Transport av manskap från svenska regementen till Finland 1721



[ Slutet av artikeln ]

Transporten av manskap från fyra svenska regementen till Finland 1721

Tore Blomqvist

Sedan det första året av Stora nordiska kriget skulle Finland förutom sju ordinarle infanteri- och tre kavalleriregementen, upprätthålla ett stort antal tillfälliga truppförband: männingsregementen, ståndsdragoner och fördubbllngsregementen. Redarn år 1700 uppgick denna finska armé till nära 20000 man. Det gällde för rote- och rusthållare att inte bara ställa upp dessa trupper utan att också ersätta avgången1 till dess Finland år 1714 helt hade ockuperats av ryska trupper och den finska armén dragit sig över till Sverige. I samband med detta återtåg rymde talrika soldater ur truppförbanden då de önskade kvarstanna i sina hemtrakter.

Under Stora ofreden utsattes befolkningen för ryssarnas härjningar. Mord och deportation till Ryssland av civilbefolkning förekom. Man beräknar att antalet mördade och till Rysslande deporterade, som inte återkom steg till c:a 13000 civilpersoner.2 Ännu så sent som år 1720 uttogs c:a 1500 man, de s.k. mantalskarlarna, vilka fördes till södra Ryssland i kriget mot Persien. Först långt därefter, år 1725, kunde 443 återvända till hemlandet.3

Det är svårt att uppskatta Finlands förluster i manskap under kriget. Man har beräknat att till den finska armén under åren 1700-1721 uttogs c:a 48500 man.4 Andra forskare uppskattar krigsförlusterna till "på sin höjd" 35000 man.5 Hur det än förhöll sig med totalförlusterna efter fredsslutet hade de finska trupperna reducerats till cirka 2000 man.6

I och för transport av de sju finska infanteriregementena till Finland avgav general Hugo Hamilton i Gävle den 11 september 1721 en rapport till konungen. Extraktet till rapporten medföljande generalförslag daterat i Gävle 9 sept. 1721 lyder:7

Regements Öfver och Under Officerare sampt Staben

409

Corporaler Trumslagare Pijpare Gemena och Prophosser

     1454

Armeens Styrckia

1863

Fruer Hustrur och Barn sampt Medhafvande Anhörige

1376

Legofolck

     467

Hehla antalet

3706

Hästar 650 st.

Också i Sverige hade under kriget uppsatts en mängd tre- och femmänningsregementen och ståndsdragoner; flera av dem hade dock ej i samma utsträckning som de finska hamnat ut på krigsfälten. Efter fredsslutet skulle alla dessa tillfälliga förband upplösas. De ordinarie trupperna i Sverige kunde kompletteras med manskap ur dem och likaså överfördes en del manskap till de finska regementena. Sålunda överfördes manskap till Finland från följande regementen:

Upplands femmänningsregemente till häst. Överste: Gen.maj. Wilh. Bennet. Regementet upplöstes vid generalmönstringen på Rådmansö den 17 okt. 1721 (generalmönsterrulla GMR 1721 Mf:r WA 1405). Numerären var 800, därav 5 vakanta. 236 hemförlovades, 50 man transporterades till kungliga Livregementet och 509 man till Nylands och Tavastehus läns dragonregemente (GMR 1728 Mf:r 54955). Manskapet överfördes praktiskt taget från kompani till kompani, mellan 60 och 70 man till vart och ett. Medelåldern för de förflyttade var vid transporten 30,8 år och i medeltal hade de tjänat i 9,2 år. Uppgift om giftermål förekommer i GMR 1728 i 111 fall, av dem var 104 gifta. Av 97 man som var i tjänst ännu år 1735 var 93 gifta.8

Upplands Ståndsdragonregemente. Överste: Gen.löjt. greve Hans von Fersen. Regementet mönstrades och upplöstes på Rådmansö den 11-17 okt. 1721 (GMR 1721, Mf:r WA 1410). Numerären var 1021, varav vakanta 45 och frånvarande 4. 223 avskedades, 36 transporterades till svenska regementen och 713 till finska regementen. Till Nylands läns infanteriregemente (GMR 1726, Mf:r WA 1213-1214) överfördes 304 man från Liv-, Övl-, Maj- och IV kompaniet, till Tavastehus läns infanteriregemente (GMR 1728, Mf:r ES 2268) 311 man från V-VIII kompaniet, till indelta Livdragonregementet i Åbo 80 man, tio från varje kompani och till Nylands och Tavastehus läns dragonregemente 18 man. Forskningen i Nylands läns infanteriregementes GMR för åren 1726 och 1735 försvåras av att soldaternas namn är i mittfältet och dolda i ryggvikningen varför genomgång av de originala mönsterrullorna i SvKrA har varit av nöden.

Västgöta tremänningsregemente till häst. Överste: Gen.maj. Johan Didrick Löfvenstern. Regementet mönstrades i Gävle den 19 september 1721 (GMR 1721, Mf:r WA 1407-1408). I rullan har inte antecknats vilka som fått avsked, ej heller ingår numeriska extrakt. Däremot är för varje ryttare antecknat om han brukar jord. I slutmeningen, daterad i Gävle den 30 sept. har den mönstrande, general Hugo Hamilton antecknat: "varandes Regementet sedermera indragit, och så mycket manskap kunnat dugeligit finnas, sampt intet hemmans bruk har så mycket man kunnat uthleta, understuckit en Tredie dehl under Biörneborg infanterie Regemente och twå triedie delar under Nyslotts infanterie regemente, hwilcket här med attesteres och till bewiis lämnes."

I Björneborgs läns infanteriregemente (GMR 1728, Mf:r 54944) påträffas 143 man om vilka är antecknat att de den 30 september 1721 hitsatts från Västgöta tremänningsregemente till häst. I denna rulla anges också mannarnas patronymikon. Den första tillgängliga generalmönsterrullan efter år 1721 för Savolax och Nyslotts läns infanteriregemente är för år 1735 (Mf:r ES 2272-2273). Här omnämns ej transporten från Västgöta tremänningar. Av rullan framgår att föregående generalmönstring hållits år 1729. Ur en avlöningslista av år 1722 (Mf:r WA 2081 och Mk K0753710/10) framgår att sammanlagt 245 korpraler och meniga kommit från Västgöta tremänningsregemente. I SvKrA finns bland regementsräkenskaperna en avgiftsförteckning för år 1723 där samtliga soldater i alla kompanier är namngivna. Tyvärr har i flera kompanier soildaterna fått nya finska namn eller i ett kompani djur- och växtnamn, så att någon identifiering inte kunnat göras. Ur en del avskedsintyg på SvKrA och avlöningsförslag (Mf:r 55041-55042) har ett tiotal soldater kunnat identifieras. Jag har även i några fall kunnat utnyttja kyrko- och domböcker. Trots allt har åtminstone 87 av de transporterade inte påträffats.

Dessutom fusionerades det "äldre" värvade Livdragonregementet med Åbo och Björneborgs läns kavalleriregemente, som redan den 4 september 1721 genom ett kungligt brev fått beteckningen "Kungl. Indelta Livdragonregementet".9

Livdragonregementet, det värvade, "äldre". Överste: Vakant. Överstelöitnant: Robert Muhle. Regementet mönstrades den 6-7 oktober 1721 på Rådmansö, men GMR är ej bevarad. Föregående mönstring ägde rum den 29 augusti på Gripsholm. (GMR 1721, Mf:r WA 1229, Mk K05532 1-717).

Livdragonregementet, det indelta, "yngre". Av anbefalld generalmönstring år 1725 finns GMR 1725 för Masku härads kompani (Mf:r WA 1229) och GMR 1726 för majorens kompani (Mf:r 54944). Följande generalmönstring försiggick i sept. 1728 i Säkylä by i Eura och i Åbo. (GMR 1728, originalet i landsarkivet i Åbo, Mf:r MA 61-62). Utgångsläget i denna rulla är förhållandena i det äldre Livdragonregementet vid generalmönstringen i oktober år 1721. Den på sin gamla nummer stående "äldre" livdragonen måste sedan ofta förflyttas till en annan nummer undan en man från Åbo läns kavalleri. Här ett exempel på stiliseringen för Nr 17 i Masku härads kompani: "Sventienaren Anders Berg, transporterad till Nr 6 undan för den ifrån Åbo Läns Cavallerie hijtkomne karlen på Rådmansöö d 9 oct 1721 emedan Åboländska Manskapet, efter ankomna Ordres, måste komma att stå wijd sina gamla numrer. Simon Loo 33 åhr gammal."

De förstärkta finska regementena transporterades sedan under höstens lopp dels landvägen runt Botttenhavet dels sjövägen till sina förläggningsorter i Finland.10 I min undersökning har jag försökt utreda vilka soldater som transporterades till finska regementen och deras vidare öden härstädes. Förutom menige omfattar undersökningen också korpraler och, i den mån det har varit möjligt att utforska, även trumslagare och annat spel, profosser, fältskärsgesäller m.fl. med andra ord sådana som inte primärt upptagits i Wirilanders handböcker över officerare, underofficerare och tjänstemän.11 Utom den "stridande" personalen ingick i truppförbanden en stor mängd "icke stridande", vilkas antall fastställts genom en tågordning av år 1696. Det sammanlagda antalet av dessa officersdrängar, kompanibetjänter och kompanitrosspojkar kunde vid ett kavalleriregemente uppgå till 390 och vid ett infanteriregemente till 209 personer.12 Även om antalet av icke stridande minskat under krigets gång fanns väl efter fredsslutet en del kvar. Man kan anta att sådana ingår bland det "legofolk", som omnämnes i Hugo Hamiltons rapport av år 1721. Med officerare och militära tjänstemän från olika svenska regementen medföljde säkert en del betjänter och drängar till Finland.

Anteckning om dem finns dock inte i rullorna och de förekommer ej heller i mitt material.

Tabell 1. De från svenska regementen transporterades härkomst.

Födelseort Upl 5-män R t. häst Upl:ds stånds drag R Västgöt 3-män R. t. häst Livdrag Reg Summa

Västergötland 42 113 215 115 485
Östergötland 90 140 6 21 257
Småland 123 13 24 46 206
Uppland 33 98 4 27 162a
Skåne 98 10 6 32 146b
Västmanland 18 86 9 13 126
Dalsland - 5 - 110 115
Södermanland 13 73 1 21 108
Värmland 2 39 2 44 87
Närke 14 53 - 24 91
Halland 24 1 22 19 66
Bohuslän 2 - 2 60 64
Dalarna 2 28 15 45
Gästrikland, Helsingland
Härjedalen med Jämtland
Ångermanland, Västerbotten
2 29 15 46c

Sverige 463 688 291 562 2004
Finland 7 4 1 79 91
Ingerm.l. Balticum 4 - - 33 37
Tyskland 30 3 1 35 69
Frank, Pol.Dan - - 1 2 3
Okänd 7 20 7 2 36

Utom Sverige och okänd 48 27 10 151 236

Summa 511 715 301 713 2240
Anm: Från Västgöta 3-männingsregemente till häst transporterades yttermera 87 ryttare, som inte kunnat identifieras. a: Stockholm 22, b: Blekinge 2, c: Gästrikland 12, Hälsingland 11.

Jag har använt mikrofilm och mikrokort av de militära rullorna, i en del fall kompletterade med originalen. Kyrkliga och kamerala handlingar har utnyttjats blott i ringa utsträckning. Arbetet har försvårats av att rätt många generalmönsterrullor och andra uppföljningsrullor inte bevarats. Avsaknaden av 1729 års generalmönsterrulla i samband med soldaternas namnbyte vid transporten till det nya truppförbandet har t.ex. omöjliggjort identifieringen av 87 man, som transporterats från Västgöta tremänningsregemente till Savolax och Nyslotts läns infanteriregemente. Kvaliteten i rullorna växlar också, sannolikt närmast beroende på mönsterskrivarens utbildning och ordningssinne. Stigande ålder och stigande antal tjänsteår är det logiska i på varandra följande rullor, men ibland kan vid transport från ett truppförband till ett annat dessa avvika tiotal år från de följdriktiga. Detta gör att identifieringen inte alltid är lätt och i några fall är epiteten "antagligen" och "möjligen" på sin plat.

Som födelseort anges i generalmönsterrullorna vanligen ett landskap, i en del fall också län, härad och till och med socken. Uppgifterna kan dock växla från rulla till rulla. De olika landskapen går ibland så in och om varandra att det kan bli en tolkningsfråga var knekten egentligen hör hemma.

Tabellen 1 ger en sammanställning av de transporterades härkomst. De flesta komma från södra och mellersta Sverige. Från angivna svenska landskap härstammade 2004 man. Dessa kallas i det följande "rikssvenskar"; de utgjorde således den största delen eller cirka nio tiondedelar av de transporterade. I tabell 3 och 4 ges en sammanställning av dessa rikssvenskars tjänstgöringstid i Finland. Från Finland, inberäknat hela Österbotten, Karelen och Kexholms län, samt från Ingermanland, Baltikum och svenska provinserna i Tyskland, härstammade sammanlagt 200 man. I tabell i likasåväl som i de följande ingår inte de 87 man från Västgöta tremänningsregemente vilka förblivit oidentifierade.

Om man beaktar att av de 36 i tabell 1 med "okänd härkomst" rubricerade och ovannämnda 87 oidentifierade soldater antagligen största delen utgjordes av rikssvenskar och att dessutom 17 rikssvenskar hösten 1721 transporterades från Finska lantdragonerna till Kymmenegårds läns infanteriregemente,13 kan man räkna med att drygt 2100 rikssvenskar då transporterades till finska regementen. I tabell 2 framgår i vilka regementen de transporterade insattes.

Tabell 2. Transport av manskap från fyra svenska regementen till finska hösten 1721.

Från

Uppl 5.m

Upplands Ståndsdrag.

Vestgöta 3-m. t. häst

Livdrag.

Alla 4 reg.

Till

A

B

C

F

A

Summa

D

E

Summa

F

Summa

Rikssvenskar

463

295

308

79

6

688

140

151

291

562

2004

Finländare

7

2

 

1

1

4

1

 

1

79

91

Tyskar

30

1

1

1

 

3

1

 

1

35

69

Ingermanländer och balter

4

               

33

37

Övriga              

1

1

2

3

Okänd

7

4

 

2

14

20

1

6

7

2

36

Summa

511

302

309

83

21

715

143

158*

301

713

2240

*Dessutom 87 icke identifierade. A: Nylands o Tavastehus läns dragonregemente, B: Nylands läns infanteriregemente, C: Tavastehus läns infanteriregemente, D: Björneborgs läns infanteriregemente, E: Savolax och Nyslotts läns infanteriregemente, F: Livdragonregemente (yngre).

I början av år 1723, således ett knappt år efter transporten, fastställdes numerären för de finska truppförbanden till 9213 man. Den verkliga styrkan var blott 6198 man.14 Av denna styrka utgjorde sålunda de transporterade drygt en tredjedel.

Tabell 3. De transporterade rikssvenskarnas avgång ur militärtjänst.

År

Avskedad Död Praes. Summa År Avskedad Död Praes Summa

1721 2 5 - 7 Transport 1376 261 200 1837
22 29 30 2 61 1745 - 3 1 4
23 150 10 29 189 46 4 - - 4
24 167 18 - 185 47 22 3 3 28
25 110 11 - 121 48 1 - - 1
26 230 8 - 238 49 26 5 10 41
27 86 7 - 93 50 33 3 1 37
28 180 8 69 257 1751 1 1 - 2
29 27 5 - 32 52 1 - - 1
30 29 9 - 38 53 9 - - 9
1731 20 4 - 24 54 1 - - 1
32 18 6 - 24 55 - - - -
33 43 6 - 49 56 1 - - 1
34 61 6 - 67 57 - 4 - 4
35 58 4 37 99 58 19 - - 19
36 6 7 - 13 59 1 1 - 2
37 12 10 11 33 60 - 1 - 1
38 1 4 - 5 1761 2 - - 2
39 45 4 13 62 62 3 3 - 6
40 14 12 11 37 63 1 - - 1
1741 21 19 11 51 64 1 - - 1
42 29 51 - 80 65 - - - -
43 38 8 16 62 66 - - - -
44 - 9 1 10 1767 2 - - 2

Transport 1376 261 200 1837 Summa 1504 285 215 2004

Anm: "Praes": Det sista året soldaten finns antecknad såsom närvarande. De facto kan han ha dött eller fått avsked långt senare. Rubriken "Avskedad" omfattar också förrymda och permitterade, som inte återkommit. I denna liksom i följande tabell beaktas inte de nästan hundra rikssvenskar vars identitet eller hemort förblivit okänd, ej heller de 17 från Finska lantdragonerna transporterade.

Det vore intressant att veta huru många av de transporterade som blev varaktigt bosatta i Finland. Genom forskning i kamerala och kyrkliga arkiv kunde detta till en del utredas, men det skulle vara en mycket arbetsdryg uppgift. Däremot kan man ur de militära rullorna få reda på huru länge de transporterade varit i militärtjänst i Finland. Ur rullorna framgår när en person fått avsked eller dött. Men som jag tidigare nämnt är serierna av militärrullor ingalunda fullständiga. Sålunda förekommer det rätt ofta att en person i en rulla är antecknad såsom närvarande, medan han i följande tlllgängliga rulla, kanske ett tiotal år senare, ej mera påträffas, åtminstone ej på tidigare nummer i kompaniet.

Tabell 4. De transporterade rikssvenskarnas militärtjänst i Finland.

Åtminstone ännu år eller minst A B C D E F Sammanlagt %

1721 - 469 295 308 140 151 641 2004 100
1728 6 år 226 176 187 66 79 376 1110 55,4
1735 13 " 104 121 117 44 45 188 619 30,9
1743 21 " 50 33 29 21 8 98 239 11,9
1749 27 " 30 14 16 7 6 57 130 6,5
1758 36 " 13 5 6 2 3 5 34 1,7
1762 40 " 6 - 2 2 - - 10 0,5
1767 45 " 1 - 1 - - - 2 0,1

Anm: De två sista erhöll avsked år 1767. A: Nylands och Tavastehus läns dragonregemente, B: Nylands läns infanteriregemente, C: Tavastehus läns infanteriregemente, D: Björneborgs läns infanteriregemente, E: Savolax och Nyslotts läns infanteriregemente, F: Livdragonregementet.

I tabell 3 sammanställs den årliga avgången av rikssvenskar. Här har jag i kolumn "Praes" antecknat de respektive år närvarande, vilkas exakta avgångsår inte kunnat påvisas. Till denna grupp hör alltså sådana, som de facto har avskedats eller dött först vid en senare tidpunkt. Dessa fall utgör cirka en tiondedel av materialet. Tabellen ger därför blott en ungefärlig bild av avgången ur militärtjänst. Tabell 4 utvisar huru många rikssvenskar som under vissa år ännu var i militärtjänst. Ur denna framgår att år 1728 över hälften var i tjänst, år 1735 nästan en tredjedel och ännu efter hattarnas krig år 1743 cirka en åttondedel.

Efter Stora ofreden rådde stor misär i landet. De indelta soldaterna kunde inte på långt när åtnjuta alla lagstadgade förmåner. De svenska soldaterna brottades också med språkllga svårigheter varför missnöjet var rätt allmänt. På det svenska manskapets begäran förordnades år 1724 att årligen från varje kompani i Finland sex utbördingar skulle hemförlovas. Detta kunde dock inte i praktiken genomföras.15

Tidigare har man rätt allmänt varit av den åsikten att kommenderingen av manskap till Finland år 1721 var av en rätt övergående natur. Så skriver t.ex. Juvelius att regementena till sin sammansättning var helt inhemska några år efter beslutet av år 1724.16 Min undersökning utvisar dock att det är fråga om en migration av icke helt obetydliga mått.

Ett särdrag av intresse ur migrationssynpunkt är att mannarna transporterades till sju av landets dåvarande nio regementen. Med undantag av Österbotten kom sålunda manskapet att spridas över hela Finland. Man kan anta att större delen av de cirka ettusen rikssvenskar, som fått avsked under åren 1721-1728, återvände till Sveriee. Rätt många hade dock redan bildat familj i Finland och en del kvarstannade säkert i landet. Ju längre tjänstgöringen varade, desto mer hade de transporterade vuxit in i förhållandena härstädes och med fog kan man räkna med att redan de på 1730-talet avskedade till största delen kvarblivit i landet.17 Efter år 1728 kvarstod ett tusental rikssvenskar i den finska armén. Uppskattningsvis 700-800 av dem kan ha blivit fast bosatta i landet.

Befolkningen i Finland efter Stora ofreden uppskattas till cirka 330000 personer.18 Män i sina bästa år hade försvunnit, den sista åderlåtningen var bortförandet av mantalskarlarna år 1720. Det rådde ett starkt kvinnoöverskott. Den manbara befolkningen kan knappast ha uppgått till mer än 50 ā 70000 personer. I så fall skulle det rikssvenska manskapet på 2100 man under de första åren efter fredsslutet ha utgjort 3-4 % av den manbara befolkningen. Man kan anta att från denna tid förekommer både inom och utom äktenskapet födda avkomlingar till de transporterade. Dock kan inte de ofta bristfälliga kyrkoböckerna ge en klar bild av läget.

Med beaktande av ovanstående, - manskapets spridning över så gott som hela landet, kvinnoöverskottet och manskapets till flere procent uppgående andel av den manbara befolkningen de närmaste åren efter transporten samt det stora antalet transporterade som ännu var i tjänst i början av 1730-talet, - kan man antaga att denna transport av svenskt manskap till Finland har efterlämnat spår i så gott som hela den finska befolkningens arvsmassa.19

[1] C. O. Nordensvan 'Svenska armén åren 1700-1709'. Karolinska Förbundets Årsbok 1916, s. 161.
[2] Armas Luukko, Suomen historia 1617-1721, Suomen historia VIII, Helsinki 1967 s. 754.
[3] Luukko, s. 766. E. W. Juvelius Suomen puolustuskysymys ison ja pikkuvihan välisenä aikana 1721-1741, Historiallisia tutkimuksia II, Helsinki 1919 s. 52.
[4] Luukko, s. 754.
[5] Eino Jutikkala, 'Finlands befolkning och befolkande'. HFT 1987, s. 364 och not 28 Jan Lindegren, Krigsmakt och arbetskraft (Stencil, 1987), s. 96-97 och 104.
[6] M. G. Schybergson Finlands historia 2, Helsingfors 1889 s. 67: "Af de talrika krigareskaror, som Finland under stora ofreden uppstält, återstodo om våren 1721 endast 1200 man fotfolk och 6 ā 700 man kavalleri." Dessa siffror citeras fortfarande.
[7] SVRA. Kommission angående trupptransport till Finland 1721, protokoll mm skrivelser till K.M:t ÄK 251.
[8] Denna transport har jag behandlat något utförligare i medlemsbladet för Lahden Seudun Sukututkijat, Sukuset 5 (1985).
[9] Rainer Fagerlund, 'Vad blev det av Karl XII:s livdragoner? En kommendering till Åbo och Björneborgs län år 1721', Åbo Akademi, Historiska institutionen, Meddelanden 6 (1980), s. 29.
[10] Voitto Ahonen, 'Landshövding Friesenheims specialuppdrag i Finland 1721-1722', HTF 1987, s. 30-31.
[11] Kaarlo Wirilander, Officerare och underofficerare vid Finlands armé 1718-1810, Suomen Historiallinen Seura, Käsikirjoja III (1953) och Civilmilitärer vid Finlands armé 1718-1810, SHS Käsikirjoja VIII (1975).
[12] Nordensvan, s. 127-128.
[13] Kymmenegårds läns infanteriregemente. Mönstrat i Fredrikshamn den 11-12 oktober 1725. (GMR 1725, Mk: K05494 2-8/8). Ur rullan framgår att i regementet insattes den 14 oktober 1721 på Rådmansö 194 man från Finska lantdragonerna, bland dem 17 rikssvenskar. Som hemort för de flesta av dem är angiven Vässmanland, Berslagen eller Norberg socken. Enligt samma uppställning som i tabell 3 var deras avgång ur militärtjänst följande:

Avsked 1721 1 (rymt) Död 1732 1 Praes 1735 2
1724 1 1734 1 1741 2
1725 3 2 1744 2
1729 2 1749 1
1736 1 7
8

I GMR 6.7.1921 för Finska lantdragonerna (Mf:r WA 1240) anges för 22 dragoner såsom födelseort Norrbotten, men ur ett förslag (i SvKrA) av gen.maj. Zöges Finska lantdragonregemente av den 11 sept 1721 framgår det att dessa norrbottningars födelseort var de nordliga socknarna i Österbotten.
Antecknas kan också att i Kymmenegårds läns infanteriregemente sommaren 1722 rätt många man blev från Karelska Cavalleriet understuckna, vilka i juni 1724 avlevererades till sina förra rustätt många man blev från håll. Påfallande ofta förekommer också ur fångenskapet hemkomna bl.a. från Carelska värvade infanteriet, Ingermanlands värvade dragoner och Viborgs dubbleringsinfanteri.
[14] Juvelius, s. 43-44, 49.
[15] Juvelius, s. 50. Enligt en av mig i ett tidigare skede uppgjord tabell omfattande 2060 man transporterade hade 735 man erhållit avsked under åren 1721-1727, av dem 590 åren 1724-1727. Närmast under de första åren hade 31 man rymt och av soldater som erhållit permission hade 38 inte återkommit till truppförbandet. Dött hade sammanlagt 106 man. I januari 1728 kvarstod i tjänst 1143 man eller 55,5 % av de transporterade.
[16] Juvelius, s. 51.
[17] Fagerlund, s. 35.
[18] L u u k k o, s. 754.
[19] Detta är så mycket mer anmärkningsvärt som såväl civila flyttningar som militära transporter i allmänhet resulterade i en ström i motsatt riktning, Max Engman, 'Finland - ett utflyttningsland. In- och utflyttning under fyra sekler', Engman o. Stenius (red.), Svenskt i Finland 2. Demografiska och socialhistoriska aspekter, SSLF 519, Helsingfors 1984, s. 117-164. Nils Erik Villstrand, 'Från det avlägsna Finland till orter nära flottan. De finska båtsmanskompaniernas förflyttning på 1690-talet', Villstrand (red.), Kustbygd och centralmakt 1560-1721. Studier i centrum-periferi under svensk stormaktstid, SSLF 546, Helsingfors 1987, s. 387-427.

Källa: Historisk Tidskrift för Finland 75(1990), s. 85-95.

Š Tore Blomqvist

[ Början av artikeln ]