GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Släkten Bergstock

Kapten LENNART ZIELFELT, Skärblacka, Sverige

Det intresse som numera ägnas antavleforskningen har till följd, att många helt utdöda släkter, även om de ej hört till de mera framstående, blivit föremål för genealogiska undersökningar. Förf. har på så sätt kommit att sysselsätta sig med denna släkt Bergstock, från vilken han enbart genom kvinnlig härstamning kan leda sina anor - så hette nämligen hans mormors mormors mormors mor, Elisabet Bergstock, gift med hovrättskommissarien i Ystad Gabriel Lund. Då forskningen ur metodisk synpunkt kan framvisa åtskilligt som är värt att relatera, tillåter han sig härmed berätta något om den.

Namnet påträffades först i Ystad, där äldsta dottern till hovrättskommissarien Gabriel Lund år 1742 gifte sig med handelsmannen Petter Nilsson Bryning. Det gällde nu att få veta något om hennes föräldrar, och kunde man hitta en bouppteckning för någon av dem kanske man kunde komma vidare. Det lyckades över förväntan. En släktkrets, helt främmande för skånska förhållanden, rullades här upp.

Bouppteckning hade nämligen hållits i Ystad den 6 april 1733 efter hovrättskommissarien Gabriel Lund, död 1732, 45 år gammal, och hans änka Elisabet Beata Bergstock, död 1733, vid 37 års ålder, vilka efterlämnade barnen Jacobina på 18 året, Natanael på 16 året, Magdalena på 14 året, Anna Beata på 11 året och Gabriel på 7 året. Alla dessa stodo utan anhöriga i staden, och det var magistraten som fick ordna med bouppteckningen. Det visade sig att deras mormor var bosatt i Raumo i Finland. Bland bouppteckningshandlingarna fanns ett brev från henne så lydande (stavningen normaliserad här som i efterföljande citat):

 

Såsom jag klagel. måst erfara att min k. dotter Fru Elisabetha Bergstock, som var framl. Advocatens vid Kongl. Göta Hovrätt Hr Gabriel Lunds efterleverska även mig till en hjärtans sorg i Herranom avsomnat och efter sig lämnat 5 st. omyndiga barn uti Ystad, därest min sal. K. svärson bott och fastighet ägt. Fördenskull och som jag i denna vår 2:ne gånger tillskrivit barnen i samma Lundska sterbhus, med begäran att få veta deras tillstånd men därå ej fått något svar; alltså anhålles härmed ödmjukel. det wärdes Hrr Borgmästare och Råd hava den godheten och mig gunstigast förständiga låta, huru med detta omyndiga sterbhus tillstår, förmodandes i övrigt, som ock vördsamt anhåller, det täcktes den högtärade Magistraten antaga sig mernämnda 5 st. omyndiga barns vårdnad samt låta, efter ett upprättat inventarium över kvarlåtenskapen, för dem laga förmyndare förordna, som deras rätt kan bevaka. Jag avvaktar härå ett gunstigt svar, med vördnad bety/ga/r, den Ädle och Högtärade magistratens ödmjuka tjänarinna

Elisabeth B. Bergstock.

Raumo d. 25 juni 1733.

 

Ytterligare upplysningar om barnens släkt framkommo i ett memorandum, som tydligen grundar sig på den kunskap därom, som äldsta dottern Jacobina ägde. Där står:

 

Änkebiskopinnan Lund i Växjö har ägt sal. kommissarien Lunds farbror till man;

Hr Biskopen Humbla, som även bor i Växjö, har till fru afl. Biskopen Lunds dotter och sal. Commissariens syskonabarn;

Hr Prosten Flaxén, som bor några mil från Växjö, har till hustru sal. Commissariens köttsliga syster; och ställas breven till honom på Växjö.

 

Så långt beträffande fädernesläkten. Med den kommer man utan svårighet till rätta. Ätten Ehrenlunds genealogi i ELGENSTIERNA's ättartavlor visar, att biskopen i Växjö David Lunds änka Christina Gezelia hade avlidit den 2 jan. 1733, vilket tydligen var släktingarna i Ystad obekant; samt att kommissariens syskonbarn, d.v.s. kusin, var biskopens dotter Christina, som jämte sina syskon år 1719 adlats Ehrenlund och 1730 vid 20 års ålder blivit gift med den 36 år äldre biskopen Gustaf Adolf Humble i Växjö. Däremot lämnar VIRDESTAM's Växjö stifts herdaminne icke någon exakt upplysning om föräldrarna till prosten »Flaxéns» (Jakob Flachsenius, kyrkoherde i Rydaholm, d. 1733) hustru. Hennes och hennes broders, hovrättskommissarien Gabriel Lunds föräldrar voro emellertid kyrkoherden i Bjärnå Jacob Lund och Elisabeth Thauvonia, den senare av en känd prästsläkt i Åbo stift.

Om mödernesläkten Bergstock uppger memorialet följande:

 

På sal. Commissariskans sida är:

Brodern Carl Bergstock, som är kvartermästare vid Livregementet, bor vid Norrtälje, dit brev adresseras ex Brosund;

H. vice Pastoren Johan Biugg i Österslöf är syskonabarn till sal. fru Commissariskans sal. fader; och ställas breven till Christianstad ex Österslöf;

Tullskrivaren i Hälsingborg Abrah. Wässman är sal. Fru Commissariskans systerbarn - ogift.

 

Vad tullskrivaren[1] beträffar, kan man antaga, att han var son till kronobefallningsmannen i Nedre Satakunta härad Erhard Wessman, gift med Magdalena Bergstock (GSÅ XXIX, årg. 1945, sid. 120). Magdalena skulle då vara »kommissariskans» syster - men vem var deras far? Svaret fås ur en skrivelse till K. M:t från deras broder kvartermästaren Carl Bergstock av år 1729, där han upplyser om att hans far var officer vid Nylands infanteriregemente och blev 1708 vid »Lässna» som kommenderande major (!) slagen. Denne kan alltså identifieras med kaptenen Olof Johansson Bergstock, om vilken en del data finns i Lewenhaupts Karl XII:s officerare; där står bl.a. att han var född i Östergötland. Om hans härkomst nämnes i övrigt ingenting, ej heller om hans gifte, och utsikterna att komma till klarhet härom syntes föga lovande. Kusinskapet med pastor Bjugg i Österslöf kunde dock vara värt att närmare undersöka, och därvid befanns som följer.

Pastor Bjuggs föräldrar voro enligt herdaminnet kyrkoherden i Linderås i Linköpings stift Petrus Johannis Bjugg och Anna Olsdotter Berenfelt; och kapten Bergstocks föräldrar en eljest obekant Johan och en till namnet helt okänd moder. Två av dessa fyra skulle alltså vara syskon. Petrus Bjuggs far Johan var bonde i Södra Vi i Östergötland (herdaminnet), och då kapten Bergstock uppgavs vara född i detta landskap skulle man förmoda att släktskapen var att söka på det hållet. Den borde då gå ihop i förra hälften av 1600-talet, och det skall vara en lyckträff om man i det knapphändiga materialet om bondefamiljer från denna tid skulle kunna finna den. Måhända Anna Olsdotter Berenfelts genealogiska placering lättare kunde påträffas? Släktnamnet föreföll bekant; hon påträffas också i en intressant utredning av FOLKE WERNSTEDT, Adliga ätten »Bärfelts» nr 196 tidigare led (PHT 1944-45, sid. 62-72). Enligt denna tillhörde hon en släktkrets som är känd dels genom en bouppteckning efter brodern Olof Bernfelt 1683, dels genom en supplik från brodern Bernhard Albrekt »Bernfels» till K. M:t något av åren 1658-72, där han gör framställning om att trots fadern Olofs ofrälse gifte få intaga farfaderns plats på Riddarhuset. Där nämnas en lång rad syskon till Anna, men ingen som kan förmodas vara far eller mor till kaptenen Olof Johansson Bergstock. Där förekommer en Johannes Bernfeldt (med frågetecken) men om han hör dit var han död redan 1683 utan kända avkomlingar, och där finns två systrar nämnda 1683, nämligen Malin gift med köpmannen i Norrköping Johan Hytton, och Maria änka efter Ernest Punior i Söderköping. Nu kan det ju tänkas, att någon av dessa i ett föregående äktenskap varit gift med Olof Johansson Bergstocks far. Helt rutinmässigt slår man upp namnet Hytton i registret till Elgenstiernas ättartavlor, kommer då fram till ätten Lindsfelt och finner följande:

 

Johan Hytton, född i Berwich i England, inkallad till Sverige 1632, handlande i Norrköping, rådman därst. - Gift 1645 14/9 i Norrköping med Malin Olofsdotter, risti14.gif (59 bytes) 1684, dotter av kronobefallningsmannen i Östergötland Olof N. N. - Deras son häradshövdingen Samuel Hytton blev 1717 adlad med namnet Lindsfelt.

 

Det kan ju icke råda något tvivel om att Malin, gift Hytton i Norrköping och nämnd 1683 i sin brors bouppteckning, är densamma som den i ättartavlorna nämnda Malin Olofsdotter, gift Hytton i Norrköping och enligt uppgift död 1684. I den nyssnämnda suppliken har emellertid brodern Bernhard Albrekt helt andra uppgifter om fädernehärstamningen. Fadern Olof var, säger han, i venetiansk sjötjänst omkr. 1601-12, fången hos turkarna omkr. 1613-20, utlöste sig ur fångenskapen och återvände tjänsteoduglig till Sverige. Gift 1621 med en fogdedotter från Östergötland, vars fader tjänat Karl IX och av honom blivit »tillsagd» adelskap, vilket p.g.a. konungens frånfälle ej hunnit bli effektuerat. Farfadern skulle ha varit av schlesisk adel, inkommit till Sverige under Karl IX:s tid och dött som skeppskapten. WERNSTEDTernstedt har icke återfunnit fadern eller farfadern i samtida källor. Däremot kan man finna en kronobefallningsman, som passar in på den i ättartavlorna nämnde: I J. A. ALMQUISTS Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden, tredje delen, Östergötland, vol. 1, s. 10 o. 60, upptages som fogde i Hammarkinds m.fl. härads fögderi en Olof Joensson 1631-34 och (samme?) Olof Johansson som redogörare i Dal, Aska och Lysings härader före 1631. Man har svårt att tro annat, än att den efter adlig glans trånande Bernfels fantiserat ihop en ny fader och farfader av adlig börd, och gjort sin egen fader befallningsmannen till sin morfar! Som WERNSTEDT framhåller var det med orätt som hans ättlingar slutligen de facto erkändes som adelsmän, då något samband mellan en schlesisk adelssläkt Bernfelt och den år 1633 introducerade ätten Bärfelt ej kunnat konstateras; så mycket starkare framträder det oriktiga förfarandet, i belysningen av Bernfels' uppenbart oriktiga upplysningar om sin egen fader.

Denna exkurs har - till synes - fört oss en bra bit från forskningen om släkten Bergstock, men vi återkomma nu dit. Johan Hyttons engelska härstamning kan vara något att taga fasta på. Det är nämligen så, att den yngste i raden av de föräldralösa barnen i Ystad, Gabriel Lund, blev läkare och har fått sin biografi i Sackléns läkarehistoria. Där står, att hans föräldrar voro »Hof-Rätts-Commissarien Gabriel Lund, född i Finland, och Elisabet Beata Bergstock, hvars förfäder under Cromwellska oroligheterna i England flyttat till Sverige». Släkten Bergstock skulle alltså, liksom släkten Hytton, ha kommit från England. Kan något samband dem emellan finnas?

Den gren av släkten Hytton som adlades med namnet Lindsfelt utdog först 1892. Man kan därför vänta sig att finna en del upplysningar, t.ex. om den adlades syskon, i originalgenealogierna på Riddarhuset i Stockholm. Den gången hade forskaren tur. Där står bl.a. följande:

släkttavla

I Norrköpings kyrkoböcker påträffades handelsmannen Johan Hytton, som dock ej var rådman; det var han och ej hans hustru som dog 1684. Även sonen Olof fanns mycket riktigt där antecknad. Vi ha nu fått de äldsta leden klara och kunna gå framåt i tiden.

Karolinen Olof Johansson Bergstock nämner i en skrivelse till Konungen av år 1701[2] att han 3 ½ år uppvaktat för löjtnant vid Nylands infanteriregemente och dessförinnan varit vid kungl. gardet i 23 år, alltså från 1678. Han tackar för utnämning till andra kapten av Västmanlands regemente och livkompaniet, men ber att i stället få kaptensbeställningen vid Nylands infanteri efter Johan Gardiemeisters död. På handlingen är antecknat: Uppsättes fullmakt 30 apr. 1701. I samband med placeringen vid regementet i Finland flyttade tydligen också familjen dit. Då stora ofreden kom över landet var kapten Bergstock död, men några av familjens medlemmar räddade sig över till Sverige. I de flyktingsförteckningar som återges i GSÅ 1944 läses: Bergståck (Bergstock), Elisabet, Capitains Enkia 1713 ... 1714: bortrest till CarlsCrona. Förmodligen har samtidigt hennes dotter och måg, hovrättskommissarien Lund med hustru, flyktat till Sverige ehuru de ej uppburit flyktinghjälp och därför ej återfinnas i dessa listor. I Karlskrona föddes dottern Jacobina; hennes födelseort är antecknad i Ystads vigselbok, då hon 1733 trädde i sitt första gifte med handelsmannen Cort Münther. Kaptenskan påträffas i Roslagen hos sin son kvartermästaren Carl Bergstock år 1728. Fem år senare var hon i Raumo, där hon skrev det tidigare citerade brevet, och efter den tiden veta vi ingenting om henne.

Kvartermästaren utanför Norrtälje var den enda medlemmen av släkten Bergstock vi känna till väster om Bottenhavet, sedan hans syster i Ystad gått bort. Om hans öden låta vi honom själv berätta, och han har också en del att förtälja om fadern. Han ansöker i en skrivelse till K. M:t den 18 juni 1729[2] om befordran och talar om flera löften därom som han fått, varav dock intet blivit. Han är född den 17 april 1692 i Stockholm. År 1701, då hans far med 4 kompanier var kommenderad till Ingermanland strax efter det Narviska slaget för att bege sig till Riga, där översten och den övriga delen av regementet var, fick han följa med denne dit och blev hållen i tyska skolan att lära skriva och räkna. Under den tiden vann han en så oförliknelig lust till den metier som hans fader och bröder redan voro uti, att han övertalade sin far att få bli soldat. Han blev volontär 1705 under det Nyländska infanteriregementet, som då låg i Rigiska garnisonen och kommenderades av översten baron von Budberg, »och således i min späda ungdom begynte av idel ambition att bära musquetten i 3 månader, och, sedan jag någorlunda lärt förstå vad soldat var, blev mig anförtrott rustmästarebeställningen, den jag av pur ambition förrättade emedan den rustmästaren som förr var vid kompaniet var gammal, ty lät jag honom få lönen och gjorde tjänsten.» Följande år blev han furir och, på det han efter sin faders vilja skulle desto bättre bli övad i skrivande, 1707 mönsterskrivare, vilken befattning han till överste Budbergs nöje förrättade, så att denne lovade hans sal. fader att strax vilja sätta honom till fältväbel och lovade honom med hand och mun att inom ett år bliva fänrik. Men hans far, som hellre ville hava honom till civil- än militärstaten, begärde för honom respass från regementet och sade till honom: »Eftersom du har lust, min son, att bliva soldat, måste du på egen conduite göra dig meriterad, ty eljest skall man göra spe av mig, om du för hastigt kommer till någon ära, såsom den ej av egen capacitet utan av din faders förespråk dependerat.» Han kom således år 1708 att resa till kungl. armén i Litauen och blev där mönsterskrivare under prins Maximilian Emanuels skånska dragonregemente. Han säger sig där haft gott hopp att komma till något bättre, om icke det olyckel. pultaviska slaget kommit emellan och försatt honom i en mer än tioårig fångenskap i Ryssland, varifrån att eschappera han ej sparade varken möda eller kostnad; men det lyckades honom ej förrän år 1719, då han den 10 oktober samma år anlände till Stockholm, där han fick audiens hos sedermera konung Fredrik I och fullmakt på andre kvartermästarebeställningen vid Upplands kompani av K. M:ts livregemente. År 1722 blev han förste kvartermästare vid Roslags kompani vilken befattning han ännu innehade. I allt, skriver han, har han ett gott samvete både för Gud och människor och vet att hans förmän så vid detta regementet som ock de från forna tider ännu levande kunna ock lära det betyga, att han ej genom liderlighet uppsåtligen försummat vad honom anbefallt blivit, utan fast mer med all åhåga sin tjänst förrättat samt sitt liv och blod, såsom hans fader och trenne bröder, vilka i det förflutna kriget deras liv tillspillogivit, alltid hållit och än ospart hålla skall. Han ber konungen benåda honom med kornetts karaktär, helst som ingen kornett finnes vid det kompani där han står och honom vid varjehanda tillfällen är ombetrott att föra majestätets standar.

År 1740 skriver han återigen till konungen och beklagar sig över att två andra föreslagits till kornetter - finner det odrägeligt att av barn förbigås utan likasom allenast för unga ädlingars framkomst såsom mera skickeliga kallas ovärdig och städse glömder anses. Fast han ej på naturens vägnar är av adelig ätt, skriver han, har han dock haft den lyckan att äga en fader, vilken han vet vara i alla deras hjärtan och tankar som honom känt antecknad för en ärlig och braf karl och sitt liv som en käck och oförfärad officerare ... uppoffrat ... och där han visste något vara med sig som gåve en ädlings frejd efter, ville han aldrig aktas värdig vara uti K. Maj:ts och Rikets tjänst.

Två år därefter kommer han med ännu en underdånig skrivelse, präglad av missmod och resignation, och däri anhåller han om nådigt avsked ur tjänsten. Allt hopp har betagits honom att varken i fred eller krig kunna göra något slag av förbättring, och som sådant för all natur är odrägligt, så har det omsider så avmattat hans sinnen att han icke finner sig i stånd att efter önskan och skyldighet kunna förrätta sin syssla. Han har emellertid stått kvar i tjänst åtminstone under det s.k. Hattarnas krig; det framgår av en hans skrivelse till K. M:t av år 1756, där han söker en livdrabantbeställning, med åtföljande tjänsteförteckning, som ger vid handen att han 1742, vid slutet av den beklagel. finska campagnen i anseende till odräglig prejudice och förtryck, har måst taga avsked, från vilken tid han varit tjänstelös.

Hans öde var bittert, men säkert funnos många av hans gelikar som hade det mycket värre. År 1727 hade han gift sig med änkekrigsrådinnan Wendela Pfundt på Hoffs gård i Estuna sn utanför Norrtälje och satt sålunda där som lantjunkare utan att det egentligen gick någon nöd på honom. I kyrkoböckerna förekommer familjen mera sällan, och det föreföll först som om den skulle ha flyttat därifrån omkring 1750. I husförhörslängderna för 1752-55 kunde den ej återfinnas. Men tråden upptogs igen, och det av en kuriös anledning. En annan forskning hade fört mig till ERIK IHFORS' handskrivna, vackra arbete »Uplandia sacra» i Vitterhets- Historie- och Antikvitetsakademiens arkiv i Stockholm. Han har där gjort värdefulla kyrkobeskrivningar och en del kyrkoboksutdrag, mest om ståndspersoner. Jag föll på idén att se efter vad som kunde stå om Estuna socken, där Bergstocks bodde, och fann under rubriken »Säregna händelser» en drastisk episod, som knappast här kan citeras, men kontentan var följande. Vid sockenstämma den 5 okt. 1755 anmälde pastor att en stor förargelse åstadkommits i kyrkan sista stora böndagen. En »obetänkt piga» Brita hade då suttit på läktaren, men då hon tydligen glömt att innan hon gick hemifrån göra ifrån sig vad hon skulle, hade en katastrof inträffat och det började rinna från läktaren ned i kyrkan på de bänkar som tillhörde Stjärnholms och Hoffs gårdar, och i synnerhet på kvartermästaren Bergstocks fru; givandes pastor vid handen, huru han strax undersökt vilken som av de i läktarebänken stående till gärningen skyldig varit och föranstaltat att bemälta piga till sockenstugan inkallas och framskaffas skulle. Hon inställde sig och bekände gärningen och blev fälld till stockstraff påföljande söndag.

Att olyckan skulle antecknas för eftervärlden och drabba just fru Bergstock gav emellertid anledning att söka vidare i Estuna. Det visade sig att familjen bodde kvar ännu 1772, då frun avled på Hoff, åttioåttaårig, och att kvartermästaren själv flyttade till Stockholm, där han dog 1775. Sonen Gustaf, som blev militär liksom han själv, var då sedan länge bosatt i Finland. Släktens öden där kan i huvudsak följas till år 1892, då dess sista kända medlem, fru Amalia Sofia Andersson, född Bergstock, dog i Björneborg. I början av 1800-talet försvinna dock två manliga släktmedlemmar i okända öden.

*                  *
*

Släkttabeller[3]

 Tab. 1.

Samuel Hytton, var enligt stamtavlan för ätten Lindsfelt på Svenska Riddarhuset »råd- och handelsman i staden Berwich i England» samt gift med Helena Svenborn (namnet bör troligen tolkas Swinbourne eller Swinburne), vars moder Helena Lindsley - tydligen i ett senare äktenskap - var hustru till översten vid Kronobergs regemente Thomas Muschamp (namnet stavas även Muskamp, Mustamp, Muston, Musten)[4].

Son:

Johan Hytton, var enligt ovan nämnda stamtavla född i Berwich och »införskriven» 1632 av sin mormor Helena Lindsley till Sverige, där han blev handlande i Norrköping. Ägde i S:t Olai kyrka där graven nr 29, som 1747 innehades av häradshövding Lindsfelts fru.[5] Dog 1684 i Norrköping, begr. 19.10. s.å. där (S:t Olai). - Gift 14.9.1645 i Norrköping (S:t Olai) med Malin Olofsdotter, som levde ännu 1689, då Johan Hyttons änka erlade betalning för ett stolrum i bänk nr 13 av kvinnfolksstolarna på stora gången i S:t Olai kyrka; dotter till »kronobefallningsmannen över Göstrings och Lysings härader Olof» (Riddarh. originalgenealogier), troligen identisk med fogden i Hammarkinds m.fl. härad Olof Joensson (se inledningen). De hade enligt riddarhusstamtavlan sex söner och fem döttrar; närmare uppgifter föreligga om följande

barn (alla utom Thomas döpta i S:t Olai förs., Norrköping):

Helena, dp. 19.3.1647.

Barn (namnet ej angivet), dp. 1.3.1649.

Samuel, dp. 14.4.1654, antagligen död späd senast 1664.

Olof, dp. 22.2.1657, kallade sig Bergstock, kapten, d. 1708. Tab. 2.

Elisabeth, dp. 5.7.1659.

Ingrid, dp. 16.2.1662.

Samuel Matthias, dp. 23.9.1664, häradshövding, blev 1717 adlad Lindsfelt, d. 1723. Se ELGENSTIERNA, Ättartavlor.

Thomas, uppges i litteraturen f. 1666. Handlande i Norrköping, sedan lanträntmästare i Östergötland. D. 1709. - G. 1696 med Anna Catharina Precht i hennes 1 gifte, f. 1680, d. 1745, dotter till hovbildhuggaren i Stockholm Burchard Precht.[6] De hade 8 barn, födda i Linköping, av vilka endast Johan Philip, f. 1700, och Susanna, f. 1705, levde vid moderns död.[7]

 

Tab. 2.

Olof Hytton, kallade sig Bergstock (son till Johan Hytton, tab. 1), dp. 22.2.1657 i Norrköping (S:t Olai). Kom i tjänst vid K. Maj:ts livgarde till fot c. 1678 (enligt LEWENHAUPT redan 1675), mönsterskrivare där vid kapten Forbus' kompani 1680-81, kallas 1683 (i Maria förs:s dopbok) förridare, 1686 furir och 1692 fältväbel vid kaptenen greve von Aschebergs kompani (där kusinen Boo Magnus Bernfeldt samtidigt var rustmästare). Torde under denna period ha verkat någon tid som underofficer vid de svenska trupperna i Holland. Utnämndes till löjtnant vid Nylands läns infanteriregemente 10.10.1697, till regementskvartermästare vid Viborgs läns infanteriregemente 29.12.1700 och till kapten vid Västmanlands infanteriregemente 28.3.1701, men begärde i en skrivelse till K. Maj:t att få en kaptensbeställning vid Nylands läns infanteriregemente, varå han beviljades fullmakt 30.4. s.å.[8] Stupade 20.9.1708 i slaget vid Ljesna i Ryssland. - G. före 1683 med Elisabeth B. (möjligen Bengts-, Bertils- eller Birgersdotter; hon skrev själv sitt namn Elisabeth B. Bergstock, vilket antyder, att hon saknade släktnamn). Hon flydde under stora ofreden till Sverige och hade 1714 rest till Karlskrona (se inledningen), stod 1722 fadder i Ystad åt dotterdottern Anna Beata Lund och 1728 på Hoff i Estuna sn åt sonsonen Gustaf Bergstock samt levde ännu 1733 i Raumo, troligen hos dottern Magdalena på Aspö.

Barn:[9]

Magdalena,[10] f. 15.2.1683 (enligt Raumo kommunionbok), dp. 20.2. s.å. i Stockholm (Maria), d. 1753 (begr. 26.3.1754) på Aspö i Raumo lf., där hon som änka bodde åtminstone sedan 1724 (Raumo komm.böcker). - G. m. kronobefallningsmannen i Satakunda nedredels härad Erhard Wessman som levde ännu 1723.

? Olof. Troligen den »contoirsskrivare» Olof B., som nämnes i Åbo Akademis konsistorieprotokoll 13.5.1708. Likvidationskommissarie, utnämnd till konduktör vid fortifikationen 17.1.1711 och till löjtnant där 13.6.1713. D. i juli 1713 och begr. i Hauho 12.7. s.å. - G. m. Anna Tawast, som levde ännu 1739, då vid hennes ansökan om att få ut mannens lönefordran anges, att »hon synes medlidande förtjäna». Deras enda barn, en dotter, dog under flykten i okt. 1713.

? Anna Maria, begr. (eller betalning för begr. erlagd) 5.5.1710 i Åbo (domkyrkoräkensk.). - G. där 27.6.1707 (enligt tryckta bröllopsverser) med landssekreteraren i Åbo och Björneborgs län Erik Zander[11] i hans 2 (mellersta) gifte. Han levde 23.7.1713, men var död åtminstone 20.7.1717 och troligen redan 1714, då hans syster Katarina i Stockholm lyfte flyktinghjälp för sig och hans barn. I förutnämnda bröllopsverser står, att Zander lärt känna sin brud i Nyland; brudens »Fru-Moor, som av Dygder lyst» omtalas även.

Carl, f. 17.4.1692, kvartermästare, d. 1775. Tab. 3.

Samuel, begr. 11.(12?)9.1696 på Maria kyrkogård i Stockholm (nämnd både i Maria förs:s räkenskaper och Livgardets södra bataljonsförs:s dopbok).

Elisabeth, dp. 15.1.1696 i Stockholm (Livgardets s. bat.-förs.)[12], begr. 23.2.1733 i Ystad (S:ta Maria), kallas då Elisabet Beata Bergstock. - G. 17[13], antagl. i Finland, m. hovrättskommissarien Gabriel Lund, f. 16(87), begr. 2.6.1732 i Ystad (S:ta Maria). Han nämnes 1707 som student vid ett upptåg i Borgå[13] samt i Åbo Akademis konsistorieprotokoll som student i samband med excesser 1707-08 och som advokat i Åbo 1709-13. Makarna flydde under stora ofreden till Sverige, vistades c. 1715 i Karlskrona och kommo senast 1722 till Ystad, där de sedermera bodde. Till mannens begravning skrevs verser, tryckta hos Ludwig Decreaux i Lund, med titeln »Enfaldige och korta rim/ Om Menniskans obeständighet i det timmeliga Lifwet/ Öfwer den/ i Lifztiden/ Edle och Högachtade Herren/ Hoff-Rättz-Commissarien/ Nu Sal. i Herranom/ Herr Gabriel/ Lund/ Som uti Ystadz Kyrkia med tilbörlig Heder uti förnämt Folks närwaro til sit Hwilorum beledsagades d. 2 Junii 1732.»

Samuel, dp. 1.11.1697 i Stockholm (Livgardets s. bat.-förs.). Ej vidare känd.

 

Tab. 3.

Carl Bergstock (son till Olof, tab. 2), f. 17.4.1692 i Stockholm (egen uppgift). Volontär vid Nylands läns infanteriregemente 1705, furir där 1706, mönsterskrivare där 1707 och vid Skånska dragonregementet 1708. Fången vid Pultava 1709, återkom från fångenskapen till Stockholm 1719, kvartermästare vid Livregementet till häst s.å. Avsked 1742, men torde åter ha varit i tjänst under Hattarnas krig. Bodde 1723 på militiebostället Brotorp i Estuna sn, Uppland, och från 1727 på Hoff i samma sn. D. 1.6.1775 i Stockholm (Post- & Inr. Tidn. nr 44 s.å.). - G. 1.10.1727 på Hoff med Wendela Pfundt i hennes 2 gifte, f. 1692 (enligt Estuna husförhörslängd 1748-51, uppgiften synes troligare än åldersuppgiften i dödboken), d. 31.1.1772 på Hoff »88 1/2 år» gammal; tidigare g. 4.11.1708 i Stockholm (tryckta bröllopsverser) med krigsrådet Henrik Busch (i Estuna kyrkoböcker oftast Busck) i hans 2 gifte, d. 31.10.1725 på Hoff »då han som god Christen och Redelig Man här i Werlden lefwat hade 63 åhr».[14]

Barn:

Gustaf, f. 21.4.1728, kornett, d. 1782. Tab. 4.

Christian, f. 26.10.1730 på Hoff, d. 11.5.1733 där.

 

Tab. 4.

Gustaf Bergstock (son till Carl, tab. 3), f. 21.4.1728 på Hoff i Estuna sn. Trädde i militärtjänst 1750, möjligen 27.10., då han utnämndes till tredje korpral vid Vemo kompani av Livdragonregementet. Sergeants karaktär med bibehållen indelning 1756. Erhöll på egen begäran avsked 30.10.1771,[15] kallas därefter kornett. Bodde kvar på sitt tidigare boställe, Paulahti i Nykyrko sn, till 1774. samt däreftu på Kavenoja i Kumo, »fattig och utan näring». D. i Kumo 30.1.1782. - G. 3.10.1751 i S:t Marie sn med Susanna Gottleben, f. 11.8.1731 i S:t Marie, d. 3.2.1797 i S:t Bertils hos dottern Ulrika Lovisa; dotter till kyrkoherden i Nykyrko Johan Gottleben och hans 2 hustru Susanna Sveidel.

Barn:

Vendla Lovisa, f. 26.11.1752 i S:t Marie, begr. 14.2.1754 där.

Carl Johan, f. 27.10.1754, likvidationskommissarie, d. 1795. Tab. 5. Charlotta Susanna, f. 22.8.1756 i Nykyrko, d. 26.8.1758 där.

Gustaf, f. 11.7.1758 i S:t Marie, d. 11.8. s.å. i Nykyrko.

Ulrika Lovisa, f. 17.10.1759 i Nykyrko, d. i Björneborg 9.8.1827. Flyttade som änka 1814 till Björneborg, där hon inköpte en gård i Torgkvarteret. - G. med mönsterskrivaren vid Halikko kompani av Rusthållsbataljonen till Åbo läns infanteriregemente Gabriel Herpman,[16] f. 31.12.1751 i Åbo, d. 21.2.1805 i S:t Bertils, 54 år gammal.

Renata, f. 27.11.1761 i Nykyrko, d. 26.12.1834 i Loimijoki. - G. 16.7.1782 i Nykyrko med bokhållaren på Männais bruk, sedermera inspektorn på Åviks glasbruk i Somero Adam Ambrosius Zidbäck, f. 4.4.1755 i Somero, d. 11.11.1802. Dessa makar ha många nu levande ättlingar.

Christiana Magdalena, f. 28.2.1763 i Nykyrko, d. 22.10.1846 i Björneborg. Flyttade 1814 tillsammans med systern Ulrika Lovisa till Björneborg. - G. 1787 med t.f. (?) brukspredikanten vid Åviks glasbruk Erik Nylund,[17] f. 5.5.1752 i Rusko, d. 7.7.1789 i Somero.

Vendla Susanna, f. 16.2.1765 i Nykyrko, d. 18.3. s.å. där.

Gustava, f. 30.5.1766 i Nykyrko, d. 20.10.1835 i Finström. - G. 18.5.1786 i Nykyrko med målareåldermannen i Åbo Gabriel Gotthard Sveidel, f. 1744, d. 22.3.1813 i Åbo (sv.).

Gustaf, f. 14.8.1768 i Nykyrko, d. 3.4.1769 där.

Charlotta, f. 2.6.1770 i Nykyrko, d. 31.8. s.å. där.

 

Tab. 5.

Carl Johan Bergstock (son till Gustaf, tab. 4), f. 27.10.1754 i Nykyrko. Inskriven vid Åbo skola 27.2.1770, vid Åbo Akademi (Bor.) 3.4.1773, studerade höstterminen s.å. »scientia militaris». Likvidationskommissarie och kronolänsman i S:t Marie (1779), i Reso 1780, i Vittis 1781 och sedan 1783 i Ulfsby. D. 6.8.1795 i Ulfsby. - G. med Maria Sofia Stadius, f. 12.5.1755 i Sagu, d. 18.2.1832 i Björneborg hos sonen Magnus Vilhelm, där hon bodde som änka; dotter till organisten i Sagu Otto Gustaf Stadius och hans 1. hustru Eva Sofia Helin.

Barn (f., utom de tre äldsta, i Ulfsby):

Johan Gustaf, f. i Reso 20.10.1780. Senare öden okända, trol. d. späd.

Susanna Sofia, f. 10.3.1782 i Vittis, d. 1.5.1783 i Ulfsby.

Magnus Vilhelm, f. 10.2.1783, handlande, d. 1830. Tab. 6.

Lars, f. 9.2.1784, d. 29.8.1788 i Ulfsby.

Carl Johan, f. 16.4.1786, handlande, d. 1815. Tab. 8.

Concordia Sofia, f. 17.6.1788, d. 27.7.1790 i Ulfsby.

Concordia Fredrika, f. 12.8.1791, d. 9.1.1792 i Ulfsby.

Gustaf Adolf, f. 21.9.1794. Elev vid Björneborgs trivialskola 3.4.1805, avgick 1808. Därefter bodbetjänt hos brodern Magnus Wilhelm och bosatt hos honom till 1823, då han ogift flyttade till okänd ort. Vidare öden okända.

 

Tab. 6.

Magnus Wilhelm Bergstock (son till Carl Johan, tab. 5), f. 10.2.1783. Viktualiehandlande i Björneborg, ägde en gård vid Kungsgatan. D. 3.4.1830 i Björneborg. - G. 15.1.1805 i Nummis med Brita Kristina Woivalin i hennes 2 gifte, f. 18.9.1774 i Nummis, d. 24.6.1832 i Björneborg, dotter till fältväbeln Johan Anders Woivalin och Anna Christina Nikander samt tidigare gift 15.4.1803 i Nummis med fänriken Ernst Pontus von Willebrand, f. 1763, d. 25.12.1803 i Nummis.

Barn (f. i Björneborg):

Carl Wilhelm, f. 26.7.1806. Elev vid Björneborgs trivialskola 6.2.1815, avgick 25.8.1821. Musikant vid Andra finska skarpskyttebataljonen 1.2.1823, vid Livgardets finska skarpskyttebataljon 28.7.1829, kallas i faderns bouppteckning 1830 sergeant vid musiken. D. 3.1.1832 under bataljonens vistelse i Polen.[18] Ogift.

Frans Gustaf, f. 29.1.1808, handlande, d. 1835. Tab. 7.

Christina Sofia, f. 8.12.1809, d. 5.6.1875 i Nummis. Flyttade 1846 från Björneborg till sina mödernesläktingar i Nummis. - G. 16.10.1858 där med ägaren av Mäntsälä gård i Nummis, löjtnanten (vid Andra finska skarpskyttebataljonen) Fredrik Holm i hans 3 gifte, f. 2.1.1797,[19] d. 11.10.1883 i Nummis.

Johan Magnus, f. 4.6.1812, d. 1.5.1813 i Björneborg.

 

Tab. 7.

Frans Gustaf Bergstock (son till Magnus Wilhelm, tab. 6), f. 29.1.1808 i Björneborg. Elev vid Björneborgs trivialskola 6.2.1815, avgick 26.6.1820. Musikant vid Andra finska skarpskyttebataljonen 24.12.1821, var 1826 korpral och 1827 äldre underofficer. Avsked 1828.[20] Återflyttade till Björneborg, där han övertog faderns handelsrörelse och hus. D. 26.12.1835 där. - G. 13.4.1830 där med Amalia Cecilia Nyberg, f. 30.8.1808 i Björneborg, d. 15.8.1857 där, dotter till rådmannen i Björneborg Gustaf Adolf Nyberg och Gustava Fredrika Palmgren.

Barn:

Amalia Sofia, f. 23.4.1831 i Björneborg, d. 22.4.1892 där. - G. 19.5.1859 i Björneborg med fältskären vid 7. indelta skarpskyttebataljonen Anders August Andersson, f. 11.6.1830 i Kimito, d. 26.10.1877 i Björneborg.

 

Tab. 8.

Carl Johan Bergstock (son till Carl Johan, tab. 5), f. 16.4.1786 i Ulfsby. Bodbetjänt hos brodern Magnus Wilhelm i Björneborg, flyttade sedan till Åbo, därifrån han 1807 återkom till Björneborg. Hökare där. D. 29.7.1815 i Björneborg. Efter hans död önskade sterbhusdelägarna förklara sig urarva (Stockholms Post-Tidningar nr 1491). - G. med Carolina Palmén, f. 2.3.1781 i Kauvatsa, d. 1822, dotter till bokhållaren på Sääkskoski såg i Kauvatsa Henrik Palmeen och hans 2. hustru Clara Elisabeth Reinstedt. Hennes och sonens öden efter mannens död ha ej kunnat klarläggas.

Barn:

Carl Johan, f. 13.1.1815 i Björneborg.

*                  *
*

Utan känt samband med huvudsläkten:

1) Karin Bergstock (möjligen dotter till Olof, tab. 2). - G. med Göran Henriksson, som nämnes flykting på Tjuda Lillhemman i Kimito, då deras dotter Johanna döpes i Kimito 24.5.1713.

2) Olof Bergståck, korpral, gift 1715 2/1 i Göteborgs Garnisonsförs. m. änkan Carin Persdotter Bergh. Han är troligen identisk med underofficeren vid Hamiltons regemente, rustmästaren Olof Bergstock, efter vilken bouppteckning förrättades i Göteborg 1731 3/2. Han efterlämnade änkan Anna Greta Dijkman och nedanstående tre barn, vilkas ålder ej angives. Han ägde 3/4-dels tomt med förruttnade hus vid Kyrkogatan, mellan salig löjtnant Uppströms arvingars och salig fänrik Feuerhabens arvingars (tomter). Änkan omgift 1731 23/2 i Göteborgs garnisonsförs. m. soldaten vid majorens kompani Ture Hellsing. Deras dotter Lucia dp. där 1732 18/1.

Barn:

Olof. Förmodligen den soldat Olof Bergstock, vars hustru Malin Olofsdotter dog 1747 11/7 i Göteborgs Garnisonsförsamling, 60 år, och den soldat med samma namn, som senare var gift med Ingeborg Jonsdotter och med henne hade dotter Olena, dp 1748 23/10 i nämnda församling. År 1749 8/1 är där begravd soldat Olof Bergstocks barn 8 (3?) mån. gammalt.

Anna Maria. Förmodligen den piga Maria Bergståck, som 1744 14/10 gifte sig i Göteborgs Garnisonsförsamling med soldaten vid majorens kompani Bengt Baas. Ett barn till dem begrovs i Garnisonsförsamlingen 1746 2/2, ½ år gammalt.

Catarina. Ej vidare påträffad.

En Olof Bergstock (trol. någon av de här nämnda) har funnits på Carlstens fästning vid Marstrand.

 

[1] Om honom se vidare GRAPE, Postkontor och postmästare, GUNNAR BERGSTRÖM's stencilerade arbete Stora Sjötullen och Lilla tullen i Skåne, Halland och Blekinge (Lund 1958), samt S. GRÖNROOS uppgifter i Genos 1951, s. 83.

[2] SRA, Militaria, Armén, Ansökningar och meritförteckningar.

[3] För god hjälp med denna forskning tackar jag rektor Erik Hellerström, Uppsala, amanuens Pontus Möller, Stockholm, och lektor Hugo Lagström, Björneborg, samt i all synnerhet pol.mag. Georg Luther, Helsingfors, som sammanställt tabellerna 4-8.

[4] Se om honom PETRI, Kungl. Första livgrenadjärregementets historia II, s. 477, och RUDELIUS, Kalmar regementes personhistoria 1, s. 37.

[5] I RINGBORG, Till Norrköpingskrönikan IV, s. 48, står felaktigt handlanden Lindsfelts frus grav. Gravens belägenhet framgår av en plan i kyrkans inventariebok (N III:2) i Vadstena landsarkiv, ur vilken även uppgifterna ovan är hämtade.

[6] ÖRMBERG, Svenska ättartal 11, s. 338.

[7] Fröst's kyrkoboksanteckningar från Linköping i Linköpings stifts- och landsbibliotek. I Linköping fanns vid denna tid några familjer Hytton, vilkas samband med den här bebandlade släkten ej är känt.

[8] Se LEWENHAUPT, Karl XII:s officerare, s. 48. Den »Petter Bergstock», som nämnes där är identisk med Olof Johansson B.

[9] Att förteckningen över Olof Bergstocks barn är ofullständig kan slutas av att hans son Carl 1729 uppger sig haft tre bröder, vilka »i det förflutna kriget deras liv ha tillspillogivit».

[10] Hon kallas felaktigt Margareta i Genos 1951, s. 89.

[11] Om honom se VALLINKOSKI's uppgifter i Genos 1948, ss. 73-77, där dock Anna Marias namn ej nämnes.

[12] Faddrar voro kaptenen Reinhold Patkull, sedermera generalmajor och friberre, samt komministern i Maria förs. Johan Gistadius, g.m. Annika Bjugg, som var kusin till barnets fader.

[13] HARTMAN, Borgå stads historia, ss. 242-243.

[14] Om honom se KLEBERG, Krigskollegii historia, s. 157.

[15] Mönsterrullor för Livdragonregementet i Sv.Kr.A.

[16] Som hustru till honom uppger ELGENSTIERNA, Ättartavlor VII, s. 456, oriktigt Ulrika Eleonora Spåre. Hennes make var Gabriels broder mönsterskrivaren vid Österbottens infanteriregemente Fredrik Gustaf Herpman, som efter hennes död i Vasa 8.1.1793 gifte om sig 25.10.1796 där med »däjan» Brita Catharina Drake.

[17] Då LAGUS i sin Studentmatrikel II, s. 202, ej känner hans senare öden, må nämnas, att han prästvigdes 7.12.1777 till nådårspredikant i Angelniemi (GSÅ 1949-50, s. 57) och var adjunkt i Nykyrko 1782-87. De två följande åren nämnes han i mantalslängderna som »adjunkt» hos brukspredikanten på Åvik Marcus Lagerlund, d. 1789 (enligt Somero kommunionbok, dödsdatum obekant), som själv saknas redan i den mantalslängd, som är daterad 19.1. s.å. I dopboken 1788 och dödboken 1789 nämnes Nylund brukspredikant, vilket väl dock endast antyder, att han skött Lagerlunds tjänst närmast före och efter dennes död.

[18] Mönsterrullor i Fi.Kr.A.

[19] Enligt Nummis kommunionbok i Töfsala, enligt COLLIANDER, Paimenmuisto II, sp. 559, (där han kallas Gustaf Fredrik) på Rilax. Han kan dock ej återfinnas i motsvarande dopböcker, om han ej är identisk med Fredrik Magnus Holm, f. i Bromarv 12.11.1798, vars far, skräddargesällen Gustaf Magnus Holm, vid sin död 1811 bodde på Rilax.

[20] Mönsterrullor i FKrA.

 
Genos 33(1962), s. 1-17

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1962 års register | Årgångsregister