GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Den friherrliga ätten Kurcks ursprung

Fil. dr HANS GILLINSTAM, Stockholm

Ända sedan 1300-talets senare hälft förekommer i Finland släktnamnet Kurke eller Korke, sedermera Kurck, av finska »kurki», d.v.s. trana, det vapendjur, som i början av 1400-talet återfinnes i sigillet för en av bärarna av detta namn. Om man, såsom i senare tid blivit brukligt, anlägger de agnatiska riddarhusaspekterna, bars det successivt av tre olika ätter. Från den på 1300-talet uppträdande äldste bäraren av namnet ärvdes det nämligen genom en dotter till en gren av ätten Svärd, vilken det ovannämnda undantaget emellertid behöll sitt fäderneärvda vapen, ett svärd mellan tre stjärnor, och redan innan denna yngre ätt Kurck 1522 utslocknat med biskop Arvid i Åbo, upptogs namnet (»Kork») av dennes systerson Jakob, som studerat i Rostock men synes ha dött före sin morbror. Då bruket av släktnamn under 1500-talets senare hälft blev vanligare inom det svenska riket, upptogs namnet Kurck av flera av Jakobs brorsöner, och inom denna yngsta ätt Kurck, som blev friherrlig 1651, ärvdes namnet sedan ända tills den utslocknade 1946. [1]

Enligt ANREPs, RAMSAYs och ELGENSTIERNAs ättartavlor skall denna yngsta ätt Kurcks stamfader, biskop Arvids svåger riksrådet och lagmannen Knut Eriksson på Laukko, ha varit av svensk börd och son till en 1450 och 1470 levande Erik Axelsson till Näs i Småland i äktenskap Cecilia Olovsdotter av den äldre ätten Stenbock, änka först efter Sven Pik, sedan efter Karl Filipsson till Mälsåker.

Vid närmare undersökning visar det sig emellertid, att denne Erik Axelsson till Näs lika litet som sina uppgivna föräldrar Axel Eriksson till Näs och Christina Abrahamsdotter (Somme), [2], kan återfinnas i samtida urkunder. Gustav Olovssons (Stenbock, äldre ätten) halvsyster Cecilia nämnes i ett odaterat brev, [3], såsom änka efter Sven Pik, vilken levde ännu 1462, [4], och i ett pappersbrev i svenska riksarkivet av den 1 juli 1479, [5] såsom gift med Filip (Philpus) Karlsson (ej Karl Filipsson). Enligt biskop HANS BRASKS släktbok, [6], var hon i det senare äktenskapet mor till Klas Filipsson (trana), som dog hösten 1503, [7], och ärvdes av Olov Drake, [8], som var den avlidnes mors enda kvarlevande syskon i egenskap av son till Olov Jönssons (Stenbock, äldre ätten) änka Margareta Svensdotter (Krumme) i hennes senare äktenskap med Kristiern Drake, [9]. Att Cecilia Olovsdotters son sålunda icke ärvdes av Knut Eriksson utan av hennes halvbror, visar, att Knut Eriksson icke kan ha varit hennes son. Därtill kommer, att Knut Erikssons hustru Elin Klasdotters (Kurck) mor var dotter till en av Cecilia Olovsdotters halvbröder på fädernet, Jöns Olovsson (Stenbock, äldre ätten), [10], varför Knut Eriksson, om han varit son till Cecilia Olovsdotter, skulle ha gift sig inom förbjudna led enligt den katolska kyrkans uppfattning.

 

Då sålunda ättartavleuppgifterna om Knut Erikssons börd kunna bevisas vara oriktiga i fråga om mödernet och icke kunna verifieras i fråga om fädernet, föreligger anledning att undersöka, varifrån de härröra.

Först och främst kan man då konstatera, att vasakungarnas genealog RASMUS LUDVIGSSON icke kände Knut Erikssons härstamning, [11], och icke heller en med RASMUS LUDVIGSSON samtida antavla, [12], för Knut Erikssons dotterdotters barn i äktenskap med Gustav Fincke har några uppgifter därom.

Mig veterligit återfinnas ättartavleuppgifterna om Knut Erikssons härstamning tidigast i genealogier, som insänts till Johannes Messenius, och av vilka en uppges redovisa vad »her Jöns Kurk om sine förfäder kunnigt ähr», [12a]; ifrågavarande Jöns Kurck var Knut Erikssons sonsons son (1590-1652). Samma uppgifter förekomma även i en släktbok över Jöns Kurcks och hans hustrus anor och släktingar, [13], och i en i två avskrifter, [14], känd släktbok över den finländska adeln. Såsom E. ANTHONI, [15], påpekat, ha här ifrågavarande partier av den senare (antavlor för Jöns Kurck och hans, far samt för ett par släktingar till dem) tillkommit på 1620- och 1630-talen. Det är därför av intresse, att Jöns Kurck och hans 1630 avlidne farbror Axel Kurck uppges ha stått främst inom sin tids finländska adel i fråga om genealogisk kunskap och förmodas ha varit upphovsmän till »Finska Adeliga Slägteböcker af år 1598 och 1640». [16]

 

Detta gör, att man frågar sig, om uppgifterna om Knut Erikssons börd härröra från Axel och Jöns Kurck, och om arkivalier med säker Kurck-proveniens kunna närmare belysa deras tillkomst.

JOHAN PERINGSKIÖLD har extraherat tjugofyra brev från tiden 1427-1593, som han uppger härröra från Jöns Kurcks son »Sahl: Knut Kurcks Sterbhus» och vara »länte af Hr. Gyllenkrok». [17] Dessa brev ha emellertid vid en proveniensundersökning, som jag 1950 gjorde för Vitterhetsakademiens diplomatariekommitté, visat sig härröra från riksrådet Gustav Soops tidigt avlidna hustru Margareta Horn, som enligt ELGENSTIERNA var uppfostrad hos en av Knut Kurcks systrar, och vars styvmor var en annan syster till honom. Tydlig Kurck-proveniens ha emellertid åtskilliga av de trettiotvå brev från tiden 1404-1658, som PERINGSKIÖLD närmast före dessa extraherat under rubriken »Secr: Gyllenkrokz bref länte hoos Möller på påsthuset». [18]

Enligt en av regesterna i den senare gruppen skall Knut Erikssons son Jöns Knutsson (Kurck) på Laukko till Växjö domkyrka 1528 ha bortbytt Näs i Torpa socken i Ydre, som då ännu räknades till Småland, med tretton smärre gårdar. [19] Det förefaller tänkbart, att det är detta brev, som ligger till grund för uppfattningen, att Knut Eriksson kom från Näs. I så fall har vederbörande ej observerat ett annat brev, som PERINGSKIÖLD också extraherat, och enligt vilket Knut Eriksson 1489 fått detta Näs å sin hustrus vägnar såsom arv efter hennes ovannämnde morfar Jöns Olovsson (Stenbock, äldre ätten). [20]

En tredje av PERINGSKIÖLDs brevregester i samma grupp uppger, att rikets råd och män i Stockholms gråbrödrakloster dömt mellan Knut Eriksson »och dess wederparter Axel Posse och Örian Hanson om 600 mark hvilke H. Eric Axelson redeliga skyltes wara förlänthe Peningar åt Jösse Olson förnemde Knut Erichsons hustru moderfadher, som han för ofta om klagat hade, tildomandes dem fördenskul honom samma peninger att betala som de hade ärfft til i lösöre och kopegodz». [21] Herrtiteln var ju vid denna tid förbehållen riddare, präster och borgmästare, [22], och eftersom de övriga i regesten nämnda personerna tillhörde frälset, bör den nämnde Erik Axelsson vara identisk med riddaren Erik Axelsson (Tott), vilken i barnlöst äktenskap varit gift med Elin Gustavsdotter (Sture), vars syster Birgitta Gustavsdotter i likaledes barnlöst äktenskap varit gift med Axel Posses och hans med Örjan Hansson (Stiernsköld) gifta systers farbror Knut Posse. [23] Det är alltså tydligt, att Axel Posse och Örjan Hansson här såsom sin farbror Knut Posses arvingar uppträda i egenskap av representanter för Erik Axelssons (Tott) sterbhus. [24] Sannolikt har Jöns Kurck eller någon av hans samtida under 1600-talets förra hälft feltolkat brevet, som ju åtminstone i PERINGSKIÖLDs referat är oklart formulerat, och kombinerat Erik Axelssons förnamn med Knut Erikssons patronymikon samt Erik Axelssons patronymikon med namnet Axels senare förekomst hos en sonson till Knut Eriksson. [25]

 

Någon Erik Axelsson till Näs har alltså tydligen aldrig existerat. Den friherrliga ätten Kurcks stamfader Knut Erikssons börd är alltså helt okänd, [26], ehuru han så småningom avancerade till riksråd och lagman. Han bör alltså ha varit ofrälse och utgör på detta sätt en parallell till Sten Sture d.y:s anhängare, riksrådet Jon Jönsson i Gladö, som från början var borgare i Stockholm. [27] Det är då av intresse, att Knut Erikssons och hans ättlingars vapen, vilket då den ovannämnde Jöns Kurck blev friherre 1651, beskrevs som »twenne guhle Bielckar twärt öfwer ett blådt Fäldh emillan twenne Hierteblad af guhl färgh», [28], enligt Knut Erikssons sigill var en sköld delad av en kavle mellan två sjöblad. [29] Anmärkningsvärt är, att detta vapen börjar uppträda just under den tid då Sverige styrdes av riksföreståndaren Sten Sture d.ä., vilken i vapnet förde tre sjöblad. Man frestas i sammanhanget erinra sig MESSENIUS' visserligen obestyrkta uppgift, att den bekante Hemming Gadh fått sitt sköldemärke, en med tre kronor belagd balk med tre sjöblad i vardera fältet, av Sten Sture d.ä. [30] Beaktansvärt är då också, att ätten Siöblad, som i vapnet förde ett sjöblad, härstammar från den Lasse Birgersson, som efter långvarig trogen tjänst hos Sten Sture d.ä. fick påtaga sig dennes kläder, ringar och riddarkedja efter hans död för att dödsfallet skulle kunna hemlighållas. [31] Knut Eriksson kan emellertid ej bevisas ha tjänat Sten Sture d.ä. personligen, varför sammanställningen framföres med alla reservationer.

 

[1] J. RAMSAY, Frälsesläkter i Finland in till stora ofreden, s. 243ff. G. ELGENSTIERNA, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, 4, 337 ff. För den senmedeltida ätten Kurck se E. ANTHONI i Äldre svenska frälsesläkter, 1: 2 (korr.). RAMSAYs och ELGENSTIERNAs uppgift, att Jakob Korks broder Jöns Knutsson skulle ha kallat sig med släktnamn, har ej kunnat verifieras. För den allmänna utvecklingen i fråga om släktnamn under 1500-talet se H. GILLINGSTAM, Den svenska adelns antagande av släktnamn (Hist. tidskr. 1964), s. 46 ff.

[2] Jfr J. E. ALMQUIST, Ätten Somme (Släkt och hävd 1962-63), s. 209 m. not 29.

[3] L. SJÖDIN, Cecilia Stenbocks arkiv på Haga (Meddelanden från sv. riksarkivet 1943), s. 66.

[4] K. H. KARLSSON, Medeltidssläkter med namnet Pik (Personhist. tidskr. 1909), s. 19.

[5] SJÖDIN, a.a., s. 71. Jfr C. HÄRENSTAM, Finnveden under medeltiden, s. 346. Om Filip Karlsson se C. G. STYFFE, Skandinavien under unionstiden, tredje uppl., s. 294, och J. E. ALMQUIST, Lagsagor och domsagor i Sverige, 2, s. 43.

[6] Avskr. i Genealogica 2, p. 58, 60, 123 och 126, Svenska riksarkivet. Om denna handskrift se H. GILLINGSTAM, De svenska släktböckerna före Rasmus Ludvigsson, (Släkt och hävd 1950-51), s. 208 ff., J. E. ALMQUIST, Biskop Hans Brasks släktbok (Hist. tidskr. 1954, s. 393 ff.), och G. SETTERKRANS, Hans Brasks släktbok (Personhist. tidskr. 1956, s. 81 ff.).

[7] B. HILDEBRAND, Esbjörn Blåpanna och hans arvingar (Personhist. tidskr. 1934), s. 152, not 10. Jfr H. GILLINGSTAM i Äldre svenska frälsesläkter, 1: 1, s. 60.

[8] Pergamentsbrev 8 jan. el. 11 juli 1506 i Uppsala universitetsbibl. samt 16 mars 1508 i Vitterhetsakademiens deposition i Sv. riksarkivet. - Denne Olov Drake måste vara identisk med den Olov Drake, som blev en av de äldsta stamfäderna för de s.k. Västbo-Drakarna (jfr Personhist. tidskr. 1901, s. 135 ff. m. not 8, och J. E. ALMQUIST, De introducerade ätterna Drakes gemensamma ursprung (Släkt och hävd 1956-57), s. 168), ty dennes son Kristiern Drake ärvde Margareta Svensdotters sätesgård Sunnaryd (HÄRENSTAM, a.a., s. 403) och bortbytte enl. perg.-brev 8 juni 1530 och 24 juni 1532 i Sv. riksarkivet (jfr Gustaf I:s reg. 7, s. 113, noten, Sandbergska saml. FF 14758, Kammararkivet, och J. A. ALMQUIST, Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden, 2, s. 428) jämte sin broder Arvid Drake till Gustav I vissa av de enl. 1508 års brev efter Klas Filipsson ärvda gårdarna i Södermanland. Olov Drakes hustru Märta Arvidsdotter kan därför icke, såsom HANS BRASK (Genealogica 2, p. 60) och RASMUS LUDVIGSSON (Genealogica 20, f. 3 och 23) uppge (jfr ELGENSTIERNA, 2, s. 306, HÄRENSTAM, s. 353 f., och J. E. ALMQUIST, Häradshövdingen Arvid Jönssons (sparre över stjärna) avkomlingar till fjärde och femte led (Släkt och hävd 1958-59), s. 173), ha varit född i sin fader Arvid Knutssons (sparre över stjärna) äktenskap med Gustav Olovssons (Stenbock, äldre ätten) dotter Anna, ty då skulle Olov Drake ha varit gift med sin halvbroders dotterdotter.

[9] J. E. ALMQUIST, De introducerade ätterna Drakes gemensamma ursprung, s. 150 f.och 168.

[10] Genealogica 2, p. 58 och 60. L. F. RÄÄF, Saml. och anteckn. till en beskrifning öfver Ydre härad, 1, s. 280. Jfr Finlands medeltidsurkunder, nr 4207. Se även nedan. Jfr E. ANTHONI, Vem var Magnus Flemings maka? (Genos 1955), s. 109, not 5, vars uppgift, att biskop Arvid ärvt sitt förnamn från ätten Stenbock (jfr HTF 1961, s. 59 m. not 4) dock är oriktig förväxling av den äldre och den yngre av ätterna. Den yngre ätten Stenbock, som ärvt namnet Arvid från sitt med biskop Arvid icke befryndade fäderne (se senast J. E. ALMQUIST, Häradshövdingen Arvid Jönssons (sparre över stjärna) avkomlingar till fjärde och femte led, s. 173; jfr H. GILLINGSTAM, Ätterna Oxenstierna och Vasa under rnedeltiden, s. 911), ärvde stenbockvapnet genom sin härstamning från en dotter till biskop Arvids morfars bror Gustav Olovsson (Stenbock, äldre ätten); se senast HÄRENSTAM, s. 353 f. Biskopen hade sannolikt ärvt sitt förnamn från sin farmors bror (RAMSAY, s. 86 och 244 f.) Arvid Klasson (Djäkn, Lydekasönernas ätt).

[11] Genealogica 20, f. 42, 49 v, 50 och 77. Skoklostersaml. I, Fol. vol. 57, f. 106 v och 209, Sv. riksarkivet. Rålambska saml. Fol. vol. 12, f. 106 v och 208, Kungl. bibl., Stockholm. De båda senare handskrifterna äro 1600-talsavskrifter av RASMUS LUDVIGSSONs stora förlorade släktbok (H. GILLINGSTAM, De svenska släktböckerna före Rasmus Ludvigsson, s. 213).

[12] Facsimile publicerat av E. ANTHONI, Finländska släkttavlor från tiden omkring 1570 (Genos 1954), s. 99.

[12a] H 21, Kungl.bibl. Arkivarie J. LIEDGREN har fäst min uppmärksambet på denna handskrift. En avskrift av dessa genealogier finnes med datering 8 juli 1636 i Genealogica 58g, vars handstil kunnat identifieras såsom tillhörande den som lexikograf bekante ERICUS JOHANNIS SCHRODERUS (för identifieringen av handstilen jfr de av B. HESSELMAN i inledningen till 1929 års utgåva av Schroderus' Dictionarium quadrilingue, s. XXII, åberopade autograferna i Cod. Thott 2166 in 4:o, Det Kongelige Bibliotek, Köpenhamn, och i J. H. LINDÉNs Disputationes topographicæ, Uppsala Universitetsbibliotek). - Om Schroderus' avskrivande av manuskriptet till MESSENIUS' Scondia illustrata se H. OLSSON, Johannes Messenius Scondia illustrata s. 15. Om Jöns Kurcks förbindelser med Messenius och intresse för dennes genealogier se N. AHNLUND, Kring Gustav Adolf, s. 199 f.

[13] Avskr. i Rålambska saml. Fol. vol. 4: 2, p. 40, 50, 58, 63, 75 och 77, Kungl. bibl. Om denna handskrift se H. ROSMAN, Rasmus Ludvigsson som genealog, s. 41 och 135 f., samt K. H. KARLSSON, Vadstena-nunnan lngegärd Persdotters (Gylta) bref till sin brorson unge Bengt Gylta med redogörelse för Gylta-ättens släktförbindelser (Personhist. tidskr. 1907), s. 67.

[14] Genealogica 38, f. 23 v, 24 v, 32 och 32 v, Sv. riksarkivet. X 8, p. 54, 56, 75 och 76, Uppsala universitetsbibl.

[15] Kring vår medeltidsgenealogiska forskning (Societas scientiarum fennica årsbok XXV B, nr 2), s. 11.

[16] W. G. LAGUS, Åbo hofrätts hist., s. 15. jfr RAMSAY, s. 247, och ELGENSTIERNA 4, s. 338. C. G. WARMHOLTZ, Bibliotheca historica sveo-gothica, 12, s. 114, vars kunskap om dessa släktböcker härrör från A. A. v. STIERNMAN, Matrikel öfwer Swea Rikes Ridderskap och Adel, 2 (källförteckningen), som i likhet med WARMHOLTZ icke ha någon förmodan angående deras upphovsmän, påpekar vid omnämnandet av dem existensen av Genealogica 38 (f. d. H 12). - Förutom i fråga om Knut Erikssons börd skilja sig 1600-talssläktböckerna från RASMUS LUDVIGSSONs genom att de icke som han uppge, att Knut Erikssons svärmor var Jöns Olovssons (Stenbock, äldre ätten) dotter Elin, utan påstå att hon hette Ingrid och var dotter till en Jöns Olovsson med Krummevapnet (tre tänder med spetsarna tillsammans), d.v.s. den ovannämnda Cecilia Olovsdotters (Stenbock, äldre ätten) mors vapen (HÄRENSTAM, a.a., s. 346; jfr J. E. ALMQUIST, Problemet Nils Krumme (Släkt och hävd 1954-1955), s. 7 och 15); någon Jöns Olovsson med detta vapen är icke känd från urkunder. Denna felaktiga anuppgift tyder jämte stenbocksvapnets placering som Knut Erikssons mödernevapen på att anvapnen i något sammanhang kommit i oordning, och det är i sammanhanget anmärkningsvärt, att två antavlor i Rålambska saml. Fol. vol. 4: 2, p. 75 och 77, begåvat Klas Kurck och hans far med Knut Erikssons vapen, medan Knut Erikssons uppgivna far och farfar fått den äldre ätten Kurcks vapen, ett svärd.

[17] Genealogica 79, f. 32-33 v, Sv. riksarkivet.

[18] Genealogica 79, f. 29-31 v. jfr J. LIEDGRENs artikel Arkiv (Kulturhist. lex. f. nord. medeltid, 1), sp. 225.

[19] Genealogica 79, f. 31. Tryckt i Finlands medeltidsurkunder, nr 6404. Det är såIunda med orätt som S. PIRA, Herrgårdar i Norra Vedbo härad, 1, s. 16, identifierar Kurckarnas Näs med Näs i Adelövs socken i Norra Vedbo.

[20] Genealogica 79, f. 29. Tryckt av RÄÄF, a.a., 1, s. 280.

[21] Genealogica 79, f. 30 v. Brevet uppges där härröra från 1510, men rätt årtal är 1504 (GILLINGSTAM, Ätterna Oxenstierna och Vasa, s. 547, not 314).

[22] S. LJUNG, art. Herretitel (Kult.hist. lex. 6 sp. 505 ff.) jfr B. HILDEBRAND, Handbok i släkt- och personforskning, s. 246.

[23] Se släkttavlor hos P. SJÖGREN, Ätten Posses historia intill år 1500, s. 96 och 249. 4 Erik Axelsson och Jöns Olovsson hade 1441 varit bland de tre av Karl Knutssoris (Bonde) tjänare, till vilken Kristiern Nilsson (Vasa) skulle upplåta Viborg (Finlands medeltidsurkunder, nr 2420), och 1466 hade Jöns Olovsson varit en av vittnena i Erik Axelssons förnyade morgongåvobrev (P. SJÖGREN, Släkten Trolles historia intill år 1505 s. 167, not 2).

[24] Jfr B. BROOMÊ, Ätten Posses historia 1500-1625, s. 23. För Knut Posses arvingars intressen efter Erik Axelsson se SJÖGREN, Ätten Posses hist., s. 95 ff.

[25] Axel Kurck, som uppges ha varit född 1555 (RAMSAY, s. 246), var sannolikt uppkallad efter sin morbror Axel Tönnesson (Tott), Erik Axelssons brorsons sonson, vilken uppträder senast 1552 (brev från Gunhild Johansdotter (Bese) till Axel Eriksson (Bielke) i Bielkesaml.: Adliga ätten, vol. 1, Sv. riksarkivet) och troligen var död 1554 (brev från Karin Eriksdotter (Bielke) till Axel Eriksson (Bielke) ibidem; om denne i ättartavlorna förbigångne son till Tönne Eriksson (Tott) se även J. E. ALMQUIST, Herrgårdarna i Sverige under reformationstiden, s. 70 och 439.

[26] Enligt RASMUS LUDVIGSSON i X 1, f. 107, Uppsala universitetsbibl., var biskop Mårten Skytte son till en hustru »Birite», som »war komen ifrå Lauku och Knut Erichsons Syster», vilken uppgift accepterats i RAMSAYs genealogi för medeltidssläkten Skytte (s. 406) men ej kommit med i hennes framstälining om den yngsta ätten Kurck (s. 245). E. ANTHONI, Finländska släkttavlor från tiden omkring 1570, s. 103, har påpekat, att hon icke samtidigt kan ha varit från Laukko och syster till den där ingifte Knut Eriksson, samt fäst uppmärksamheten på att biskop Mårtens mor enligt en med RASMUS LUDVIGSSON samtida och i kontrollerbara detaljer anmärkningsvärt pålitlig släkttavla hette Karin och skrevs till Totkijärvi samt var syster icke till Knut Eriksson utan till hans svärfar Klas Kurke. Att så var fallet styrkes också av att en syster till biskop Mårten enligt RASMUS LUDVIGSSONs ovannämnda släkttavla (jfr också Skoklostersaml. I Fol. vol. 57, f. 307v, Sv. riksarkivet) var mor till Jakob Persson till Könikkälä, vilken blev stamfar för en ätt, som efter sitt från den äldre ätten Kurck tydligen ärvda vapen, ett svärd mellan stjärnor, kallade sig Svärd (RAMSAY, s. 462). Enligt Genealogica 38, f. 43 v (jfr X 8, f. 113v) skall den 1487 (Finlands medeltidsurkunder, nr 4148) - 1496 (ibidem, nr 4724) uppträdande Nils Bengtssons (Dufva i Finland) till namnet okända svärmor, gift med en möjligen 1457-1473 (E. ANTHONI, Lydekessönernas Djäkneätt (Genealogiska Samfundets i Finland årsskrift 1948), s. 46) känd Peder djäkn »ifrån Swerige» med tre sjöblad i vapnet, ha varit »Jöns Knwtsons farsyster ifrån Laucko», alltså en syster till Knut Eriksson, ehuru denne av urkundsbeläggen att döma torde ha tillhört en yngre generation. Enligt PER MÅNSSON UTTER i Genealogica 41, f. 86 v, efter »Scharteker som Oluff Duffua Anno 1621 ifrån Finland tilsändt hafuer» (jfr E. ANTHONI, Kring vår medeltidsgenealogiska forskning, s. 6, och densamme, Lydekessönernas Djäkneätt, s. 46) skall Nils Bengtssons hustru ha varit från Merwis (jfr W. G. LAGUS, Undersökningar om finska adelns gods och ätter, noter, s. 40) och fört två (!) sjöblad, och hennes mor var enligt samma källa »ifrån Swerige i Benhammar». Uppgiften styrkes icke av Benhammars rätt väl kända ägarelängd (jfr C. G. STYFFE, a.a., s. 370, E. NORDSTRÖM, Eka-ätten (Personhist. tidskr. 1941- 42), s. 18 och 21 f., och P. SJÖGREN, Släkten Trolles historia, s. 123 f), och den uppgivna anknytningen till denna gård är möjligen endast en konstruktion på grundval av en arvstvist på 1430-talet (Svenska medeltidsregester 1434-1441, nr 185, 206, 244 och 751) mellan Benhammars innehavare Gregers Bengtsson (oäkta Folkungaätten) och två personer med namnet Dufva.

[27] GILLINGSTAMs recension i Personhist. tidskr. 1949, s. 164, av C. C. SJÖDÉN, Stockholms borgerskap under Sturetiden. Riksrådet Otte Torbjörnsson, som enligt RASMUS LUDVIGSSON var bondson, har av C. I. STÅHLE, Otte Torb,jörnssons lagbok (Nationen och hembygden, 5), s. 85, visats ha varit ofrälse endast på mödernet.

[28] Riksregistraturet mars-april 1651, f. 740 v, Sv. riksarkivet.

[29] R. HAUSEN, Finlands medeltidssigill, nr 257.

[30] J. MESSENIUS, Theatrum nobilitatis svecanæ, s. 124. G. CARLSSON, Hemming Gadh, s. 3 m. not 3, avvisar denna uppgift och kombinerar i stället Hemming Gadhs vapen med det vapen med tre sjöblad, som tidigare förts av den öländske frälsemannen Anders Olovsson, som han förmodar kan ha varit Hemming Gadhs farfar. Denne Anders Olovssons släkt har emellertid numera utretts av HERMAN SCHÜCK, Olof Jonssons i Högsrum ättlingar - en öländsk frälsesläkt (Personhist. tidskr. 1955), s. 72 ff. (släkttavla s. 76), och han har ej funnit tillstymmelse ens till kontakt mellan denna och Hemming Gadh, vilket är desto mer anmärkningsvärt som ifrågavarande släkt tidigt behandlats såväl av HANS BRASK som av RASMUS LUDVIGSSON.

[31] ELGENSTIERNA, a.a., 7, s. 278. Lasse Birgerssons sigill publicerat av GILLINGSTAM, Ätten Siöblads medeltida släktförbindelser och äldsta historia (Skr. utg. av Genealogiska föreningen, 4), s. 28. Hemming Gadhs brev om Sten Sture d. ä:s död och hemlighållandet därav tryckt av C. G. STYFFE, Bidrag till Skandinaviens hist., 4, s. 352. Jfr G. Carlsson, a.a., s. 100. - Om tjänares upptagande av sina herrars vapen jfr GILLINGSTAM, Ätterna Oxenstierna och Vasa, s. 748 f.

släkttavla

 
Genos 35(1964), s. 29-35

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1964 års register | Årgångsregister