GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

PRELATERNA WENNE I ÅBO

Bibliotekarie JARL POUSAR, Vichtis

Under senmedeltiden verkade i Åbo några prästmän med namnet Wenne. Släkten har inte tilldragit sig större intresse från historikernas eller genealogernas sida. Det synes röra sig om en numerärt liten frälsesläkt med relationer till familjerna Jägerhorn och Footangel, kanske även till släkten Bitz. Släktens märkligaste representant är domprosten Henrik Wenne, död 1513, en av sin tids lärdaste män i landet, europaresenär, diplomat och lateransk pfalzgreve. Han förde tre sjöblad i sitt vapen. En frände till honom var säkerligen ärkeprästen Jakob Wenne d.ä., död 1530, som sedan efterträddes av sin systerson Jakob Wenne d.y. Denne hade söner, och frågan om Jakob Wenne var gift eller inte och sönerna arvsberättigade eller inte har i flere sammanhang tagits upp i litteraturen.

 

Henrik Wenne

I det lilla herdaminne över kleresiet vid Åbo domkyrka som Pirinen levererar i sin doktorsavhandling över domkapitlet framställs Henrik Wennes kyrkliga karriär.[1] Redan Leinberg hade gett uppgifter om denne.[2] Han inskrevs vid universitetet i Rostock 21.6.1486 och kallas där Henricus Nicolai de Abo. Därpå uppträder han som baccalaureus i Paris 1489, som licenciat 1.4.1490 och baccalaureus i dekret 22.4.1490. Som Hinricus Wenne inskrevs han, tydligen på hemvägen, vid universitetet i Greifswald den 22.8.1490, "solvit totum".[3]

Sedan blev Henrik Wenne kanik vid Åbo domkyrka och valdes 22.10.1492 av svenska riksrådet att ingå i en beskickning på fyra personer under Knut Posses ledning, med uppdrag att ta kontakt med Tyska orden och sluta ett förbund riktat mot storfursten av Moskva.[4] På vintern hade beskickningen tagit sig till Viborg men inte vågat sig vidare till Novgorod i och för underhandlingar, eftersom ryssarna med manstarka trupper höll vakt vid den föregående sommar uppförda fästningen Ivangorod.[5] Därför hade de fått lov att återvända för att från Raseborg ta sig över isarna till Reval och vidare därifrån.[6] Var i Rom i januari 1494, då han av kurian fick ett brev med bekräftelse att han som ombud för biskop Magnus avlagt det föreskrivna trienniebesöket.[7] Nämns som kyrkoherde i Pargas i en skrivelse från påven Alexander VI, daterad 17.11.1495, där han på egen begäran erhöll tillstånd att förkovra sig i civil lagfarenhet "och öva sig i skolastiska handlingar".[8] Redan den 30.1.1496 riktade han en ny begäran till påven och utbad sig ett ledigt kanonikat, prebende och ärkediakonat i biskopsstiftet Schwerin, troligen vid domen i Bützow, och anhållan bifölls.[9] Han vistades i Rom ännu 22.6.1496, då han utkvitterade påvens korstågsbulla mot Ryssland vilket senare kom att vålla honom stora bekymmer.[10]

Hösten 1496 vet vi att Wenne vistades i Lübeck. Han nämns i riksrådets förebrående brev till herr Sten Sture i Finland, daterat den 20.9.[11] I ett 30.11. daterat brev från ärkebiskop Jakob Ulfsson till biskop Magnus III Nicolai i Åbo nämns han som brevskrivare om ryssens förehavanden.[12] Och i ett brev av 4.12.1496 till Sten Sture om försvarsverket i Finland säger sig ärkebiskopen ha fått brev av Wenne i Lübeck, vilket han med Olof Tawast översänder till Sten Sture, då själv i Finland.[13] Henrik Wenne hade en utmärkt position i ryggen på Danmark och genom hanseaterna var han i stånd att få färska uppgifter rörande verksamheten i Ryssland. Senast påföljande år hade han tydligen fullföljt sina studier, för den 8.1.1498 sägs han vara licenciat i kanonisk rätt, magister i de fria konsterna "och följer stundom den romerska kurian".[14] Jarl Gallén har förmodat att han tog licenciatgraden i Rom.[15] I senast omnämnda brev riktar han åter en petition till påven och ber att få inneha två sinsemellan oförenliga ämbeten och vid behov få utbyta någotdera eller båda mot ett annat.

sigill1
Henrik Wennes sigill. FMS nr 39.

Wennes ekonomiska situation var tydligen inte lysande. Han hade i samband med utkvitterandet av korstågsbullan år 1496 ådragit sig skulder och skrev 7.2.1498 ett brev till föreståndaren för Birgittahospitalet i Rom, egentligen kaniken i Linköping Peder Henriksson, där han beklagar att han förbundit sig som borgesman för summan, som bullan hade kostat. Han undertecknar här f.ö. "Henricus Wenne Upsalensis".[16] Av ett brev av 24.5.1499 framgår att han tillsammans med domprost Hemming Gadh i Linköping och föreståndaren Peder Henriksson vid Birgittahospitalet i Rom tagit ett lån på 880 dukater, och ärkediakonen i Ribe, Viborg och Århus Laurentius Eggherdi förband sig tillsammans med tre andra prästmän att med 715 dukater i två fastställda terminer avbetala lånet.[17] Laurentius Suurpää hade 1500 blivit vald till biskop i Åbo, och i ett brev daterat 7.8. detta år bad Henrik Wenne av påven att bli insatt i dennes domprostämbete och få förbinda det med sitt kanonikat och prebende.[18] Som bekant hade sedermera biskopen i Åbo Magnus Nilsson Stjärnkors för detta ämbete lyckats utverka lateransk pfalzgrevevärdighet av kejsar Fredrik III. Till värdigheten hörde rätt att utnämna offentliga notarier samt legitimera barn av oäkta börd.[19]

Wenne kallas domprost redan i Hemming Gadhs brev till honom 28.6.1500, där Gadh befriar honom från delaktighet i ansvaret för återbetalningen av det gemensamma lånet.[20] Trion Gadh, Wenne och Peder Henriksson vände sig 25.8.1500 till påven och bad om anstånd med betalningen av ett erhållet lån på 1500 dukater.[21] Hemming Gadh skrev 2.12.1500 ett brev till Henrik Wenne där han beklagar att de råkat ut för en oredlig penningaffär och lurats av herr Peder (troligen samme Peder Henriksson som ovan) och kaniken i Linköping Johannes Brask (som senare blev ökänd för sin "brasklapp"). Gadh ber Wenne vara lugn rörande betalningen. Därtill översände han aktstycken rörande biskop Hemming, säkerligen med tanke på kanonisationsprocessen, och sade sig själv utan dröjsmål över Kastelholm anlända till Åbo som följeslagare till Sten Sture.[22] De mörka molnen fortsatte tydligen att skymma Henrik Wennes ekonomiska himmel, för 11.2.1502 skrev Johannes Brask till påven att sedan Henrik Wenne underlåtit att betala sitt lån och därför exkommunicerats, men trots det fortsatt med kyrkliga förrättningar, borde Wenne berövas sitt domprostämbete för att överlåtas åt Brask.[23] Brasks intriger gick tydligen dock om intet, ty Wenne fick behålla sitt ämbete.

Ett par år senare, 1504, dyker Henrik Wennes namn igen upp i samband med rikets affärer. Svante Nilsson hade efter Sten Stures död som riksföreståndare övertagit Kastelholm och Åbohus och ville förvissa sig om att även Erik Turesson (Bielke) på Viborgs slott skulle visa sig hörsam mot riksrådet. Han hade själv först på Raseborg och sedan i Karis prästgård inväntat Erik Turesson, men då denne ej infunnit sig skrev han ett 18.8.1504 daterat brev och avsände det med Erik Turessons bror Sten Turesson och domprosten Henrik Wenne till Viborg för att de skulle kunna avge rapport om vad Erik Turesson ärnade företa sig.[24] Därpå dröjer det några år innan en strönotis meddelar, att han 24.8.1507 insatte kyrkoherden Martin i Vichtis i hans ämbete och därvid även tog reda på prästgårdens råar.[25] Av ett brev som slottsloven Didrik Hansson på Kastelholm 18.12.1507 avsände till riksföreståndaren Svante Nilsson kan inhämtas att Didrik Hansson (som sänts till Kastelholm från Åbo sedan danskarna sommaren 1507 plundrade borgen) via Wenne fått uppgifter av Erik Turesson om ryssen och den där härjande pesten.[26] Enligt det testamente som väpnaren Måns Frille upprättade 25.2.1508 blev Henrik Wenne ihågkommen med två ungerska gyllen.[27]

Riksrådet utsåg 10.6.1509 en delegation, ledd av biskop Otto Svinhufvud, med uppgift att underhandla med konung Hans och danska riksrådet om erläggande av en årlig penningavgift åt Hans. Henrik Wenne tillhörde de nyvalda delegaterna, vilket bör ha varit en fjäder i hatten för domprosten.[28] Unionstiden höll på att gå mot sitt dramatiska och blodiga slutskede, och invalet av Wenne visar hans position och renommé. Fredsfördraget slöts den 17.8.1509, och enligt det skulle konung Hans få 12 000 stockholmsmark och drottningen 1 000 mark årligen ända tills Sveriges riksråd på ett menigt herremöte tillsammans med Danmarks och Norges råd tog till konung antingen Hans eller kronprins Christian.[29] Bara litet tidigare hade den berömda danska plundringen av Åbo, då Otto Ruud berövade domkyrkan dess främsta skatter, ägt rum. För jämförelsens skull kan nämnas, att Otto Ruud fordrade 12 000 mark för att återlämna biskopens "hatt och krycka".[30] Ytterligare kan tillfogas, att Henrik Wennes signet är bevarat på fredsfördraget, som förvaras i danska riksarkivet.[31]

Efter detta blev han invald i den delegation som 14.10.1509 utsågs att under ärkebiskop Jakob Ulfssons och riksföreståndaren Svante Nilssons ledning sluta en handels- och sjöfartstraktat med Lübeck.[32] Som belöning för sina insatser fick han Svante Nilssons förläningsbrev på några gårdar, som tyvärr ej nämns i det bevarade aktstycket.[33] Enligt Pirinen är det dock tänkbart att han erhöll dessa gårdar redan 1506.[34] Men trots att källmaterialet från dessa tider är så slumpmässigt bevarat verkar nog Hausens attribuering trovärdig.

Påföljande vår besökte Wenne ärkebiskopen i Uppsala. I ett brev daterat 3.5.1510 vänder sig denne till riksföreståndaren och omtalar att Wenne var hos honom för att efterhöra vad kung Hans svarat på ärkebiskopens brev beträffande bortrövandet av Åbo domkyrkas klenoder. Därtill yrkade Wenne på ersättning för ekonomisk skada som tillfogats honom av Jon Bondes son då Wenne varit i rikets ärenden.[35]

I juli 1510 tillsattes en räfstenämnd i Åbo, där Wenne uppträder vid sidan av den nye biskopen Arvid Kurck.[36] Till samma tider, 1510 eller 1511 hänför sig avlidne herr Jakobs, kyrkoherde i Borgå, testamente enligt vilket Henrik Wenne erhöll ett "tentorium cum sacco", tydligen någon hopfällbar takförsedd konstruktion med tillhörande förvaringssäck, måhända avsedd för de improviserade altaruppsättningar som det dåtida gudstjänstlivet säkert var vant vid.[37] Därpå uppträder han i flere sammanhang där spåren på olika sätt leder till släkten Bitz. Han var vid sidan av Arvid Kurck arvskiftesvittne vid skiftet efter Henrik Bitz den 5.3.1511.[38] Samma duo uppträdde igen som vittnen när arvet efter Axel Jopsson Ille och Anna Bitz skiftades 13.3.1511.[39] Senare samma år fick han sig tillsänt ett skiftesbrev av Arvid Kil som utvisar att Sten Jopsson i arv jämte andra fastigheter fått två kvarnar i Lampis.[40] När Klemet Hogenschild uppgjorde sitt testamente 15.12.1512 tilldelades Wenne en guldring och en ungersk gyllen.[41] Han uppträdde vid räfsteting i Åbo 31.7.1513 i ett mål rörande Mail i Tenala.[42] Köpmannen Herman Bremer i Lübeck skrev ett brev till honom 29.9.1513 och rapporterar att han för Wennes räkning sålt ett parti smör och meddelar om två leveranser av kopparplåtar till domkyrkans tak. Då var Wenne troligen redan död. Enligt biskopskrönikan dog han detta år.[43] Flere prästmän, också nere från kontinenten, sökte få den lediga befattningen, som efter några bisarra mellanspel övertogs av ärkediakonus Påvel Scheel.[44]

sigill2
Jöns Wennes sigill. Ruuth 1891, bildplansch 17 nr 194.

I Åbo domkyrkas svartbok nämns Wenne på ett par ställen. Han uppträder i samband med två tomtbyten i Åbo 15.3.1509. Därtill nämns han som medlem av Heliga tre konungars brödraskap.[47]

Som synes, får man en rätt levande bild av Henrik Wenne som berest lärd och verserad diplomat i viktiga värv. Men om hans släktförhållanden vet vi mycket litet. Som medlem av den ovan omnämnda räfstenämnden av år 1510 titulerades han välboren, men det var han i varje fall som domprost i Åbo. Hans bevarade signet på det ovan omtalade fredsfördraget av 1509 visar ett vapen med tre sjöblad vilkas korslagda stjälkar ligger mot mitten, en heraldisk komposition som väl bör vara ett indicium på frälse. Sjöbladen kan föra Sturarnas vapen i minnet, och mycket riktigt har Hans Gillingstam påpekat, att Stureanhängare fört sjöblad i sina vapen.[45] Ett sjöblad återfinns också på en senare kyrkomans vapen, den säkerligen befryndade kyrkoherden i Eura Jöns Wenne.[46]

Någon frälseätt med namnet Wenne är icke känd. Före Henrik Wenne nämns bara synemannen Thomas Wenne i Eura år 1420 som sjätte man i en nämnd.[48] Det enda släktskapssammanhang beträffande Henrik Wenne som låter sig fastslås framgår ur biskop Magnus Nicolai Stjärnkors kopiebok. Här sägs att Wennes måg Peder Gunnersson hörde till de biskopens tjänare och väpnare vilka hösten 1495 i närheten av Viborg blivit fångna och dräpta.[49] Det visar att Henrik Wenne hade åtminstone en syster, för med måg förstås ju en svåger i medeltida svenska. Ursprungligen betecknade ordet en frände.[50]

 

Jakob Wenne d.ä.

Jakob Wenne omnämns som kanik i Åbo 1514. Han är tydligen den Jakobus Benne Amboensis som intogs vid universitetet i Rostock 15.7.1505 och blev baccalaureus 14.4.1506 och magister 9.10.1508.[51] Leinberg har fäst uppmärksamhet vid en studerande Jacobus Mathiae Abonensis de Swecia, inskriven vid universitetet i Köln 9.1.1503. Troligen är det fråga om en och samma person och det ger oss upplysningen att fadern hette Matts, vilket förstås bör noteras med tillbörligt frågetecken.[52] Hausen har till 1513 attribuerat en skrift av honom, där han ber domkapitlet i Åbo om understöd för sin systerson Jakob, som i stor fattigdom studerade vid universitetet i Rostock, så att denne skulle kunna fullfölja sina studier.[53] Senast nästa år var han kanik i Åbo och vittne då väpnaren Jöns Larsson (Bölja från Västbo) ställde morgongåvobrev åt Anna Hansdotter (Tott).[54] Några notiser från 1515 och 1519 rörande penningskulder hör väl snarast till Jakob Wenne d.y.

Han hade avancerat till ärkepräst i Åbo när han nästa gång omtalas. Det var 1527 och då blev han av Gustav Vasa i dennes brev av 7.11 instruerad om kyrkans och prästernas inkomster.[55] I ett öppet brev av 8.7.1529 reserverade Gustav Vasa räntan för Nykoret i Åbo domkyrka för ärkeprästen och lade även Tövsala kyrka under Nykorets prebende.[56] Ett år senare fick Wenne förnyat brev på Nykorets gods och ränta.[57] I slutet av juli 1530 fick han kvitto på uppbörden.[58] I september 1530 fick han från kungliga kansliet en "recognition" på 4 lödiga mark 4 lod silver, 10 mark rigeske och 11 mark örtuger på det subsidium han föregående år försträckt "klerkeriet".[59] Han dog vid samma tider i pesten och 22.9.1530 skriver biskop Martin Skytte till Gustav Vasa för att meddela att Jakob Wenne dött och att biskopen gärna skulle se hans systerson Jakob Wenne d.y. insatt i hans ställe.[60]

 

Jakob Wenne d.y. och hans släkt

Jakob Wenne d.y. inskrevs i juni 1513 vid universitetet i Rostock och blev baccalaureus nästa år.[10] Senare benämns han också magister, som av det följande framgår. Han var vid dessa tider i ekonomiskt trångmål, och morbrodern Jakob Wenne d.ä. bad domkapitlet om understöd för hans studier, som ovan redan nämnts. Det är väl Jakob Wenne d.y. som avses, då teologie kandidaten Henrik Kruselman i Rostock i juli 1515 tackar ärkedjäknen Påvel Scheel för hjälpen att återfå sina till Jakob Wenne utlånade pengar.[62] Han är väl också den magister Jacob Wenne som tillsammans med magister Henrik visiterade Tyrvis kyrka 1518.[63] Han avses väl också då kaniken Hans Petri 14.8.1519 skrev till köpmannen Herman Bremer i Lübeck att så snart det åter blir fred skull Hans Petri översända Bremer vad han själv, Johan Stut och Jakob Wenne var skyldiga.[64]

Han nämns ånyo först i slutet av september 1530, då biskop Martin Skytte skrev till Gustav Vasa och föreslog honom till ny ärkepräst efter morbrodern Jakob Wenne, som då avlidit. Han var alltså då en högt meriterad prästman. Någon ny ärkepräst tillsattes inte. Hans berömmelse vilar på andra grunder: dels fick han gårdarna Härmälä och Hulkis i sin ägo, dels hade han bildat familj, och i samband ned dessa omständigheter är det möjligt att i viss mån skissera upp ett genealogiskt sammanhang för släkten. Han själv var död redan 2.4.1532, då det konstateras att Jakob Wenne "sele åmynnelse" 1530 av Simon i Mäenpää hade köpt dennes andel i Härmälä för 25 mark örtuger plus 10 mark för byggnaderna.[65] Likaså 1530 återkrävde Jakob Wenne Hulkis av Nådendals kloster i enlighet med bestämmelserna vid Västerås recess, men hade fått mothugg, "thet nu i klander står och oförslitit med rettgong".[66] Han synes tydligen ha vunnit rättegången, då parter i både Härmälä och Hulkis efter hans död tillföll hans syster Margareta som var gift med kyrkvärden Markus Lång i Åbo.[67] Härmälä hamnade sedan hos Margaretas arvinge Matts Olsson i Villilä, men snart nog blev det kamp om gården, varom mera nedan. Hulkis hamnade sedan hos Nils Svensson (Gyllenhjärta) vilken sades ha trängt sig in där och övertagit gården trots att han varken var släkting eller hade bördsrätt.[68] Å andra sidan tycks Margareta själv ha sålt gården.[69]

Förutom systern Margareta hade Jakob Wenne även en syster Valborg i Nådendals kloster. Då någon nunna Valborg inte nämns i källorna - det är förstås inget negativt bevis - har Birgit Klockars förmodat, att hon möjligen kunde vara abbedissan Valborg Torkilsdotter.[70] Alla tre, Jakob, Margareta och Valborg, bör ha varit barn till en syster till Jakob Wenne d.ä. Därför verkar det svårförklarligt när Jakob Wenne d.y. sägs ha varit systerson till Jakob Wenne d.ä., men även til Jöns Filpusson (Jägerhorn av Storby), som med sin hustru skänkte Hulkis till Nådendals kloster 1464.[71]

Tapio Vähäkangas har i ett par artiklar i Genos kommit att beröra släkten Wenne (först med ett antal frågetecken, sedan tyvärr utan), och har, säkert uppeggad av J. Liedgrens tidigare teori, valt att inskjuta ytterligare en generation och gjort Botilda Filpusdotter inte till mor utan till farmor åt Jakob Wenne d.y.[72] Samtidigt har han genom att utnyttja uppgiften om Wennes måg Peder Gunnersson gjort Botilda till hustru åt borgaren Gunnar Jakobsson i Nådendal. Resonemanget kan verka bestickande, men har nackdelen att inte stödas av källuppgifter.

Wennes måg Peder Gunnersson anser Vähäkangas anspela på Jakob Wenne d.ä. men det verkar nog orimligt. Hur skulle Jakob Wenne, som vid Peder Gunnerssons död var en ca 12-årig pojkvasker ha varit en så viktig person att Peder Gunnersson skulle identifieras via honom? Nu avsågs ju på medeltiden med ordet måg en svåger, och det är säkert Henrik Wenne, biskopens förtrogne, som var Peder Gunnerssons svåger. Botilda Filpusdotter säger Vähäkangas ha varit först gift med borgaren i Nådendal Gunnar Jakobsson och därpå med Klemet Månsson. Sonen Per är sedan Wennes måg, men gift inte med Henrik Wennes syster utan med Jakob Wenne d.ä.:s syster och detta pars son är Jakob Wenne d.y. Denna prydliga konstruktion har nackdelen att källorna är så tystlåtna. Om Gunnar Jakobssons eventuella hustru vet vi intet, och Peder Gunnersson var säkerligen inte gift med Jakob Wenne d.ä.:s syster, om vi som indicium har uttrycket "Wennes måg". Som en liten negativ detalj kan kanske tillfogas att Henrik Wennes namn inte nämns i några birgittinska sammanhang.

Vad vi vet är att Jakob Wenne d.y. var systerson till Jakob Wenne d.ä. Det har vi biskop Martin Skyttes ord på som direkt vittnesbörd av en person som kände dem bägge. Upplysningen att Jakob Wenne d.y. samtidigt var systerson till Jöns Filpusson baserar sig på abbedissan Birgitta Persdotters uppgift från långt senare, 1564, och är närmast att uppfatta som vittnesbörd på att Wenne hade bördsrätt till Hulkis.[73] Wenne kan inte ha varit systerson till bägge och Jöns Filpusson är mycket riktigt tidsmässigt så avlägsen att någon ytterligare generation helst bör inskjutas. Då Hulkis synes ha varit inte Jöns Filpussons, utan hans hustrus gård, är det fullt tänkbart att Jakob Wennes härstamning bör ledas från hustruns sida. Därmed upphör vårt säkra vetande.

Jakob Wenne är i själva verket mest ihågkommen för sitt giftermål - om det nu var ett sådant. Han hade nämligen söner, av vilka sonen Jöns blev präst. Orsaken till all uppståndelse var Arvid Mattsson (Footangel), som var son eller måg till Matts Olsson i Villilä, som i sin tur var arvinge till Margareta, syster till Jakob Wenne d.y. och gift med kyrkvärden Markus Lång. Hon dog barnlös ca 1549 och överlämnade då Härmälä, som hon ärvt efter brodern Jakob, till sin närmaste arvinge Matts Olsson.[74] Denne kunde njuta av inkomsterna från gården till år 1553, men sedan tog det slut.[75] Johan Wenne lyckades ta över och var då kyrkoherde i Raumo. För att på bästa sätt se om sitt hus valde han att donera Härmälä till Gustav Vasa, och denne utnämnde honom därpå till kyrkoherde i Eura.[76]

Det här gick Arvid Mattson djupt till sinnes. Han skaffade fram en sky av vittnen vilka inför rätta i Åbo intygade att Jakob Wenne inte varit lagligen gift med hustrun Gertrud Staffansdotter och att Jöns Wenne därför var en frilloson, ej arvsberättigad: 1563 Åboborgarna Henrik Härkä, Lille Göran och Tomas Lång, 1564 intyg från Masku av kyrkoherden Johannes Pauli och gårdsfogden Jöns Skytte och av kyrkoherden Philippus Kindoi i Pöytis, 1566 åter Åboborgarna Lille Göran, Tomas Lång och Erik Larsson, Jakob Henriksson (Sjundbyätten), som i tiden varit biskop Martin Skyttes tjänare, samt Jakob Teit, som omvittnade att då han kom till Åbo tio år efter det fästningen skulle ha skett endast prästen Peder Särkilax var gift. Arvid Mattsson tillerkändes bördsrätt till gården, som av en olaglig arvinge skänkts till kronan i egennyttiga avsikter.[77]

släkttavla

Problemet för Arvid Mattsson bestod däri, att gården hade skänkts till konungen och var svår att återfå. I februari 1569 var Arvid Mattsson i Stockholm med Gustav Nilsson Stjernkors och Eskil Jönsson och begav sig där till stockhuset. Dit hade nämligen Jakob Teit förpassats och nu intervjuades han av Arvid i vittnens närvaro. Arvid frågade om Jakob Teit kom ihåg att han i tiden rivit sönder en förlikningsskrift mellan Arvid och herr Jöns rörande Härmälä där Jöns Wenne erbjöd avrad för de år han innehaft gården undan Arvid. Jo, det kom Jakob Teit ihåg, men sade sig ha rivit den för att Jöns Wenne sedan beklagat sig för Teit och sagt sig undertecknat en skrivelse som avtvingats honom mot hans vilja och därigenom även nämnden förts bakom ljuset. Arvid för sin del protesterade häremot och sade att Jöns Wenne undertecknat och sigillerat skrivelsen egenhändigt och ingenting olämpligt skett. De båda vittnena nedtecknade och sigillerade en skrift om detta.[78]

Nästa steg var att igen träda inför rådstugurätten i Åbo. Ovan uppräknade intyg presenterades över att Jakob Wenne inte varit gift och barnen alltså inte varit arvsberättigade. Nu visade sig herr Jöns Wenne ha äktat en förutseende hustru. Hon kunde nämligen för rätten framvisa två synnerligen vördnadsvärda pergamentsbrev, vederbörligen sigillerade. Det ena var av biskop Martin Skytte och intygade att Jöns var född i äkta säng - ett mycket önskvärt dokument, då endast i äkta säng födda barn kunde prästvigas. Det andra var av biskop Mikael Agricola som intygade att väl,"var ingen kyrkgång men väl vittnen närvarande och fästningsöl, både kaniker och andre". Inför så imponerande skriftstycken fann rätten för gott erkänna Jöns Wenne som laglig son.[79]

Återstod bara att ta till bönboken. Arvid riktade nu en skrift till konung Johan och uppvisade där visligen ett av de tidigare domslut som tillerkände honom Härmälä. Johan konstaterade att Arvid var en gammal trotjänare och skänkte honom gården. En långvarig tvist var äntligen över.[80]

Både prästäktenskapen och vigselceremonierna var nya företeelser i sin protestantiska tappning. Om detta, och också om Jakob Wennes fall, har en ganska rikhaltig litteratur uppstått.[81] Men det tog ännu några decennier innan prästäktenskapen började bli vanligare och prästbarnen delaktiga i arvsskiften.[82]

 

Noter

[1] Kauko Pirinen, Turun tuomiokapituli keskiajan lopulla. SKHST 56. Helsinki 1956, s. 245-246.

[2] K.G. Leinberg, Det odelade finska biskopsstiftets herdaminne. FKSH 1. Helsingfors 1895, s. 27.

[3] K.G. Leinberg, Finske studerande vid utrikes universiteter före 1640. Förhandlingar och uppsatser 10. SSLS 34. Helsingfors 1897, s. 48-50.

[4] FMU 4441.

[5] FMU 4471.

[6] För fortsättningen, där Wennes namn ej nämns, se FMU 4475.

[7] FMU 4536.

[8] FMU 4632.

[9] FMU 4655.

[10] FMU 4682, 4784.

[11] FMU 4703.

[12] FMU 4717.

[13] FMU 4719.

[14] FMU 4778, 4780.

[15] Jarl Gallén, Finlands medeltida litteratur. Finlands svenska litteratur 1. Helsingfors 1968, s. 42.

[16] FMU 4784.

[17] FMU 4831.

[18] FMU 4877.

[19] FMU 3317.

[20] FMU 4873.

[21] FMU 4879.

[22] FMU 4884.

[23] FMU 4934.

[24] FMU 5056.

[25] FMU 5271.

[26] FMU 5297.

[27] FMU 5309.

[28] FMU 5391.

[29] FMU 5400.

[30] FMU 5398.

[31] FMS nr. 39; se även Rydberg, Sveriges traktater, nr 574.

[32] FMU 5416.

[33] FMU 5434.

[34] Pirinen, a.a., s. 371.

[35] FMU 5454.

[36] FMU 5466.

[37] FMU 5495.

[38] FMU 5503.

[39] FMU 5507.

[40] FMU 5563.

[41] FMU 5622.

[42] FMU 5672.

[43] FMU 5688; Pirinen, a.a. s. 218, Porthan, Juusten, Chronicon episcoporum, Aboae 1784-1800, s. 716.

[44] FMU 5719, 5721, 5729, 5752, 5773, 5791.

[45] Hans Gillingstam, Den friherrliga ätten Kurcks ursprung. Genos 1964:1, s. 32.

[46] J.W.Ruuth, Suomen rälssimiesten sineteistä lopulla 1500-lukua ja alussa 1600-lukua. HArk XI. Helsinki 1891, kuvataulu 17 n:o 194.

[47] REA 698, 715.

[48] REA 388.

[49] FMU 4636.

[50] A.F.Dalin, Ordbok öfver svenska språket II. Stockholm 1853, s. 118a; Porthan, Cronicon episcoporum, Index Måg (blad 000004 verso).

[51] Pirinen, a.a., s 265.

[52] Leinberg 1897, s. 51-52.

[53] FMU 5699.

[54] FMU 5764.

[55] FMU 6397.

[56] FMU 6455, 6456.

[57] FIIU 6521.

[58] FMU 6526.

[59] FMU 6544.

[60] FMU 6548.

[61] Leinberg 1897, s. 55.

[62] FMU 5824.

[63] BFH I, s. 414.

[64] FMU 6981.

[65] BFH III:19.

[66] FMU 6560; Jakob Teits klagomålsregister, s. 103,124,163.

[67] BFH IV:218.

[68] BFH IV:340.

[69] Porthan, Chronicon episcoporum, s.811. Jfr Teits uppgift, not 66, enligt vilken Nils Svensson hade köpt gården av Botilda Filpusdotter.

[70] Birgit Klockars, I Nådens dal. SSLS 486. Helsingfors 1979, s. 184-185.

[71] Porthan, Chronicon episcoporum, s. 810.

[72] Tapio Vähäkangas, Ille ja Footangel. Genos 1994:3 s. 119-122, Peder Dansken jälkeläiset, Genos 1998:3, s. 125-138; Jan Liedgren, Om Jöns Filpussons gåva av Hulkis till Nådendals kloster. HTF 1973, s. 62-68.

[73] Porthan, Chronicon episcoporum, s. 810-811; Eric Anthoni, Finlands medeltida frälse och 1500-talsadel. SSLS 442. Helsingfors 1970, s. 329.

[74] BFH III:310.

[75] BFH IV:265.

[76] BFH IV:318.

[77] BFH IV:200, 265, 268, 318, 320.

[78] BFH IV:390.

[79] BFH IV:396. Intygen måste nog trots allt betraktas som ganska diskutabla, och Agricola medgav ju direkt att ingen kyrkvigsel skett. Skyttes intyg var väl ett sätt att urskulda sig vid Jöns Wennes prästvigning.

[80] BFH IV:473.

[81] Härom se Olav D. Schalin, Kulthistoriska studier till belysande av reformationens införande i Finland. SSLS 305, Helsingfors 1946, del I, s. 160-161, och Torsten G. Aminoff, Kring släkten Langs ursprung. Genos 1976:3, s. 80-81.

[82] Prästäktenskap tillstaddes först vid 1536 års kyrkomöte och lagliga bröstarvingar kunde egentligen födas först därefter. Se Sven Kjöllerström, De kyrkliga förhandlingarna i Uppsala 1536. Svensk Teologisk Kvartalsskrift 1936, s. 238-239.

 

Selostus

 

Jarl Pousar: Wenne-nimiset prelaatit Turussa

Myöhäiskeskiajalla Turussa mainittiin joitain Wenne-nimisiä pappismiehiä. Tällä harvalukuisella rälssisuvulla oli suhteita Jägerhorneihin ja Footangeleihin, ehkä Bitzeihinkin.

Suvun merkittävin jäsen, tuomiorovasti Henrik Wenne, oli aikansa maan oppineimpia miehiä: Euroopan matkaaja, diplomaatti ja lateraaninen pfalzkreivi. Hän kirjoittautui Rostockin yliopistoon v. 1486 ja joitain vuosia myöhemmin Pariisiin ja Greifswaldiin. Seuraavan vuosikymmenen alussa hän toimi Turun tuomiokirkon kaniikkina. Vuonna 1492 hänet valittiin Knut Possen johtamaan nelihenkiseen lähetystöön, jonka tarkoituksena oli olla yhteydessä Saksalaiseen ritarikuntaan Moskovaan suuriruhtinaskuntaan suunnatun liiton lakkauttamiseksi. Vuosina 1494-1496 hän oleskeli Roomassa ja mm. anoi vapaata kanonikaattia Schwerinin hiippakunnasta. Taloudellisesti Wennellä ei mennyt hyvin: hän velkaantui raskaasti sillä seurauksella, että maksurästien seurauksena hänet julistettiin pannaan helmikuuhun 1502 mennessä. Wennen v. 1500 saama Turun tuomiorovastin virka siirtyi Johannes Braskille. Vuosina 1504-1509 Henrik Wennen nimi esiintyy erilaisissa valtiollisissa yhteyksissä: esim. v. 1509 hän kahdessa valtakunnanneuvoston nimittämässä delegaatiossa. Palkkioksi toiminnastaan hänelle myönnettiin läänitykseksi muutamia tiloja. V. 1510 Wenne nimitettiin Turussa tutkintalautakuntaan, johon kuului myös piispa Arvid Kurck. Piispankronikan mukaan Henrik Wenne kuoli v. 1513.

Henrik Wennen vaakunaan on ikuistettuna kolme lumpeenlehteä, mikä viittaa sukulaisuuteen Euran myöhemmän kirkkoherran Jöns Wennen kanssa. Wenne-nimistä rälssisukua ei kuitenkaan tunneta, ja ennen Henrik Wenneä löytyy vain mainita vuodelta 1420 katselmusmiehestä Eurassa nimeltään Thomas Wenne. Ainoa asiakirjoista paljastunut suora viittaus Henrik Wennen sukulaisiin on hänen lankonsa Peder Gunnersson, joka murhattiin Viipurissa v. 1495.

Henrik Wennen sukulainen oli varmasti ainakin Rostockissa opiskellut Jakob Wenne vanhempi (k. 1530), jonka seuraajana Turun ylipappina (ärkepräst) oli hänen sisarenpoikansa Jakob Wenne nuorempi. Heistä nuoremmalla oli poika, em. Euran kirkkoherranakin toiminut Jöns Wenne (k. 1572). Sukulaispiiriin kuuluvat myös nuoremman Jakobin sisaret, Markus Långin puoliso Margareta (k. n. 1549) ja Valborg. Kirjoittajan mielestä sen sijaan lähteet eivät tue aiemmassa tutkimuksessa esitettyä ajatusta Jakob Wenne nuoremman äidin Botilda Filpuksentyttären avioliitosta porvari Gunnar Jakobinpojan kanssa.

Em. Margareta-sisaren perillinen Arvid Mattsinpoika (Footangel) yritti Härmälän tilan omistuksen vaihtumisesta ärsyyntyneenä 1560-luvulla kiistää Jakob Wennen nuoremman ja Gertrud Staffanintyttären avioliiton laillisuuden. Turun raastuvanoikeus kuitenkin tunnusti heidän poikansa, silloisen Rauman kirkkoherran Jöns Wennen lailliseksi pojaksi.


Genos 71(2000), s. 47-54, 86

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 2000 års register | Årgångsregister