[ Artikelns slut ]
Z. Topelius i brev till sina döttrar
Brevledes
Kvinnor betydde väldigt mycket för Zachris Topelius. Han hade under hela sitt liv en eller flera starka kvinnor vid sin sida. Genom hela hans skriftliga produktion löper flickor, kvinnor, kvinnofrågan och den kvinnliga publiken som en röd tråd. Det har trots det inte skrivits mycket om Z. Topelius som son, make eller far till tre döttrar.[1]
Det är inte svårt att som forskare närma sig Topelius familjerelationer och andra nära relationer, det finns t.ex. en omfattande och innehållsrik privat korrespondens i våra arkiv. I det följande får valda delar ur mer än 600 brev mellan Zachris Topelius och hans döttrar, illustrera något av vad barnen betydde för sin berömda far och han betydde för sina flickor.
De bevarade breven ingår i en genre av 1800-tals brev där livet i medel- och överklassfamiljer skildras av och för medlemmarna. De många och ofta även långa och detaljerade breven tillkom under en tid då kommunikationsnätet tillväxte och postgången märkbart förbättrades. Diligenser, ångbåtar och tåg sammanförde folk även brevledes på på ett snabbt och hänförande sätt. Nya brevkonstellationer uppstod och breven kunde ha en stark atmosfär av spänning, förväntningar och saker som inte sades ut.
Familjebreven hörde också ihop med förändringar i själva familjestrukturen. De vittnar om kärnfamiljens växande betydelse och var också ägnade att stärka vissa uppfattningar om densamma. I breven finns en intim grundton även om de inte var privata på det sätt som brev i dag uppfattas som privata, d.v.s. som en angelägenhet enbart mellan brevskrivarna. Breven var visserligen riktade till en eller högst ett par personer men på Topelius tid kunde man samla familj och vänner runt breven och läsa dem högt, i många repriser.
I de här breven var för det mesta diskret vad beträffade de egna och andra familjemedlemmars mest personliga angelägenheter. Vid Beskrivning gällde samma konventioner anspråkslös vad beträffade en själv och finkänslig i förhållande till andra. I breven kommer man således inte över något om lönnlig kärlek eller andra dolda passioner. Men de fördjupar bilden av Topelius.
De nära kvinnorna
Topelius levde nästan hela sitt liv omgiven av kvinnor. Den första var modern, Catharina Sophia Calamnius, som han alltid hade ett nära förhållande till. Zachris Topelius hade ett enda syskon, systern Johanna Sophia, gift Schalin. Senare tog Zachris mor hand om flickan Fanny Topelius som ett slags fosterdotter. Fanny var dotter till en för tidigt död kusin till Zachris.
Topelius levde som bekant i ett långt äktenskap med Emelie född Lindqvist. Paret fick sex barn varav tre döttrar levde till vuxen ålder. Av barnen i familjen var Aina äldst. Hon föddes 1846 och kom att vistas mycket på Kuddnäs och således vara en länk mellan föräldrarna och sin farmor i Nykarleby som alltid var så viktig för Topelius. Aina var också den enda av barnen som fick egna barn och från henne härstammar alla skaldeättlingar som lever nu, men ingen av dem bär namnet Topelius. 1854 föddes Toini och året därpå kom Eva till världen. Toini gifte sig aldrig. Hon blev författarinna men publicerade bara en ungdomsroman och två sagosamlingar samt ett antal artiklar bl.a. i album och kalendrar utgivna av Finsk Kvinnoförening. Hon blev värdinna hos fadern på Björkudden efter moderns död. Senare flyttade hon i hop med en väninna i Norge och är också begravd där. Eva blev konstnärinna men gjorde ingen egentlig karriär. Hon gifte sig 1891 med den svenska konstnären Acke Andersson (J.A.G. Acke) och flyttade till Stockholm, men besökte ofta fadern på Björkudden. Hon hade inga egna barn men en adoptivson.
Under den tid Zachris Topelius bodde på Björkudden vidgades hans närmaste krets ytterligare. De Nybergska barnbarnen, åtta med tiden var ständiga gäster på Björkudden. Aina hade också ett eget hus i närheten av faderns villa på Björkudden och familjen vistades mycket där.
När Zachris Topelius, Toini och Eva efter Emelies död bildade stommen i hushållet på Björkudden kom döttrarnas väninnor ofta att bo och vistas där. Den unga författarinnan Alta Dahlgren (1868-1908) som var Toini Topelius skyddsling och vän, bodde långa tider i familjen och blev nästan en fjärde dotter till Topelius. En annan av Toinis väninnor Alexandra Gripenberg, sedermera författarinna och politiker, arbetade en tid som renskriverska åt Topelius och levde då som en familjemedlem på Björkudden. Toini, Alta och Alexandra skrev och redigerade tillsammans en barntidning Nya Trollsländan. Under ett år utgav de också en barntidning på finska kallad Tilhi. Zachris Topelius medverkade givetsvis regelbundet i tidningarna och bakom barnsignaturerna Bertel, Riitta, Siri, Katri och Berndt Mikael dolde sig gripenbergska och nybergska barn.[2]
 |
| Aina, Toini och Eva Topelius utanför Björkuddens trappa. Bilden är taget på 1890-talet. SLSA |
Eva Topelius fick som konstnärinna en kollega och god vän i Anna Vengberg. Anna bodde långa tider på Björkudden också sedan Eva hade gift sig och flyttat till Sverige. Anna tecknade t.ex. en ny vignett till Nya Trollsländan.[3] Topelius redogjorde vintern 1894 för kärntruppen på Björkudden "...Toini och Alta i staden för Qvinnoföreningens årsmöte. Anna och jag kamperar här i duett...".[4]
Zachris Topelius närmaste kvinnor var flera än tre, men breven till de tre döttarna visar att blodsbanden betydde mera än andra relationer. Det fanns inom familjen en äkta kärlek, förtrolighet och djupa beroendeförhållanden. Eva skrev 1871 till Zachris från Stockholm "Tårarna behöfde jag ej hålla tillbaka utan fick gråta ut riktigt med det kära älskade brevet i handen och sedan jag läst allt bad jag Gud hjälpa oss blifva så som pappa önskar och vi sjelfva så gerna vilja".[5] Hon var då 16 år. Med tiden fick hon ett mer distanserat förhållande till sin far men grundtonen mellan dem var nästan alltid varm. Topelius hade ett gott förhållande också till sina andra flickor.
Aina, Toini och Eva fick egna brev av sin far från det de var i tio års ålder och så länge han levde. Det fanns många teman i brevväxlingen som sträckte sig över fyrtio år och många skeden i relationerna mellan far och hans fickor som växte upp till unga kvinnor som så småningom blev världsvana damer. Ett faktum kvarstod dock hela tiden; att han var far och de var hans döttrar.
God flicka, lycklig maka och huld moder
Det finns exempel på att Topelius måste få en påminnelse av Emelie eller av döttarna för att sätta sig ner och skriva[6], men det stora antalet brev visar att han nog hela tiden ville ha kontakt med sina döttrar, veta vad de höll på med och råda dem.
Barnuppfostran genomgick många förändringar under 1700- och 1800-talen. Enligt lagens bokstav var det ännu faderns skyldighet att ge sina barn en gudfruktig och moralisk fostran och han ansvarde också för att barnen var läs- och skrivkunniga i någon mån. I praktiken började mödrarna överta allt mera av denna roll. Mödrarnas psykologiska betydelse i hemmet underströks mer och mer. Samtidigt förlades fädernas verksamhet i allt högre grad utanför hemmen, på grund av strukturella förändringar inom arbetslivet.
Kvinnornas position stärktes i praktiken ofta på bekostnad av fadersauktoriteten och -värdigheten. Den svaga moraliskt förfallna pappan var alltid en uttalad eller outtalalad pendang till den starka modern i närvarande eller blivande form. I t.ex. nykterhetspropagandan var den depraverade och vårdslösa fadern en av de mest omhuldade stereotypierna.[7]
Topelius som t.ex. som journalist och sekreterare i Fruntimmetsföreningen i Helsingfors gärna spred det här moderskapets evangelium, förbehöll i alla fall sig själv en aktiv roll som pappa. Han gav inte avkall på fadersauktoriteten som princip men var ändå fördomsfri i många stycken.
Ett av Topelius ideal för kvinnobildningen var att flickor och pojkar skulle få leka och sporta tillsammans i unga år. Detta skulle stärka särskilt flickorna men också lära pojkarna att ta hänsyn. I breven till döttrarna omtalas bl.a. hur barn och barnbarn leker, fiskar och seglar, pojkar, flickor och dessutom herrskaps- och torparbarn om varandra. Just så hade Topelius själv fått växa upp på Kuddnäs. Det är därmed inte sagt att just han gav barnen deras färdigheter. Emelie redde sig också bra t.ex. i båtar. Ingen av föräldrarna ansåg att flickorna enbart skulle sitta stilla bakom sybågen. I föräldrahemmet och hos farmor fick flickorna Toplius omfattande praktiska kunskaper och dessutom boklig och konstnärlig bildning. De innehade således det slag av mångsidig kompetens och handlingsförmåga som var ganska typisk för den s.k. bildade klassens kvinnor på herrgårdar och i mindre städer.
Hur flickorna Topelius bibringades de kvinnliga borgerliga dygderna skildrade Toini i ett brev från Kuddnäs. "...Farmor har ej ännu gett bort den der 3 marken som vi skickade hit, utan nu skola vi köpa mjöl för den, och farmor ger också litet till och så skola vi baka bröd åt små stackars fattiga barn..snart blir här tvätt och i nästa måndag soppkokning här..."[8]
Zachris uppmuntrade sina döttrar att läsa, skriva, måla och mucisera men grundidentiteten ville han få dem att finna via det moderliga och det husliga. Han kunde själv gå in i sådana roller. Till Aina och Berndt Nyberg skrev han 1879 då äldsta pojken som kallades Miki hade haft "hjärtsprång": "...ack att ni också skall pröfvas med den svåra anblicken af ett hjertsprång...Men det ser värre ut än det är, ingen av våra har Gud på detta sätt hädankallat. Det första man bör göra är att upplösa alla slags band och trängande kläder, skaffa svalt omkring pulsarna och så varmt fotvatten. Jag höll dig sprittnaken i mina armar, min Aina, när du var ett år och tio månader och fick hjertsprång på Alörn, och du var alldeles stel i hela kroppen och blicken utan glans, och det varade en qvart timma, som var så lång, så lång. Sedan kom rörelsen åter och gufar Blank gaf dig qvicksilfverpulver, som råkade finnas derute. Först efter 6 á 7 timmar kom du till sans igen och sade: Gufar Bant säjer att de jegnar -- det var en mörk augustinatt, och regnet spillde i strömmar, men huru dessa ord ljödo som musik i våra öron! -- Sedan var du mycket matt ännu i 3 eller fyra dagar, men så skänkte vår store läkare dig åter till oss; det glömma vi aldrig..."[9]
Aina och Zachris kom senare att dela också den svåra erfarenheten av att mista ett barn. Båda fann de i den och andra svåra stunder styrka i en stark tillit till en stor och god skapare, som har en plan för varje människas liv, en plan i vilken också ett litet barns död har sin mening.
Faderns lyckönskan till Aina då hon fyllde 33 löd: "Min egen lilla flicka som nu uppnår ett tredjedels århundrade! Pappa sänder dig sin kärliga välönskan och beder allas vår goda Fader i himmelen att Han må låta dig beständigt tillvexa för hans rike och så länge det är hans vilja förblifva här på jorden en lycklig maka och moder, såsom du alltid varit en god dotter. Gud välsigne dig. Amen."[10]
Toini Topelius intresse inom hushållsfären var trädgården. Björkuddens trädgård med stora anläggningar av både prydnads- och nyttoväxter var nästan helt och hållet hennes verk. Topelius skrev uppmärksamt om hur vackert den blommade och gav frukt under olika årstider och han tog ibland själv i :"...Jag har planterat tre krukor med Wellingtonia gigantea, men vet ej om fröena bör få vått eller torrt...".[11]
Eva var den av flickorna som var mest intresserad av matlagning, det hade hon i arv efter Emelie. Fadern skrev 1881 till Eva på hennes 19-års dag:"...Toini är en öfver förväntan snäll vikarie för dig och reder till sina supéer med svamp och konserver. Vi ha ju ett sådant svampår, att jag vandrar ut med två korgar, för att ej behöfva lämna halfva skörden på backen...".[12] Eva intog också moderns plats i köket när denna dog.
 |
| Toini i färd med att skörda rovor på Björkudden. Hon flankeras av Zachris och Eva. Eva Topelius-Acke tecknade bilden. SLSA. |
Elsa Beskows berömda sagobok om tre mamseller och en herreman som bildade ett förtjusande men något excentriskt hushåll någonstans i en svensk småstad erbjuder en bild med vilken Topelius och hans tre döttars tillvaro på Björkudden kan tydliggöras. Tant Brun, tant Grön, tant Gredelin och farbror Blå som Beskow skildrade var fyra människor av den s.k. ståndspersonsklassen som aldrig gifte sig men bildade ett gemensamt hushåll. Av demografiska och kulturella skäl var det här inte ovanligt i Sverige i slutet av förra seklet och också i Finland förekom det ofta att t.ex. två ogifta syskon sammanbodde hela sitt liv. Man klarade sig inte ensam då ingen välfärdsstat med ekonomiskt skyddsnät fanns.
Aina, Toini och Eva uppfostrades för att gifta sig och försörjas men samtidigt hade de också förpliktelser i förhållande till sina föräldrar, uppgifter som de inte knotade om. Zachris kallade t.ex. Eva hem från konststudier i St. Petersburg:"...Ja, kom du tillbaka från den kalla vida verlden, der du fryser, tillbaka till ditt ensliga varma hem, der du åter kan värma dig vid deras famn, som mest håller af dig...Kom till din svaga mamma...din försakande syster...din gamla pappa...Du skall inte behöfva bortlägga penseln eller låta dina färger torka i kapseln, du skall få kära tillfällen här att profva din konst...".[13]
Topelius levde ännu 13 år efter Emelie som en lätt dominerande farbror Blå, som var den som hade pengarna och föranstaltade husandakterna på Björkudden.
Livet på Björkudden, där hushållet som mest kunde bestå av ett tjugotal vuxna, barn och anställda har av t.ex. Paul Nyberg i olika smmanhang tecknats som rätt idylliskt. Det har också gjorts många försök att sticka hål på en redan samtida myt om att allt var harmoniskt och bra på Björkudden. Ellen Key lät i början av 1920-talet en ganska bitter Alta Dahlgren tala genom brev i en artikel där Björkudden sågs som något av ett inferno med en gnällig och sjuk Topelius och tre bortskämda och neurotiska döttrar i centrum.[14]
Breven mellan Zachris och hans tre döttrar både fördjupar och motsäger bilden av en idyll.
Lärobarn,sorgebarn
Toini Topelius är den av döttarna som sägs ha varit mest lik sin far. Paul Nyberg omtalade i detta sammanhang att hennes håg stod till skrivandet och att hon under språkstriden kände sympatier med fennomanerna, vilket henns far också åtminstone tidvis gjorde. Emelie och Eva kände sig som svekomaner.[15] Alexandra Gripenberg har sagt att väninnan var en anspråkslös och djupt kännande och tänkande människa. Systern Eva som var mondän, ytlig och glättig, enligt Gripenberg.
Topelius såg däremot väl att alla barnen hade ärvt något av hans drag och han diskuterade gärna med dem så att han med var och en tog upp just sådana ämnen i vilka bägge parterna tyckte ungefär lika. Aina var hans interlokutör i trosfrågor. Det är bekant att Toini ansåg honom vara gammaldags i religiöst hänseende. Med henne diskuterade han t.ex. barnlitteratur, främst i form av bidrag till Trollsländan som ju var en räddning för dem båda. Hon saknade ett regelbundet arbete och han behövde ett organ där han kunde publicera sagor, berättelser och dikter som han alltjämnt skrev.[16] Resor till det inre av Finland var också ett gemensamt intresse för far och mellandottern och dessa resebeskrivningar kunde ägnas en helt egen studie. Aina var, såsom det äldsta barnet ofta är, något av ett samvete för sin far. Med henne talade Topelius tyst om sina små utsvävelser i nöjeslivet. Det var med Eva han utbytte erfarenheter från fester.
Toini var således ett stöd för sin far i hans verksamhet som barnboksförfattare och den av döttarna som hade ärvt hans barntycke. Hon lyckades om hon ville, samla alla släktens och grannskapets barn omkring sig till sång, lek och skådespel. Hon ingav bekymmer. Det var mest därför att hon hade nedsatt hörsel och den blyghet och de hämningar det medförde hindrade henne bl.a. från att bli gift och försörjd. Toini Topelius var också sjuklig under hela sitt vuxna liv. Det var en långvaraig lungkatarr och så nerv- och magplågor som ingen, inte ens dåtida läkare riktigt förstod sig på. Hennes sjukdomar och lidanden uppfattades därför ofta av t.ex. Zachris och systrarna inte som overkliga, utan närmast som något hon tog till för att plåga sig och sin omgivning med.
Toinis skyddsling Alta Dahlgren var också sjuk, hon led sedan unga år av tuberkulos. Toini levde sig intensivt in också i Altas sjukdom och talade i åratal om en nära förestående död. Några gånger var hon färdig att ge upp arbetet med Nya Trollsländan med just det som förevänding. Zachris Topelius kunde bli rent desperat olycklig av hennes klaganden och t.ex. säga henne "..Trollsländan får ej falla. Rådgör med Xanny (Alexandra Gripenberg). Hon har den energiform du saknar. Visst böra ni finna en vikarie emottaglig för edra råd.. låt bli att lipa!".[17] Beskäftigt bifokade han ett tidningsurklipp i vilket det framgick hur storartade insatser hennes äldre syster med make hade gjort inom Frälsningsarmén.
Toini fann ibland en djupare gemenskap med Alta Dahlgren och med sina väninnor än med sin familj. Tidvis bodde hon, Alta Dahlgren och Alexandra Gripenberg tillsammans i Helsingfors. Toinis och Alexandras förhållande var dock labilt och slutade med en definitiv brytning. Toini fann nya vänner, men mönstret var alltid det samma; ett nära förhållnade till någon kvinna. Sin allra bästa vän tyckte hon sig finna i en norska, fru Valborg Hovind-Stub, som hon träffade på ett pensionat i Gausdal 1897. Valborg, som varit sånglärarinna i Minneapolis där hennes man var professor vid ett college, hade en tillfälligt god inverkan också på Toinis hälsa. Efter Zachris Topelius död flyttade Toini till Norge där hon och Valborg köpte ett gemensamt hus nära Kristiania.[18]
Toinis intensiva väninneförhållanden kunde reta upp Eva och få henne att känna sig osäker och kanske äcklad. I breven till sina döttrar försökte Zachris Topelius gjuta olja på vågorna och skrev t.ex. en gång till Toini att hon inte fick låta sig så "uppslukas" av andra människor att hon glömde bort sin syster.[19] Till fru Hovind-Stub förhöll han sig öppet och sakligt. Han skrev till Toini då hon ville komma till Björkudden med den nya väninnan "...Du skall mottagas med öppna armar liksom Alta. Äfven fru Stub skall helsas hjertligt välkommen. Du har ej misstagit dig på pappas svar...".[20] Eva talade om Toinis "svärmerier". Ungefär så omtalar den amerikanska historikern Caroll Smith-Rosenberg också de långvariga, intima, kärleksfulla vänskapsbanden mellan två kvinnor som var så vanliga inom medel- och överklassen just under 1800-talet. Hon jämför dem med det slags förhållnaden som flickor i tonåren har i dag, där de två och två kan vandra omkring pratanade och fantiserande, "uppslukade" av varandra. I en tid då umgänget könen emellan var mer reglerat än det är i vår tid var det inte ogvanligt att det slags relationer fortsatte livet ut. Toini Topelius hade för att hon hade nedsatt hörsel och var sjuk inte möjlighet att gå ut bland folk på samma sätt som hennes systrar. Hon odlade i stället djupa vänskapsrelationer till kvinnor hon mötte på sin väg. Detta var accepterat men snuddade tydligen också vid något som var förbjudet i hennes omgivning, vilket Zachris och Evas olika förhållningssätt visar.[21] Det vore sannolikt att förenkla att tala om rätt och slätt lesbiska förhållanden, incest är inte heller det ord som bäst förklarar de många syskonparen som sammanbodde t.ex. i sekelskiftets Helsingfors.
Om än Zachris Topelius lät sin "Tostika" emellanåt gå sina egna vägar så övervakades Eva desstu mera. Då Eva vistades i en konstnärskoloni i Önningeby på Åland skrev han, då hon redan var 33 år gammal, i skyndsam ordning följande brevkort:"Björkudden 6 oktober 1888. Eva. Tack för ditt bref i går, kära Maju min! Jag är oviss om och hvar dessa rader träffa dig. Men jag måste lätta mitt bekymrade hjerta och bedja dig vara varsam, ej blott med helsan, men äfven med namn och rykte. Marknadsresan--det förtroliga lifvet utan förkläde på Mattas--och dertill en resa i höskrinda med bara ungdom till Eckerö,--allt detta förlöper icke utan förtal. Åland är kändt för mycket lättsinne, följaktligen också mycket sqvaller, och detta går ut till öster och vester...".[22]
Litet senare tillade han att det var p.g.a. egen erfarenhet som han visste att det inte förslår att ha ett eget ömdöme, man måste också bry sig om andras. Zachris Topelius såg hos Eva sina levnadsglada, ungdomliga och oppostionslystna drag.
Älva, musa och väninna
I dikten En liten pilt, skriven till minnet av sonen Mikael Topelius som dog i två års ålder klädde Zachris Topelius i ord alla de förväntningar han hade haft på denna son. "Jag skulle ha sett ditt namn i glans, odödligt för alla tider; man skulle ha sagt: en bragd ej fanns mer ädel och stolt och stor än hans..."[23] Flickorna gav honom dock inte mindre möjlighet att ge kärlek, hänföras av barn, se dem växa eller se sig själv i dem.
Breven till döttarna är brev till "små fågelungar", "pullor", "pior" och älskade, älskade Aina, Toini och Eva. Här kunde han fritt ge av all den kärlek han hade inom sig och döttarna svarade för det mesta med samma mått sin far. Deras kärlek till och omsorg om honom tog sig också fysiskt uttryck, "...Hvad angår slekepott, är han i dag, efter 3 veckor, ännu ej riktigt helbregda, litet svullen och styf att böja, men så mycket bättre att jag lägger ut nät och föga krusar med honom. Eva gnider hvar kväll, numera med hartassen, hvilket jag tycker gär bättre verkan. Tiden gör resten...".[24] "Min Tosti, ...Tack för din utlovade massage, kan med nöje mottas och all öfrig omtanke...Nu må väl min pia, med alla de dina. Jag kommer så gerna tillbaka till eder... Din förslagne gamla vän Z.T.".[25] Även flickor kunde föra sin fars namn och rykte vidare "...Ida Velhaven är här sedan i fredags. Hon är en skalds dotter, lika som ni. Hon har, på min begäran läst någon af faderns dikter högt för oss. En gång i världen skall man kanske begära det samma af er..."[26], förutspådde en av Finlands mest kända författare.
Barnen inspirerade honom. Barn radikaliserar ibland sina föräldrar men åtminstone till Finsk Kvinnoförening förhöll sig Topelius reserverat: "Toini svärmar för fröken Åhmans Magdalena hem och insamlar på en lista. Hon känner behof av verksamhet för Guds rike och det tycker jag om. Af mera tvifvelaktigt gagn är hennes deltagande i föreningen för qvinnans rättigheter...".[27]
"Älskade papa!"
Brevväxlingen mellan Z. Topelius och hans döttrar Aina, Toini och Eva visar en pappa som är beundrad, tillbedd och uppmärksam och tolerant och en pappa som är smått despotisk och pedantisk. Men framför allt får vi en bild av far-dotterrelationer som var rätt öppna och givande.
De här relationerna var inte bara strängt personliga. Förhållandet mellan far och dotter betonades under hela 1800-talet. Det är bekant att många av de ledande kvinnorna inom den politiska kvinnorörelsen som blomstrade fr.o.m. 1880-talet var döttrar till män som hade gjort sig en karriär inom politiken. En del kvinnolitteraturhistoriker har hävdat att en ny slags relation far och dotter emellan ur en psykologisk synvinkel betydde allra mest för utvecklingen av kvinnliga litterära begåvningar på 1800-talet. Grunden för denna nya relation var en förändrad uppfattning om kvinnors intellektuella kapacitet och samhällets behov av just kvinnligt vetande och kunnande.
Det var många av 1800-talets berömda intellektuella som utvecklade ett samtal med just sina döttrar; så t.ex. Karl Marx, den franska filosofen och samhällsreformatorn Pierre Proudhon (1809-65), religionshistorikern och filosofen Ernest Rénan (1823-92) som blev mest känd för sitt verk La vie de Jesus (1863). Många av de här brev har redan länge varit kända genom källutgåvor.
Man får hoppas att också Topelius brev en dag skall publiceras och kommenteras. Det kommer att ge oss ny kunskap om hans person och verk.
Redan på basin av ovan relaterade läsning av breven mellan Topelius och hans döttrar kan man konstatera att förhållandet till döttarna gav Topelius en styrka och glädje som hjälpte honom att agera också som en samhällelig fader för så många kvinnor och barn. Det var också kärleken till döttrarna och allt det de gav honom som gjorde att hans hem kunde stå öppet för deras mera vilsekomna vänninnor och även för andra sökande kvinnor. Marie Linder och Hilda Käkikoski hör t.ex. till de många unga kvinnliga författare och samhällsreformatörer som hos Topelius sökte faderligt stöd och några ord på vägen.
Man kan också fråga sig om inte Topelius i umgänget med döttrarna möjligen fann en känslomässig kompensation för den passionerade kärlek som han alltid saknade efter Greta på Kahra.
I sagorna är de två äldsta döttrarna ondskefulla medan den tredje är ett riktigt läkeblad. Topelius kunde utan att råka ut för större besvikelser ge alla sina döttar en varm faderlig kärlek och omvårdnad. Hans förhållande till Eva förefaller dock att ha varit ännu djupare än till de övriga döttrarna. Hon fick kontakt också med sin fader innersta väsen, i likhet med folksagans Askungen och den tredje dottern Cordelia i Shakespeares drama om Kung Lear.
Under långa tider ansågs stormäns privatliv inte höra vetenskapen till. I dag vet vi, bl.a. tack vare årtionden av kvinnoforskning att bilden av en persons liv och verk blir ofullständig eller t.o.m. skev utan kunskap om hans eller hennes nära människorelationer. Vad beträffar att binda samman offentligt och privat i Topeliusgestalten är forskningen ännu i sin linda.
[1] Bakgrundsfakta om Z. Topelius och hans familj baserar sig här och framledes i artikeln på följande litteratur: Suvi Ahola, Tyttökirja puolustaa naisten oikeuksia - Toini Topelius. Sain roolin johon en mahdu. Suomalaisen naiskirjallisuuden linjoja. Red. Marja Liisa Nevala. 1989; Nils Erik Forsgård, "Slut icke cirkeln, öppna den!". Zacharias Topelius som pedagog. HTF 1998:2; I gröna björkens skugga. Texter av Zachris Topelius. Red. Ull-Britt Gustafsson-Pensar. Helsingfors 1997; Henrik Knif, Journalisten Topelius. Svenskbygden 98:1;. Riitta Konttinen, Eva Topelius och J.A.G. Acke. Konstnärspar 1991; Paul Nyberg, Zachris Topelius. En biografisk skildring. Helsingfors 1949; Toini Topelius. En konturteckning. Människor och minnen. Personliga hågkomster och släkthistoriska skildningar. Utg. av Paul Nyberg och Victor Hoving. Helsingfors 1946; Stig-Björn Nyberg, Zachris och Greta - en studie i Topelius ungdomsfennomani. Boken om vårt land 1996. Festskrift till Matti Klinge. 1996; Agneta Rahikainen, Zackegubben och furstinnorna på Björkudden. Källan 1998:2. Specialnummer i anledning av Topeliusutställning hösten 1998.
[2] Nyberg 1949; Tyyne Tuulio, Aleksandra Gripenberg kirjailija, taistelija, ihminen. Helsingfors Borgå 1959, s. 95.
[3] Nyberg 1949.
[4] Brev från Z. Topelius till Aina Nyberg f. Topelius 22.2. 1894. SLSA 817.
[5] Brev från Eva Topelius till Z. Topelius 3.11. 1871 SLSA 807.
[6] Brev från Emilie Topelius till Aina Topelius g. Nyberg, daterat 1856(?)SLSA 817.
[7] Histoire de la vie Privée. Del 4. Red. Philippe Ariés och Georg Duby. Paris 1987.
[8] Brev från Toini Topelius till Zachris Topelius 3 juni 1868. SLSA 801.
[9] Zachris Topelius i ett brev av Emilie Topelius till Aina Topelius g. Nyberg 17.4. 1872. SLSA 817.
[10] Zachris Topelius till Aina Nyberg 3.10. 1879. SLSA 817.
[11] Brev från Z. Topelius till Toini Topelius 15.4. 1891 SLSA 814.
[12] Brev från Z. Topelius till Eva Topelius 3.9. 1881. SLSA 807.
[13] Brev från Z. Topelius till Eva Topelius g. Acke 18.5.1884. SLSA 807.
[14] Ellen Key, Familjen Topelius och Alta Dahlgren. Samfundet de Nios Årsbock 1924.
[15] Nyberg 1946.
[16] Nyberg 1946.
[17] Brev från Z. Topelius till Toini Topelius 1.11. 1890. SLSA 814.
[18] Nyberg 1946.
[19] Brev från Z. Topelius till Toini Topelius 18.7. 1888. SLSA 814.
[20] Brev från Z. Topelius till Toini Topelius 3.8. 1897. SLSA 814.
[21] Brev från Eva Topelius till Z. Topelius 19.7. 1897. SLSA 801; Caroll Smith-Rosenberg, The female world of Love and Ritual: Relations between Women in Nineteenth Century America. Disorderly Conduct. Visions of Gender in Victorian America. 1985.
[22] Brev från Zachris Topelius till Eva Topelius g. Acke 6.10. 1888. SLSA 807.
[23] Gustafson - Pensar 1997, s. 97.
[24] Brev från Z. Topelius till Toini Topelius 11.7.1888. SLSA 814.
[25] Brev från Z. Topelius till Toini Topelius 22.7.1894. SLSA 814.
[26] Brev från Z. Topelius till Eva Topelius g. Acke 2.8.1881. SLSA 807.
[27] Brev från Z. Topelius till Eva Topelius g. Acke 20.4.1884. SLSA 807.
Referat
Alexandra Ramsay: Rakas Aina, Toini ja Eva. Zachris Topeliuksen kirjeenvaihtoa tyttäriensä kanssa
Topeliuksesta isänä ei ole paljon kirjoitettu tähän mennessä. Aiemmin katsottiin, että suurmiesten perhe-elämän tutkiminen ei kuulunut tieteellisen tutkimuksen pariin.
Sakari Topeliuksella oli kaikkiaan kuusi lasta. Näistä kolme tytärtä eli täyskasvuiseksi. Tyttäristä vanhin oli Aina (1846-1916). Hän meni vuonna 1867 naimisiin lehtori Berndt Nybergin kanssa. Pariskunnalle syntyi kuusi lasta. Keskimmäinen tytär Toini (1854-1910) ryhtyi kirjailijaksi. Hän kirjoitti kertomuksia lapsille ja nuorisolle sekä lisäksi erinäisiä artikkeleja, joiden aiheena usein oli naiskysymys. Hän jäi naimattomaksi ja toimi äidin kuoleman jälkeen isänsä emännöitsijänä Björkuddenissa. Myöhemmin hän muutti Norjaan, minne hänet on myös haudattu. Nuorin tytär Eva (1855-1929) omistautui maalaustaiteelle. Hän meni vuonna 1891 naimisiin ruotsalaisen taidemaalari Axel Anderssonin kanssa ja muutti Tukholmaan, mutta kävi usein tervehtimässä isäänsä Björkuddenissa. Hänellä ei ollut omia lapsia, mutta yksi adoptoitu poika.
Topelius oli säännöllisessä kirjeenvaihdossa lastensa kanssa siitä lukien, kun he täyttivät kymmenen vuotta aina kuolemaansa asti. Kirjeenvaihdosta saa välähdyksiä siitä, millainen Topelius oli isänä. Hän halusi pitää yhteyttä tyttäriinsä ja antaa näille hyviä neuvoja. Isä ja tyttäret kävivät pitkiä keskusteluja kirjeitse. Ainan kanssa isä keskusteli mielellään uskonnosta. Keskimmäisen tyttären Toinin ja isän yhteisinä harrastuksina olivat lastenkirjallisuus ja kotimaan matkailu. Nuorimmassa tyttäressään Evassa Topelius vaistosi oman luonteensa elämäniloisen ja väittelynhaluisen puolen. Kirjeistä käy selvästi myös ilmi Topeliuksen myönteinen suhtautuminen naisten koulutukseen. Kirjeet olisivat julkaisemisen arvoisia esim. osana hänen koottuja teoksiaan.
Genos 69(1998), s. 165-173, 213
© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland
[ Artikelns början ]
Systematisk förteckning | 1998 års register | Årgångsregister