Suomen Kaarti Helsingissä Suomen ainoa joukko-osasto. Venäjän julistettua Turkille sodan saapui Pietarista Helsinkiin sähkeitse kaartin liikekannallepanomääräys 3.8.1877. Sodanaikaisen 930 miehen määrävahvuuden saavuttamiseksi oli pikaisesti värvättävä ja harjoitettava 206 miestä. Lisäksi oli asetettava reservikomppania, joka pysyisi Helsingissä ja harjoittaisi jatkuvasti täydennysmiehistöä lähetettäväksi rintamalle.

Suomen Kaarti lähti junalla 6.9.1877 Helsingistä Pietarin kautta Bukarestiin, josta marssi rintamalle alkoi. Keisari Aleksanteri II tarkasti joukot Gorni Studenjissa Bulgariassa 6.10. Kaarti osallistui sodan aikana Gorni Dubniakin, Pravetzin, Dolni Komartsjin, Vrasjdebnan ja Filippopolin taisteluihin ja pääsi 28.1.1878 Adrianopoliin. 24.2. alkaen pataljoona oli Konstantinopolin esikaupungissa San Stefanossa, jossa se menetti kulkutauteihin kuolleina lähes 30 % vahvuudestaan.

Rauhan tultua Suomen Kaarti lähti 22.4.1878 San Stefanosta kotimatkalle Konstantinopolin kautta laivalla Odessaan ja sieltä junalla Pietarin kautta Helsinkiin, jonne se saapui 9.5.1878. Pataljoonan toiminta jatkui sodanaikaisessa kokoonpanossa 6.9.1878 asti, jolloin sen kotiuttaminen alkoi. Kotiutuksen yhteydessä 218 miestä sai eron ja 126 siirrettiin reservikomppaniasta pataljoonan vakinaisiin komppanioihin. Keisari myönsi pataljoonalle vanhan kaartin arvon ja oikeudet, ja 24.10.1881 paljastettiin Helsingin kasarmin pihalla muistomerkki sen osanotosta Turkin sotaan.

Artikkelin lopussa ovat kaartissa 1877-78 palvelleiden upseerien ja sotilasvirkamiesten elämäkerrat.


Genos 67(1996), s. 68-77, 96

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början | Noter | Källförteckning | Selostus ]

Systematisk förteckning | 1996 års register | Årgångsregister