GENOS
- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Plagman

LOVE KURTÉN, Helsingfors

I sin utredning av släkten Plagman uppger Carpelan att hustrun till borgmästaren i Åbo, Petter Plagman, »torde dött före 1621».[1] Antagandet bygger tydligen på en uppgift i arvsuppgörelsen efter borgmästaren den 4.7.1633, återgiven in extenso i Bidrag till Åbo stads historia VI, s. 227, som redan var publicerad då arbetet på Åbo-genealogierna pågick. Av begripliga skäl har Carpelan tvekat att använda sig av protokollets övriga innehåll, som dock otvetydigt visar att borgmästaren överlevdes av sin hustru och två barn, dottern Helena och en son, vars namn Gabriel framgår i annat sammanhang.[2] Båda var vid liv vid detta tillfälle, då Plagmans änka var omgift med rådman Herman Stamer, men födda före 3.5.1621, då arvsbyte ursprungligen skall ha skett mellan dem. Anledningen till att ett sådant överhuvudtaget företogs 1621 förefaller dunkel, och olustigt verkar det också att Plagman skulle ha haft en dotter Elin, gift redan före 1614 med Johan Såger, och en dotter Helena (= Elin), omyndig ännu 1633. Släktledningen har inte heller någon plats för den Petter Plagman, vars jordfästning Åbo domkyrkas räkenskaper redovisar 14.1.1627 med hela 10 ½ daler.

En indirekt uppgift om Plagmans, senare Stamers hustru påträffas i Åbo rådstuvurätts protokoll för den 15.10.1642, där det heter, att Herman Stamer 23.12.1633 tagit till låns 100 daler av sin svägerska, Catharina Gabrielsdotter, Henrik von Brokens nuvarande äkta hustru, dotter av sal. mäster Gabriel Melartopaeus.[3] Den rent bokstavliga tolkningen att Plagman skulle ha varit gift med en hittills okänd dotter till biskop Melartopaeus är av kronologiska skäl utesluten. Sitt äktenskap med Gunborg Pauli, änka efter rektor Markus Helsingius, kan Melartopaeus ha ingått tidigast år 1611 (ännu i borgarlängden för 1610 nämns »M. Marcuses änka»)[4] och en dotter i detta gifte kan ej ha haft två barn före 1626, Plagmans dödsår.

Men också andra indicier pekar på nära relationer mellan Plagman och Melartopaeus. Uppgiften att borgmästare Plagman 7.5.1625 inlöste mäster Gabriels andel i sal. M. Markuses gård tyder på något slag av gemensamma arvsintressen.[5] Vidare finner man, att biskopen var en av dem, som kallats till mötet 1633 för att beställa om arvegodset efter Plagman. Likaså är det värt att notera, att borgmästarens son bar namnet Gabriel, vilket tidigare inte tycks ha förekommit inom släkten Plagman. En plausibel lösning, som samtidigt förklarar varför Stamer kunde kalla biskopens dotter för svägerska, vore att Plagman varit gift med en dotter till Gunborg Pauli i dennas första äktenskap, således med en halvsyster till Catharina Gabrielsdotter.

Därmed motiveras visserligen inte varför ett första arvsskifte skulle ha skett redan 1621. Det är dessutom tvivelaktigt, om ens en dotter till Helsingius och Gunborg Pauli kan ha hunnit bli mor till två barn före detta år. Helst skulle man vilja bortförklara uppgiften som ett misstag - den härstammar ju bara från en tryckt källa. Åbo landsarkiv, där konceptdomböckerna för 1633 förvaras, bekräftar att så verkligen är fallet. Originalet har årtalet 1631, vilket kanske får tolkas så, att Stamers äktenskap med Plagmans änka ägde rum det året.

Påståendet, att Petter Plagman till Meldola »länge låtit bruka sig i konung Johans tid»,[6] gör det troligt, att han är den Pether Plågman, som 1586 utlovas nitton läster smör för sina försträckningar till krigsfolket i Livland, 2372 daler.[7] Så vidlyftiga affärer väntar man sig knappast av en helt ung man, och man vågar väl anta att Plagman var född senast omkring 1560. Om han dessutom är identisk med den Peter Plågeman av Reval, som nämns i Stockholms tänkebok 30.9.1594, kan bilden ytterligare kompletteras. Det utreddes vid detta tillfälle, att han 1586 blivit skyldig Hans Kampferbecke i Lübeck 625 daler, och att han för denna gäld blev så hårt trängd, att han 1588 måst förskriva sina fordringsägare, bl.a. Daniel Glöde, alla sina och sin hustrus gods. »Vidare berättade Hans Bues att Daniel Glöde hade låtit lägga arrest på godset, därutöver han på Peter Plågemans hustrus styvbarns vägnar, för vilka han var målsman, och barna godset icke var undan skift, sig hade högt besvärat.» Om detta är ett försök att förklara, att Plågman hade barn i ett tidigare äktenskap, bestyrker det ytterligare att det ej är fråga om en man i sin tidigaste ungdom. Ungefär vid denna tid föddes synbarligen döttrarna Elin och Barbara. Hans senare äktenskap med Hans Bilefelts änka omkr. 1594[8] torde ha varit barnlöst.[9]

Plagman skulle sålunda ha varit ca 65 år, då han blev borgmästare i Åbo (2.4.1624). Åldersskillnaden mellan honom och hans sista hustru i hans tredje eller fjärde äktenskap skulle ha varit avsevärd, men saknar dock inte motstycken. Betänkligare är det, att Sigfrid Benktsson - stadstjänare i Åbo? - uppträder vid rådstuvurätten 1624 och förklarar, att han tillförende tjänat borgmästare Plagmans fader. Eftersom epitetet »salig» saknas, förefaller det som om denna fader ännu skulle ha varit i livet. Hans ålder skulle i så fall ha varit 85-90 år, och man frågar sig huru han kunnat undgå att efterlämna andra spår i källorna under denna långa levnad.

Vid vintertinget i Pemar 1624 var Pether Plagman till Meldola instämd i ett mål, som gällde hans alltför kontinentalt feodala metoder. Personligen höll han sig i bakgrunden: »Efter gamble Plagman icke själv var tillstädes, hade han sin son unge Peter Plagman uti sin stadh, vilken för sin fader svarade». Uppenbarligen samma »unge Peter Plagman» som redan året förut gett Per Jörensson i Maljamäki ett lån för att denna skulle kunna betala alla sina räntor.[10] Borgmästaren skulle således ha haft en son och namne, som nått myndig ålder före denna tid. Å andra sidan kallas ingendera av dem borgmästare i detta protokoll; det kan lika väl ha varit unge Plagman, som hade denna ställning, och hans far, som var herre till Meldola. Att det faktiskt förhöll sig på sistnämnda sätt framgår av ett grundligt utrett ärende, som fyller flere sidor i rådstuvurättsprotokollen för år 1642.[11] Gottschalk Carstens änka från Stockholm kärade vid detta tillfälle till sal. Peter Plagmans den äldres arvingar, av vilka endast Gottfrid Rosskamp på sin svärmors, Peter Plagmans dotters (Elin Sågers), vägnar och Peter Såger företrädde. Det befanns, att ärendet som behandlats i Stockholm 1594 och då lett till slagsmål inför sittande rätt mellan Plagman och Glöde, fortfarande var ouppklarat: obligationerna från 1586 hade genom arv och äktenskap kommit i nya händer, men en del var ännu ogulden, och på den hade ränta löpt i 55 år. Svarandesidan var illa berörd och ville bli befriad från »denne urminnes gamble gäld». Uppgörelsen med Hans Kampferbacker m.fl. relateras på nytt, nu med några nya detaljer. Den hade tagit formen av en ackorderingsskrift, daterad i Reval 4.6.1589, i vilken Plagman till kreditorerna överlämnat »allt det, som honom på sin hustrus vägnar till arvs fallit av sal. Jasper Reijers saker ... så att han det ringaste därav icke skulle bekomma, utan de hava makt och tillstånd att utsöka.» Käranden påpekade, att den äldre Plagman hade krävts på det resterande beloppet så sent som 1622, då han excuserat att ej just då kunnat betala, men lovade komma till Åbo och förlikas, ty då har han varit stadd på landet på sitt lantgods. Detta löfte hade aldrig infriats, men själva fordran hade Plagman alltså inte bestridit. Peter Såger erinrade sig nu, att en summa pengar hade varit nedsatt i rätten till denna gälds avbetalning. Häremot opponerade sig Casper Ekman och Hans Plagman (förmyndare för borgmästarens barn) att »de 100 daler kmt, som insatte varit hava ... ej vore till den ända hitsatta, att denna gäld därmed skulle betalas, utan för den tvist som varit mellan Herman Stamer och unge Peter Plagmans barn.»

Här görs således äntligen en klar distinktion: det var Peter Plagman d.ä., som hade haft Meldola i förläning, och hans son Peter Plagman d.y., som hade varit borgmästare. På allehanda uppgörelser mellan den sistnämndas barn och Herman Stamer finns flere belägg,[12] och redan 1633 hade Stamer f.ö. lovat ställa nödig kaution.

Tydligen var det Plagman d.ä. som jordfästes 14.1.1627.

Den mest besvärande punkten blir samtidigt utredd: Elin Plagman, gift Såger, var inte syster utan faster till Helena Plagman, omyndig 1633. Möjligen hade dessutom också borgmästarens hustru detta förnamn. S. Möller uppger i Suomen tapulikaupunkien valtaporvaristo s. 275 att Stamer varit gift med Elin Såger i hennes senare gifte. Notisen är visserligen i och för sig oriktig, men kan måhända ha föranletts just av att Stamers hustru i någon här förbisedd källa kallas Elin? - Uppgiften att en Jasper Reijer skulle ha dött i Reval ungefär samtidigt som Casper Reiher (1585) vänder sig med ett frågetecken till kännare av baltisk genealogi.

 

[1] CARPELAN, Åbo i genealogiskt hänseende, s. 61.

[2] RA z 19: 26, z 19: 96 m.fl.

[3] RA z 13: 21.

[4] RA 250: 3.

[5] RA z 13: 125.

[6] VAARANEN IV, s. 158.

[7] R.R. 5.8.1586.

[8] ALMQUIST, Den civila lokalförvaltningen III s. 639.

[9] Påpekat av pol.mag. Georg Luther. Bilefeldts hustru Barbara Boisman uppges ha varit född före 1545.

[10] RA cc 1: 84.

[11] RA z 12: 388-392.

[12] RA z 19: 26, Åbo rr. koncept 27.6.1641.

 
Genos 39(1968), s. 1-4

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1968 års register | Årgångsregister